På mina väggar

Det är trevligt att ha tavlor på väggarna i sitt hem. Jag tittar ofta på mina och en del av dem väcker minnen...
Många av mina tavlor kommer från mitt föräldrahem. Det är bara några enstaka som jag köpt själv eller fått i present.

Denna tavla är målad av Lilly Kjellén. Hon levde 1874-1946. Många tror att den föreställer en gård, som skulle ha funnits i min släkt, men det gör den inte. Jag har faktiskt ingen aning om vad den föreställer. Tänk att man aldrig kom sig för att fråga föräldrarna! 
Kanske det är en gård på Öland, för konstnären vistades ofta där. 

Denna tavla, som är min favorittavla är målad av Anna Maria Gardell Ericson. Hon levde 1853-1939. Hon var mycket uppskattad och berömd på sin tid och finns faktiskt representerad på Nationalmuseum.

Denna tavla är målad av Bo Yson Sjöberg. Han levde 1915 - 1994.

Stockholmsmotiv som synes. Konstnären okänd. Jag skickade en förfrågan med bild till Auktionsverket, men de visste inte heller vem som målat tavlan.

Ännu en tavla med Stockholmsmotiv. Det är en etsning som föreställer Lilla Glasbruksgatan (numera Klevgränd). Konstnären heter Ernst Hällgren. I Svenskt konstnärslexikon får jag veta att han levde 1889 till 1944 och att han var teckningslärare, målare, tecknare och grafiker. Han finns representerad på Nationalmuseum.

Här är en akvarellmålning  med motiv från min hemstad, Lidingö. Det är Foresta och Värtan man ser. Konstnären heter Per Lindqvist. Jag köpte tavlan för några år sedan och tycker mycket om den. 

Slutligen vill jag visa hur jag har ordnat några av de teckningar, målningar och broderier, som mina barn och barnbarn gjort då de var små. Tavlan längst upp till vänster är väldigt färgstark. Den gjorde min dotter med fingerfärg då hon var 1 1/2 år. 

Grannar

När man ser tillbaka på sitt liv och tänker på dem man bott i närheten av, framträder en brokig skara av människor - mina grannar genom tiderna! De starkaste minnena är från barndomen.
 Som barn bodde jag i villa på Lidingö. Mitt minne av den tiden är, att det bodde mest äldre människor i grannhusen. Men några jämnåriga grannar hade jag, som jag lekte med. Ett starkt minne har jag av systrarna som bodde tvärs över vägen. De hette Yvonne och Evy.  Yvonne, den äldsta systern och jag gillade båda att dansa balett. På bilden är jag klädd i  balettklänning och Yvonne i sin finklänning. Jag har nylagt hår med rosett och allt. Så där snygg i håret  brukade jag aldrig vara annars. Undrar varför jag ser så sur ut? Är det för att jag inte har några riktiga balettskor på mig? Det hela var nog en smula improviserat.

Balettdansöser ca 1949

Längre bort på vår väg bodde det en familj, som hade något så ovanligt som tre pojkar som var trillingar. 
På vår väg bodde flera ensamstående kvinnor. Några av dem hyrde ut rum i sina villor.
En av dem, tant Tyra, var god vän med mina föräldrar. Hon var en äventyrlig kvinna. Hon hade nämligen som ung arbetat som journalist och rapporterat om ett antal våghalsiga flyguppvisningar på 1930-talet. Inte nog med det - hon hade även själv suttit med i ett av flygplanen!  Bilden nedan är tagen många år senare, då hon blev intervjuad inför något så ovanligt som en helgtripp till New York. Med flyg , alltså!

DN 1954

En del kalas ordnades förstås. På bilden nedan är det grannbarn, klasskamrater samt en kusin. Jag själv syns längst upp till höger. Flickan till vänster om mig i mörk klänning, var brorsdotter till Dag Hammarskjöld.

Födelsedagskalas 1951

Hundintresset kom tidigt. Här poserar jag tillsammans med en kamrat och en av mina lärare, som faktisk bodde granne med mig. Hon hade en collie. Den andra hunden, som är en boxer, var min.

Med  grannar och hundar ca 1956

Så flyttade jag hemifrån, skaffade man och barn och hade naturligtvis kontakt med en del andra småbarnsföräldrar i närheten. Under dessa år var det bara familjebilder, som togs.

Under flera år bodde jag med min familj i Stockholms innerstad. Där ordnades det gårdsfester, vilket innebar många grannkontakter. Vi hade den berömde författaren Göran Palm som granne. Hans dotter och min dotter Ulrika blev kamrater. 

Göran Palm (1931-2016)

Så skilde jag mig och flyttade jag tillbaka till Lidingö och bodde några år i Bodal. Det var roligt att se att barnen fick lättare att umgås med kamrater och kunde leka mycket utomhus här ute i förorten. Kamraterna var alltid välkomna att hälsa på, så det blev rätt mycket spring ut och in.

