Beatrix Potter

I dag är det Internationella kvinnodagen. 
Det är konstigt hur en film kan påverka en. För flera år sedan såg jag filmen  Miss Potter, som handlar om den engelska författarinnan och konstnärinnan Beatrix Potter. Jag blev nyfiken och ville veta mer om henne, så jag läste en biografi över henne. Hennes liv var mycket intressant.

Beatrix Potter

Beatrix Potter föddes 1866 i London. Hon undervisades i hemmet och visade tidigt talang för målning och ett stort intresse för djur och natur. Hon fick en del uppmuntran av sin far, men hennes mamma motarbetade henne hela tiden och tyckte att hon borde ägna mer tid åt att lära sig sköta ett hem och hitta en lämplig man att gifta sig med.
Hon tillbringade sommarloven i Lake District, som ligger i norra England. Naturen där gav mycket inspiration till hennes målningar. Hon började skriva berättelser till sina djurbilder.

Då hon var i trettioårsåldern samlade hon ihop sina bilder och berättelser och hittade ett bokförlag, som ville ge ut dem i bokform. Att böckerna skulle ges ut i ett litet format var hennes egen idé. Det blev succé.
Hon och förläggaren blev förälskade i varandra och planerade att gifta sig, men tyvärr så avled han.
Hon fortsatte att ge ut böcker och tack vare dem blev hon självförsörjande. Hon köpte gården Hill Top Farm i Lake District, där hon också bosatte sig. Hon började med fårskötsel, gifte sig och köpte så småningom upp flera gårdar för att undvika exploatering. Hon avled 1943.

Hill Top Farm

I de anglosachsiska länderna är hennes böcker fortfarande otroligt populära. Här i Sverige känner vi väl möjligen till Pelle Kanin. Några av oss har kanske sett filmatiseringen av några av djurberättelserna, som visas på SVT i bland. De gjordes som baletter.

Personligen tycker jag inte att hennes berättelser är så märkvärdiga. Några är till och med ganska otäcka. Det är framför allt hennes målningar, som jag tycker mycket om. Dessutom har jag blivit fängslad av den underbara naturen i Lake District. Jag har besökt området vid två tillfällen och fick då även möjlighet att besöka  Hill Top Farm.

Hunden Stella 10 år

Det är med blandade känslor man firar sin hunds födelsedag, i alla fall då hon blir äldre. Dels är man ju glad att man får ha en hund, som är fortfarande är frisk vid 10 års ålder. Dels är man medveten om att ju längre tiden går, desto mer ökar risken för att allvarliga sjukdomar skall börja dyka upp med allt vad det innebär.
Både hennes mamma och hennes mormor har uppnått hög ålder, vilket gör att jag hyser stora förhoppningar att få ha henne kvar ännu många år.
När jag ser tillbaka på de år vi haft tillsammans känner jag mig som en förälder, som ser tillbaka på småbarnsåren. Så fort det gick och så många fina minnen det finns! Så roligt att titta igenom de hundratals bilder jag tagit.

Första gången, som jag håller Stella

Stella 3 månader 

Valptiden var naturligtvis litet jobbig. Ut flera gånger på dagen och ibland torka upp efter olyckor, som skett under natten. Ibland fick man städa upp efter en del rackartyg.

Sedan kom en tid, då vi gick på kurser, fick lära oss ett och annat och vi hade väldigt roligt.
Så småningom fick vi  kontakt med andra hundar och deras ägare. Några av dem träffar vi regelbundet än idag. 

Lek med kompis

Här har Stella födelsedagskalas. Det bjuds på blodpudding.

Det har varit lätt att ta med hunden till andra och också ta med henne in i vissa butiker. Hon brukar bli väldigt omtyckt och har därmed också blivit  bortskämd och van vid uppmärksamhet.

Skärgårdssemester

På promenad med mattes barnbarn

Hundträff hos uppfödaren 

Jag har haft väldig tur med hundvakt. Jag har två grannar, som kunnat ta hand om henne, då jag har gjort kortare utomlandsresor.
Under de två senaste åren har vi tagit det ganska lugnt. Vi börjar ju båda bli litet till åren. Vi nöjer oss med promenader, litet lek ibland och en hel del soffmys. Stella har betytt oerhört mycket under de två senaste åren, då många aktiviteter har legat nere. Hon är ett fantastiskt sällskap.
Tack till hennes uppfödare Bibbi Franzén på Minimax kennel!

