Accessoarer

 

Ordet accessoar kommer från latinets accendo som betyder tillkomma, närma sig, komma nära. Det är ett  dräkttillbehör, som till exempel bälte, handskar, scarf, paraply, väska, käpp eller smycke, vilka tillsammans med ett plagg eller en dräkt skapar en enhetlig modeform. (NE).

En del människor kan lägga ner mycket pengar på att skaffa sig de rätta accessoarerna. Det gäller väl främst väskor och smycken.
Själv kan jag nog inte ståta med några märkvärdiga accessoarer. De som sticker ut hemma hos mig är dels de som jag har  ärvt men också de som har kommit att bli mera som minnessaker, eftersom jag förknippar dem med speciella tillfällen. 

Krokodilväskan har jag ärvt av min mamma. Jag har aldrig använt den! Föremål i krokodilskinn är kontroversiellt. Tror knappast att någon idag går omkring med sådant, inte här i Sverige i alla fall. Jag trodde att handel med krokodilskinn var helt förbjudet numera, men när jag gick in på Jordbruksverkets hemsida blev jag osäker. Vågar mig inte på att spekulera i detta.

Aftonväskan och aftonhandskarna har jag också ärvt av min mamma. Väskan har jag använt några gånger.

På 1940- och 50-talen var det vanlig att kvinnor hade vita sommarhandskar. Ibland var de gjorda i nät.

Detta är faktiskt ett skärp. Jag har ju alltid varit hundtokig och då jag någon gång i ungdomen hittade ett skärp i form av ett hundhalsband köpte jag naturligtvis det. Märkligt nog började det snart
krympa :)

2006 var det 250 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes. I samband med detta jubileum kunde man skicka in sitt namn till ett kansli någonstans i Österrike, så fick man en vacker schal i present.

Mössan köpte jag vid ett besök på Island. Senare köpte jag mig också ett par rejält varma vantar för att  klara riktigt kalla vinterdagar. 

Hemvirkad schal

Bilden i början av inlägget föreställer ett skyltfönster hos en skomakare någonstans i Stockholm

Penjoar

Axel Edelfelt, Parisisk kvinna i peignoir

Vad är en penjoar? Ordet kommer från det franska ordet peigner, som betyder kamma. Då anar ni nog vad det är! Det är en kamkofta. I Nationalencyklopedin får man veta litet mer om detta plagg:
En peignoir (eller penjoar) är en puderkappa, ett capeliknande plagg, som under 1700-talet främst användes av män för att skydda kläderna, då de pudrade frisyren. Sedan 1830-talet har ordet använts om en dams lätta morgonrock eller kamkofta.

Om man så tittar på ordet kamkofta står det följande:
Kort, vid ofodrad damjacka, ibland i form av en kort cape, vilken fram till mitten av 1900-talet användes morgon och kväll vid kamning och borstning av håret.
Ja, hur som helst är detta ett plagg som har funnits länge och som uppenbarligen använts både av män och kvinnor och också haft litet olika funktion och utseende.
Själv minns jag att jag hade en kamkofta i tonåren under de år som jag sprayade håret. Det gällde alltså att skydda kläderna från hårsprayen! Det var egentligen ingen kofta, utan bestod bara av ett tunt skynke i nylon med ett band att knyta under hakan. Det liknade egentligen mest en stor krage kantad med en snofsig volang. 
Det som ovan kallas "en dams lätta morgonrock" eller en "vid ofodrad damjacka" skulle jag snarare kalla bäddkofta/jacka eller om det möjligen kan vara fråga om negligé.
En riktig bäddkofta, liknande den blåa som finns på bilden i slutet av inlägget, minns jag att min mamma hade. Det var en liten kort jacka i ett sidenliknande tyg, som hon hade på sig då hon låg i sängen och läste. Jag tror att hon hade den på sig för att hålla sig varm på överkroppen.
På Digitalt museum kan man hitta en del bilder.

Penjoar från ca 1920. Nordiska museet.

Kamkofta från 1940-talet. Digitalt museum

Bäddjacka från 1950-talet. Digitalt museum.

