29 maj 2021

Troll

Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att se utställningen Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen, som visades på Waldemarsudde tidigare i vår.
Utställningen presenterades på följande sätt: Magisk, besjälad natur med djupa, mystiska skogar och naturväsen som troll, älvor och Näcken lyfts fram i denna utställning där måleri, grafik och skulptur från sekelskiftet 1900 interagerar med fotografi, videoverk och skulptur av samtida konstnärer ...

Nåja, det finns andra möjligheter att få se bilder på troll. Jag är medlem i en grupp på Facebook, som heter Miniatyrer, dockskåp och tittskåp. Många av medlemmarna tillverkar saker själva och visar sedan bilder på sina alster. En av medlemmarna är fotograf och brukar visa upp otroligt fina collage, eller om det nu kallas dioramor. 
Varsågoda, här kommer en liten utställning med Fredrik Svenssons trollbilder! Jag har fotografens tillstånd att visa dem. Dessa troll är både söta och väldigt snälla!

Trollbild. Foto: Fredrik Svensson


I de trollska kullarna på Kinnekulle. Foto: Fredrik Svensson


Smultronställe. Foto: Fredrik Svensson


För att återgå till John Bauer, så tog jag fram en gammal sagobok, som jag har i min bokhylla. Den heter John Bauers sagovärld. Den innehåller alltså ett urval sagor, som John Bauer illustrerat. Jag läste igenom några av dem. Trollen i dessa sagor är verkligen inte särskilt sympatiska. Undrar om det är några föräldrar, som läser dessa sagor för sina barn idag?

Illustration av John Bauer till sagan Pojken och trollen eller äventyret


Jag läser i Nationalencyklopedin vad det står om troll:
En benämning på vissa övernaturliga väsen. Folktrons och sägnernas troll uppfattades i mellan- och sydsvensk folklore som antropomorfa, kollektiva naturväsen, bosatta i berg, gravhögar eller i skogen, där de tänktes leva ungefär som människor, i somliga sägner i grannsämja med dessa , men mestadels beskrivna som tjuvaktiga och farliga. I Nordsverige går trollen succesivt över i tron på vittra (vättar).

20 maj 2021

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon

Carlos Ruiz Zafon är en spansk författare som levde 1964 - 2020.
Han började sitt yrkesliv som reklamman, men övergick så småningom till att ägna sig åt sina intressen: att göra musik och att skriva böcker. Under några år bodde han i USA.
Han gav ut några ungdomsromaner och 2001 gav han ut sin första roman för vuxna. Den heter Vindens skugga och blev en stor succé.
Boken utgör den första i en serie som kallas De bortglömda böckernas gravkammare. Böckerna är dock helt fristående. Det gemensamma är, att alla utspelar sig i Barcelona, som för övrigt var författarens hemstad.
Jag valde att läsa Vindens skugga som ljudbok med en utmärkt uppläsning  av Jonas Karlsson. 
Boken utspelar sig i Barcelona i början av 1900-talet. Den handlar om en ung pojke, som får följa med sin far till en gravkammare för böcker. Där får han möjlighet att "adoptera" en bok. Han blir mycket fascinerad av den bok han valt, men framför allt av dess författare , som han vill veta mer om. I detta sökande dras han in i en massa äventyr och får ta del av många märkliga människoöden. Handlingen påverkas av  historiska skeenden, relationer, hat , hämnd men framför allt kärlek.
Jag tyckte att det var en fantastik berättelse!


10 maj 2021

Jag minns Paris...

För precis 10 år sedan besökte jag Paris tillsammans med min son Mattias. Då hade jag inte varit där sedan 1969.  
 
