Sergelstaden

Jag tog en promenad i Sergelstaden. Jag har faktiskt inte hört denna benämning tidigare, men så kallas området kring Sergels torg på fastighetsägaren Vasakronans hemsida.
Vi har väl alla då och då passerat Sergels torg under de senaste åren och konstaterat att det har varit besvärligt att ta sig fram på grund av byggnadsställningar. Nu ser det ut som det mesta av den enorma renoveringen är klar. Jag är inte insatt i detaljerna men på Vasakronans hemsida kan man få litet mer information och ta del av fastighetsägarens vision med området.
Det som jag först lade märke till var det lilla röda huset, som byggts vid trappan från Sveavägen upp till Malmskillnadsgatan. Det ligger en liten restaurang längst upp i huset, men då jag gick förbi vid tvåtiden en eftermiddag, var den helt tom. Kanske bara öppen på kvällarna?

Röda huset. Kallas även Sergelpaviljongen.

Därefter gick jag vidare på Malmskillnadsgatan, där man fräschat upp och satsar på att göra gatan till en restauranggata. Här uppe är det länge sedan jag var, så allt är som nytt för mig.
En av restaurangerna heter Scandwich och marknadsför sig som en restaurang med goda smörgåsar som specialitet. Den får jag väl pröva vid något tillfälle.
Jag promenerade vidare och fick syn på det bostadshus, som byggts i hörnet av Mäster Samuelsgatan.  Hela fasaden är klädd i bitar av cederträ. 33 400 trälappar har spikats fast, en och en!

Så promenerade jag ner till Sergelgatan och gick upp mot Hötorget. Jag tittade in i butiken Designtorget. Den låg väl ner på plattan tidigare? Har svårt att förstå mig på denna typ av butik. Mycket prylar -  alltifrån sällskapsspel till diskborstar. Väldigt snygga saker, men säljer de något?

Ett besök i en gammal favoritbutik - Mist. Jag gillar deras sätt att presentera sina produkter. Det är lätt att få en överblick och man kan gå runt och titta på varorna. Där finns inte bara  kosmetika att köpa utan också make-upkurser. Jag gick själv en sådan för kanske 10 år sedan och rekommenderar den varmt. Jag fick många bra tips, som jag har följt. Men att köpa linser i olika färger, det är nog inget för mig.

Limpan Lindström. Skulptur av Göran Strååt. Limpan var välkänd lärare på Konstakademiens skulpturskola, som låg på Sergelgatan på 1930-talet.

Det ligger en restaurang här i hörnan numera. Snart bör man väl kunna komma upp på terrassen.

En vanlig tisdag

Dagen började med ett besök hos frissan. Min hårfrisörska heter Paula och arbetar på Salong Isolde, som ligger i Bodal här på ön.
Det var dags för toning och klippning. Jag har har varit kund hos Paula i många år och är alltid lika nöjd då jag har varit hos henne. Titta på bloggens startbild, där jag står och ser ut över Värtan. Det är Paulas klippning, som gjort mig så snygg i håret.

Vi (hunden och jag) promenerade sedan hem. Vi passerade Millesgården där det pågår en utställning om fotografen Madame D`Ora och hennes verk. Millesgården har en ganska anonym entré. Lätt att missa! Hunden och jag promenerar ganska ofta här och har ibland fått visa människor till rätta, då de inte hittat till Millesgården.

Sedan passerade vi Ukrainas ambassad. Utanför porten ligger det blommor och uppmuntrande hälsningsbrev.

Till middag blev det Biff à la Lindström. Det var länge sedan jag lagade den rätten. Det var ju jättegott!

På kvällen, efter kvällspromenaden med hunden, tittade jag på några avsnitt av Natursköna tågresor. Finns på Urplay och lindrar min abstinens efter att reseserien Kanaler, båtar och kärlek, tagit slut.