Örhängen

 

Örhängen är smycken som fästs i öronen och bärs av både kvinnor och män av estetiska, sociala, magiska eller medicinska skäl. Utformningen kan liksom materialet variera kraftigt: från skivor av trä till hängen av ädelmetall med infattade ädelstenar. 

Örhängen förekommer i de flesta kulturer. I kungagravarna i Ur i nuvarande Irak har man bland annat funnit båtformade guldörhängen från ca 2500 f.Kr. I egyptiska, grekiska, etruskiska och romerska kulturer tillverkades liknande typer liksom cirkelrunda varianter belagda med filigran och granulering samt försedda med hängen, ofta i form av djur eller mytologiska gestalter.

Örring från år 500 f. Kr. - år 0 hittad på Gotland. Foto Ulf Bruxe Historiska museet. 

Under bysantinsk tid och medeltiden användes örhängen mer sällan. Först vid 1500-talets slut började de åter bli vanliga, beroende på att öronen enligt modet inte längre doldes av håret eller av en huvudbonad. 1600-talets ädelstens- och pärlbesatta örhängen fick en fortsättning under 1700-talet, då i en gracilare form. Populärast var girandolerna ( tre kläppar besatta med ädelstenar eller pärlor och sammanhållna av bladverk i silver eller guld).

Girandoler från mitten av 1700-talet. Silver och bergskristall. Digitalt museum

Under 1800-talet ingick ädelstenar, emalj och mosaik ofta i en komposition av mönsterpressat guld.
Modet med örhängen till både vardag och fest blev under 1900-talet blivit alltmer markant. Bijouteritillverkningen har spelat roll för den stora variationen i utbudet. (NE)
På en webbsida som heter aurumforum.se hittar jag ytterligare litet historik om smycken. 

Mina favoritörhängen. Studentpresent av min far.

Själv har jag använt örhängen sedan tonåren. Jag lät göra hål i öronen (eller rättare sagt örsnibbarna) och har alltid ett litet örhänge i örat. Oftast något enkelt, en liten kula i guld eller silver eller en pärla. Just detta att man kunde göra hål i örsnibbarna innebar en enorm förbättring för alla de som  kämpat med otäcka clips och besvärliga skruvar på dinglande örhängen.
Som ni säkert sett ute på stan ser man alla möjliga olika sätt att bära örhängen.
För den som tycker att det är besvärligt att få ihop örhänge och hållare finns det numera stora hållare i plast. De är lättare att greppa. Snurrebuss har jag fått lära mig att hållarna heter.

Örhängen för herrar

Snurrebuss

Näsdukar

I Nationalencyklopedin står följande om näsdukar:
Näsduk, fyrkantig eller fållad duk används dels för att snyta sig i, dels som prydnad. 
Prydnadsnäsduken har från 1500-talet ofta utgjort en dyrbar dräktaccessoar, gjord av tunnaste linne eller siden och dekorerad med broderier, fransar och från 1600-talet fina spetsar.
Näsduk ingick i utstyrseln vid t.ex. konfirmation, bröllop, sorg och i söndagens kyrkdräkt. På 1800-talet tillverkades även stora paradnäsdukar av bomull med tryckta mönster, ofta använda som souvenirer. Först sedan den började tillverkas av bomull har näsduken använts för snuvig näsa.
Numera görs näsdukar även av papper.

Om man söker i Digitalt museum kan man hitta bilder på gamla näsdukar. Nedan visar jag en bild på en gammal konfirmationsnäsduk i tunn vit batist med vitbroderi och knypplad spets. Den är från 1836 och syddes av Gustava Becker till Sophia Gabriella Oxenstierna. 

Om man sedan fortsätter att söka på nätet, så hittar man faktiskt bilder på alla möjliga typer av näsdukar. Här är en bild på en bröstnäsduk i siden från företaget Götrich. Pris: 1000 kronor.

Vidare kan man köpa en samling herrnäsdukar eller kanske vanliga klassiska broderade bomullsnäsdukar.