Här sitter Stella och jag på hennes 10-årskalas omgivna av Ulrika och Pontus

 

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Anthony Doerr är en amerikansk författare, som är född 1973. Han vann Pulitzerpriset i skönlitteratur 2015 för romanen Ljuset vi inte ser.
Berättelsen utspelar sig i det ockuperade Frankrike under andra världskriget. Det är en gripande historia om två unga människor, en fransk flicka och en tysk soldat, som mot alla odds kämpar för att överleva. Det är en fängslande berättelse om den grymhet, som en gång slog klorna i Europa - och om den godhet, som göms i våra hjärtan.
Jag tyckte mycket om boken. Det märktes att författaren gjort mycket research kring den verklighetsbakgrund som finns för att få berättelsen att framstå som trovärdig, samtidigt som han låtit fantasin flöda.

Nu i vinter har det kommit ytterligare en roman av Doerr, som heter En bättre värld. "Ett bländande epos om kärlek, krig och glädjen, som står att finna i böcker" skriver The Guardian i sin recension.

Den röda färgen

Den 14 februari är det  Alla hjärtans dag. Den röda färgen sägs vara kärlekens färg, men slår ju an också i många andra sammanhang.

Tänk bara på de röda stugorna, som är så typiska i vårt land. Ja, man kan nästan kalla rött för Sveriges nationalfärg. På Falu rödfärgs hemsida kan man läsa att de första faluröda spåren härstammar ända från 1500-talet. Vid Falu gruva föds Falu rödfärg, den färg som kommit att pryda hela Sverige. Rödfärgade timmerhus var på den tiden ett tecken på rikedom och status. Förebild var kontinentens byggnader av rödtegel.
Från städerna spreds på 1700-talet tekniken att rödfärga husen och runt om i landet byggdes ståndsmässiga herrgårdar, bergsmansgårdar, bondgårdar och prästgårdar. Under 1800-talet började bönderna färga sina boningshus och uthus röda.
Hembygdsrörelsen och egnahemsrörelsen i mitten av 1900-talet gav rödfärgen ett uppsving.
1992 stängdes Falu gruva efter mer än tusen års brytning. Det enda som återstår är tillverkningen av det röda pigmentet och kokning av Falu rödfärg. Det är färgen vi känner igen och älskar.

Sommaren 1972 fick jag och min dåvarande man ett erbjudande, som vi inte kunde motstå. Vi blev erbjudna att långtidshyra ett torp på Ekerö, ett torp som hörde till godset Stafsund ( Stavsund).Vi hade vår lägenhet i innerstan på den tiden och vår dotter var två år gammal, så det passade oss utmärkt att ha detta rödmålade torp som sommarnöje.
Hyran var låg. I gengäld förväntades vi hålla efter så gott det nu gick. Huset var helt omodernt. Ingen el, inget rinnande vatten och torrdass. Vi hade fotogenlampor, lagade mat på gasolspis och  hämtade vatten i en brunn. Vi tyckte det var helt underbart!
Ekerö hör till Mälaröarna och är en oerhörd vacker trakt. Lummigt med åkrar och ängar och naturligtvis mycket vatten. Det finns mycket historia i området. Birka (Björkö) är en av Mälaröarna.
Vår dotter Ulrika fick en lillebror 1974. Det är de två barnen som syns på bilden.
Ägaren till Stafsund avled några år senare. Torpet styckades av från godset och såldes. Jag kom så småningom att återvända till Ekerö, då jag köpte en egen sommarstuga där.
 

Handskar

Engelska glacéhandskar från 1600-talet

Handskar är mycket gamla plagg och har använts både som klädesplagg och som prydnad. De kunde utgöra ämbetsinsignium för biskopar och de kunde ha symboliska innebörder för renhet och vänskap. Handsken kunde fungera som symbolisk pant. Att kasta en handske framför någon var en utmaning till tvekamp.
Handskar blev i Sverige en vanlig förlovningsgåva. Från 1700-talet kom de att tillhöra högtidsdräkten bland allmogen. Först i senare tid har handskar blivit ett plagg för vardag. 
Stor vikt lades förr vid utförande och dekor. Herrhandskarna var speciellt under 1600-talet rikt utstyrda med fransar, band och broderier. Senare blev denna typ av dekor mer vanlig på damhandskar. 
Dagens handskar består oftast av lammskinn och är fabrikstillverkade (NE).

