Återblick på april månad 2023

April är en trevlig månad. Dels kommer våren, dels har vi flera födelsedagar att fira i min familj.
I år råkade jag själv hamna i centrum eftersom jag fyllde jämnt. Så jag bjöd hela min familj på ett stort kalas. Jag hyrde Lidingö museum för detta ändamål och beställde maten från Cayenne catering. Buffén bestod bland annat av lammrostbiff med rosmarin och vitlök, marinerad kycklinglårfilé med chili och citrus, gräddig potatis- och rostad vitlöksgratäng, spenat- och fetaostpaj och rödlökschutney. Många goda drycker serverades och efteråt blev det kaffe och en tårta vid namn Snövit från konditori Princess. 
Jag kunde också glädja mig åt flera fina presenter och brorsan höll faktiskt tal!         

Här sitter vi samlade. Det är mina barn med respektive, mina barnbarn, min bror
och jag själv. Ulrika tog bilden. Hon syns till vänster på nästa bild.

Lukas spelade en en låt som han specialkomponerat till mig. 

Mitt äldsta barnbarn Pontus har blivit så stor att han har flyttat hemifrån. Han har köpt en liten enrummare i Bromsten, som ligger i gamla Spånga. Han fick besök av sin mormor, som bjöd på havremuffins. Dessutom har han fått sitt första fasta jobb och arbetar nu som operatör på 114 14. Det var intressant att höra honom berätta om detta viktiga arbete.

Månaden avslutades med ett litet knytkalas tillsammans med några grannar. Det var för kallt att sitta utomhus.

Valborgsmässoeld på Torsberget

Stockholms stadshus 100 år

Stockholms stadshus firar i år 100-årsjubileum!
Det uppmärksammas på många olika sätt speciellt under födelsedagsveckan i juni. På hemsidan får man massor av information.
I mitten av mars fick jag genom Lidingö konstförening möjlighet att delta i en visning. Jag har naturligtvis varit i detta hus många gånger tidigare. Jag var anställd i Stockholms stad i 40 år och deltog i en del arrangemang här. Då jag varit anställd i 25 år förärades jag en guldklocka och blev i samband med detta bjuden på middag i Blå hallen. I Blå hallen fick jag också vara med och se min dotter ta emot examensbevis, då hon var färdigutbildad polis. 
Jag vill också minnas att jag någon gång i ungdomen var på en danstillställning här.

Det var arkitekten Ragnar Östberg, som ritade denna magnifika byggnad, som invigdes midsommaraftonen 1923.  Det var från början tänkt att bli ett rådhus, men det ändrades och kom i stället att bli ett stadshus. Det skulle vara en högtidsbyggnad för hela riket, vilket uttrycks i de tre kronorna på tornet.
Stadshusbyggnaden är ett av landets främsta byggnadsverk i den nationalromantiska stilen. Dess yttre och inre har influenser av bland annat italiensk renässans, nordisk gotik och islamisk konst, som Östberg förenade till en alldeles egen stil där även det specialtillverkade mörkröda murteglet spelade en viktig roll.
I utsmyckningen deltog många konstnärer: Georg Pauli, Einar Forseth, Axel Törneman, prins Eugen och Maja Sjöström. Carl Malmsten var en av dem, som tillverkade möbler.
Antikmagasinet i Kunskapskanalen har ett avsnitt som handlar om Stockholms stadshus.

Blå hallen med solstrimmor

Rådssalen

De hundrades valv

Vävd tapet i Ovalen (vigselrummet). Den tillverkades i Frankrike i slutet av 1600-talet.

Textil av Maja Sjöström

Gyllene salen med Mälardrottningen

 

Närbild på mosaiken av Einar Forseth

Till minne av en vän

En av mina äldsta vänner, tillika arbetskamrat, gick bort i höstas. Vi hade känt varandra ända sedan 1970-talet. Jag saknar henne mycket.
Vi lärde känna varandra då vi arbetade som sjukhusbibliotekarier. Vi lämnade så småningom  sjukhusvärlden och började i stället arbeta på varsitt stadsdelsbibliotek.
Efter pensionen träffades vi då och då för att äta en bit mat och sedan gå och se någon bra film. Sista gången vi träffades blev det i stället, enligt min väns önskemål, en promenad i Gamla stan. 
Det var alltid väldigt givande att samtala med henne. Hon var en väldigt engagerad person med många intressen och oerhört kunnig, i allt från hieroglyfer till programmering. 
Min vän vilar nu i minneslunden på Råcksta begravningsplats i västra Stockholm.
Jag var där en tidig vårdag för att minnas henne. Det var väldigt trösterikt att vandra runt i den vackra miljön.

