31 december 2020

Nyår



Nyårsafton är liksom julafton en av årets stora festdagar. Förr i världen var det vanligare att man gav varandra nyårsgåvor än julklappar. Ville man veta något om framtiden så var det i samband med nyårshelgen. Man trodde att det som hände på det nya årets första dag skulle upprepas under resten av året och vissa saker hade en speciell betydelse. Om den första besökaren var en man betydde det att året skulle bli lyckosamt, men var den första besökaren en kvinna betydde det olycka. På en del håll trodde man i stället att en kvinna bringade lycka till gårdens kvinnor och en man till manfolket.
Detta läser jag i boken Trevlig helg sammanställd av Margareta Schildt.

Om nyårslöftets historia har jag tidigare skrivit på min blogg. Här är ett klipp ur boken Tio i tolv:
Länge rådde det en väldig oordning i tideräkningen i Västeuropa. Först på 1750-talet blev den gregorianska kalendern slutlig norm.
När man väl var överens om när det nya året skulle börja, blev det också inledningen till ett mer samordnat nyårsfirande. I Sverige var det till en början förlagt till nyårsdagen.
När en gemensam klocktid infördes i hela Sverige år 1878 började vår fascination för tolvslaget, som markerade slutet på ett år och början på nästa.
Under historien har det funnits olika riter och traditioner kring nyårsfirandet. Men löften av en mer sekulär karaktär har förekommit i ungefär 200 år.
I en Bostontidning från 1823 finns ett av de tidigaste tryckta exemplen på "New Year`s resolution".
En del menar att den skotska författaren Anne Halkett skrev ned några nyårslöften i sin dagbok den 2 januari 1671.
Nyårslöften blev en mer allmän vana i Sverige på 1940-talet.

En sak är dock helt säkert- pissåret 2020 vill vi inte ha tillbaka!




Det gäller att klockorna går rätt denna helg. Jag läste nyligen i DN att Linderoths kalenderur på Norrmalmstorg har stannat. Hoppas att det är lagat nu. Jag har inte haft möjlighet att åka in till stan för att kontrollera. Den vackra klockan på bilden heter Ankeruhr och finns i Wien.
Jag önskar alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!



20 december 2020

Gem weekly photo challenge - STJÄRNA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Under detta år har orden  varit homonymer, dvs ord som stavas och uttalas lika, men kan ha olika betydelser. Årets sista ord är STJÄRNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.


Venus är en planet, som brukar kallas morgonstjärnan eller aftonstjärnan, eftersom den syns bäst tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag lyckades med min enkla kompaktkamera ta en bild av den, vid ett av de de tillfällen den visade sig.


Sedan kommer jag att tänka på filmstjärnor, men det finns ju så många , så det är svårt att välja. Jag väljer Greta Garbo.



Den tredje bilden är ett litet arrangemang. Jag höll upp en julstjärneblomma bredvid min adventsstjärna, då jag tog bilden.
Med denna bild ber jag att få önska alla i gruppen och alla övriga läsare en riktigt GOD JUL!


6 december 2020

Hem till byn

 

Den 17 september 1971 var en märkesdag i svensk television. Då inleddes visningen av det som skulle bli den mest långlivade tv-serien i svensk tv-historia, tillika ett historiskt, sociologiskt och kulturellt dokument över det nutida Sverige, som skulle sträcka sig ända till 2006, nämligen serien Hem till byn. Som mest nådde den en publik på 76% av den totala tv-befolkningen.
Bakgrunden var den utveckling, som hade skett inom svenskt jordbruk under efterkrigstiden. Serien speglar utvecklingen av hela vårt samhälle från landsbygds- till industrisamhälle och i förlängningen till tjänstesamhälle.
Serien vill visa vad politiken och samhällsutvecklingen faktiskt gör med människorna och den lilla del av världen de lever i. Manus skrevs av Bengt Bratt.

Bengt Bratt i Ödenäs


Att serien blev så populär antas bero på en stor igenkänningsfaktor.
De senare delarna samlade dock inte riktigt lika stor publik. Man hade nu fått konkurrens från kommersiella tv-kanaler.
(Ovanstående faktauppgifter har jag tagit från kapitlet Kartan och historien - Hem till byn 1971-2006, som finns i boken Svensk television - en mediehistoria. 2008)

Jag ingick inte i den stora tv-publik, som på 1970-talet bänkade sig för att titta på Hem till byn.  Under detta årtionde var jag yrkesarbetande småbarnsmamma och hade väldigt litet tid att titta på tv. Sedan är det möjligt att jag helt enkelt inte var intresserad. Så småningom kom det fler säsonger, men det var inte heller då aktuellt för mig att titta på serien. Den har också visats i repris på tider som inte passat mig.
För att ta skadan igen, när jag nu som pensionär har all tid i världen, gick jag in på Svtplay och bestämde mig för att i alla fall försöka se några avsnitt. Litet segt var det i början, men snart var jag fast. Alla åtta säsongerna finns på Svtplay. 
Jag tyckte mycket om serien, även om jag ibland tyckte att den kändes litet splittrad. Det blir ju också litet märkligt med de stora hoppen i tid, samtidigt som det känns väldigt autentiskt med skådespelarna som åldras naturligt. Det var intressant att följa de olika familjernas öden. Många fina porträtt av starka kvinnor! 

Kerstin Tidelius och Ingrid Ryning


På gång hösten 2022

Jag tycker att hösten en fin årstid. Naturen bjuder på vackra färger och luften är behagligt frisk.  Jag opererade min höftled för ett år se...