Skansens julmarknad

Skansens julmarknad har pågått i över 100 år. På Bollnästorget finns ett 70-tal marknadsbodar som säljer hemslöjd, delikatesser, godsaker, hemstöpta ljus och mycket annat. Man kan även få smaka på kolbullar och våfflor.
På dansbanan är det dans kring granen. I några av de gamla gårdshusen pågår aktiviteter av olika slag med anknytning till julen.
Jag var där en gråmulen och slaskig fredagseftermiddag i slutet av november och tog några bilder.

Vid ingången välkomnas man av positivhalaren

Massor av julpynt i ett av marknadsstånden

Dans kring granen

Tre flickor i folkdräkt. De ledde dansen  kring granen.

Julpyssel i Skogens hus

Folkmusik i Älvrosgården

Julpyssel

Nu börjar julen närma sig. Sedan några år tillbaka gör jag egna julkort och målar motiven i akvarell. Förlagorna hittar jag på Youtube.
Så här blev de:

Dags att sätta igång med julbaket!
Det har varit tradition varje år att  jag bjudit mina barn med familjer på middag vid första advent. Nu har vi blivit så många att jag fått sänka ambitionen och nöjer mig med att bara bjuda på kaffe med dopp. Men jag bemödar mig om att göra det riktigt fint och bara servera hembakat. Här är ett nytt recept på Wienerstänger av Hilda Kirkhoff ur boken "Kaklycka med Hilda". Dessa kakor samt en saffranskaka med lingon och mandelmassa, kommer att stå på bordet. Pepparkakor också naturligtvis, men i år köper jag dem färdiga. 

Som ni vet sedan tidigare, är jag fascinerad av miniatyrer. Jag beställde hem ett minihus i byggsats. Det var faktiskt rätt jobbigt att sätta ihop, men tack vare en instruktionsfilm på Youtube lyckades jag till slut, även om mitt hus inte alls blev lika fint som det på filmen.
Om jag skall vara absolut ärlig, så är denna typ av byggsats egentligen inget för mig. Det är alldeles för pilligt. Vissa föremål är extremt små, så de fick jag helt enkelt lägga åt sidan. 
Box theatre  finns med olika typer av innehåll. Jag valde den som kallas Countryside Notes. Jag köpte den på nätet från Amazon. Den är billig. Limmet, som skulle ingå, hade de missat och det är faktiskt mycket viktigt att ha rätt sort lim.
Men detta kan ändå vara ett tips på julklapp till den som man vet är mycket händig och inte är rädd för små saker. Men det är absolut inget för små barn!

Här har jag just packat upp delarna. Limmet är mitt eget och rekommenderas ej!

Så här blev det! Litet snett och vint, men får duga.

 

Näsdukar

I Nationalencyklopedin står följande om näsdukar:
Näsduk, fyrkantig eller fållad duk används dels för att snyta sig i, dels som prydnad. 
Prydnadsnäsduken har från 1500-talet ofta utgjort en dyrbar dräktaccessoar, gjord av tunnaste linne eller siden och dekorerad med broderier, fransar och från 1600-talet fina spetsar.
Näsduk ingick i utstyrseln vid t.ex. konfirmation, bröllop, sorg och i söndagens kyrkdräkt. På 1800-talet tillverkades även stora paradnäsdukar av bomull med tryckta mönster, ofta använda som souvenirer. Först sedan den började tillverkas av bomull har näsduken använts för snuvig näsa.
Numera görs näsdukar även av papper.

Om man söker i Digitalt museum kan man hitta bilder på gamla näsdukar. Nedan visar jag en bild på en gammal konfirmationsnäsduk i tunn vit batist med vitbroderi och knypplad spets. Den är från 1836 och syddes av Gustava Becker till Sophia Gabriella Oxenstierna. 

Om man sedan fortsätter att söka på nätet, så hittar man faktiskt bilder på alla möjliga typer av näsdukar. Här är en bild på en bröstnäsduk i siden från företaget Götrich. Pris: 1000 kronor.

Vidare kan man köpa en samling herrnäsdukar eller kanske vanliga klassiska broderade bomullsnäsdukar.

Sedan hittade jag en blå och röd snytnäsduk i 3-pack från John Henric.  
Den är tillverkad i Italien och i beskrivningen står följande:
Snytnäsduk eller snusnäsduk, som de också kallas, har varit en viktig del av mannens hygienprodukter under lång tid. En snytnäsduk är perfekt för att torka smuts eller när man är förkyld, men också ultimat gentlemannaprodukt att ge din partner vid känsliga och ledsamma stunder i livet. 

Moderna snytnäsdukar vill vi nog gärna ha i papper. Här nedan  en elegant förpackning med marmormönster.
Jag minns att man i min ungdom kunde skaffa sig en liten näsdukspåse i plast att ha i sin handväska. I den kunde man lägga ner sin använda näsduk till dess att man fick möjlighet att kasta den, om den nu var i papper, eller lägga den i tvätten, om den var i tyg. 

Norma på Folkoperan

På Folkoperan ges just nu Norma. I DN fick denna föreställning mycket fina recensioner och jag blev naturligtvis sugen på att få se den, eftersom det var så länge sedan jag var på opera. 
Norma är ett tidlöst operadrama med bett, står det i recensionens rubrik.

Krig och fred, svek och försoning - Bellinis "Norma" är skrämmande aktuell, står det vidare i DN.

Musiken är skriven av Vincenzo Bellini, som levde 1801 till 1835. Det är en så kallad bel canto-opera, vilket innebär att det finns en betoning på vacker sång med flera krävande koloraturer. En mycket berömd aria är "Casta diva".
Librettot är skrivet av Felice Romani  och översatt av Tuvalisa Rangström.
Regi av Erik Stubö.

Allt på scenen är mycket avskalat. Nästan ingen dekor och vardagliga kläder på sångarna. Man kan med andra ord helt koncentrera sig på musiken. Det var en underbar förställningen.

Men skall jag vara absolut ärlig, så hade litet svårt att ta till mig handlingen. Den var riktigt otäck. Så är det ju ofta med opera och det får man helt enkelt acceptera.
Passa på om du vill se den. Det är föreställningar ända till slutet av november och det går att få tag på biljetter.