Lidingö 100 år

Det är 100 år sedan köpingen Lidingö blev Lidingö stad. Detta uppmärksammas och firas under hela året med aktiviteter och särskilda satsningar som lyfter fram Lidingös historia, natur, kultur och starka föreningsliv. 
Här är några av vårens programpunkter:
3 mars: Boksläpp av En resa genom tiden - Lidingö stad 100 år.
Boken finns att köpa på Lidingö museum.

7-29 mars: Vårsalong med verk av Lidingökonstnärer 

9 maj: Musik, dans och historisk utställning i stadshuset samt evenemanget Smaka på Lidingö i centrum 

Internationella kvinnodagen - om Ellen Key

Ellen Keys park. Serveringen var stängd då jag var där.

Vet du att det finns en park i Stockholm, som heter Ellen Keys park? Den ligger på Norrmalm mellan Birger Jarlsgatan och Karlavägen.

Den lilla parken har renoverats i olika omgångar och man har låtit Ellen Keys berömda bostad, trädgård och litteratur inspirera en del av parkens utformning. Det finns också en staty av henne i parken.

Vem är då Ellen Key?
Ja, de flesta i min generation har säkert åtminstone hört talas om henne, men så mycket mer har inte blivit. Inte för mig i alla fall.
Jag blev påmind om henne då jag läste en roman av Malin Haawind, som heter Den som följer en stjärna vänder inte om. Den boken handlar om Ellen Keys trotjänarinna Malin Blomsterberg och är ett gripande porträtt av deras vänskap.

Ellen Key var författare, pedagog och kvinnosaksideolog. Hon levde 1849 till 1926. Det är alltså 100 år sedan hon gick bort.
Hon hade en liberal grundsyn, som hon försökte förena med socialistiska idéer. Hon var den första, som krävde kvinnlig rösträtt. Hon hade ett modernt synsätt på äktenskap och barnuppfostran. Hennes bok Barnets århundrande kom att spela stor roll i 1900-talets debatt.
1909 lät hon uppföra sitt vackra hem Strand på Ombergs sydsluttning.  
Det är med anledning av Internationella kvinnodagen den 8 mars, som jag tycker det kan passa bra att uppmärksamma denna kvinna för de insatser hon gjorde.

Ellen Key

Fyren Libertus

Lidingö stad har nio byggnadsminnen.
Ett av dem är en fyr, som heter Libertus. Den ligger på holmen Liberta, som hör till ögruppen Fjäderholmarna i Lilla Värtan.
Liberta kallas även för Gröne Jägaren och namnen har troligen sin förklaring i att skepp med dessa namn grundstött i närheten.

Fyren Libertus

På holmen uppfördes en av de få bevarade gasdrivna fyrar i världen. Fyren innehåller en klippljusapparat, som är en uppfinning för gasdrivna fyrar, som gör att fyren kan blinka. Klippljusapparaten uppfanns av Gustaf Dalén.
AGA-fyren är från 1931 och är en av få återstående gasdrivna fyrar i världen. Fyren och dess gasdrivna fasta utrustning har ett stort kulturhistoriskt värde och är av teknikhistoriskt intresse. Den skyddas sedan 1995 som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen.
2010 ersattes det acetylendrivna AGA-ljuset med elektriskt ljus alstrat av LED-armatur, solpanel och batteri. 
Dessa uppgifter hittade jag på Lidingö stads hemsida, Stockholm hamnars hemsida samt på fyr.org. där jag också har hämtat bilderna.

Kungliga biblioteket

Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek. Deras uppgift är att samla in, bevara och tillgängliggöra allt som ges ut i Sverige. Samlingarna sträcker sig mer än tusen år tillbaka i tiden och växer för varje dag.

Vasakungarnas boksamlingar, som fanns på slottet Tre kronor på 1500-talet, utgör grunden till KB:s samlingar. 
1661 kom lagen om pliktleverans vilket gör tryckare skyldiga att leverera minst ett exemplar av varje skrift till KB. Från början var det frågan om ett censurinstrument. Man ville helt enkelt kontrollera att inte statsfientlig litteratur eller litteratur som på något sätt kunde vara skadlig för riket, gick i tryck. Numera stödjer lagen om pliktexemplar KB:s arbete med att samla svenskt tryck så att det bevaras för eftervärlden.
Under slutet av 1900-talet utökades lagen till att omfatta ljud, rörliga bilder och datorspel. År 2012 tillkom även en lag om pliktleverans av elektroniskt material.
Samlingarna består idag av mer än 18 miljoner objekt. De flesta av dessa förvaras i underjordiska magasin.