Armbågsstöd för provning av handskar, handsktänjare, blomma för dräktdekoration, dam- och barnhandskar. Bilden kommer från Stockholms stadsmuseum

Jag tycker att handskar är ett både roligt och viktigt plagg. Roligt för att det går att variera utan alltför stora kostnader .Viktigt, så till vida att jag gärna matchar till skor och väska. Under vinterhalvåret blir det mest svart, så det är ganska lätt gjort. På sommaren har man numera inte handskar alls, men jag har faktiskt kvar ett par vita sommarhandskar från 1960-talet, då jag använde sådana. Två par långa glacéhandskar finns kvar också. De vita har jag haft på mig då jag hade lång klänning vid några tillfällen.

Häromdagen besökte jag Östermalms handskaffär, som ligger på Karlavägen 61. Jag älskar den här typen av specialaffärer! Det var dags för ett par nya vårhandskar. Jag visade upp mina gamla för försäljaren och ursäktade mig med att " så här slitna blir mina handskar eftersom jag promenerar med en hund i koppel". Då visade hon genast fram en handske, som borde passa mig att ha just vid hundpromenader. En litet mer robust handske i mockaskinn med muddar, infällda resår och dessutom billig.
Så det slutade med att jag köpte två par handskar. Ett par litet finare i lammskinn och ett par sportigare för hundpromenader.

Östermalms handskaffär

Mysigt att packa upp de nya handskarna, som var inslagna i silkespapper

Dockhumor

Dockteater förknippas kanske mest med barnteater. Men det finns faktisk dockteater för vuxna också. Så här står det i NE:

Dockteatern ägde ursprungligen en bred folklig förankring, men i våra dagar vänder den sig i första hand till en barn-och ungdomspublik i syfte att undervisa och underhålla. Den har under 1900-talet även kommit att fängsla en vuxen publik. 
Dockteater finns i många länder och har också kommit att användas för opinionsbildning och satir

Petter Lennstrand och Björn Carlberg, som tillsammans brukar kalla sig Scandinavian Puppets, är Sveriges mest erfarna dockspelare för TV. De ligger bakom bland annat Operation Klotty, Allram Eest och Kjell. För något år sedan tog de med sina figurer till teaterscenen i den hyllande föreställningen Dockhumor på Scalateatern. 

Petter och Björn använder sig av stora handdockor. I en TV-produktion syns ju endast dockorna , men då de visas på teater syns naturligtvis de som håller dockorna också.
Jag har sett Operation Klotty på SVT och tyckte att det var vansinnigt roligt. Jag såg också föreställningen på Scala för något år sedan tillsammans med min dotter. Vi skrattade båda två. Nu har jag fått en biljett till den nya föreställningen, Dockhumor 2, som julklapp  och ser mycket fram emot att möta dessa figurer igen. Det är premiär i januari 2022 och sedan bär det av på turné.

Föreställningen Dockhumor 2

Det som slår mig är, att det är ju ett slags buktaleri som Björn och Petter ägnar sig åt. De kanske inte är så skickliga i att låta bli att röra på munnen, men är å andra sidan väldigt duktiga på att ändra rösten, skriva roliga sketcher och framföra dem.
Vill du lära dig buktaleri så finns det kurser på Youtube. Här är lektion 1 med Anna Fornarve.

Anna och syster Görel

En vanlig torsdag

Jag är ju van att motionssimma, men har inte kunnat göra detta på väldigt länge.
I dag var det dags att komma igång igen! Jag mjukstartar genom att delta i en kurs i vattengymnastik.
Om vattengymnastikens effekter kan man läsa på www.vattengymnastik.nu
Träningen innebär att man utför typiska gymnastiska övningar medan man är nedsänkt i midjedjupt vatten. Att vara nedsänkt i vatten är det som skapar effekten, samtidigt som det är en mild träning. Detta beror på att vattnets flytkraft lindrar belastningen på kroppen. 

Därefter blev det dags att förbereda kvällens middag, då jag skulle ha gäster. Min bror Jan och hans sambo Britt kom nämligen på besök.

Det är alltid trevlig att träffas. Samtalen rör sig mest kring familjen, pandemin och det gemensamma intresset för hembygden. Boken som Jan håller i är en present från mig. Den heter Lidingökvinnor som gjort intryck och avtryck. Vår mamma är en av dem som porträtteras där.

Jag bjöd på en klassisk maträtt Filé Falsterbo. Den rätten bestod av grytstekt fläskfilé, potatiskroketter, stekta kantareller, sås och tomater med  fyllning. Till efterrätt blev det Key lime pie.
Filén gjorde sig inte på bild, så jag visar enbart bilder på tomaterna och pajen.

