En vanlig torsdag

Jag är ju van att motionssimma, men har inte kunnat göra detta på väldigt länge.
I dag var det dags att komma igång igen! Jag mjukstartar genom att delta i en kurs i vattengymnastik.
Om vattengymnastikens effekter kan man läsa på www.vattengymnastik.nu
Träningen innebär att man utför typiska gymnastiska övningar medan man är nedsänkt i midjedjupt vatten. Att vara nedsänkt i vatten är det som skapar effekten, samtidigt som det är en mild träning. Detta beror på att vattnets flytkraft lindrar belastningen på kroppen. 

Därefter blev det dags att förbereda kvällens middag, då jag skulle ha gäster. Min bror Jan och hans sambo Britt kom nämligen på besök.

Det är alltid trevlig att träffas. Samtalen rör sig mest kring familjen, pandemin och det gemensamma intresset för hembygden. Boken som Jan håller i är en present från mig. Den heter Lidingökvinnor som gjort intryck och avtryck. Vår mamma är en av dem som porträtteras där.

Jag bjöd på en klassisk maträtt Filé Falsterbo. Den rätten bestod av grytstekt fläskfilé, potatiskroketter, stekta kantareller, sås och tomater med  fyllning. Till efterrätt blev det Key lime pie.
Filén gjorde sig inte på bild, så jag visar enbart bilder på tomaterna och pajen.

Trettondedags jul

Utsikten från balkongen den 6 januari 2022

Hunden och jag gick ut på vår förmiddagspromenad. Det var strålande sol, minus 8 grader och vindstilla.
Jag försökte ta bilder på fåglar, men det är fullständigt hopplöst. Fåglarna rör sig oupphörligt och min mobilkamera duger inte till fågelfotografering. Zoomen är värdelös. Nåja, en halvbra bild kan jag visa i alla fall!
Däremot fick jag en riktigt bra bild på Lilla Lidingöbron, där byggnationen kommit så långt att man nu kan gå över bron hela vägen. Ja, inte allmänheten förstås, men byggarbetarna.

Vi har klätt på oss ordentligt och det blir en skön promenad. Hunden har fått på sig sin lilla kappa. Själv är jag numera bepansrad med vinterkängor med utfällbara broddar och även brodd på käppen. Så här ser det ut på mattan, då vi just kommit hem och börjat ta av oss.

Efter lunch var det dags att ta bort julsakerna. Känns alltid lagom nu när det börjar bli ljusare ute. Belysningen på balkongen får sitta kvar månaden ut.

På kvällen fortsatte jag att titta på den gamla amerikanska serien Nord och syd, som gjordes under mitten av 1980-talet. Viaplay erbjuder 2 veckor gratis provabonnemang och eftersom jag aldrig sett denna serie hakade jag på erbjudandet. Den är oerhört påkostad och välgjord. Den utspelar sig före och under amerikanska inbördeskriget. 

Gems weekly photo challenge - GILLA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Årets sista ord är GILLA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

GILLA-knappen

Jag är med på Facebook sedan flera år tillbaka. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt. Jag har ett antal vänner, som jag har kontakt med, men det roligaste är att vara med i grupper, där man delar intresse med andra gruppmedlemmar. I mitt fall är det fråga om hundar, min hemort, dockskåp, böcker och nu senast fåglar. Fågelgruppen har många medlemmar, som är otroligt duktiga fotografer. Här nedan är ett av många fantastiska foton. Det föreställer en gulsparv.

Foto: Anna Nadolska

Som ni nog känner till skriver man inlägg på sin Facebooksida, gärna med bilder, och blir väldig glad om några GILLAR inlägget. Likaså läser man andras inlägg och klickar gärna på gillaknappen om man tycker att inlägget förtjänar detta. Ovanstående bild fick många "likes"
Vidare har man möjlighet att GILLA vissa sidor, som tillhör företag, föreningar och andra offentliga institutioner, såsom Sveriges radio, Skansen och många andra. Då får man information från dessa om kommande aktiviteter.

Nåja, livet är inte bara Facebook. Det finns mycket i verkliga livet och i min närhet, som jag gillar också. 
Sedan har vi uttrycket GILLA LÄGET. Det är något som man blir tvungen att göra när det uppstått en besvärlig situation, som man inte kan göra så mycket åt.
Det här är årets sista inlägg i denna grupp.
Tack Susanne för detta år. Jag hoppas att du vill fortsätta att leda oss även nästa år. Jag GILLAR det du gjort för denna grupp!
GOTT NYTT ÅR!

God Jul och Gott Nytt År

          Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Hovstallets julmarknad

H.M. Konungens hovstall ligger sedan mer än hundra år på Väpnargatan 1 på Östermalm i Stockholm.
Här finns de hästar, paradvagnar, bilar, uniformer och seldon, som används vid ceremoniell representation.
Hovstallets huvuduppgift är att ansvara för planering och genomförande av alla transporter med bil för kungafamiljen. Häst och vagn används vid ceremoniella tillfällen såsom statsbesök, riksmötets öppnande och då kungen tar emot nya ambassadörer.
Hovstallet har historiska rötter i Gustav Vasas tid och representerar därmed ett betydande kulturarv i form av klassisk rid- och körkonst och kunglig ekipagekultur.
Hovstallet har även uppgiften att förvalta, utveckla och visa upp detta arv för allmänheten.
Uppgifterna kommer från Hovstallets hemsida.