Bodal ca 1981. Mattias stående längst till höger, Ulrika sittande tvåa från höger.

                  

Under 1980- och 90-talen hade jag sommarstuga på Ekerö. Där hade jag tur att få nära kontakt med en trevlig granne som hette Barbro. Vi blev så goda vänner att vi gjorde en resa till Italien tillsammans.

Barbro och jag på restaurang i Italien 1990

Numera bor jag i Torsvik på Lidingö. Det är fem hus i vår förening. Två av dem ser ni i början av inlägget. Jag bor i det bakre huset näst längst upp till vänster.
I mitt område bor det rätt många pensionärer. Vi är några grannar som bildat bokcirkel och också gör annat tillsammans. Här på bilden har vi kräftfest.
Naturligtvis har jag råkat ut för en del tråkiga grannar också, men det finns ingen anledning att berätta om dem här. De förpassas till glömskan.

Galgar

Det finns ett inslag i Antikmagasinet på SVTplay, som handlar om Galgmuseet i Olofström.  
Museet sägs vara världens enda galgmuseum  och rymmer ca 1000 galgar i olika former och utföranden. 
Idén att starta ett galgmuseum dök upp då dess grundare Jonny Karlsson undervisade i natur och kultur på Jämshögs folkhögskola. Eleverna fick i uppgift att räkna antalet galgar de hade hemma. Det visade sig att många hade flera hundra stycken.
En slutsats som drogs var att galgen måste vara det vanligaste bruksföremålet och att det därför borde inrättas ett museum över detta föremål. Bilden nedan är från hemsidan.

Hur ser det ut hemma hos dig?
Själv har jag försökt att hålla mig till max tre olika typer av galgar: en för vanliga kläder, som blusar och dyl, en för långbyxor och en för ytterplagg. Men det har naturligtvis spårat ur och numera är det säkert sex olika typer av galgar. Enklast har det varit att bibehålla galgen för blusar. De plastinklädda galgarna är många till antalet och har hängt med mig sedan ungdomsåren. En av dem är avbildad i början av inlägget.

Klassisk byxgalge

Modern allroundgalge. Ful, men praktisk.

En av de få gamla galgar jag har kvar med firmanamn på

Till långbyxor och kjolar. Nästan alltid för kort.

Galge med virkat överdrag. Finns att köpa på Lidingö museum.
.

Så här kan det se ut på en loppmarknad. Den som vill samla på galgar har massor att välja på.

När jag letade efter ordet galge på Wikipedia fick jag följande beskrivning:

1. Bestraffningsinstrument - en anordning för hängning
2. Sjöfartsterm - en ställning bestående av två stöttor och ett tvärstycke.
3. Klädhängare

Nycklar

I NE står följande:
En nyckel är en mekanisk del till lås, bestående av grepp och blad. Bladet är oftast tillverkat av metall, medan greppet kan vara av andra material, till exempel plast.
Nyckeln har två funktioner, dels att upphäva den spärrande koden i låset, dels att överföra vridkraften från handen till låshusets regel. Även plastkort till hotellås benämns nyckel, men detta innehåller endast rätt kod och ingen kraftöverförande egenskap.
Nyckeln har också en kulturhistoria dels inom religionen, men även inom den världsliga makten. Där finns den  i form av riksnyckeln bland riksregalierna, men också i hustruns sed att bära gårdens nyckelknippa som tecken på sitt husfrusdöme.
Tron på nycklars ontavvärjande kraft har lett till att de lagts i vaggor för att skydda spädbarn.

Erik den XIV: s riksnyckel

Själv har jag nu gamla dar en ansenlig samling nycklar. Säkert inget ovanligt. De flesta är naturligtvis aktuella och används också. Jag har även en liten hög med nycklar, som jag faktiskt inte vet vad de hör till.

Gamla nycklar. Den ena till en chiffonjé, den andra till ett bordsur.

Osäkert! Tror att de hört till några gamla dagböcker

Att lufta element med

Så här ser min bostadsnyckel ut idag. Nyckelringen är designad Georg Jensen och är en vinst i Konstföreningens lotteri. Hur man trär nycklar på den är rena intelligenstesten.

 Denna brosch fick jag av min pappa i samband med att Stockholm firade 700-årsjubileum. Den föreställer stadens nyckel.

