Syskrin och sömnad

Har du något syskrin? Ja, det har du förmodligen om du är kvinna. Undrar just hur det är med de karlar, som bor i eget hushåll? Kanske de har nål och tråd liggande i en låda för att kunna sy i en knapp, men inte så mycket mer.
Häromdagen insåg jag att jag måste göra något åt röran i mitt syskrin, så jag tog och rensade ut och sorterade det som blev kvar.
I mitt syskrin finns det nålar, trådrullar, massor av olika knappar, band, saxar och en del annat. Att gamla knappar kan väcka minnen har jag berättat om i ett tidigare inlägg. 
En del arvegods finns också i syskrinet - ett gammalt reseetui och några fingerborgar. 

Ett urval av innehållet i mitt syskrin

Ett gammalt reseetui

Fodralet till reseetuiet

Om du tycker att det är spännande med knappar och andra sybehör, rekommenderar jag ett besök i butiken Knapp - Carlsson, som finns i Göteborg och även på webben.
Den äldsta sybehörsbutiken i Stockholm är Sidencarlson, som grundades 1873.

I skolan fick man ju lära sig sy och jag har kvar några saker från skoltiden - en servettpåse och en julduk. 

Då barnen var små lyckades jag sy några enkla barnplagg.
Numera ägnar jag mig aldrig åt något sömnadsarbete, utom då jag syr i en knapp eller syr fast en fåll, som lossnat.

När det gäller sömnad och sömnadens historia letade jag både i NE och bland böckerna på biblioteket, men lyckades inte hitta något användbart. I Wikipedia hittade jag en lagom lång sammanfattning.
De äldsta fynden av nålar var tillverkade av ben, trä och horn och kommer från stenåldern. De äldsta trådarna bestod av senor eller enkelt hopsnodda naturfiber. De äldsta fynden av kläder sydda i Norden kommer från bronsåldern där nålen var gjord av brons och tråden var gjord av ull. Redan då var sömnaden väl utvecklad. 

Broderi är en sömnadsteknik, som är fascinerande.
I boken Sömmar och stygn som är skriven av Anita Gunnars kan man hitta instruktioner för mängder av broderitekniker. 

Instruktion för Läggsöm

Instruktion för Richelieubroderi

Efter att ha läst allt detta blir du kanske sugen på att komma igång med sömnad. Då kan du också passa på och unna dig ett nytt och modernt syskrin. Så här ser min dotters syskrin ut. Plastlåda med insats och fint lock.

Poesiböcker

                                                              

En poesibok var en anteckningsbok med eleganta pärmar, som man lät sina vänner skriva i. Det skulle vara en dikt eller något annat tänkvärt. Riktigt fint blev det, om de dessutom kunde göra en teckning. Det ni ser på bilden ovan är min mormors poesibok från 1892. Tänk om hon vetat att den skulle komma att visas upp på internet. Tanken svindlar...
Poesiböcker har alltså förekommit sedan lång tid tillbaka och åtminstone in på 1950-talet, då jag själv hade en. 

Min poesibok

Jag kontaktade Nordiska museets arkiv och det visade sig att de har en del material, så om någon är intresserad av att få veta mer,  kan man ta kontakt med dem.
Min dotter, som är född 1970 berättar att det på 1980-talet förekom en typ av anteckningsböcker, som hette "Mina vänner". Några dikter skrevs inte där, utan bara uppgifter om vännerna och ett fotografi.

Här är några sidor ur min mormors poesibok:

Min mormor Hilda fick denna bok på sin födelsedag 1892 av sin bror Albert

Här är två sidor i min mormors poesibok

För flera år sedan gjorde jag en efterlysning både på Facebook och på Seniornets forum och fick glädjande nog några svar. Här nedan kommer omslaget på Ingrids poesibok från 1950-talet samt två sidor ur den boken. På den första är det Ingrids skolfröken, som skrivit!

Här kommer två sidor ur en annan poesibok:

Slutligen ytterligare några utdrag ur andra poesiböcker:

Döm ej alltid efter ytan
sök ej där ditt ideal
ty dess skönhet är förgänglig
kanske du ångrar ditt val
Pröva hellre själens skatter
pröva vad i hjärtat bor
och du kanske där skall finna
vad du ej på förhand tror.

Skrivet av Barbro julafton 1947.

"Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå

Skrivet av Gösta 5 oktober 1950.

Accessoarer

 

Ordet accessoar kommer från latinets accendo som betyder tillkomma, närma sig, komma nära. Det är ett  dräkttillbehör, som till exempel bälte, handskar, scarf, paraply, väska, käpp eller smycke, vilka tillsammans med ett plagg eller en dräkt skapar en enhetlig modeform. (NE).

