28 oktober 2021

Sophiahemmet


Sophiahemmet, ett av Sveriges äldsta privata sjukhus, invigdes år 1889. Sitt namn har sjukhuset efter drottning Sophia, som tillsammans med sitt gemål kung Oscar II, lät uppföra sjukhuset vid Valhallavägen i Stockholm.
Bakgrunden är följande:
Drottning Sophia hade varit på besök i London och St Thomas Hospital och där träffat Florence Nightingale. Väl hemkommen startade drottningen den 1 januari 1884 "Hemmet för sjuksköterskor" på Gråbergsgatan (nuvarande Upplandsgatan). 
Den första kursen bestod av fyra kvinnor, som togs om hand av den 27-åriga Alfhild Ehrenborg, skolad hos miss Nightingale.
Den 14 december 1887 lades grundstenen till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem. Två år senare, den 1 oktober 1889 invigdes sjukhuset och elevhemmet. Med guldbokstäver lät drottning Sophia rista in "Allt till Guds ära" i den stora entrén. Nedanstående porträtt hänger i en av korridorerna.

Sjukhuset drevs länge i stiftelseform med kvalificerad medicinsk och kirurgisk verksamhet. Det ombildades 1987 till Sophiahemmet AB och är nu Sveriges största privata sjukhus. I dag ingår flera olika vårdgivare.
Sjuksköterskeskolan har fortfarande Sophiahemmet som sitt modersjukhus, men en del av utbildningen sker vid andra sjukhus,
Den för Sophiasystrar så välkända mössan representerar enligt muntlig tradition följande:
Det vita tyget föreställer det ljusa i livet
Det svarta bandet föreställer allvaret i livet
Spetsen föreställer glädjen i livet
Vecken i mössan föreställer tio Guds bud och vecken på spetsen tinnarna i drottning Sophias krona.
Uppgifterna har jag tagit från hemsidan.


Jag har vid många tillfällen åkt eller promenerat förbi sjukhuset, men först nu i höst fick jag tillfälle att anlita en av dess vårdgivare, Capio Artro Clinic, för att få en ny höftled.


Här ligger jag i min säng efter genomgången operation och tar en bild på utsikten. Det är Stadion man skymtar. 
Modern teknik, skicklig personal och mycket noggranna förberedelser gjorde att det hela kändes tryggt och säkert. Jag låg kvar på sjukhuset ett dygn och kunde sedan åka hem.
Rehabiliteringen går framåt, men kommer att ta tid. Bäst av allt är att jag slipper ha ont och räknar med att kunna återuppta mina långpromenader med hunden ganska snart.
De första veckorna efter operationen ställde hjälpsamma grannar upp och rastade hunden. Man kan nämligen inte gå med två kryckor och en hund.
Nu har det gått drygt fyra veckor efter operationen och jag behöver bara en krycka, vilket innebär att jag kan gå ut med hunden på en kort promenad på kvällarna. En av mina grannar fortsätter att ta ut  henne på en daglig längre promenad. 

23 oktober 2021

Fem en fredag

Jag ansluter mig nu för första gången  till en bloggrupp, som heter Fem en fredag. Det är Elisa, som ger oss frågor att besvara varje fredag. Veckans ämne är KULTUR. Jag är litet sent ute, det har redan blivit lördag, men ämnet ligger mig varmt om hjärtat så jag vill gärna vara med .

1. Var går du helst för att se konst?
Nationalmuseum. Intresset för konst har kommit nu på gamla dar. Jag gick en kurs i Konstvetenskap på Senioruniversitetet för några år sedan. Just när jag var klar med kursen öppnade Nationalmuseum igen efter att ha varit stängt för renovering  i flera år. Jag har besökt museet flera gånger sedan dess och njuter varje gång. Senast var det Zornutställningen.

Anders Zorn Sommarnöje

2. Vad såg du senast på bio?
 En gammal arbetskamrat och jag brukar roa oss med att gå ut någon gång om året och äta en bit mat och sedan gå på bio. Senast såg vi filmen Nothing but a dame. Det är en dokumentär om fyra äldre engelska skådespelskor, som ser tillbaka på sina liv och karriärer. Nu har det inte blivit något biobesök på länge på grund av pandemin.


3. Vilken typ av ställe skulle vi kunna hitta dig en fredagskväll?
Det blir nog hemma i läsfåtöljen.

4. Vilken bok kom senast i din ägo?
Jag köper mycket sällan böcker. Lånar det mesta på biblioteket. Denna bok blev jag dock tvungen att köpa, eftersom jag förstod att den skulle ta tid att läsa. Den är också trevlig att ha i bokhyllan som en uppslagsbok.




