Nostalgigodis

 

Foto: Karla frukt

Godis kommer och godis går och det är inte alltid favoriterna som består. Det är många favoriter som byts ut eller till mångas förfäran modifieras - ofta till det sämre. Det är egentligen inte så svårt att hitta sötsaker, som har funnits länge. Det gäller bara att hitta de rätta butikerna. Men som ni nog förstår kan jag ju inte besöka varenda godisbutik i stan, utan nöjde mig med att besöka två välsorterade butiker nämligen Pralinhuset på Drottninggatan och Karla frukt på Karlavägen.
Det man inte hittar i de fysiska butikerna kan man ofta hitta i nätbutikerna.  

Pralinhusets specialitet är choklad. De erbjuder ett stort och fantasifullt utbud av choklad men även andra typer av godsaker.

Interiörbild från Pralinhuset

Här plockade man snabbt fram tre klassiska godsaker

Karla frukt berättar på sin ursnygga hemsida att butiken öppnade 1928 på Karlavägen 72, som var samma år som huset byggdes. Då hade butiken ett annat namn. Namnet Karla frukt fick man på 1960-talet, då även den fina neonskylten sattes upp utanför butiken. Av namnet framgår att man främst satsade på frukt, men i dag säljer man huvudsakligen sötsaker. 

Här är några sötsaker vi minns:
1. Rigi-choklad är en chokladkaka som väcker minnen från barndomen. Själv minns jag att den var
lövtunn och otroligt god. Ser ut att finnas i en del av nätbutikerna.

 

2. Trillingnöt. Det väckte en enorm uppståndelse 2014 då trillingnöten försvann ur Aladdin-asken. Vissa kallade det PR-kupp och för många var det katastrof. Aladdin-asken finns fortfarande och ibland byter man ut vissa sorter. 
3. Ako-kola försvann ur sortimentet 2006. Detta lär ha resulterat i ett upprop på Facebook. Kolan återkom och ordningen var återställd. Finns i tre olika smaker.
4. Tefat. Tefaten lär finnas kvar och är en långlivad klassiker. Den har först en märklig papprig smak  som sedan övergår till att bli både söt och syrlig.
5. Nickel. Lär finnas än i dag, men har fått ny förpackning. Karamellerna är inte längre förpackade på längden utan numera i en tablettask.

En del av de olika sötsakerna har sin egen historia. Här har vi tablettaskens historia:
På nätet hittar jag uppgifter om att Sveriges första tablettask i papper hette Röda ugglan och kom redan 1926. Den första tablettasken för barn var troligen PimPim, som började tillverkas 1932. Senare kom alla möjliga olika sorter till exempel Emser, Viol, Frisco, Friska fläktar och Tutti frutti. Friska fläktar, Viol, Emser och även PimPim finns kvar men med ny design på askarna. Enormt populära blev Alfa-tabletterna (egentligen Alfa Pastill), som kom 1949. Dessa tablettaskar innehöll samlarbilder av idrottsstjärnor och blev naturligtvis pojkarnas favoritgodis. Tillverkningen upphörde 1961.

Om jag själv äter några godsaker? Jag har varit en riktig gottegris, men numera lockar inte sötsaker alls. Litet choklad kan jag unna mig någon gång och då måste det vara choklad av god kvalitet, till exempel choklad från Betsy Sandberg.
Det enda jag handlade vid mina butiksbesök på stan var marmelad med smak av syrliga frukter, som jag köpte i Pralinhuset. De smakade precis som jag minns det från förr, men jag tyckte bättre om de små chokladbitarna som jag köpte samtidigt. Det var vit choklad med blåbärskräm inuti. De var helt nya för mig.

Smålandsresa

Småland - ett landskap med skogar, sjöar, röda stugor och glasbruk.
I början av oktober åkte jag på några dagars sällskapsresa till Småland. Vi åkte först till Eksjö, där vi besökte Eksjö museum. Denna stad har en intressant historia och är framför allt känd för sin militärhistoria.
För mig blir det också litet personligt, eftersom min mamma föddes här. Min morfar var officer och familjen flyttade snart vidare till Karlsborg, som är den stad som min mamma pratade mest om, då hon berättade om sin barndom.
Det blev också tid över att strosa runt i den gemytliga miljön med träbebyggelse.
Ett besök på det klassiska konditoriet Lennarts konditori är ett måste.

En gränd i Eksjö

Nästa dag åkte vi till Huseby bruk. Här fick vi en guidad tur i Florence Stevens lilla slott, som stod färdigt 1844. Det var som att träda in i en annan värld, där tiden stått still i hundra år.
För den som inte känner till historien, så ärvde Florence Stevens Huseby bruk på 1940-talet. På grund av misskötsel och ekonomiska oegentligheter var det nära att bruket gick konkurs, en skandal som uppmärksammades stort under 1950- och 60-talen, mycket på grund av att en person tillhörande kungahuset var inblandad.
Efter hennes bortgång 1979 gick bruket över i statlig ägo.

 

Huseby slott

Salongen med en bild av Florence Stevens

Efter detta besökte vi Lessebo handpappersbruk. Det är det enda kvarvarande handpappersbruket i Sverige, som drivs kommersiellt.
Senare besökte vi två glasbruk. Det var först Bergadals hytta, där vi fick titta på hur man tillverkade en glasvas. Bergadals glasbruk är känt för sin blåa rand på skålar och vaser.

Därefter besökte vi Kosta glasbruk och deras butik. Dagen avslutades där och på kvällen bjöds vi på hyttsill, isterband, ostkaka och underhållning. 
Jag gick på egen hand en liten kort rundvandring på Kosta Boda Art Hotel och tog några bilder. Vilken miljö! Dit skulle jag vilja återvända.