Minneslunden

Råcksta begravningsplats med kapell och krematorium anlades i början av 1960-talet. Området är skapat av trädgårdsarkitekt Gunnar Martinsson och arkitekt Klas Fåhraeus. Mottot är "Var dag".
Anläggningen har eftersträvat att bevara och knyta an till det ursprungliga landskapet med dess spel mellan mörka skogsklädda bergspartier och öppna ljusa ängsområden.

Påsktid

Östermalms saluhall invigdes 1888. Det är Stockholms främsta handelsplats för matvaror. Saluhallen renoverades nyligen, så att den ursprungliga stjärnformade planlösningen återskapades. Det finns 17 handlare och många av dem är familjeföretag, som drivits i generationer.
Jag gick en runda strax före påsk och gjorde några små inköp. Jag passade naturligtvis på att ta en kopp kaffe också!

Betsy Sandberg hade den bästa påskskyltningen

Jag valde en röd bakelse till kaffet

 Denna danska restaurang får besök av mig då det blir varmare.

Vill man få litet mer inspiration inför påsken kan man passa på att besöka Svenskt Tenn, som ligger i närheten. Där fanns flera bord uppdukade med vackert porslin och fina påskdekorationer, bland annat påskägg i glas. 
Svenskt tenn fyller 100 år nästa år. 
GLAD PÅSK önskar jag er alla!

Boktips: Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin

Valérie Perrin är en helt ny bekantskap för mig.
Hon är en fransk författare och journalist född 1967. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Färskt vatten till blommorna. Den har fått flera priser i Frankrike.
Det är inte ofta jag fastnar för en roman numera, men denna trollband mig från början till slut. 
Boken handlar om Violette Toussaint, som lever ett ensamt och stillsamt liv som kyrkogårdsvaktmästare. En dag får hon besök av en poliskommissarie med ett ovanligt ärende. Så rullas en fantastisk historia upp och vi får veta mer om Violettes tidigare liv. Boken innehåller flera berättelser som vävs samman med varandra.
Kritiken av denna bok har varit mycket blandad. De flesta tycker att boken är strålande, men jag har också läst en recension, som totalsågade den! Tja, visst är det många klichéer, men det är ju bara en berättelse... 

Soppkonsert och annat spännande på Stockholms konserthus

Det är väldigt berikande att då och då komma iväg och lyssna på en klassisk konsert live. 
Jag har ofta hört talas om soppkonserter, men aldrig lyckats komma iväg på någon. Nu äntligen har det blivit av!
Programmet bestod av Tre kompositioner för violin och piano samt Valse-caprice för piano av Amy Beach. Därefter spelades Sonat nr 3 d-moll för violin och piano av Johannes Brahms. 
Brahms känner vi väl redan till, men Amy Beach kräver en närmare presentation. Hon levde 1867 till 1944 och kan sägas ha varit en pionjär i sitt hemland USA. Hon var till exempel den första kvinnliga amerikanska tonsättaren, som skrev stor orkestermusik.
Solisterna vid denna konsert var Amus Kerstin Andersson och Bengt-Åke Lundin.
Vad är det nu för vits med soppkonsert eller för den delen soppteater? Jo, jag tror att tanken är att yrkesarbetande skall kunna slinka iväg på lunchrasten och få lyssna på musik eller se teater och kombinera detta med en lätt måltid bestående av soppa och smörgås.
Konserten var endast 45 minuter lång och framfördes i Grünewaldsalen i Stockholms konserthus. Hur det gick med soppan? Tyvärr var matplatserna på parkett fullbokade, så jag fick nöja mig med lyssnarplats på balkongen. 
Inte kan det ha varit många yrkesarbetande på denna konsert! Jag gissar att åtminstone 90 % av publiken var över 60 år.

