Poesiböcker

                                                              

En poesibok var en anteckningsbok med eleganta pärmar, som man lät sina vänner skriva i. Det skulle vara en dikt eller något annat tänkvärt. Riktigt fint blev det, om de dessutom kunde göra en teckning. Det ni ser på bilden ovan är min mormors poesibok från 1892. Tänk om hon vetat att den skulle komma att visas upp på internet. Tanken svindlar...
Poesiböcker har alltså förekommit sedan lång tid tillbaka och åtminstone in på 1950-talet, då jag själv hade en. 

Min poesibok

Jag kontaktade Nordiska museets arkiv och det visade sig att de har en del material, så om någon är intresserad av att få veta mer,  kan man ta kontakt med dem.
Min dotter, som är född 1970 berättar att det på 1980-talet förekom en typ av anteckningsböcker, som hette "Mina vänner". Några dikter skrevs inte där, utan bara uppgifter om vännerna och ett fotografi.

Här är några sidor ur min mormors poesibok:

Min mormor Hilda fick denna bok på sin födelsedag 1892 av sin bror Albert

Här är två sidor i min mormors poesibok

För flera år sedan gjorde jag en efterlysning både på Facebook och på Seniornets forum och fick glädjande nog några svar. Här nedan kommer omslaget på Ingrids poesibok från 1950-talet samt två sidor ur den boken. På den första är det Ingrids skolfröken, som skrivit!

Här kommer två sidor ur en annan poesibok:

Slutligen ytterligare några utdrag ur andra poesiböcker:

Döm ej alltid efter ytan
sök ej där ditt ideal
ty dess skönhet är förgänglig
kanske du ångrar ditt val
Pröva hellre själens skatter
pröva vad i hjärtat bor
och du kanske där skall finna
vad du ej på förhand tror.

Skrivet av Barbro julafton 1947.

"Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå

Skrivet av Gösta 5 oktober 1950.

Accessoarer

 

Ordet accessoar kommer från latinets accendo som betyder tillkomma, närma sig, komma nära. Det är ett  dräkttillbehör, som till exempel bälte, handskar, scarf, paraply, väska, käpp eller smycke, vilka tillsammans med ett plagg eller en dräkt skapar en enhetlig modeform. (NE).

En del människor kan lägga ner mycket pengar på att skaffa sig de rätta accessoarerna. Det gäller väl främst väskor och smycken.
Själv kan jag nog inte ståta med några märkvärdiga accessoarer. De som sticker ut hemma hos mig är dels de som jag har  ärvt men också de som har kommit att bli mera som minnessaker, eftersom jag förknippar dem med speciella tillfällen. 

Krokodilväskan har jag ärvt av min mamma. Jag har aldrig använt den! Föremål i krokodilskinn är kontroversiellt. Tror knappast att någon idag går omkring med sådant, inte här i Sverige i alla fall. Jag trodde att handel med krokodilskinn var helt förbjudet numera, men när jag gick in på Jordbruksverkets hemsida blev jag osäker. Vågar mig inte på att spekulera i detta.

Aftonväskan och aftonhandskarna har jag också ärvt av min mamma. Väskan har jag använt några gånger.

På 1940- och 50-talen var det vanlig att kvinnor hade vita sommarhandskar. Ibland var de gjorda i nät.

Detta är faktiskt ett skärp. Jag har ju alltid varit hundtokig och då jag någon gång i ungdomen hittade ett skärp i form av ett hundhalsband köpte jag naturligtvis det. Märkligt nog började det snart
krympa :)

2006 var det 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes. I samband med detta jubileum kunde man skicka in sitt namn till ett kansli någonstans i Österrike, så fick man en vacker schal i present.

Mössan köpte jag vid ett besök på Island. Senare köpte jag mig också ett par rejält varma vantar för att  klara riktigt kalla vinterdagar. 

