Hunden Stella 13 år

Den 2 mars 2025 fyller min hund Stella 13 år.
Det är en aktningsvärd ålder för en hund och visst märker jag att hon blivit gammal.
Hon sover mer än tidigare och är inte så road av långpromenader längre, men hon verkar inte ha ont någonstans. Hon är fortfarande mycket glad och social. Det tycker jag är ett gott tecken. 

Det skall nosas på allt då vi är ute på promenad

Jag gjorde ett inlägg om henne, då hon fyllde 10 år. Där skrev jag att det är verkligen med blandade känslor man ser sin hund bli gammal. Självklart är man glad att man får ha henne kvar, men man är också orolig att hon skall drabbas av någon allvarlig sjukdom med allt vad det kan innebära.
Nu stretar vi dock på tillsammans och njuter av våra något kortare promenader, myskvällar vid TV-n och litet lek och stoj på gräsmattan utanför huset.

Stella med kompisen Abbe

Mysstund med mattes yngsta barnbarn

Ibland köper vi godis i djuraffären

Efter badet

Jag arbetar som volontär på Lidingö museum. Ibland får hon följa med mig dit och ligger snällt i köket och väntar till dess jag är klar. Hon är en uppskattad besökare och några av de andra volontärerna skämmer bort henne med godsaker.
 

Reserapporter

 

Det är alltid roligt när familjemedlemmar är ute och reser, speciellt om det är litet ovanliga resmål. Denna vår har jag kunnat ta del av hela två reserapporter med bilder från litet mer exotiska platser.
Mitt barnbarn Lukas, som just fyllt 21 år, har tagit ett sabbatsår och gett sig iväg på rundresa i Asien. Han har varit i Thailand en tid och åkte sedan vidare till Vietnam. När jag ringde och pratade med honom visade det sig att han just hade rest vidare och nu befann sig i Sydkorea. Han är så entusiastisk och stormtrivs!  
Sydkorea känner man ju rätt bra till, men hur är det med Vietnam?
Jag tillhör den generation, som främst förknippar landet Vietnam med det förfärliga kriget som pågick under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Jag insåg att jag egentligen inte vet så mycket om hur det ser ut där idag. 

Ett uppror mot kolonialmakten Frankrike 1946 blev inledningen till tre årtionden av krig. Sedan landet delats 1954 utbröt strider mellan det kommunistiska Nordvietnam och det USA-stödda Sydvietnam. När kriget var över och landet kunde återförenas 1975 hade flera miljoner vietnameser mist livet. I dag är Vietnam en kommunistisk enpartistat med marknadsekonomi.
Det långsträckta Vietnam domineras av två tättbefolkade deltaområden. Landet har 98 miljoner invånare. Huvudstad är Hanoi. Inom jordbruket är den viktigaste grödan ris. Landet har också en väl utvecklad industri.
Jag hittar inte så mycket uppgifter om turismen, men antar att den är betydelsefull. Jag ser ofta annonser från reseföretag, som frestar med spännande resor dit.
Bilderna är Lukas egna. 

Vietnam

Lukas

Lukas med nyfunnen flickvän

I maj månad gjorde min son Mattias två kortare resor till Nordmakedonien. Han arbetade där som valobservatör. Vad gör då en valobservatör? Jo, det börjar med att ett land någonstans i världen skall hålla ett val och skickar en inbjudan till  EU eller OSSE om att observera valet. Sveriges regering tar sedan ställning till de kommande valobservationsinsatserna, som vi inbjuds att medverka i och beslutar till vilka av insatserna som Sverige ska bidra med personal. Observatörerna skickas sedan i väg och får till uppgift att följa valprocessen under en kortare eller längre tid. De rapporterar bland annat om hur den lokala vallagen följs och om hur de lokala medierna rapporterar om valet.

Hur mycket visste jag då om om Nordmakedonien? Inte mycket, så där var jag också tvungen att läsa på.
Landet ligger på Balkanhalvön och tillhörde tidigare Jugoslavien.1991 utropade landet sin självständighet. Landet hette tidigare Makedonien, men efter en långvarig konflikt med Grekland bytte landet namn till Nordmakedonien.  Landskapet är övervägande bergigt. Huvudstaden heter Skopje.
Nordmakedonien är till stora delar ett jordbruksland, men det finns även en del industri. Landet har drygt 2 miljoner invånare och är ett av de fattigaste i Europa.