Trettondedags jul

Utsikten från balkongen den 6 januari 2022

Hunden och jag gick ut på vår förmiddagspromenad. Det var strålande sol, minus 8 grader och vindstilla.
Jag försökte ta bilder på fåglar, men det är fullständigt hopplöst. Fåglarna rör sig oupphörligt och min mobilkamera duger inte till fågelfotografering. Zoomen är värdelös. Nåja, en halvbra bild kan jag visa i alla fall!
Däremot fick jag en riktigt bra bild på Lilla Lidingöbron, där byggnationen kommit så långt att man nu kan gå över bron hela vägen. Ja, inte allmänheten förstås, men byggarbetarna.

Vi har klätt på oss ordentligt och det blir en skön promenad. Hunden har fått på sig sin lilla kappa. Själv är jag numera bepansrad med vinterkängor med utfällbara broddar och även brodd på käppen. Så här ser det ut på mattan, då vi just kommit hem och börjat ta av oss.

Efter lunch var det dags att ta bort julsakerna. Känns alltid lagom nu när det börjar bli ljusare ute. Belysningen på balkongen får sitta kvar månaden ut.

På kvällen fortsatte jag att titta på den gamla amerikanska serien Nord och syd, som gjordes under mitten av 1980-talet. Viaplay erbjuder 2 veckor gratis provabonnemang och eftersom jag aldrig sett denna serie hakade jag på erbjudandet. Den är oerhört påkostad och välgjord. Den utspelar sig före och under amerikanska inbördeskriget. 

Gems weekly photo challenge - GILLA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Årets sista ord är GILLA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

GILLA-knappen

Jag är med på Facebook sedan flera år tillbaka. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt. Jag har ett antal vänner, som jag har kontakt med, men det roligaste är att vara med i grupper, där man delar intresse med andra gruppmedlemmar. I mitt fall är det fråga om hundar, min hemort, dockskåp, böcker och nu senast fåglar. Fågelgruppen har många medlemmar, som är otroligt duktiga fotografer. Här nedan är ett av många fantastiska foton. Det föreställer en gulsparv.

Foto: Anna Nadolska

Som ni nog känner till skriver man inlägg på sin Facebooksida, gärna med bilder, och blir väldig glad om några GILLAR inlägget. Likaså läser man andras inlägg och klickar gärna på gillaknappen om man tycker att inlägget förtjänar detta. Ovanstående bild fick många "likes"
Vidare har man möjlighet att GILLA vissa sidor, som tillhör företag, föreningar och andra offentliga institutioner, såsom Sveriges radio, Skansen och många andra. Då får man information från dessa om kommande aktiviteter.

Nåja, livet är inte bara Facebook. Det finns mycket i verkliga livet och i min närhet, som jag gillar också. 
Sedan har vi uttrycket GILLA LÄGET. Det är något som man blir tvungen att göra när det uppstått en besvärlig situation, som man inte kan göra så mycket åt.
Det här är årets sista inlägg i denna grupp.
Tack Susanne för detta år. Jag hoppas att du vill fortsätta att leda oss även nästa år. Jag GILLAR det du gjort för denna grupp!
GOTT NYTT ÅR!

God Jul och Gott Nytt År

          Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Hovstallets julmarknad

H.M. Konungens hovstall ligger sedan mer än hundra år på Väpnargatan 1 på Östermalm i Stockholm.
Här finns de hästar, paradvagnar, bilar, uniformer och seldon, som används vid ceremoniell representation.
Hovstallets huvuduppgift är att ansvara för planering och genomförande av alla transporter med bil för kungafamiljen. Häst och vagn används vid ceremoniella tillfällen såsom statsbesök, riksmötets öppnande och då kungen tar emot nya ambassadörer.
Hovstallet har historiska rötter i Gustav Vasas tid och representerar därmed ett betydande kulturarv i form av klassisk rid- och körkonst och kunglig ekipagekultur.
Hovstallet har även uppgiften att förvalta, utveckla och visa upp detta arv för allmänheten.
Uppgifterna kommer från Hovstallets hemsida.

Första adventhelgen bjuder man traditionsenligt på julmarknad. Under två dagar saluför utställare från hela landet hantverk och matvaror av finaste kvalitet. 
Dessutom håller stall, persedelkammare och vagnhallar öppet.
Det var första gången någonsin, som jag besökte denna julmarknad. Det fanns många fina saker att titta på. Det enda jag köpte var en burk kakao från Pralinhuset.

Glada damer, som säljer ost

Leksaker och prydnadssaker i fårskinn

Jättefina trasmattor hos Mimmis textil

Det erbjöds också tillfälle att klappa hästar. Några var väldigt keliga...