Hemvirkad schal

Bilden i början av inlägget föreställer ett skyltfönster hos en skomakare någonstans i Stockholm

Ångbåtar

Jag är ingen båtmänniska. Har aldrig haft vare sig segelbåt eller motorbåt. Däremot är jag väldigt förtjust i skärgårdsbåtar, speciellt ångbåtar och har naturligtvis åkt en hel del med dem genom åren.
Många av dessa väldigt gamla båtar tuffar ju runt i vår skärgård än i dag.
Riddarholmen är den första och under lång tid den dominerande ångbåtshamnen i Stockholm. Så var det till mitten av 1800-talet. Härifrån gick de första ångfartygen med destinationer som Drottningholm, Uppsala, Strängnäs - Västerås - Arboga, Nyköping och Norrköping. Ja, det var faktiskt från Riddarholmen som den allra första ångbåtsturen gjordes för över 200 år sedan, söndagen den 2 augusti 1818. Destination den gången var Drottningholm.

Riddarholmskajen

Stockholms ångbåtsflotta är världsunik och många av fartygen tillhör föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.
Som en liten kuriositet kan nämnas att ångan även haft en betydande roll i Stockholms kollektivtrafiks historia. Innan broarna började byggas, tog stockholmarna ångslupar genom staden. Behövde man ta sig över de branta backarna på Södermalm stod ångspårvagnen redo.

Allt detta kunde jag läsa i det häfte, som Sjöhistoriska museet delade ut, då de en dag i slutet av augusti anordnade en ångbåtsfestival på Riddarholmen. Jag var där och tog några bilder.

Ejdern, den äldsta av alla ångbåtar. Byggd 1880.

Djurgården 3 byggd 1897

Mariefred byggd 1903

Norrskär byggd 1910

Ångmaskin

Grannar

När man ser tillbaka på sitt liv och tänker på dem man bott i närheten av, framträder en brokig skara av människor - mina grannar genom tiderna! De starkaste minnena är från barndomen.
 Som barn bodde jag i villa på Lidingö. Mitt minne av den tiden är, att det bodde mest äldre människor i grannhusen. Men några jämnåriga grannar hade jag, som jag lekte med. Ett starkt minne har jag av systrarna som bodde tvärs över vägen. De hette Yvonne och Evy.  Yvonne, den äldsta systern och jag gillade båda att dansa balett. På bilden är jag klädd i  balettklänning och Yvonne i sin finklänning. Jag har nylagt hår med rosett och allt. Så där snygg i håret  brukade jag aldrig vara annars. Undrar varför jag ser så sur ut? Är det för att jag inte har några riktiga balettskor på mig? Det hela var nog en smula improviserat.

Balettdansöser ca 1949

Längre bort på vår väg bodde det en familj, som hade något så ovanligt som tre pojkar som var trillingar. 
På vår väg bodde flera ensamstående kvinnor. Några av dem hyrde ut rum i sina villor.
En av dem, tant Tyra, var god vän med mina föräldrar. Hon var en äventyrlig kvinna. Hon hade nämligen som ung arbetat som journalist och rapporterat om ett antal våghalsiga flyguppvisningar på 1930-talet. Inte nog med det - hon hade även själv suttit med i ett av flygplanen!  Bilden nedan är tagen många år senare, då hon blev intervjuad inför något så ovanligt som en helgtripp till New York. Med flyg , alltså!

DN 1954

En del kalas ordnades förstås. På bilden nedan är det grannbarn, klasskamrater samt en kusin. Jag själv syns längst upp till höger. Flickan till vänster om mig i mörk klänning, var brorsdotter till Dag Hammarskjöld.

Födelsedagskalas 1951

Hundintresset kom tidigt. Här poserar jag tillsammans med en kamrat och en av mina lärare, som faktisk bodde granne med mig. Hon hade en collie. Den andra hunden, som är en boxer, var min.

