Rosendals trädgård

En dag i slutet av maj åkte jag ut till Rosendals trädgård på södra Djurgården. Det var länge sedan jag var där och jag blev så glad att se att allt var sig likt!
Detta område har ju en intressant historia, där faktiskt en av mina anfäder figurerar.
Redan i mitten av 1800-talet fanns på denna plats omfattande park- och trädgårdsområden. Under åren 1862 - 1911 låg landets första trädgårdsmästarutbildning här på Rosendal, som en del av Svenska trädgårdsföreningens verksamhet. Utbildningen leddes under många år av min farmors far Axel Pihl. Han bodde här ute med sin familj i den så kallade trädgårdsdirektörsvillan. Villan finns kvar där än i dag. 

Trädgårdsdirektörens villa. Min farmorfar vid trappan.
Foto: Stockholms stadsmuseum

Sedan 1982 drivs trädgården i form av en stiftelse vars huvudsyfte är att sprida kunskap om biodynamisk odling och att främja god landskapskonst. Här finns även kafé, bageri, plantbod samt kursverksamhet.
Den rosa byggnaden, som ligger i utkanten av området är Rosendals orangeri, numera privatbostad.

Barnboksdebut

Så roligt det har varit för mig att få följa min dotters projekt. Nu är det hela i hamn och Ulrika debuterar som barnboksförfattare. Grattis Ulrika!
Boken heter Brottskod 502 - den stulna elefanten. Det är en spänningsroman för barn i åldern 6-9 år. Boken handlar om en försvunnen elefant och hur man arbetar för att återfinna den. Illustrationerna är gjorda av Hanna Nielsen.
Författaren har själv arbetat som polis i 30 år och skriver på ett sådant sätt att barn skall kunna få en inblick i hur riktiga poliser arbetar. 
Jag har naturligtvis läst boken och tycker att den är mycket bra. Välskriven och spännande. 

Jag har förstått att det har varit mycket arbete för att slutföra detta projekt. Själva skrivandet förstås,  men även kontakt med illustratör och förlag. Många besök i bokhandel och på bibliotek och en hel del läsning av barnböcker. Ett besök i Italien blev det också för att få skrivro.

Ulrika på författarretreat i Sorrento.

När boken väl hade utkommit blev det boksläpp med flera inbjudna gäster. Allt har varit fyllt av glädje och entusiasm!
Boken finns att köpa på Adlibris.

Ulrika och sonen Pontus är beredda på försäljning vid boksläppet

Vaxholm

Vaxholms hotell i mitten av bilden

Vaxholm, bara en timme med skärgårdsbåt från Stockholms innerstad, kallas ofta för skärgårdens huvudstad. Hit åker man ibland för att höra historiens vingslag och även för att ta del av ett modernt utbud av restauranger, butiker och konstgallerier. Det finns också goda möjligheter att på olika sätt ta del av en genuin skärgårdsnatur.
Jag har gjort några utflykter dit på sistone. En gång i höstas och en gång nu i vår. 

Vaxholms kastell

Vaxholms biografteater

Vaxholms hembygdsgård. Här finns en stor uteservering på somrarna.

Café Roddarhuset. Trevlig liten uteservering vid havet.

Hamngatan - den stora affärsgatan

Slussen

Som bekant håller man sedan flera år tillbaka att bygga om Slussenområdet. 2028 beräknas det vara klart.
Jag har ofta passerat området med tunnelbana eller buss, men denna soliga aprildag hoppade jag av en buss vid Skeppsbron och promenerade upp mot området för att kunna titta litet närmare på det hela och ta några bilder.
Jag promenerade över Guldbron, som ju egentligen heter Slussbron. Därifrån fick jag en bra överblick över Slussplan.

Sedan kom jag upp till Södermalmstorg där jag tog en bild på Stomatolskylten. Den andra bilden, som är tagen i kvällsljus, har jag lånat från Stadsmuseet.
Denna skylt är nog Stockholms mest kända ljusreklam. Skylten har lyst över Slussen sedan 1909 och fick 1920 sitt nuvarande utseende med tandkräm och borste. Den är en av de äldsta bevarade och fungerande rörliga ljusskyltarna i hela världen. I dag sitter den sedan länge på ett hustak vid Klevgränd. Jag är aldrig i dessa områden kvällstid, men enligt uppgift rör den på sig fortfarande - tandkrämen rullar ut på borsten.

Foto: Mattias Ek. Stadsmuseet.

Jag stannade en stund på Södermalmstorg. Där har man fräschat upp och placerat ut bänkar och gjort planteringar. 

Sedan gick jag nedför Mälartrappan och vidare ut på det nybyggda Vattentorget. Där kan jag tänka mig att det blir mycket liv och rörelse på sommarkvällar. Här planeras nämligen utbyggnad av restauranger och kaféer.
Den 6 juni blir det officiell invigning av Södermalmstorg och Mälartrappan. Då blir det matservering, musik, lek och möjlighet att ställa frågor om Slussens framtid.
Jag tror att jag kommer tillbaka vid något annat tillfälle, för jag vill gärna se litet mer av fiskanläggningen, som det har skrivits så mycket om.