Skopje

Återblick på april månad 2023

April är en trevlig månad. Dels kommer våren, dels har vi flera födelsedagar att fira i min familj.
I år råkade jag själv hamna i centrum eftersom jag fyllde jämnt. Så jag bjöd hela min familj på ett stort kalas. Jag hyrde Lidingö museum för detta ändamål och beställde maten från Cayenne catering. Buffén bestod bland annat av lammrostbiff med rosmarin och vitlök, marinerad kycklinglårfilé med chili och citrus, gräddig potatis- och rostad vitlöksgratäng, spenat- och fetaostpaj och rödlökschutney. Många goda drycker serverades och efteråt blev det kaffe och en tårta vid namn Snövit från konditori Princess. 
Jag kunde också glädja mig åt flera fina presenter och brorsan höll faktiskt tal!         

Här sitter vi samlade. Det är mina barn med respektive, mina barnbarn, min bror
och jag själv. Ulrika tog bilden. Hon syns till vänster på nästa bild.

Lukas spelade en en låt som han specialkomponerat till mig. 

Mitt äldsta barnbarn Pontus har blivit så stor att han har flyttat hemifrån. Han har köpt en liten enrummare i Bromsten, som ligger i gamla Spånga. Han fick besök av sin mormor, som bjöd på havremuffins. Dessutom har han fått sitt första fasta jobb och arbetar nu som operatör på 114 14. Det var intressant att höra honom berätta om detta viktiga arbete.

Månaden avslutades med ett litet knytkalas tillsammans med några grannar. Det var för kallt att sitta utomhus.

Valborgsmässoeld på Torsberget

En vanlig torsdag

Jag är ju van att motionssimma, men har inte kunnat göra detta på väldigt länge.
I dag var det dags att komma igång igen! Jag mjukstartar genom att delta i en kurs i vattengymnastik.
Om vattengymnastikens effekter kan man läsa på www.vattengymnastik.nu
Träningen innebär att man utför typiska gymnastiska övningar medan man är nedsänkt i midjedjupt vatten. Att vara nedsänkt i vatten är det som skapar effekten, samtidigt som det är en mild träning. Detta beror på att vattnets flytkraft lindrar belastningen på kroppen. 

Därefter blev det dags att förbereda kvällens middag, då jag skulle ha gäster. Min bror Jan och hans sambo Britt kom nämligen på besök.

Det är alltid trevlig att träffas. Samtalen rör sig mest kring familjen, pandemin och det gemensamma intresset för hembygden. Boken som Jan håller i är en present från mig. Den heter Lidingökvinnor som gjort intryck och avtryck. Vår mamma är en av dem som porträtteras där.

Jag bjöd på en klassisk maträtt Filé Falsterbo. Den rätten bestod av grytstekt fläskfilé, potatiskroketter, stekta kantareller, sås och tomater med  fyllning. Till efterrätt blev det Key lime pie.
Filén gjorde sig inte på bild, så jag visar enbart bilder på tomaterna och pajen.

Det hände i april...

April månad är en trevlig månad. Våren, värmen och blomsterprakten är på väg.
I år var det litet extra trevligt, eftersom många av oss äldre kunde börja röra oss i litet vidare cirklar, efter att ha fått första sprutan mot covid-19.
I min familj har vi dessutom flera födelsedagar att fira denna månad. Mitt näst äldsta barnbarn Lukas fyllde 18 år. Detta firades med kaffekalas ute i Bålsta där han bor med sin familj.

 
Vad ger man nu en 18-åring i present? Han fick en konstbok och precis som sin äldre bror Pontus fick han också en familjeklenod. I hans fall blev det ett gammalt pennfat i tenn, som kommer från mitt föräldrahem. 
Till kaffet serverades bland annat Cake pops, något som var helt nytt för mig. Jättegoda!
Recept finns på nätet.

Några dagar innan hade jag själv fyllt år. I min ålder brukar det inte bli så mycket firande, men i år passade det bra att min dotter Ulrika fick bjuda mig på ett besök på Millesgården, där vi tittade på utställningen Punk&Glamour med Vivienne Westwoods kläder. Sambon Peter och barnbarnet Pontus var med också.
Därefter tog vi en liten promenad i skulpturparken och avslutade med kaffe i Millesgårdens lanthandel. Strålande väder!

Ulrika och jag i skulpturparken

Peter, Ulrika och Pontus i Millesgårdens lanthandel

Jag har dessutom börja åka i till stan igen. En dag åkte jag in för att fotografera den berömda Krakowkrubban, som stod i ett förråd på Livrustkammaren. Krubban tillhör egentligen Ekerö stadsbibliotek, men har varit utlånad till Hallwylska museet. Nu hade den hamnat i ett förråd i väntan på att transporteras tillbaka till Ekerö. Mer om denna kommer ni att få veta fram emot jul, då jag planerar att skriva om julkrubbans historia.
Passade också på att ta en bild på körsbärsträden i Kungsträdgården.

