Buster Keaton

Buster Keaton, som föddes 1895, var en amerikansk filmskapare och komiker. Hans föräldrar var vaudevilleartister och han uppträdde i tidig ålder tillsammans med dem. Han uppträdde både som akrobat och clown.
När han blev äldre kom han att söka sig till filmen. Han gjorde några kortfilmer innan han gick över till riktiga spelfilmer. Där kom han att visa sitt verkliga mästerskap som ironisk berättare och aktör. I den första filmen Tro, hopp och kärlek parodierade han den historiska episodfilmen och i Krut, kulor och kärlek (båda från 1923) sydstaternas berömda gästfrihet. Ett återkommande motiv var kampen med tekniken, ofta som en kamp om kontroll över ett framrusande fordon eller en farkost på drift. Detta  nådde sin fulländning i hans mästerverk Så går det till i krig (The General) från 1927. Där spelar han en lokförare som utför hjältedåd under det amerikanska inbördeskriget. Många scener är halsbrytande. Några stuntmän lär aldrig ha använts i hans filmer. 

Ur filmen Så går det till i krig

Att Buster Keaton som en gimmick aldrig ler, renderade honom det något missvisande smeknamnet "Stenansiktet". I själva verket kom hans skiftningar och minspel att bli en skicklig kontrast till den dramatik som utspelade sig i filmen.
Han arbetade under många år som producent, manusförfattare, regissör och skådespelare . Sedan kom en nedgångsperiod, där han bara sporadiskt medverkade i olika filmer.
Buster Keaton avled 1966.
På strömningssajten  Cineasterna finns flera av hans filmer. Jag slog mig ner i soffan och tittade på Så går det till i krig. Det är ju en rätt gräslig titel på en film, men den var verkligen spännande och välgjord och trots det allvarliga innehållet, rätt beskedlig. Rekommenderas!

Faktauppgifterna har jag tagit ur Nationalencyklopedin.

Boktips: Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam

Jag har läst Maria Ernestams senaste bok Tjuvlyssnaren.
Den handlar om Karl-Gunnar Hammarkvist som är 64 år och lever ensam. Han är ekonom på ett åkeri och bor i en evakueringslägenhet under tiden som hans egen renoveras. Det är mycket lyhört i huset och en dag råkar han överhöra ett samtal hos grannen. Samtalet väcker starka minnen och känslor och han blir helt besatt av att försöka få tag på den person han hört berätta något.
Romanen kan sägas handla om ensamhet, förträngda minnen och möjligheten till försoning. Allt eftersom berättelsen djupnar övergår den till att bli som en thriller. 
Stilen påminner mig om en av mina favoritförfattare - Håkan Nesser. 

Jag har tidigare läst Alltid hos dig av samma författare. Det är en släkthistoria, som jag tyckte var mycket fängslande. Jag gillar framför allt Ernestams språk. Hon är verkligen stilsäker.

Trots att Maria Ernestam är mycket produktiv, är hon förvånansvärt okänd för många. Hon föddes 1959 i Uppsala och är inte bara författare utan också journalist. Hon har bott många år utomlands och bor numera i Stockholm. Hon har en jättefin hemsida, där jag kunde hämta alla dessa bilder. Den sista föreställer författaren själv.