Mälartrappan

Vattentorget

Visionsbild över Slussen. Bild från Stockholms stads hemsida.

Ögon

Ögonen är själens spegel, brukar man säga Ja, nog brukar man kunna se på en människas blick hur hon mår. Ögonen, som ger oss synen är väl vårt viktigaste sinne, eller hur? Ibland brukar man diskutera vad som är värst - att förlora synen eller att förlora hörseln. Man får ju räkna med en försämring av båda dessa sinnen då man blir äldre. Det påstås att det är värre att förlora hörsel eftersom man riskerar att bli isolerad då. Å andra sidan har jag förstått att det finns bra hjälpmedel numera för den som har nedsatt hörsel. Om de nu bara fungerar som de ska, för de verkar krångla rätt mycket. Det finns ju tack och lov bra hjälpmedel för de som ser dåligt också.

Ögonkontakt är viktig. Nedan visar jag en bild på mitt äldsta barnbarn, som sitter med min hund Stella i famnen. Bilden är tagen för exakt 14 år sedan. Vi har just varit och hämtat henne hos uppfödaren. Hon tittar så tillitsfullt på Pontus, så det är rörande. Pontus är nu 25 år gammal. Hunden Stella lämnade mig förra sommaren 13 år gammal.

Stella och Pontus år 2012

Som många andra behöver jag glasögon. Förra året trodde jag att min syn hade försämrats och jag tyckte att glasögonen jämt var smutsiga. Jag insåg att det var inte min syn det var fel på utan glasen i glasögonen.  Jag besökte den optiker där jag hade köpt glasögonen 6 år tidigare och fick då veta att glasen hade krackelerat. De tålde inte värme!  Jag fick veta att man skall hålla undan dem då man öppnar en varm ugn. Har aldrig hört talas om detta tidigare! Vid ett samtal med en annan optiker fick jag veta att det kan också bero på kvaliteten på glasen. Så nästa gång skall jag verkligen kolla garantin då jag köper nya glasögon. Nu hade jag tur nog ytterligare ett par glasögon, som jag kan använda tills vidare.  
 
Hemligheten i deras ögon är en underbar argentinsk film i regi av Juan José Campanella. Det är en thriller med en gripande kärlekshistoria invävd. Tyvärr tycks den inte gå att streama någonstans för närvarande, däremot finns den att låna på biblioteket i Filmhuset. 

En vanlig vårdag

Våren kom ganska tidigt detta år. Ingen är gladare än jag, som gärna tar promenader även om de numera inte blir så långa på grund av ett ömmande knä. 
Min hund Stella och jag brukade alltid gå ner till Islingeviken varje år vid denna tid. Jag brukade ta en bild av henne sittande i en backe fylld av krokus.
Nu är inte Stella med längre. Sedan drygt ett halvår tillbaka har jag en daghund, som kommer en gång i veckan.  Det är en rar och trevlig yorkshireterrier och vi tar alltid en promenad i närområdet.

Denna dag gick vi runt Torsviksberget och fick se något helt nytt. Kommunen har placerat ut en stor trädgårdssoffa på en bergsknalle. Den blir säkert uppskattad, för just vid den platsen sitter det ofta folk och solar.

För några dagar sedan planterade jag narcisser i en av krukorna på balkongen. De är köpta hos Herseruds blommor, som är en nyöppnad affär i området. Vid promenaden passade jag på att plocka några kvistar blåbärsris, som jag sedan stoppade ner bland blommorna för att fylla ut litet.

Så var det dags att baka igen!
För en tid sedan upptäckte jag det goda filmjölksbrödet, som man lätt kan baka själv. Det är visserligen många olika ingredienser men ingen jäst och ingen knådning av deg. Man bara rör ihop ingredienserna, häller ner degen i en avlång form och gräddar den. Underbart gott och nyttigt!

På kvällen slog jag mig ner i fåtöljen och tittade vidare på den underbara tv-serien Like water for chocolate, som visas på HBO Max. Hjärta, smärta och matlagning!

Att lyssna på böcker

Att lyssna på böcker är populärt, men det tog lång tid innan ljudböckerna hittade sina läsare.
Förklaringen antas vara att de nedladdningsbara ljudböckerna blev mer tillgängliga tack vare mobiltelefonen. I kampen om människors tid har ljudböcker en klar fördel mot många andra kulturella uttryck. De är lätta att infoga i livspusslet och på det sättet har även yngre läsare blivit kunder.
Böcker att lyssna på har en lång historia. Det började på 1950-talet med talböcker, tillgängliga endast för synskadade, fram till dagens strömmande och nedladdningsbara böcker, tillgängliga för alla.