Miniatyrmässan 2022

Som jag tidigare berättat, så är jag väldigt förtjust i miniatyrer. I mitt fall gäller det främst möbler och andra föremål som används i dockskåp och tittskåp i skala 1:12.
För några år sedan inredde jag en gammal bokhylla till dockskåp. Många, som sysslar med dockskåpsinredning tillverkar sakerna själv. Tyvärr har jag varken talang eller tålamod till detta, så jag har köpt de flesta föremålen. 
Mycket går att köpa via webbutiker, men det är också väldigt roligt att besöka Miniatyrmässan, som hålls i Stockholm två gånger om året. Jag har redan köpt det mesta jag behöver till dockskåpet. Nu har jag ett annat projekt på gång. Jag skall inreda ett miniväxthus, så jag handlade några saker till detta.  Jag kommer att lägga ut en bild på detta växthus, då det är färdigt.
Om du som läser detta blir sugen på att komma igång med denna typ av hobby, kan jag berätta att det finns litteratur i ämnet och att nästa Miniatyrmässa blir den 15 oktober.
Här kommer några bilder från vårens Miniatyrmässa. 

Lidingö konstrunda 2022

Per Lindqvist Kväll i Villastaden. Olja

Lidingö konstrunda börjar torsdagen den 17 mars och pågår till och med söndagen den 27 mars. Den består av en samlingsutställning i Lidingö stadshus och avslutas helgen 25-27 mars då flera av konstnärerna öppnar sina ateljéer för allmänheten. För mer information se: www.lidingokonstnarerna.se
Jag besökte samlingsutställningen idag och tog några bilder. Det var många fina och intressanta konstverk.

Bo Vading Jag drömmer alltid om tulpaner. Foto

Pia Ringholm Arvet+Guld och gröna skogar. Broderi+flossa

Jannike Simonsson Lemon 159. Collage

Erik Andersson Bondbröllop. Akvarell

Elisabeth Megner Hav. Akvarell

Erik Anker Eldfågel. Akvarell

Christina Rosenkvist Dit du går

Jacqueline Igestedt Skålar. Stengods

Koltrasten

Koltrasten är Sveriges nationalfågel. Den tillhör familjen trastfåglar och  blir 24-25 cm lång . Hanen är kolsvart med gul näbb och honan är brun med gulbrun näbb. Många koltrastar, speciellt de som häckar i storstäderna, finns i vårt land året runt. De är i princip allätare. Favoritfödan är insekter, daggmaskar , frön och frukter.

Min intresse för fåglar har kommit så smått nu på gamla dar. Plötsligt inser man att man måste ta sig tid  och se sig omkring då man är ute och promenerar och också stanna upp och lyssna efter fågelsång. På vintern är det naturligtvis ganska tyst, men redan en bit in i januari, då det börjar bli ljusare kan man höra och se rätt många fåglar. Mina kunskaper är urusla, men koltrasten känner jag igen eftersom vi har väldigt många just där jag bor. Vi har en liten skogsglänta bakom huset och en av mina grannar är där regelbundet och lägger ut fågelfrö. Det har gjort att det är ett riktigt tillhåll för koltrastar, men också andra fåglar. Bilden ovan har jag tagit där och jag ber om ursäkt för att den är litet oskarp, men det är sannerligen inte lätt att fotografera fåglar med en vanlig kamera. 
På Sveriges Radios hemsida hittade jag en litteraturlista över intressanta naturböcker. En av dem är Koltrasten som är skriven av Clas Thor och med bilder av Torbjörn Arvidson.

Vilken fantastisk bok! Författaren har lagt ner ett enormt arbete på denna bok. Innehållet följer årets månader i författarens trädgård med många utvikningar till andra orter och länder. Han beskriver också koltrastens förekomst i historia, litteratur och musik. 

Min närmsta skogsglänta med koltrastar

Beatrix Potter

I dag är det Internationella kvinnodagen. 
Det är konstigt hur en film kan påverka en. För flera år sedan såg jag filmen  Miss Potter, som handlar om den engelska författarinnan och konstnärinnan Beatrix Potter. Jag blev nyfiken och ville veta mer om henne, så jag läste en biografi över henne. Hennes liv var mycket intressant.