Sedan hittade jag en blå och röd snytnäsduk i 3-pack från John Henric.  
Den är tillverkad i Italien och i beskrivningen står följande:
Snytnäsduk eller snusnäsduk, som de också kallas, har varit en viktig del av mannens hygienprodukter under lång tid. En snytnäsduk är perfekt för att torka smuts eller när man är förkyld, men också ultimat gentlemannaprodukt att ge din partner vid känsliga och ledsamma stunder i livet. 

Moderna snytnäsdukar vill vi nog gärna ha i papper. Här nedan  en elegant förpackning med marmormönster.
Jag minns att man i min ungdom kunde skaffa sig en liten näsdukspåse i plast att ha i sin handväska. I den kunde man lägga ner sin använda näsduk till dess att man fick möjlighet att kasta den, om den nu var i papper, eller lägga den i tvätten, om den var i tyg. 

Handskar

Engelska glacéhandskar från 1600-talet

Handskar är mycket gamla plagg och har använts både som klädesplagg och som prydnad. De kunde utgöra ämbetsinsignium för biskopar och de kunde ha symboliska innebörder för renhet och vänskap. Handsken kunde fungera som symbolisk pant. Att kasta en handske framför någon var en utmaning till tvekamp.
Handskar blev i Sverige en vanlig förlovningsgåva. Från 1700-talet kom de att tillhöra högtidsdräkten bland allmogen. Först i senare tid har handskar blivit ett plagg för vardag. 
Stor vikt lades förr vid utförande och dekor. Herrhandskarna var speciellt under 1600-talet rikt utstyrda med fransar, band och broderier. Senare blev denna typ av dekor mer vanlig på damhandskar. 
Dagens handskar består oftast av lammskinn och är fabrikstillverkade (NE).

Armbågsstöd för provning av handskar, handsktänjare, blomma för dräktdekoration, dam- och barnhandskar. Bilden kommer från Stockholms stadsmuseum

Jag tycker att handskar är ett både roligt och viktigt plagg. Roligt för att det går att variera utan alltför stora kostnader .Viktigt, så till vida att jag gärna matchar till skor och väska. Under vinterhalvåret blir det mest svart, så det är ganska lätt gjort. På sommaren har man numera inte handskar alls, men jag har faktiskt kvar ett par vita sommarhandskar från 1960-talet, då jag använde sådana. Två par långa glacéhandskar finns kvar också. De vita har jag haft på mig då jag hade lång klänning vid några tillfällen.

Häromdagen besökte jag Östermalms handskaffär, som ligger på Karlavägen 61. Jag älskar den här typen av specialaffärer! Det var dags för ett par nya vårhandskar. Jag visade upp mina gamla för försäljaren och ursäktade mig med att " så här slitna blir mina handskar eftersom jag promenerar med en hund i koppel". Då visade hon genast fram en handske, som borde passa mig att ha just vid hundpromenader. En litet mer robust handske i mockaskinn med muddar, infällda resår och dessutom billig.
Så det slutade med att jag köpte två par handskar. Ett par litet finare i lammskinn och ett par sportigare för hundpromenader.

Östermalms handskaffär

Mysigt att packa upp de nya handskarna, som var inslagna i silkespapper

Senior på shoppingrunda

" Jag har allt jag behöver. Jag lägger hellre pengar på upplevelser!" Så kan man ibland höra seniorer säga.
Jag bestämde tidigare i år att jag skulle uppdatera min garderob, men upptäckte att jag faktiskt inte hade några större behov av nya kläder. Jag tyckte att jag hade vad jag behövde. Självklart måste man byta ut vissa saker, såsom underkläder och skor. Sedan måste jag erkänna att jag inte tycker att det är roligt att handla kläder längre, inte på samma sätt som förr. Att handla kläder på nätet är inte aktuellt för mig.
Nåja, några inköp blev det förstås! Bra ytterkläder är viktiga för en hundägare, som skall ut i alla väder. I början av året var det var dags för en ny varm vinterkappa och en ny vår/höstjacka. Den ena köptes hos Åströms i Gamla stan och den andra hos Känsla och Smak vid Odenplan.