Själv började jag i liten skala redan på 1980 talet. Jag arbetade som bibliotekarie och tyckte att jag borde bekanta mig med någon av de kassettböcker vi hade på biblioteket. Det blev Fogelströms Mina drömmars stad med Helge Skoog som inläsare. Sedan var jag fast!

Det tog riktig fart, när jag blev äldre. Vid det laget hade man börjat läsa in böcker på cd och biblioteken köpte in massor av ljudböcker på cd  Jag är ofta trött i ögonen på kvällen, så då passar det bra att luta sig tillbaka i fåtöljen eller sängen och lyssna på en bok. 

Numera abonnerar jag på strömningstjänsten Book Beat. MEN det är viktigt att poängtera att jag därmed inte slutat läsa böcker i pappersformat! Allt finns ju inte och allt passar inte att läsa i ljudboksformat. Abonnemangtjänsterna  tillhandahåller även böcker i textformat, vilket kan passa bra ibland. 
Biblioteken har naturligtvis hakat på trenden och erbjuder en e-bokstjänst som heter Biblio. Kostnadsfri naturligtvis.

Här är några av mina favoritböcker:
Stoner av John Williams inläst av Björn Granath
Buddenbrooks av Thomas Mann inläst av Irene Lindh
Tranorna flyger söderut inläst av Lennart Jähkel
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon inläst av Jonas Karlsson
Den unge Werthers lidande av Johann Wolfgang von Goethe. Den skulle aldrig blivit av att läsa om inte Jonas Malmsjö hade läst den högt för mig.

Lidingö 100 år

Det är 100 år sedan köpingen Lidingö blev Lidingö stad. Detta uppmärksammas och firas under hela året med aktiviteter och särskilda satsningar som lyfter fram Lidingös historia, natur, kultur och starka föreningsliv. 
Här är några av vårens programpunkter:
3 mars: Boksläpp av En resa genom tiden - Lidingö stad 100 år.
Boken finns att köpa på Lidingö museum.

7-29 mars: Vårsalong med verk av Lidingökonstnärer 

9 maj: Musik, dans och historisk utställning i stadshuset samt evenemanget Smaka på Lidingö i centrum 

Internationella kvinnodagen - om Ellen Key

Ellen Keys park. Serveringen var stängd då jag var där.

Vet du att det finns en park i Stockholm, som heter Ellen Keys park? Den ligger på Norrmalm mellan Birger Jarlsgatan och Karlavägen.

Den lilla parken har renoverats i olika omgångar och man har låtit Ellen Keys berömda bostad, trädgård och litteratur inspirera en del av parkens utformning. Det finns också en staty av henne i parken.

Vem är då Ellen Key?
Ja, de flesta i min generation har säkert åtminstone hört talas om henne, men så mycket mer har inte blivit. Inte för mig i alla fall.
Jag blev påmind om henne då jag läste en roman av Malin Haawind, som heter Den som följer en stjärna vänder inte om. Den boken handlar om Ellen Keys trotjänarinna Malin Blomsterberg och är ett gripande porträtt av deras vänskap.

Ellen Key var författare, pedagog och kvinnosaksideolog. Hon levde 1849 till 1926. Det är alltså 100 år sedan hon gick bort.
Hon hade en liberal grundsyn, som hon försökte förena med socialistiska idéer. Hon var den första, som krävde kvinnlig rösträtt. Hon hade ett modernt synsätt på äktenskap och barnuppfostran. Hennes bok Barnets århundrande kom att spela stor roll i 1900-talets debatt.
1909 lät hon uppföra sitt vackra hem Strand på Ombergs sydsluttning.  
Det är med anledning av Internationella kvinnodagen den 8 mars, som jag tycker det kan passa bra att uppmärksamma denna kvinna för de insatser hon gjorde.

Ellen Key

Fyren Libertus

Lidingö stad har nio byggnadsminnen.
Ett av dem är en fyr, som heter Libertus. Den ligger på holmen Liberta, som hör till ögruppen Fjäderholmarna i Lilla Värtan.
Liberta kallas även för Gröne Jägaren och namnen har troligen sin förklaring i att skepp med dessa namn grundstött i närheten.

Fyren Libertus

På holmen uppfördes en av de få bevarade gasdrivna fyrar i världen. Fyren innehåller en klippljusapparat, som är en uppfinning för gasdrivna fyrar, som gör att fyren kan blinka. Klippljusapparaten uppfanns av Gustaf Dalén.
AGA-fyren är från 1931 och är en av få återstående gasdrivna fyrar i världen. Fyren och dess gasdrivna fasta utrustning har ett stort kulturhistoriskt värde och är av teknikhistoriskt intresse. Den skyddas sedan 1995 som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen.
2010 ersattes det acetylendrivna AGA-ljuset med elektriskt ljus alstrat av LED-armatur, solpanel och batteri. 
Dessa uppgifter hittade jag på Lidingö stads hemsida, Stockholm hamnars hemsida samt på fyr.org. där jag också har hämtat bilderna.