Soppkonsert i Grünewaldsalen

Lämpligt nog erbjöd Konserthuset denna dag även en visning av huset, dess arkitektur och konst. Jag hängde på!
Konserthuset i Stockholm är ett av Sveriges största arkitektoniska mästerverk. Det skapades av arkitekten Ivar Tengbom och invigdes 1926. Huset byggdes för att ge en hemmascen åt nuvarande Kungliga Filharmonikerna och vara en arena för bland annat utdelningen av Nobelpriset.
Huset är ett av Stockholms bästa exempel på nyklassicism.
Vi vandrade runt i huset med en guide. Det är en imponerande skara konstnärer, som har varit inblandade för att inreda denna vackra byggnad. Hör bara här: Einar Forseth, Elsa Gullberg, Carl Milles, Simon Gate, Edward Hald, Ansgar Almqvist, Carl Malmsten och Ewald Dahlskog. Allt man ser är inte ursprungligt. Huset har naturligtvis renoverats vid ett antal tillfällen.

Stockholms konserthus har ett digert programutbud, inte bara för vuxna, utan även för barn och ungdom. Några dagar innan mitt besök på soppkonserten, var jag tillsammans med mina yngsta barnbarn på en aktivitet som heter Så funkar en orkester. Här fick barnen lära sig mer om hur en stor symfoniorkester fungerar. Barnen fick också möjlighet att lära sig mer om de olika instrumenten och prova att dirigera. 
Båda mina barnbarn spelar själva instrument - Artur 9 år spelar tuba och Ralf 7 år spelar fiol. 

Ralf får pröva att spela oboe

Barnen får öva sig att dirigera.

Mimmi Gustafsson, porträttfotograf

Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen.
Jag tycker att det är roligt att försöka hitta någon intressant kvinna att skriva om här på bloggen just i samband med den dagen.
I höstas besökte jag Stockholms stadsmuseum. Där hittade jag några uppgifter om en kvinnlig fotograf, som jag aldrig tidigare hört talas om. Jag blev naturligtvis litet nyfiken och ville veta mer om henne.

Mimmi Gustafsson. Bilden kommer från Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Porträttfotografen Mimmi Gustafsson var verksam i Stockholm åren 1890-1930. På museet finns nästan 8400 av hennes glasnegativ bevarade, vilket är museets största samling av en enskild kvinnlig fotograf. En del av negativen har blivit digitaliserade och är sökbara via Digitala Stadsmuseet. I databasen Porträttfynd finns ytterligare några hundra av hennes färdiga ateljéporträtt.

Mimmi Gustafsson föddes 1862 i Uppsala. Hon var född utom äktenskapet och hamnade hos en fosterfamilj i Stockholm. Hon utbildade sig så småningom till fotograf. 1888 startade hon en fotoateljé på Götgatan 3 i Stockholm.
1891 gifte hon sig och under några år drev hon och hennes man gemensamt flera fotoateljéer. Paret gick senare skilda vägar, men Mimmi fortsatte med sin verksamhet. Porträttfotografering hade blivit väldigt populärt och Mimmi var mycket eftersökt som fotograf. Den rymliga ateljén på Götgatan 3 längst upp i huset, hade stora takfönster mot norr. Som bakgrunder fanns både inomhusmiljöer som passade ihop med eleganta bord och klädda stolar och utomhusmotiv som skogspartier och ängsutsikter, kompletterade med konstgjorda träd, stubbar och till och med en gräsmatta.
Då verksamheten lades ner 1930 blev negativen kvar och hittades sedan av en slump 1984 i ett skåp på vinden. De lämnades sedan över som gåva till Stadsmuseet. 
Mimmi Gustafssons skicklighet som porträttfotograf visar sig främst i den lyhördhet med vilken hon verkar ha närmat sig sina kunder. 

Dessa uppgifter har jag tagit ur en artikel, skriven av Ann-Sofi Forsmark och publicerad i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. 

Här kommer några av Mimmi Gustafssons fotografier, som jag laddat ner från Stockholms stadsmuseum.