                                                                                                                       
Gallerian på Hamngatan börjar bli klar efter ombyggnaden och jag tycker att det finns många intressanta butiker där, t ex Kappahl och The shirt factory.
Jag har tidigare berättat om den charmiga butiken Engströms trikå på Scheelegatan. Där finns allt som inte finns i andra butiker. Rejäla och LÅNGA nattlinnen. Jag köpte två på raken vid mitt senaste besök!

Vi har en butik här på ön, som heter Ateljé 18. De har ett bra utbud kläder för den mogna kvinnan. Här är ett fynd från deras sommarrea. Köpte denna kimono, mest för att jag tyckte den var rolig och inte liknar något annat jag har i min garderob. Kan användas ute på sommaren och inomhus på vintern. På bilden har jag satt ett linne under.
Jag undrar om inte kimono är ett plagg , som kommer att bli populärt bland oss småmulliga seniorer. Har redan sett flera som har på sig sådana. Ibland med skärp.

Nu i höst blev det dags för nya skor. Jag behövde ett par rejäla sportskor för promenader i vinterslask. Det är Reebok köpta på Intersport. Jag köper annars gärna Eccoskor, men en del av deras modeller är litet för smala för mig. Reebok har litet bredare läst.

Knappar

Jag har massor med knappar liggande i mitt syskrin. Det var ju så förr, att innan man kastade ett plagg, utslitet, omodernt eller urvuxet, så klippte man först loss knapparna. De sparades, eftersom knappar är dyra och man kunde ju aldrig veta om de skulle komma till användning igen. De tar ju dessutom så liten plats. Visst har det hänt någon enstaka gång att någon knapp kommit till användning, men de flesta har bara blivit liggande.
När jag nu tar fram alla dessa knappar, så väcker de minnen...

Knappar från manchestersoffan från 1970-talet. Knapparna har lossnat och ingen orkade sy fast dem igen.

Knappar från kamelhårsulstrarna från 1960- och 1970-talen

Från klubbjackan på 1970-talet

Vackra röda knappar

Alldeles vanliga vita knappar

I mitt föräldrahem anlitades ibland en sömmerska. Det var inget ovanligt förr. Hon sydde upp en del kläder till min mamma och mig. Knapparna var en viktig detalj och då hörde det till att knapparna  var slagna. Här nedan visar jag både ovansidan och undersidan av en slagen knapp från en finblus.

Knapp till en "Chaneldräkt" i manchestersammet 1960-tal

Min minsta knapp

Min vackraste knapp

Shopping i förändring

Lindex på Lidingö. Inte mycket i min smak.

Under våren har man kunnat läsa i tidningen att flera klädkedjor kämpar med dåliga försäljningssiffror. Man skyller som alltid på vädret, men numera också på att det kan bero på den ökade internethandeln.
Trendanalytikerna tror att det kan bero på, att det inte är inte någon status att handla mycket kläder längre. Folk lägger pengar på annat.
Tja, jag är ingen analytiker, utan bara en vanlig konsument. Jag är väl inte heller dessa lågpriskedjors främsta målgrupp. De vänder sig väl oftast till yngre.
När jag besöker någon av dessa butiker, störs jag mest av att det är så rörigt. Många är väldigt fint inredda och allt är så vackert arrangerat MEN det är väldigt svårt att hitta, när man söker något speciellt.
Jag hör ju till den generationen som minns  då man hängde långbyxor för sig, blusar för sig osv. Det satt en liten knapp på galgen som angav storleken på plagget. Numera hänger allt huller om buller, ibland sorterat efter färger och man får leta efter lapparna med storlek och pris. Mycket ligger i högar på bord. Visst kan det se trevligt ut och tanken är naturligtvis att man skall bli frestad att köpa något.
Det finns många olika orsaker till att folk handlar kläder på nätet, men en anledning tror jag är, att det faktisk är lättare att hitta. Allt är sorterat efter kategorier, varefter man väljer till exempel storlek eller färg. Är ens egen storlek slut, kan man alltid titta in veckan efter och se om den kommit in.
Vad tror du?

HM:s nya butik i Fältöversten. Mycket tjusigt! Tror jag skall gå tillbaka dit.