Första adventhelgen bjuder man traditionsenligt på julmarknad. Under två dagar saluför utställare från hela landet hantverk och matvaror av finaste kvalitet. 
Dessutom håller stall, persedelkammare och vagnhallar öppet.
Det var första gången någonsin, som jag besökte denna julmarknad. Det fanns många fina saker att titta på. Det enda jag köpte var en burk kakao från Pralinhuset.

Glada damer, som säljer ost

Leksaker och prydnadssaker i fårskinn

Jättefina trasmattor hos Mimmis textil

Det erbjöds också tillfälle att klappa hästar. Några var väldigt keliga...

Adventsgifflar med saffran

Snart är det första advent, så nu är det dags att sätta igång med julbaket!
Kaffebröd med saffran blir gärna torrt, men inte detta bröd. Här fyller man gifflarna med äpple och riven mandelmassa. Se till att ha gott om tid. Degen skall jäsa i tre omgångar.

Ingredienser:
50 g jäst
3 dl ljummen mjölk
1 kuvert saffran (1/2 g) + 1 tsk strösocker
9 dl vetemjöl (varav ca 1 dl till utbakningen)
150 g smör eller margarin
1 dl strösocker

Till fyllningen:
3-4 msk smör eller margarin
175 g mandelmassa
2 äpplen

Till pensling
1 ägg
Ev. 2 msk flagad mandel

Smula jästen i degbunken. och häll över mjölken. Stöt saffran med socker och häll det i mjölken. Rör om så jästen löser sig och häll i 6 dl av vetemjölet. Arbeta till en smidig deg, täck med bakduk och ställ att jäsa i 20-30 minuter.
Rör matfett och strösocker smidigt, rör ner 1 dl av vetemjölet och arbeta in blandningen i den jästa degen. Arbeta in ytterligare 1-2 dl av mjölet, degen skall vara smidig men ganska lös. Ställ degen att jäsa ytterligare en gång i 20-25 minuter.
Smält matfettet till fyllningen. Riv mandelmassan grovt. Skala och finhacka äpplena.
Ta upp degen på mjölat bakbord, knåda igenom den och dela den i två bitar. Kavla ut degen till rektangulära plattor. Skär eller sporra ut 12-13 trianglar ur varje platta. Pensla med matfett, lägg på lite mandelmassa och hackat äpple, rulla ihop och forma till gifflar.
Sätt ugnen på 225-250 grader. Jäs under bakduk till knappt dubbel storlek. Pensla med ägg, strö eventuellt på mandel. Grädda mitt i ugnen i 7-9 minuter.

Receptet publicerades i DN 24 november 1994

Chokladens dag den 11 november

Den 11 november är det Chokladens dag. Jag älskar choklad!
Egentligen hade jag tänkt att åka i väg till några chokladbutiker i Stockholm med omnejd och ta några fina bilder, men en nyopererad höftled sätter stopp för detta. Jag nöjer mig med att göra en digital resa.
Jag läser följande i NE:
Choklad är en sötsak vars viktigaste råvara, kakaobönorna, kommer från tropikernas kakaoträd. Direkt efter skörden får bönorna jäsa , innan de torkas och skeppas till användarna.
Choklad framställs av kakaomassa, socker, kakaofett (kakaosmör), smakämnen och lecitin.
I mörk choklad är andelarna kakaomassa och socker ungefär lika stora. Till mjölkchoklad tillsätts dessutom mjölkpulver. Vit choklad innehåller inte kakaomassa , men har i övrigt samma ingredienser som mjölkchoklad och får därför en karakteristisk mjölksmak men med svagare kakaosmak.
Länge var chokladtillverkning sockerbagarnas hantverk. Den första chokladkakan tillverkades av Joseph Fry i Bristol 1847.

Själv brukar jag inhandla choklad hos Betsy Sandberg. Det är en butik här på Lidingö, som säljer egentillverkad choklad sedan 1926. De har även filial i Östermalms saluhall. Här är en bild från deras butik som jag tog för en tid sedan.

Betsy Sandbergs choklad i presentkartong

Ytterligare två intressanta butiker finns i Stockholms innerstad. Den ena är  Ejes på Erik Dahlbergsgatan 25. Titta gärna in på deras ursnygga och välgjorda hemsida www.ejeschoklad.se

Ejes chokladbutik

Den andra är Pralinhuset på Drottninggatan 112, från vars hemsida jag lyckades kopiera en bild på en av deras produkter.
Jag har aldrig besökt dessa butiker men de kan räkna med ett besök av mig någon gång framåt jul!