KB:s mest kända bok är en latinsk handskrift. Officiellt heter den Codex Gigas, men är mest känd som Djävulsbibeln. Den är förmodligen skriven på 1200-talet och kom till Sverige som krigsbyte under 1600-talet. Boken finns utställd i en glasmonter och finns även i en digitaliserad utgåva, som gör det möjligt att bläddra i den. 

Djävulsbibeln. Det svarta strecket är en skugga från montern.

Äldre Västgötalagen är den äldsta bevarade handskriften på svenska och är tillkommen i början av 1200-talet. Finns på KB.
1483 trycktes den första boken i Sverige. Den heter Dyalogus creaturarum moralizatus. Den finns i två exemplar på KB.

1878 öppnade byggnaden i Humlegården och samlingarna, som hittills  förvarats på Stockholms slott kunde äntligen få ett eget hus. 
1972 tas den nationella bibliotekskatalogen Libris i drift. Därmed inleds datoriseringen av svenska bibliotek. 

Läsesalen

Det finns hur mycket som helst att berätta om Kungliga biblioteket och jag rekommenderar dig att titta in på deras underbara och lättnavigerade hemsida.
Gör gärna ett besök i huset, om du inte har varit där tidigare. I entrén finns en utställning och även en trevlig servering.
Vill man läsa ännu mer, så finns en bok som heter Kungliga biblioteket i ord och bild. Den går att ladda ner  från hemsidan.

 

Dofter

                               

Våra fem sinnen är syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Sinnena samverkar ofta. Lukt och smak är tätt sammankopplade. Doft är för mig väldoft.

Man brukar säga att det finns inget som så starkt kan beröra en som en doft man känner igen sedan barndomsåren. Ni vet, det där med Madeleinekakorna, som Marcel Proust skrev om i första delen av sin romansvit På spaning efter den tid som flytt. Han berättar där om att doften och smaken av en sådan kaka, doppad i lindblomste, återuppväcker barndomsminnen hos huvudpersonen. På så sätt har Madeleinekakan blivit en metafor för något som väcker minnen, speciellt från barndomen.

Bild Madeleinekaka tagen från www.wikipedia.org

För mig finns ett speciellt doftminne från barndomen, nämligen Ovomaltine. Det var en dryck med chokladsmak, som jag tror att många barn drack på 1950-talet. Ansågs nyttigt. Jag kan fortfarande komma ihåg den underbara doften. Burken på bilden ser dock inte likadan ut, som på 1950-talet.

Bild på Ovomaltine tagen från althouse.biz

En av de underbaraste blomdofterna jag vet, är doften av kaprifol. Påminner mig om sommarkvällar vid det torp, som jag hyrde tillsammans med min familj på 1970-talet. Där det fanns en kaprifol, som doftade enormt.

En doft, som vi väl alla älskar, är doften av hav och tång. Jag tar ibland promenader utmed vattnet och njuter alltid av den härliga doften.

Jag tycker inte att det verkar som så många kvinnor använder parfym längre. Kanske det beror på att man vet att många är allergiska mot doften. Själv använder jag det då och då i festligare sammanhang. Chanel nr 5 är för mig den enda tänkbara, även om jag numera nöjer mig med eau de parfum. En billigare variant.

Hundars luktsinne är ju som bekant tusentals gånger starkare än människans. Till stor nytta för oss människor, då de på så sätt kan hjälpa oss att spåra upp saker och även människor. Deras tillvaro är av ett hav av dofter. Jag vet inte om min hund var speciell, men hon hade ett enormt behov av att lukta på det mesta, då vi var ute och promenerade. Tyvärr lämnade hon mig sommaren 2025, 13 år gammal.

Boktips: Fru Television av Anna-Lena Lodenius

Fru Television av Anna-Lena Lodenius är en biografi om TV-pionjären Ria Wägner. 
Jag citerar från boken baksida:
När Ria Wägner steg in i rutan 1956 förvandlades TV-apparaten till landets mest välbesökta kök. Med vänliga leenden, smarta genvägar och sin berömda baklängesvinkning skapade hon Sveriges första tittarmagnet.
Men hon spelade en roll. Bakom den populära "hemmafruns" förkläde dolde sig i själva verket en högutbildad och frigjord yrkeskvinna. Ria Wägner var en språkkunnig journalist, en produktiv författare och en radikal feminist som hellre bröt mot regler än böjde sig för dem.
Det är en berättelse om hur en oglamourös, drygt fyrtioårig trebarnsmor blev landets största stjärna - utan att kompromissa med sig själv.

