Penjoar

Axel Edelfelt, Parisisk kvinna i peignoir

Vad är en penjoar? Ordet kommer från det franska ordet peigner, som betyder kamma. Då anar ni nog vad det är! Det är en kamkofta. I Nationalencyklopedin får man veta litet mer om detta plagg:
En peignoir (eller penjoar) är en puderkappa, ett capeliknande plagg, som under 1700-talet främst användes av män för att skydda kläderna, då de pudrade frisyren. Sedan 1830-talet har ordet använts om en dams lätta morgonrock eller kamkofta.

Om man så tittar på ordet kamkofta står det följande:
Kort, vid ofodrad damjacka, ibland i form av en kort cape, vilken fram till mitten av 1900-talet användes morgon och kväll vid kamning och borstning av håret.
Ja, hur som helst är detta ett plagg som har funnits länge och som uppenbarligen använts både av män och kvinnor och också haft litet olika funktion och utseende.
Själv minns jag att jag hade en kamkofta i tonåren under de år som jag sprayade håret. Det gällde alltså att skydda kläderna från hårsprayen! Det var egentligen ingen kofta, utan bestod bara av ett tunt skynke i nylon med ett band att knyta under hakan. Det liknade egentligen mest en stor krage kantad med en snofsig volang. 
Det som ovan kallas "en dams lätta morgonrock" eller en "vid ofodrad damjacka" skulle jag snarare kalla bäddkofta/jacka eller om det möjligen kan vara fråga om negligé.
En riktig bäddkofta, liknande den blåa som finns på bilden i slutet av inlägget, minns jag att min mamma hade. Det var en liten kort jacka i ett sidenliknande tyg, som hon hade på sig då hon låg i sängen och läste. Jag tror att hon hade den på sig för att hålla sig varm på överkroppen.
På Digitalt museum kan man hitta en del bilder.

Penjoar från ca 1920. Nordiska museet.

Kamkofta från 1940-talet. Digitalt museum

Bäddjacka från 1950-talet. Digitalt museum.

Lidingö vårsalong och konstrunda 2024

Årets vårsalong i Lidingö stadshus pågår den 13 - 28 april. Vårsalongen avslutas med den så kallade Konstrundan. Den pågår 26, 27 och 28 april. Just dessa tre dagar är det flera konstnärer, som håller sina ateljéer öppna för allmänheten. Nedan ser ni vilka som deltar och var de håller hus. Klicka på bilderna, så blir de större och tydligare.

I dag gjorde jag ett besök på vårsalongen i  Lidingö stadshus och tog några bilder på konstverken. Så många fina saker!

Anki de Morais, Wild bouquet

Catti Åsélius Lidbeck, Pearl

Elisabeth Megner, Siluettlek

Erik Andersson,  Midsommarbukett

Erik Anker,  Adagio

Ingrid Hallström, Vårbruk

Ingela Andersson,  Släppa taget

Jannike Simonsson, Abstrakt 1

Jonas Melcherson, Hus i Bö

Leif Ahrle, Tänk med hjärtat

Lena Lindqvist, Kontakt

Liselott Toresdotter Lindberg, Gädda

Boktips - om kungligheter

Jag har haft en ambition att läsa in mig litet på svenska drottningar. 
I vintras läste jag en mycket intressant biografi över drottning Hedvig Eleonora och hennes tid, skriven av Eva Helen Ulvros.
Nu under våren har jag läst ännu en bok i samma genre. Den handlar om drottning Joséphine, kung Oskar I:s gemål. Boken har skrivits av prinsessan Christina fru Magnusson i samarbete med Carl Otto Werkelid. Den heter Joséphine -  avlägsen i tid men nära mig.
Joséphine kom till Sverige 1823 som sextonåring. Hon kom att bli prinsessan Christinas farfars farsfars mor. Hon var kronprinsessa i två decennier och därefter Sveriges och Norges drottning under femton år och därefter änkedrottning lika länge. Hon födde fem barn.
Hon var djupt engagerad i samhällsfrågor och gjorde viktiga insatser för en social, religiös och humanitär utveckling. Hon var djupt troende katolik vilket skapade en del svårigheter, men som hon ändå lyckades bemästra.
Boken var mycket intressant att läsa och har dessutom en vacker grafiskt design.

Prinsessan Christina har tidigare gett ut en bok om en av sina andra anmödrar. Den heter Hon kallades Daisy - att finna en farmor och handlar om kronprinsessan Margareta, som gick bort redan vid 38 års ålder. Hon var Gustav Adolf VI:s första hustru. Hon födde fem barn och kom alltså att bli farmor till prinsessan Christina och hennes syskon.
I den boken ger prinsessan Christina ett väldigt fint porträtt av en mycket älskad kronprinsessa, som  bland annat känd för sitt stora intresse för trädgårdskonst.

Det som har varit extra intressant med dessa böcker är, att de inte bara är personporträtt, utan att de dessutom  ger en tidsbild av Sverige under den tid personerna levde.