Vid nästa tur in till stan gjorde jag ett besök på Kreatima på Kungsgatan. Som jag har berättat tidigare har jag försökt lära mig att måla akvarell, men avbröt det hela för att istället försöka lära mig att teckna. Nu har jag återgått till akvarellmålning igen och behövde köpa en del utrustning. 
På vägen hem gjorde jag ett besök på det nya biblioteket i Norra Djurgårdsstaden. Dit åker jag litet då och då för att låna böcker och filmer, som inte finns på mitt lokala bibliotek.

En lördag i mars

Dagen började som vanligt med en hundpromenad. Vi går ofta utmed Torsberget och tittar på den vackra utsikten över Stockholm. Vi inspekterade bygget av den nya Lidingöbron och såg på snödropparna, som ju kom upp för flera veckor sedan.

Det är också rätt mycket fåglar i det här området. Häromdagen såg vi en hel flock av sidensvansar. I detta lilla  naturområde låg tidigare flera fastigheter, vilket märks då det finns rester av murar, husgrunder och stentrappor kvarlämnade. Det blir litet komiskt då det meddelas att det inte är något vinterunderhåll i denna trappa, som inte längre leder någonstans!

I dag hade jag bjudit in mina barn Ulrika och Mattias till lunchen. Ibland behöver man träffa sina barn utan den övriga familjen, för att kunna diskutera familjeangelägenheter.
Jag bjöd på en sallad som bestod av quinoa, grillad kyckling, bacon, rödbetor, avokado och grönsallad med tomater. Dressing till förstås.

Barnen var mycket nöjda med lunchen, men nu tror jag att de börjar bli riktigt vuxna - de började hojta om kaffe direkt efter maten!
På kvällen, var det dags att bänka sig framför TV-n för att titta på det sista avsnittet av den brittiska polisthrillern Erkännandet. Jag hade bestämt mig för att inte titta på fler deckare/thrillers på TV, men de engelska serierna är ofta så fenomenalt bra att man kan inte låta bli.  Serien finns på SVT-play.

Teater för barn

Barn - liksom vuxna - behöver uppleva konstnärliga uttrycksformer, inte bara "till lust", utan också som redskap för att förstå sig själva och omvärlden.
Teater för barnpublik kom ungefär samtidigt med de särskilda böckerna för barn i och med "upptäckten av barndomen" någon gång under 1700-talet.
Barnteater var länge liktydigt med sagospel för barn på de professionella teatrarnas familjeföreställningar under jultiden. "Peter Pan" och "Snövit" är några exempel.
Dockteater började visas  Stockholm redan på 1850-talet.
Mikael Meschkes marionetteater i Stockholm skapade under 1960-talet minnesvärda förställningar, till exempel "Nalle Puh" och "Trollkarlen från Oz".
Ungefär samtidigt kom de fria teatergrupperna med särskilda insatser för barn och ungdom och en mera pedagogisk och ideologisk medveten teater etablerades, ofta i dialog med publiken (NE).

Barnteater spelas på flera ställen i Stockholm. Tillsammans med något av mina barnbarn har jag vid några tillfällen besökt Dockteatern Tittut och tittat på en föreställning. De  kan innehålla både vuxna skådespelare och dockor med inslag av musik, sång och dans. Alltid mycket sevärda!

Foajén är dekorerad med rekvisita från tidigare föreställningar. En sevärdhet bara det.
Bilden ovan är från Den vilda bebin.

Mitt yngsta barnbarn Ralf är för första gången på väg in till teatern våren 2019.

Man kan busa litet i väntan på att teatern skall börja.

Efter föreställningen, som hette Vill ha hund, får barnen komma fram och klappa hunden.

Här är en bild tagen 2016 då Ralfs storebror Artur för första gången besökte teatern. Personen till vänster är en av skådespelarna.

Några dagar på Ornö

I början av augusti fick jag möjlighet att tillbringa några dagar på Ornö, som ligger i Stockholms södra skärgård. Det är min son och hans familj, som har tillgång till en sommarstuga där. Ornö är en stor ö mellan Dalarö och Utö. Det finns 300 permanentboende och många fler sommarboende.

Det fanns möjlighet till bad, trevliga skogspromenader och naturligtvis lek och samvaro med mina yngsta barnbarn.
Det var underbart att sent på kvällen kunna gå ut och njuta av det totala stillheten och tystnaden, något som jag som storstadsbo sällan har möjlighet att göra.

Artur och Stella på skogspromenad

Ralf leker i den hembyggda lekstugan

En kväll fick vi besök av en älg på tomten

Med yngsta barnbarnen och hunden utanför Brödboden

Sundby gård