Jag läste boken med stort intresse. Jag har inte något direkt minne av hennes TV-program för jag var nog inte intresserad av husmorsprogram på den tiden. Hon förekom ju även i radio och i en del andra sammanhang, så visst kände jag till henne. Dessutom bodde hon faktiskt i det område som jag själv bor i nu. 
Det var intressant att få veta litet mer om henne, hennes arbete och även hennes, på den tiden, mycket speciella familjeförhållanden.

Pontus 25 år

Mitt äldsta barnbarn Pontus har just fyllt 25 år.
Självklart blir det så att jag tänker tillbaka på den dagen, då han föddes. Han var ju det första barnbarnet, så det hela var ganska omtumlande. Det var nyårsdagen 2001, så det var en glädjefylld start på det nya året.
Jag har plockat fram några gamla foton...

Pontus 6 månader med sin mamma

Pontus med sin familj samt hunden Stella

Pontus och Lukas besöker Sea World  i USA

Med kusinerna Artur och Ralf

I första egna lägenheten

Här är några i familjen samlade för att fira födelsedagen

Ljus

Foto: Benoit Derrier

Så här på årets mörkaste dag kan det väl passa bra med en liten ljuskavalkad.
Under Nobelveckan arrangerade Nobelprismuseet en ljuskonstfestival i Stockholms innerstad och i Tensta. Den kallades Nobel week lights. Alla konstverk var inspirerade av nobelpristagares vetenskapliga upptäckter, litteratur och fredsarbete.

Jag hade en ambition att besöka samtliga konstverk i innerstaden, men vädrets makter gjorde att jag blev tvungen att begränsa mig. Här är i alla fall några stycken. Jag tror att denna festival brukar komma igen varje år, så jag hoppas på bättre tur nästa gång.

Jag ber samtidigt att få tillönska alla mina läsare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.

Royal sky i Kungsträdgården

Geist vid Grand hotell

GLOW. Skeppsbron.

Divine Geometry. Strömparterren.

Tetra. Gustaf Adolfs torg.

Konstverket Tetra lyste på en stor duk, som förändrades då man rörde på den. 

Postmuseum

Postmuseum har en väldigt trevlig och inbjudande hemsida. Jag råkade hamna där i somras då de publicerade en massa roliga vykort på Facebook. Jag har aldrig besök museet, så nu i höst tyckte jag att det var dags att bege mig dit. 
Det är ett ganska litet museum om postens historia. Man visar och berättar om hur postverket en gång startade och hur det ser ut idag. Man visar brev, vykort, frimärken och också en del om hur vi kommunicerat genom tiderna.
Det svenska postverket grundades 1636 och det första frimärket kom 1855.
På bilden nedan ses ett typiskt skrivbord från slutet av 1800-talet. Kuvert började tillverkas i England på 1830-talet. Stålpennan har konkurrerat ut fjäderpennan. Reservoarpennan är på väg... Läskpapper ersätter sandströaren. Pappret är inte längre gjort av lump utan cellulosapapper. Skrivmaskinen har kommit och 1855 får vi frimärken i Sverige. Vi kan nu gå till de nya brevlådorna och lägga på breven själva när det passar oss.

 

 Vykortens genombrott skedde vid Stockholmsutställningen 1897. I mitten på bilden ett gammalt foto av julkortssorteringen i Centralposthuset.

I ett rum, som kallas för Skattkammaren, har man en stor utställning av frimärken. Många är mycket gamla och värdefulla. Man kan leta upp svenska frimärken efter årtal och på så sätt se hur frimärkena såg ut det år man föddes.

Svenska frimärken från början av 1940-talet

I början av 1990-talet hade Posten en kampanj, som vände sig till ungdomar. Man uppmanade dem att skriva ett brev till sig själva, tänkt att läsa i framtiden. Man fick in massor av svar. Sedan lät man svaren ligga i 20 år och skickade tillbaka dem till dem, som man kunde få tag på. I dag kan man läsa och lyssna om denna kampanj på en podd Brev till mig själv

Årets julfrimärken