En del människor kan lägga ner mycket pengar på att skaffa sig de rätta accessoarerna. Det gäller väl främst väskor och smycken.
Själv kan jag nog inte ståta med några märkvärdiga accessoarer. De som sticker ut hemma hos mig är dels de som jag har  ärvt men också de som har kommit att bli mera som minnessaker, eftersom jag förknippar dem med speciella tillfällen. 

Krokodilväskan har jag ärvt av min mamma. Jag har aldrig använt den! Föremål i krokodilskinn är kontroversiellt. Tror knappast att någon idag går omkring med sådant, inte här i Sverige i alla fall. Jag trodde att handel med krokodilskinn var helt förbjudet numera, men när jag gick in på Jordbruksverkets hemsida blev jag osäker. Vågar mig inte på att spekulera i detta.

Aftonväskan och aftonhandskarna har jag också ärvt av min mamma. Väskan har jag använt några gånger.

På 1940- och 50-talen var det vanlig att kvinnor hade vita sommarhandskar. Ibland var de gjorda i nät.

Detta är faktiskt ett skärp. Jag har ju alltid varit hundtokig och då jag någon gång i ungdomen hittade ett skärp i form av ett hundhalsband köpte jag naturligtvis det. Märkligt nog började det snart
krympa :)

2006 var det 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes. I samband med detta jubileum kunde man skicka in sitt namn till ett kansli någonstans i Österrike, så fick man en vacker schal i present.

Mössan köpte jag vid ett besök på Island. Senare köpte jag mig också ett par rejält varma vantar för att  klara riktigt kalla vinterdagar. 

Hemvirkad schal

Bilden i början av inlägget föreställer ett skyltfönster hos en skomakare någonstans i Stockholm

Ångbåtar

Jag är ingen båtmänniska. Har aldrig haft vare sig segelbåt eller motorbåt. Däremot är jag väldigt förtjust i skärgårdsbåtar, speciellt ångbåtar och har naturligtvis åkt en hel del med dem genom åren.
Många av dessa väldigt gamla båtar tuffar ju runt i vår skärgård än i dag.
Riddarholmen är den första och under lång tid den dominerande ångbåtshamnen i Stockholm. Så var det till mitten av 1800-talet. Härifrån gick de första ångfartygen med destinationer som Drottningholm, Uppsala, Strängnäs - Västerås - Arboga, Nyköping och Norrköping. Ja, det var faktiskt från Riddarholmen som den allra första ångbåtsturen gjordes för över 200 år sedan, söndagen den 2 augusti 1818. Destination den gången var Drottningholm.

Riddarholmskajen

Stockholms ångbåtsflotta är världsunik och många av fartygen tillhör föreningar, stiftelser och rederier. De har bevarats tack vare den ideella ångbåtsrörelsen.
Som en liten kuriositet kan nämnas att ångan även haft en betydande roll i Stockholms kollektivtrafiks historia. Innan broarna började byggas, tog stockholmarna ångslupar genom staden. Behövde man ta sig över de branta backarna på Södermalm stod ångspårvagnen redo.

Allt detta kunde jag läsa i det häfte, som Sjöhistoriska museet delade ut, då de en dag i slutet av augusti anordnade en ångbåtsfestival på Riddarholmen. Jag var där och tog några bilder.

Ejdern, den äldsta av alla ångbåtar. Byggd 1880.

Djurgården 3 byggd 1897

Mariefred byggd 1903

Norrskär byggd 1910

Ångmaskin

Grannar

När man ser tillbaka på sitt liv och tänker på dem man bott i närheten av, framträder en brokig skara av människor - mina grannar genom tiderna! De starkaste minnena är från barndomen.
 Som barn bodde jag i villa på Lidingö. Mitt minne av den tiden är, att det bodde mest äldre människor i grannhusen. Men några jämnåriga grannar hade jag, som jag lekte med. Ett starkt minne har jag av systrarna som bodde tvärs över vägen. De hette Yvonne och Evy.  Yvonne, den äldsta systern och jag gillade båda att dansa balett. På bilden är jag klädd i  balettklänning och Yvonne i sin finklänning. Jag har nylagt hår med rosett och allt. Så där snygg i håret  brukade jag aldrig vara annars. Undrar varför jag ser så sur ut? Är det för att jag inte har några riktiga balettskor på mig? Det hela var nog en smula improviserat.