Med  grannar och hundar ca 1956

Så flyttade jag hemifrån, skaffade man och barn och hade naturligtvis kontakt med en del andra småbarnsföräldrar i närheten. Under dessa år var det bara familjebilder, som togs.

Under flera år bodde jag med min familj i Stockholms innerstad. Där ordnades det gårdsfester, vilket innebar många grannkontakter. Vi hade den berömde författaren Göran Palm som granne. Hans dotter och min dotter Ulrika blev kamrater. 

Göran Palm (1931-2016)

Så skilde jag mig och flyttade jag tillbaka till Lidingö och bodde några år i Bodal. Det var roligt att se att barnen fick lättare att umgås med kamrater och kunde leka mycket utomhus här ute i förorten. Kamraterna var alltid välkomna att hälsa på, så det blev rätt mycket spring ut och in.

Bodal ca 1981. Mattias stående längst till höger, Ulrika sittande tvåa från höger.

                  

Under 1980- och 90-talen hade jag sommarstuga på Ekerö. Där hade jag tur att få nära kontakt med en trevlig granne som hette Barbro. Vi blev så goda vänner att vi gjorde en resa till Italien tillsammans.

Barbro och jag på restaurang i Italien 1990

Numera bor jag i Torsvik på Lidingö. Det är fem hus i vår förening. Två av dem ser ni i början av inlägget. Jag bor i det bakre huset näst längst upp till vänster.
I mitt område bor det rätt många pensionärer. Vi är några grannar som bildat bokcirkel och också gör annat tillsammans. Här på bilden har vi kräftfest.
Naturligtvis har jag råkat ut för en del tråkiga grannar också, men det finns ingen anledning att berätta om dem här. De förpassas till glömskan.

Nycklar

I NE står följande:
En nyckel är en mekanisk del till lås, bestående av grepp och blad. Bladet är oftast tillverkat av metall, medan greppet kan vara av andra material, till exempel plast.
Nyckeln har två funktioner, dels att upphäva den spärrande koden i låset, dels att överföra vridkraften från handen till låshusets regel. Även plastkort till hotellås benämns nyckel, men detta innehåller endast rätt kod och ingen kraftöverförande egenskap.
Nyckeln har också en kulturhistoria dels inom religionen, men även inom den världsliga makten. Där finns den  i form av riksnyckeln bland riksregalierna, men också i hustruns sed att bära gårdens nyckelknippa som tecken på sitt husfrusdöme.
Tron på nycklars ontavvärjande kraft har lett till att de lagts i vaggor för att skydda spädbarn.

Erik den XIV: s riksnyckel

Själv har jag nu gamla dar en ansenlig samling nycklar. Säkert inget ovanligt. De flesta är naturligtvis aktuella och används också. Jag har även en liten hög med nycklar, som jag faktiskt inte vet vad de hör till.

Gamla nycklar. Den ena till en chiffonjé, den andra till ett bordsur.

Osäkert! Tror att de hört till några gamla dagböcker

Att lufta element med

Så här ser min bostadsnyckel ut idag. Nyckelringen är designad Georg Jensen och är en vinst i Konstföreningens lotteri. Hur man trär nycklar på den är rena intelligenstesten.

 Denna brosch fick jag av min pappa i samband med att Stockholm firade 700-årsjubileum. Den föreställer stadens nyckel.

Nyckelpigan hör till familjen skalbaggar och finns över hela jorden. I Sverige finns 64 arter.
Enligt Wikipedia är namnet nyckelpiga kopplat till Jungfru Maria. Nyckelpigan förknippades tidigt med Jungfru Maria, som enligt traditionen hade nycklarna till himmelriket