Nyckelpigan hör till familjen skalbaggar och finns över hela jorden. I Sverige finns 64 arter.
Enligt Wikipedia är namnet nyckelpiga kopplat till Jungfru Maria. Nyckelpigan förknippades tidigt med Jungfru Maria, som enligt traditionen hade nycklarna till himmelriket

Miniatyrmässan 2022

Som jag tidigare berättat, så är jag väldigt förtjust i miniatyrer. I mitt fall gäller det främst möbler och andra föremål som används i dockskåp och tittskåp i skala 1:12.
För några år sedan inredde jag en gammal bokhylla till dockskåp. Många, som sysslar med dockskåpsinredning tillverkar sakerna själv. Tyvärr har jag varken talang eller tålamod till detta, så jag har köpt de flesta föremålen. 
Mycket går att köpa via webbutiker, men det är också väldigt roligt att besöka Miniatyrmässan, som hålls i Stockholm två gånger om året. Jag har redan köpt det mesta jag behöver till dockskåpet. Nu har jag ett annat projekt på gång. Jag skall inreda ett miniväxthus, så jag handlade några saker till detta.  Jag kommer att lägga ut en bild på detta växthus, då det är färdigt.
Om du som läser detta blir sugen på att komma igång med denna typ av hobby, kan jag berätta att det finns litteratur i ämnet och att nästa Miniatyrmässa blir den 15 oktober.
Här kommer några bilder från vårens Miniatyrmässa. 

Den röda färgen

Den 14 februari är det  Alla hjärtans dag. Den röda färgen sägs vara kärlekens färg, men slår ju an också i många andra sammanhang.

Tänk bara på de röda stugorna, som är så typiska i vårt land. Ja, man kan nästan kalla rött för Sveriges nationalfärg. På Falu rödfärgs hemsida kan man läsa att de första faluröda spåren härstammar ända från 1500-talet. Vid Falu gruva föds Falu rödfärg, den färg som kommit att pryda hela Sverige. Rödfärgade timmerhus var på den tiden ett tecken på rikedom och status. Förebild var kontinentens byggnader av rödtegel.
Från städerna spreds på 1700-talet tekniken att rödfärga husen och runt om i landet byggdes ståndsmässiga herrgårdar, bergsmansgårdar, bondgårdar och prästgårdar. Under 1800-talet började bönderna färga sina boningshus och uthus röda.
Hembygdsrörelsen och egnahemsrörelsen i mitten av 1900-talet gav rödfärgen ett uppsving.
1992 stängdes Falu gruva efter mer än tusen års brytning. Det enda som återstår är tillverkningen av det röda pigmentet och kokning av Falu rödfärg. Det är färgen vi känner igen och älskar.

Sommaren 1972 fick jag och min dåvarande man ett erbjudande, som vi inte kunde motstå. Vi blev erbjudna att långtidshyra ett torp på Ekerö, ett torp som hörde till godset Stafsund ( Stavsund).Vi hade vår lägenhet i innerstan på den tiden och vår dotter var två år gammal, så det passade oss utmärkt att ha detta rödmålade torp som sommarnöje.
Hyran var låg. I gengäld förväntades vi hålla efter så gott det nu gick. Huset var helt omodernt. Ingen el, inget rinnande vatten och torrdass. Vi hade fotogenlampor, lagade mat på gasolspis och  hämtade vatten i en brunn. Vi tyckte det var helt underbart!
Ekerö hör till Mälaröarna och är en oerhörd vacker trakt. Lummigt med åkrar och ängar och naturligtvis mycket vatten. Det finns mycket historia i området. Birka (Björkö) är en av Mälaröarna.
Vår dotter Ulrika fick en lillebror 1974. Det är de två barnen som syns på bilden.
Ägaren till Stafsund avled några år senare. Torpet styckades av från godset och såldes. Jag kom så småningom att återvända till Ekerö, då jag köpte en egen sommarstuga där.
 

Trettondedags jul

Utsikten från balkongen den 6 januari 2022

Hunden och jag gick ut på vår förmiddagspromenad. Det var strålande sol, minus 8 grader och vindstilla.
Jag försökte ta bilder på fåglar, men det är fullständigt hopplöst. Fåglarna rör sig oupphörligt och min mobilkamera duger inte till fågelfotografering. Zoomen är värdelös. Nåja, en halvbra bild kan jag visa i alla fall!
Däremot fick jag en riktigt bra bild på Lilla Lidingöbron, där byggnationen kommit så långt att man nu kan gå över bron hela vägen. Ja, inte allmänheten förstås, men byggarbetarna.

Vi har klätt på oss ordentligt och det blir en skön promenad. Hunden har fått på sig sin lilla kappa. Själv är jag numera bepansrad med vinterkängor med utfällbara broddar och även brodd på käppen. Så här ser det ut på mattan, då vi just kommit hem och börjat ta av oss.

Efter lunch var det dags att ta bort julsakerna. Känns alltid lagom nu när det börjar bli ljusare ute. Belysningen på balkongen får sitta kvar månaden ut.

På kvällen fortsatte jag att titta på den gamla amerikanska serien Nord och syd, som gjordes under mitten av 1980-talet. Viaplay erbjuder 2 veckor gratis provabonnemang och eftersom jag aldrig sett denna serie hakade jag på erbjudandet. Den är oerhört påkostad och välgjord. Den utspelar sig före och under amerikanska inbördeskriget.