Balettdansöser ca 1949

Längre bort på vår väg bodde det en familj, som hade något så ovanligt som tre pojkar som var trillingar. 
På vår väg bodde flera ensamstående kvinnor. Några av dem hyrde ut rum i sina villor.
En av dem, tant Tyra, var god vän med mina föräldrar. Hon var en äventyrlig kvinna. Hon hade nämligen som ung arbetat som journalist och rapporterat om ett antal våghalsiga flyguppvisningar på 1930-talet. Inte nog med det - hon hade även själv suttit med i ett av flygplanen!  Bilden nedan är tagen många år senare, då hon blev intervjuad inför något så ovanligt som en helgtripp till New York. Med flyg , alltså!

DN 1954

En del kalas ordnades förstås. På bilden nedan är det grannbarn, klasskamrater samt en kusin. Jag själv syns längst upp till höger. Flickan till vänster om mig i mörk klänning, var brorsdotter till Dag Hammarskjöld.

Födelsedagskalas 1951

Hundintresset kom tidigt. Här poserar jag tillsammans med en kamrat och en av mina lärare, som faktisk bodde granne med mig. Hon hade en collie. Den andra hunden, som är en boxer, var min.

Med  grannar och hundar ca 1956

Så flyttade jag hemifrån, skaffade man och barn och hade naturligtvis kontakt med en del andra småbarnsföräldrar i närheten. Under dessa år var det bara familjebilder, som togs.

Under flera år bodde jag med min familj i Stockholms innerstad. Där ordnades det gårdsfester, vilket innebar många grannkontakter. Vi hade den berömde författaren Göran Palm som granne. Hans dotter och min dotter Ulrika blev kamrater. 

Göran Palm (1931-2016)

Så skilde jag mig och flyttade jag tillbaka till Lidingö och bodde några år i Bodal. Det var roligt att se att barnen fick lättare att umgås med kamrater och kunde leka mycket utomhus här ute i förorten. Kamraterna var alltid välkomna att hälsa på, så det blev rätt mycket spring ut och in.

Bodal ca 1981. Mattias stående längst till höger, Ulrika sittande tvåa från höger.

                  

Under 1980- och 90-talen hade jag sommarstuga på Ekerö. Där hade jag tur att få nära kontakt med en trevlig granne som hette Barbro. Vi blev så goda vänner att vi gjorde en resa till Italien tillsammans.

Barbro och jag på restaurang i Italien 1990

Numera bor jag i Torsvik på Lidingö. Det är fem hus i vår förening. Två av dem ser ni i början av inlägget. Jag bor i det bakre huset näst längst upp till vänster.
I mitt område bor det rätt många pensionärer. Vi är några grannar som bildat bokcirkel och också gör annat tillsammans. Här på bilden har vi kräftfest.
Naturligtvis har jag råkat ut för en del tråkiga grannar också, men det finns ingen anledning att berätta om dem här. De förpassas till glömskan.

Nycklar

I NE står följande:
En nyckel är en mekanisk del till lås, bestående av grepp och blad. Bladet är oftast tillverkat av metall, medan greppet kan vara av andra material, till exempel plast.
Nyckeln har två funktioner, dels att upphäva den spärrande koden i låset, dels att överföra vridkraften från handen till låshusets regel. Även plastkort till hotellås benämns nyckel, men detta innehåller endast rätt kod och ingen kraftöverförande egenskap.
Nyckeln har också en kulturhistoria dels inom religionen, men även inom den världsliga makten. Där finns den  i form av riksnyckeln bland riksregalierna, men också i hustruns sed att bära gårdens nyckelknippa som tecken på sitt husfrusdöme.
Tron på nycklars ontavvärjande kraft har lett till att de lagts i vaggor för att skydda spädbarn.

Erik den XIV: s riksnyckel

Själv har jag nu gamla dar en ansenlig samling nycklar. Säkert inget ovanligt. De flesta är naturligtvis aktuella och används också. Jag har även en liten hög med nycklar, som jag faktiskt inte vet vad de hör till.

Gamla nycklar. Den ena till en chiffonjé, den andra till ett bordsur.

Osäkert! Tror att de hört till några gamla dagböcker

Att lufta element med

Så här ser min bostadsnyckel ut idag. Nyckelringen är designad Georg Jensen och är en vinst i Konstföreningens lotteri. Hur man trär nycklar på den är rena intelligenstesten.

 Denna brosch fick jag av min pappa i samband med att Stockholm firade 700-årsjubileum. Den föreställer stadens nyckel.

Nyckelpigan hör till familjen skalbaggar och finns över hela jorden. I Sverige finns 64 arter.
Enligt Wikipedia är namnet nyckelpiga kopplat till Jungfru Maria. Nyckelpigan förknippades tidigt med Jungfru Maria, som enligt traditionen hade nycklarna till himmelriket