Hotell och pensionat

Vad ett hotell är vet vi ju alla, men hur är det med pensionat? Enligt Wikipedia är det främst serviceutbudet som skiljer sig åt mellan hotell och pensionat.
Det som är speciellt för pensionat, är att man oftast har helpension vilket omfattar hela utbudet från logi, städning, mat och aktiviteter. Närheten till vackra omgivningar och sevärdheter är också en del av pensionatets utbud.  På ett pensionat brukar det ju också bli en rätt familjär stämning eftersom många av gästerna återkommer år från år. 
Pensionaten hade sin blomstringstid från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De uppkom under en tid då ångbåtar och järnvägar transporterade allt fler resenärer och turister. Pensionat blev mycket populära för personer som ville lämna vardagen för ett boende på landet. 
Så har vi ju det där med badlivet i Mölle!
Det kan man läsa om i en bok som heter "Här ha vi det ljufveligt" av Erik Magnusson och Frederic Täckström. Jag hittar ett avsnitt om Pensionat Solhem , som drevs under början av 1900-talet  av familjen Wallentin. Pensionatet låg precis vid havet och verkar ha haft just den där familjära stämningen. Bilden ovan är tagen där.

Jag letar vidare i en annan bok, som heter Klassiska hotell och äkta pensionat. Den är från 2006 och innehåller en beskrivning av flera ännu fungerande pensionat. Ett som jag absolut skulle kunna tänka mig att besöka, är Pensionat Solgården i Grisslehamn. Vad sägs om, att efter en skön dag vid havet, slå sig ner här någonstans för en stunds kortspel?

Ett annat pensionat hittar man på södra Gotland. Det är Pensionat Holmhällar, där man bor nära naturen. Pensionatet ligger inbäddat i en tallskog och det är nära till havet och raukfält.
Filmen Pensionat Oskar spelades in här.

Ännu ett pensionat, som jag skulle kunna tänka mig att ta in på, är Pensionat Granparken i Norrtälje. Numera kallas det för Hotell Pensionat Granparken. Nog känns det lockade då man annonserar att gästerna kan få kaffe/te på rummet, även om jag själv skulle föredra att sitta på verandan. I vissa rum är husdjur tillåtna.

Jag minns Paris...

För precis 10 år sedan besökte jag Paris tillsammans med min son Mattias. Då hade jag inte varit där sedan 1969.  
 
Visst är det en underbar stad med alla sina historiska byggnader, mäktiga boulevarder och trevliga restauranger. Men det finns en baksida också, eller fanns då i alla fall, ganska smutsigt, tyvärr. Staden har varit hård drabbad av flera tragiska händelser, sedan vi var där för 10 år sedan.
Man kan ta en busstur runt staden, hoppa av ibland och promenera runt. Man kan strosa genom parker och utmed Seines kajer för att sedan slå sig ned på ett café och studera folklivet. Självklart lockar museerna också.
Då, 2011 alltså, fanns ett TV-program som hette Resebyrån. I det programmet berättade man att Louvren hade blivit utnämnt till Paris mest överskattade turistattraktion. Välj Musée d´Orsay i stället, var tipset. Det gjorde vi och behövde bara köa en och en halv timma för att komma in.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg på min blogg, då jag kom hem. Inlägget blev inte särskilt snyggt, så nu tyckte att det kunde vara på sin plats att göra ett nytt och litet snyggare.  

Tuileriträdgården

Notre Dame - fortfarande oförstörd

Några andra måsten: ett besök på kyrkogården Père Lachaise, ett besök i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company, inköp i vinbutik, ett besök på matmarknaden på Rue Mouffetard, en titt i lyxbutikernas skyltfönter och en riktigt kalasmiddag på La Closerie des Lilas.

Père Lachaise. Ser ni spindelnäten på dörren? Hu!

Père Lachaise. Förfallet tedde sig nästan makabert

Här står jag framför bokhandeln 

Mattias handlar i vinbutiken La maison des Millesimes

Matmarknad på Rue de Mouffetard

Ring för 4500 Euro och klocka för 14700 Euro. Båda från Bvlgari

Efterrätten på La Closerie des Lilas. Det var första gången jag åt macarons.

Gatukonst

Några tar en svängom på en av Paris kajer

Karusellen nedanför Sacre Couer