Visst är det en underbar stad med alla sina historiska byggnader, mäktiga boulevarder och trevliga restauranger. Men det finns en baksida också, eller fanns då i alla fall, ganska smutsigt, tyvärr. Staden har varit hård drabbad av flera tragiska händelser, sedan vi var där för 10 år sedan.
Man kan ta en busstur runt staden, hoppa av ibland och promenera runt. Man kan strosa genom parker och utmed Seines kajer för att sedan slå sig ned på ett café och studera folklivet. Självklart lockar museerna också.
Då, 2011 alltså, fanns ett TV-program som hette Resebyrån. I det programmet berättade man att Louvren hade blivit utnämnt till Paris mest överskattade turistattraktion. Välj Musée d´Orsay i stället, var tipset. Det gjorde vi och behövde bara köa en och en halv timma för att komma in.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg på min blogg, då jag kom hem. Inlägget blev inte särskilt snyggt, så nu tyckte att det kunde vara på sin plats att göra ett nytt och litet snyggare.  

Tuileriträdgården


Notre Dame - fortfarande oförstörd

Några andra måsten: ett besök på kyrkogården Père Lachaise, ett besök i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company, inköp i vinbutik, ett besök på matmarknaden på Rue Mouffetard, en titt i lyxbutikernas skyltfönter och en riktigt kalasmiddag på La Closerie des Lilas.

Père Lachaise. Ser ni spindelnäten på dörren? Hu!


Père Lachaise. Förfallet tedde sig nästan makabert


Här står jag framför bokhandeln 


Mattias handlar i vinbutiken La maison des Millesimes

Matmarknad på Rue de Mouffetard

Ring för 4500 Euro och klocka för 14700 Euro. Båda från Bvlgari


Efterrätten på La Closerie des Lilas. Det var första gången jag åt macarons.

1 maj 2021

Det hände i april...

April månad är en trevlig månad. Våren, värmen och blomsterprakten är på väg.
I år var det litet extra trevligt, eftersom många av oss äldre kunde börja röra oss i litet vidare cirklar, efter att ha fått första sprutan mot covid-19.
I min familj har vi dessutom flera födelsedagar att fira denna månad. Mitt näst äldsta barnbarn Lukas fyllde 18 år. Detta firades med kaffekalas ute i Bålsta där han bor med sin familj.

 
Vad ger man nu en 18-åring i present? Han fick en konstbok och precis som sin äldre bror Pontus fick han också en familjeklenod. I hans fall blev det ett gammalt pennfat i tenn, som kommer från mitt föräldrahem. 
Till kaffet serverades bland annat Cake pops, något som var helt nytt för mig. Jättegoda!
Recept finns på nätet.




Några dagar innan hade jag själv fyllt år. I min ålder brukar det inte bli så mycket firande, men i år passade det bra att min dotter Ulrika fick bjuda mig på ett besök på Millesgården, där vi tittade på utställningen Punk&Glamour med Vivienne Westwoods kläder. Sambon Peter och barnbarnet Pontus var med också.
Därefter tog vi en liten promenad i skulpturparken och avslutade med kaffe i Millesgårdens lanthandel. Strålande väder!




Ulrika och jag i skulpturparken

Peter, Ulrika och Pontus i Millesgårdens lanthandel


Jag har dessutom börja åka i till stan igen. En dag åkte jag in för att fotografera den berömda Krakowkrubban, som stod i ett förråd på Livrustkammaren. Krubban tillhör egentligen Ekerö stadsbibliotek, men har varit utlånad till Hallwylska museet. Nu hade den hamnat i ett förråd i väntan på att transporteras tillbaka till Ekerö. Mer om denna kommer ni att få veta fram emot jul, då jag planerar att skriva om julkrubbans historia.
Passade också på att ta en bild på körsbärsträden i Kungsträdgården.



Vid nästa tur in till stan gjorde jag ett besök på Kreatima på Kungsgatan. Som jag har berättat tidigare har jag försökt lära mig att måla akvarell, men avbröt det hela för att istället försöka lära mig att teckna. Nu har jag återgått till akvarellmålning igen och behövde köpa en del utrustning. 
På vägen hem gjorde jag ett besök på det nya biblioteket i Norra Djurgårdsstaden. Dit åker jag litet då och då för att låna böcker och filmer, som inte finns på mitt lokala bibliotek.



På gång hösten 2022

Jag tycker att hösten en fin årstid. Naturen bjuder på vackra färger och luften är behagligt frisk.  Jag opererade min höftled för ett år se...