Strykjärn - en tung historia. Miniutställning på Lidingö museum

De äldsta strykjärnen har dokumenterats i Kina på 300-talet e.Kr. varifrån uppfinningen spreds till Europa på 1500-talet. Dessförinnan användes glättstenar eller mangelbräden för att släta ur tyger och kläder.
En glättsten var en slät, rund sten eller glasklump varmed tyget gneds mot en ofta läderklädd gnidbräda.
Mangelbräden användes tillsammans med en kavelrulle på vilket tyget rullats upp. De hade stor användning på 1500-talet och blev hos allmogen ofta rikt dekorerade fästmansgåvor.

Från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet fanns också ett lätthanterligt lodstrykjärn. Det tillverkades först av mässing, men från 1800-talet också av gjutjärn. Nu hettades bara det lösa lodet upp och placerades i det ihåliga strykjärnet.
Det tidigaste strykjärnet i museets samling är ett pressjärn, en tung massiv järnklump med handtag som först värmdes direkt i eldens glödbädd och senare på järnspisens ringar. Man strök på avigsidan eftersom de lämnade sotspår. Det är avbildat i början av inlägget.

Elektriska strykjärn uppfanns i USA på 1800-talet och spreds till Europa på 1920-talet.
Termostatstrykjärn och ångstrykjärn uppfanns på 1920-talet också i USA.

Till vänster: Lodstrykjärn, tidigt 1900-tal. Till höger: Pressjärn, sent 1800-tal/tidigt 1900-tal.

Elektriska strykjärn. Det mindre troligen ett äldre pressjärn, som anpassats till elektricitet.

Elektriskt slipstrykjärn samt ett resestrykjärn

Termostatstrykjärn, troligen 1950-tal

Ångstrykjärn, troligen från 1950-talet

Faktauppgifterna och föremålen kommer från Lidingö museum.

Kafferep

I NE står följande om kafferep:
Benämning på en kaffebjudning med vanligen endast kvinnliga deltagare, känd sedan mitten av 1800-talet. Härledningen är osäker, men man har gissat att ordet skulle kunna gå tillbaka på en kring år 1800 vanlig sysselsättning vid kaffekalas, nämligen att repa sidenlappar till stoppning i kläder eller repa linne till förbandsbindor.

Jag tycker att det är roligt att baka kakor. Det är ju relativt enkelt och går snabbt. Roligast är om man har någon eller några att bjuda kakorna på, men man behöver inte skämmas om man även unnar sig en kaka i ensamt majestät.
Hittills har jag tagit de flesta recepten ur klassikern Sju sorters kakor. Jag fick ytterligare en  kakkokbok i julklapp, så nu kan jag lyfta bakandet till litet högre höjder...
Boken heter Kaklycka med Hilda och är skriven av Hilda Kirkhoff.

Boken innehåller inte bara recept på småkakor utan även recept på matbröd och pajer.
Jag har hittills hunnit med att baka två sorters småkakor och ett matbröd.

                                                    Wienerstänger med vallmofrön och Lemon curd

                                                                 

                                                    Kolasnittar med choklad och havssalt

                                                                                     Havrescones

Måste i detta sammanhang passa på och tipsa om en rolig butik, som ligger i gallerian Mood i Stockholm. Butiken, som heter Leila´s har specialiserat sig på hushållsredskap med inriktning på bakning. De har även nätbutik. 

Litet mera om japansk kokkonst

Efter mitt förra inlägg om japansk kokkonst och matfilosofi blev jag sugen på att försöka tillaga något på egen hand. Jag lånade hem några kokböcker från biblioteket och kunde konstatera att det verkligen stämmer - att enkelheten är tydlig och framträdande.

Här i Stockholm finns det ett flertal butiker med asiatisk mat. En av dem har specialiserat sig på just japanska matvaror. Butiken heter Japanska torget och ligger på Tegnérgatan 6. 

Nu till rätterna jag lagade:
Soya- och honungsglaserad sötpotatis
Det blev oerhört gott!

Degknyten - gyoza
Detta är en välkänd anrättning i många asiatiska länder. Knytena innehåller olika typer av fyllning och kan stekas eller ångkokas och sedan serveras med en dippsås. Jag äter dem som lunch med litet sallad. De bör tillagas och ätas direkt. De går naturligtvis att frysa ner och i så fall bör de styckfrysas.  Men jag avråder nog från detta. De blir litet sega när man steker dem och inte alls lika goda. 

Nu kan man ju tycka att det här inte var så exotiskt. Även om den japanska matlagningen är enkel, så är det ju många speciella kryddor och ingredienser, som skall inhandlas. I vissa fall krävs även inköp av speciella köksredskap.
Bara för att kunna göra degknytena med fyllning av köttfärs, fick jag köpa in ytterligare tre olika såser/oljor, som skulle tillsättas. Jag har ett litet hushåll, så när de gäller att få avnjuta de mer vidlyftiga anrättningarna får jag nog besöka en japansk restaurang. 
Tänk om man kunde åka till Japan, inte bara för matens skull, utan för att få uppleva den intressanta kulturen och den vackra naturen!

I väntan på allt detta gjorde jag ett besök på Café Kayo för att dricka en kopp kaffe och äta en japansk bakelse.
Kaffet var gott, men bakelsen Layer cake med matcha (pulver gjort på grönt te) var väldigt stabbig och smakade egentligen ingenting. Café Kayo ligger på Gästrikegatan 3 i Stockholm. Kolla gärna deras hemsida, som är ursnygg!