Glasbaren sedd från utsidan

På damtoaletten!

I entrén

Ännu en bar - med en disk av glas

Sista dagen besökte vi Sveriges glasmuseum och Utvandrarnas hus, som båda ligger i Växjö.
Som ni märker var det ett digert program. Nästan lite för mycket. Jag hade önskat lite mer tid framför allt i Utvandrarnas hus.

Bondens marknad hösten 2026

Bondens egen marknad är namnet på ett antal producenter, som ordnar försäljning på två ställen i Stockholm. De erbjuder närproducerade varor av högsta kvalitet. Det är säsongens primörer och andra läckerheter.
Nyskördat, närproducerat och småskaligt från bönder runt Stockholm. Man kan hitta grönsaker, sylter, inläggningar, fisk, olja, kött och honung. Även blommor finns att köpa.
Jag besökte höstmarkanden i Tessinparken. Den är öppen varje lördag till och med sista oktober. Sedan tar julmarknaden vid från och med 5 december.

 Salmbärssylt var något nytt för mig. Bären är släkt med björnbär. Jag köpte en burk.

Kräftor

Båtresa till Ekerö

Det var många fina dagar under sensommaren.
Jag passade på att göra en liten båtresa till Ekerö, där jag tillbringade mina semestrar förr om åren.
Resan tar en timma och man kan åka med SL- kort. Det är en trevlig tur, som börjar vid Klara Mälarstrand. Man passerar Lilla Essingen, Ekensberg och Kungshatt. Sedan anländer man till Tappström alldeles vid Ekerö centrum.
Just där man kliver av båten finns en fin strandpromenad.

Jag gick sedan upp mot Ekerö centrum. Detta område med både bostäder, butiker och samhällsservice är känt för sin speciella arkitektur. Det är otroligt charmigt med hus i olika storlekar och höjder, balkonger i olika färger och uteplatser med mycket växtlighet. Arkitekt är Ralph Erskine.
Områdets landmärke är en prick, som ju faktiskt är ett sjömärke. 
Mälaröarna, där Ekerö är en av öarna, är ett naturskönt område med en intressant historia. Här finns ett vackert landskap med åkrar, ängar och skogar. Här finns slott, herrgårdar, bondgårdar och många vackra bostadsområden. 
Vill du läsa mer om Ekerö kan jag rekommendera min bloggvän Evas blogg Ekerö - från min horisont

Mälarö torg

Elfviksgårdsdagen

Elfviksgårdsdagen är ett årligt återkommande arrangemang på Elfviks gård, som ligger på Lidingö.
Arrangemanget görs i samarbete mellan Lidingö museum och Elfviks gård.
I år inföll Elfviksgårdsdagen den 6 september och dagen bjöd på ett underbart sensommarväder. Det kom många besökare.

Det fanns något för alla: närproducerade matvaror och småskaligt hantverk.

Skärbrädor i ädelträ

Det erbjöds också ponnyridning, kurs i tovning och självplock av blommor. 

Tovad ull

Elfviks gård den enda kvarvarande lantbruksgården på Lidingö. Här finns får, höns, kaniner, hästar och minigrisar.

Minigrisar

Cirkus

Jag älskade cirkus som barn! Nu när Cirkus Brazil Jack var i stan ville jag återuppliva minnet av denna
konstart och bjöd med mig mina yngsta barnbarn på en föreställning. Tyvärr blev det en besvikelse. 10 - åringen tyckte att det var tråkigt. 13-åringen var mer entusiastisk. Själv tyckte jag att det hela var rätt tunt. Framför allt saknade jag clowner.                                                                                                      

                                                                                                                                                                                                          

Trolle Rhodin ger en presentation

Artisterna var mycket duktiga allihop, men några större sensationer blev det inte. Några skickliga jonglörer, några trapetskonstnärer visade upp sig, några gymnaster gjorde volter, en man som såg ut att var gjord av gummi vecklade ihop sig och en lustigt klädd man sprang omkring och försökte vara rolig. Högtalarmusiken dånade nästan hela tiden. Rökridåerna gjorde det dimmigt. Men så på slutet kom en fantastisk uppvisning av motorcyklister, som åkte runt i ett jättestort klot.
Brazil Jack sägs vara den enda kvarvarande cirkus, som också turnerar.

Trapetskonst

Inuti klotet åker flera på motorcykel

Tack och adjö

Det jag minns från barndomen var vackra hästar med ryttare som red i voltige. Det jag också minns var en levande orkester med sopransaxofonen som soloinstrument, men framför allt minns jag de roliga clownerna. Ibland förekom det någon trollkonstnär. Föreställningarna gavs på Cirkus på Djurgården och kanske senare i något tält. Jag gick ofta på cirkus och det var alltid pappa och jag som gick tillsammans. I pausen fick man gå ut i stallet och klappa hästarna.
Cirkus har ju en lång historia. Den moderna cirkusens historia anses ha börjat 1768 då engelsmannen Philip Astley började ge avancerade riduppvisningar i London. Han kom snart på, att som omväxling också presentera ett antal akrobater, jonglörer, komiker och andra slags artister. Astleys stora insats var att samla dessa artister i en gemensam föreställning som utspelades på en cirkelrund ridbana. Även andra djur än hästar kom så småningom att ingå i föreställningarna. Numera är det förbjudet att ha djur på cirkus.
Cirkuskonsten spred sig snart till andra länder. Under lång tid gavs föreställningarna i speciella byggnader, men senare blev det vanligt med tält. 
Cirkus på Djurgården i Stockholm (eg. Djurgårdscirkus) invigdes 1892 med ett gästspel av Cirkus Salamonski som kom från Riga. Senare gjordes flera tillbyggnader och huset används idag för olika typer av evenemang.