Beatrix Potter

Beatrix Potter föddes 1866 i London. Hon undervisades i hemmet och visade tidigt talang för målning och ett stort intresse för djur och natur. Hon fick en del uppmuntran av sin far, men hennes mamma motarbetade henne hela tiden och tyckte att hon borde ägna mer tid åt att lära sig sköta ett hem och hitta en lämplig man att gifta sig med.
Hon tillbringade sommarloven i Lake District, som ligger i norra England. Naturen där gav mycket inspiration till hennes målningar. Hon började skriva berättelser till sina djurbilder.

Då hon var i trettioårsåldern samlade hon ihop sina bilder och berättelser och hittade ett bokförlag, som ville ge ut dem i bokform. Att böckerna skulle ges ut i ett litet format var hennes egen idé. Det blev succé.
Hon och förläggaren blev förälskade i varandra och planerade att gifta sig, men tyvärr så avled han.
Hon fortsatte att ge ut böcker och tack vare dem blev hon självförsörjande. Hon köpte gården Hill Top Farm i Lake District, där hon också bosatte sig. Hon började med fårskötsel, gifte sig och köpte så småningom upp flera gårdar för att undvika exploatering. Hon avled 1943.

Hill Top Farm

I de anglosachsiska länderna är hennes böcker fortfarande otroligt populära. Här i Sverige känner vi väl möjligen till Pelle Kanin. Några av oss har kanske sett filmatiseringen av några av djurberättelserna, som visas på SVT i bland. De gjordes som baletter.

Personligen tycker jag inte att hennes berättelser är så märkvärdiga. Några är till och med ganska otäcka. Det är framför allt hennes målningar, som jag tycker mycket om. Dessutom har jag blivit fängslad av den underbara naturen i Lake District. Jag har besökt området vid två tillfällen och fick då även möjlighet att besöka  Hill Top Farm.

Hunden Stella 10 år

Det är med blandade känslor man firar sin hunds födelsedag, i alla fall då hon blir äldre. Dels är man ju glad att man får ha en hund, som är fortfarande är frisk vid 10 års ålder. Dels är man medveten om att ju längre tiden går, desto mer ökar risken för att allvarliga sjukdomar skall börja dyka upp med allt vad det innebär.
Både hennes mamma och hennes mormor har uppnått hög ålder, vilket gör att jag hyser stora förhoppningar att få ha henne kvar ännu många år.
När jag ser tillbaka på de år vi haft tillsammans känner jag mig som en förälder, som ser tillbaka på småbarnsåren. Så fort det gick och så många fina minnen det finns! Så roligt att titta igenom de hundratals bilder jag tagit.

Första gången, som jag håller Stella

Stella 3 månader 

Valptiden var naturligtvis litet jobbig. Ut flera gånger på dagen och ibland torka upp efter olyckor, som skett under natten. Ibland fick man städa upp efter en del rackartyg.

Sedan kom en tid, då vi gick på kurser, fick lära oss ett och annat och vi hade väldigt roligt.
Så småningom fick vi  kontakt med andra hundar och deras ägare. Några av dem träffar vi regelbundet än idag. 

Lek med kompis

Här har Stella födelsedagskalas. Det bjuds på blodpudding.

Det har varit lätt att ta med hunden till andra och också ta med henne in i vissa butiker. Hon brukar bli väldigt omtyckt och har därmed också blivit  bortskämd och van vid uppmärksamhet.

Skärgårdssemester

På promenad med mattes barnbarn

Hundträff hos uppfödaren 

Jag har haft väldig tur med hundvakt. Jag har två grannar, som kunnat ta hand om henne, då jag har gjort kortare utomlandsresor.
Under de två senaste åren har vi tagit det ganska lugnt. Vi börjar ju båda bli litet till åren. Vi nöjer oss med promenader, litet lek ibland och en hel del soffmys. Stella har betytt oerhört mycket under de två senaste åren, då många aktiviteter har legat nere. Hon är ett fantastiskt sällskap.
Tack till hennes uppfödare Bibbi Franzén på Minimax kennel!

Här sitter Stella och jag på hennes 10-årskalas omgivna av Ulrika och Pontus