5. Vem ser du gärna på scen?
 Jag gillar Marie Göranzon.


18 oktober 2021

Gems weekly photo challenge - VATTNA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text.
Denna vecka är ordet VATTNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.


Här är det en cyklamen som får vatten. Det är en av mina favoritblommor. Jo, jag vet, den skall ha vattnet på fatet, men det gjorde sig inte så bra på bild!

Jag bor precis vid en park, Torsviksparken. Den har varit en oas för många, speciellt under de två senaste somrarna, då man inte kunnat resa så mycket. Många har träffats och haft fester och picknickar där. Fontänen är uppskattad av alla utom av de som bor precis bredvid. Den bullrar nämligen, men den stängs av på natten.


Min dotter har en liten trädgård. Där har hon, med hjälp av sin särbo, byggt en liten damm. Är den inte gullig? Ni ser vattenstrålen till höger i bild.





10 oktober 2021

En vacker dag av Tomas Bannerhed



Tomas Bannerhed är född 1966. Han är uppvuxen på landsbygden i Småland. 
Han debuterade 2011 med romanen Korparna, som han vann Augustpriset för. Han har även medverkat i radio med programmet Bannerheds bevingade vänner.
Jag har faktiskt träffat honom på en författarkväll i Akademibokhandeln för några år sedan. Där berättade han bland annat om hur det var att växa upp på landsbygden och om förväntningarna att han skulle ta över jordbruket, men att han inte var det minsta intresserad. Så plötsligt, då han blivit äldre, kom naturintresset och fyllde hans liv.
Hans sätt att skriva påminner om Harry Martinson och Sven Rosendahl.
Boken En vacker dag kom ut 2021. Det är en naturdagbok där Tomas skriver om en dag på Lovön utanför Stockholm. Han registrerar djur och natur timme för timme, men för även in personliga hågkomster och synpunkter.
Jag läste boken som ljudbok. Det passade alldeles utmärkt, eftersom man lagt in flera fågelläten i stället för de illustrationer, som man får om man läser pappersboken.
Jag tyckte mycket om boken.
Visst känner man igen det där med naturintresset som väcks till liv då man blir äldre. Då man var yngre var naturen en självklarhet. Det är först nu, då jag blivit äldre som jag fått mer tid och intresse för att faktiskt stanna upp, iaktta och försöka lära mig litet mer om naturen. Enda problemet är att jag inte är någon morgonmänniska, så det där att ge sig ut klockan 04.00 på morgonen för att lyssna på fåglar är uteslutet. Dessutom bör man helst ha tillgång till bil för att komma ifrån bebyggelsen. Man får trösta sig med att blommor och fåglar faktiskt finns i ens närhet under dagarna också. Det gäller bara att stanna upp, titta och lyssna. Kanske ta med sig en kikare också.

1 oktober 2021

Lidingö museum


Villa Fornboda med Lidingö museum

Här på vår ö har vi ett eget museum. Det är inrymt i en byggnad som heter Villa Fornboda. Huset, som är från början av 1900-talet, har använts till bland annat konditori, småskola och frisörsalong. Sedan 1998 hyrs huset av Lidingö hembygdsförening som här driver Lidingö museum.


Interiör från museet

Köket

I museet finns den permanenta utställningen Historien om Lidingö. Dessutom pågår det hela tiden olika  temautställning. Just nu pågår en utställning, som heter Från AGA till Dalénum. 



Från Agautställningen 

Det finns en bok med samma namn, skriven av Ibb Jensen. Utställningen och boken beskriver en intressant tid i vår industrihistoria.



Huset är en kulturell mötesplats för lidingöbor och andra intresserade. Här erbjuds kultur- och musikprogram samt filmkvällar. 
Lidingö museum är en del av Lidingö hembygdsförening och allt arbete vid museet sker på frivillig grund. Flera arbetsgrupper finns, som är engagerade i att hålla museet öppet, skapa utställningar och program, sköta hembygdsföreningens samlingar och lokalhistoriska arkiv med foton och annan dokumentation om Lidingö. Bildarkivet har nyligen blivit digitaliserat och kan nu nås av vem som helst via hemsidan.

Här har vi några av värdinnorna

Själv har jag än så länge endast gjort en blygsam insats som värdinna på museet. Jag hann arbeta två gånger innan pandemin slog till och stängde museet. Nu har museet öppnat igen och jag fick äntligen möjlighet att ta ytterligare ett pass.
Alla faktauppgifter har jag tagit från hembygdsföreningens hemsida.

  Välkomna till Lidingö museum!



På gång hösten 2022

Jag tycker att hösten en fin årstid. Naturen bjuder på vackra färger och luften är behagligt frisk.  Jag opererade min höftled för ett år se...