Sparkling cup cake från Pralinhuset

Sophiahemmet

Sophiahemmet, ett av Sveriges äldsta privata sjukhus, invigdes år 1889. Sitt namn har sjukhuset efter drottning Sophia, som tillsammans med sitt gemål kung Oscar II, lät uppföra sjukhuset vid Valhallavägen i Stockholm.
Bakgrunden är följande:
Drottning Sophia hade varit på besök i London och St Thomas Hospital och där träffat Florence Nightingale. Väl hemkommen startade drottningen den 1 januari 1884 "Hemmet för sjuksköterskor" på Gråbergsgatan (nuvarande Upplandsgatan). 
Den första kursen bestod av fyra kvinnor, som togs om hand av den 27-åriga Alfhild Ehrenborg, skolad hos miss Nightingale.
Den 14 december 1887 lades grundstenen till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem. Två år senare, den 1 oktober 1889 invigdes sjukhuset och elevhemmet. Med guldbokstäver lät drottning Sophia rista in "Allt till Guds ära" i den stora entrén. Nedanstående porträtt hänger i en av korridorerna.

Sjukhuset drevs länge i stiftelseform med kvalificerad medicinsk och kirurgisk verksamhet. Det ombildades 1987 till Sophiahemmet AB och är nu Sveriges största privata sjukhus. I dag ingår flera olika vårdgivare.
Sjuksköterskeskolan har fortfarande Sophiahemmet som sitt modersjukhus, men en del av utbildningen sker vid andra sjukhus,
Den för Sophiasystrar så välkända mössan representerar enligt muntlig tradition följande:
Det vita tyget föreställer det ljusa i livet
Det svarta bandet föreställer allvaret i livet
Spetsen föreställer glädjen i livet
Vecken i mössan föreställer tio Guds bud och vecken på spetsen tinnarna i drottning Sophias krona.
Uppgifterna har jag tagit från hemsidan.

Jag har vid många tillfällen åkt eller promenerat förbi sjukhuset, men först nu i höst fick jag tillfälle att anlita en av dess vårdgivare, Capio Artro Clinic, för att få en ny höftled.

Här ligger jag i min säng efter genomgången operation och tar en bild på utsikten. Det är Stadion man skymtar. 
Modern teknik, skicklig personal och mycket noggranna förberedelser gjorde att det hela kändes tryggt och säkert. Jag låg kvar på sjukhuset ett dygn och kunde sedan åka hem.
Rehabiliteringen går framåt, men kommer att ta tid. Bäst av allt är att jag slipper ha ont och räknar med att kunna återuppta mina långpromenader med hunden ganska snart.
De första veckorna efter operationen ställde hjälpsamma grannar upp och rastade hunden. Man kan nämligen inte gå med två kryckor och en hund.
Nu har det gått drygt fyra veckor efter operationen och jag behöver bara en krycka, vilket innebär att jag kan gå ut med hunden på en kort promenad på kvällarna. En av mina grannar fortsätter att ta ut  henne på en daglig längre promenad. 

Gems weekly photo challenge - VATTNA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text.
Denna vecka är ordet VATTNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Här är det en cyklamen som får vatten. Det är en av mina favoritblommor. Jo, jag vet, den skall ha vattnet på fatet, men det gjorde sig inte så bra på bild!

Jag bor precis vid en park, Torsviksparken. Den har varit en oas för många, speciellt under de två senaste somrarna, då man inte kunnat resa så mycket. Många har träffats och haft fester och picknickar där. Fontänen är uppskattad av alla utom av de som bor precis bredvid. Den bullrar nämligen, men den stängs av på natten.

Min dotter har en liten trädgård. Där har hon, med hjälp av sin särbo, byggt en liten damm. Är den inte gullig? Ni ser vattenstrålen till höger i bild.

En vacker dag av Tomas Bannerhed

Tomas Bannerhed är född 1966. Han är uppvuxen på landsbygden i Småland. 
Han debuterade 2011 med romanen Korparna, som han vann Augustpriset för. Han har även medverkat i radio med programmet Bannerheds bevingade vänner.
Jag har faktiskt träffat honom på en författarkväll i Akademibokhandeln för några år sedan. Där berättade han bland annat om hur det var att växa upp på landsbygden och om förväntningarna att han skulle ta över jordbruket, men att han inte var det minsta intresserad. Så plötsligt, då han blivit äldre, kom naturintresset och fyllde hans liv.
Hans sätt att skriva påminner om Harry Martinson och Sven Rosendahl.
Boken En vacker dag kom ut 2021. Det är en naturdagbok där Tomas skriver om en dag på Lovön utanför Stockholm. Han registrerar djur och natur timme för timme, men för även in personliga hågkomster och synpunkter.
Jag läste boken som ljudbok. Det passade alldeles utmärkt, eftersom man lagt in flera fågelläten i stället för de illustrationer, som man får om man läser pappersboken.
Jag tyckte mycket om boken.
Visst känner man igen det där med naturintresset som väcks till liv då man blir äldre. Då man var yngre var naturen en självklarhet. Det är först nu, då jag blivit äldre som jag fått mer tid och intresse för att faktiskt stanna upp, iaktta och försöka lära mig litet mer om naturen. Enda problemet är att jag inte är någon morgonmänniska, så det där att ge sig ut klockan 04.00 på morgonen för att lyssna på fåglar är uteslutet. Dessutom bör man helst ha tillgång till bil för att komma ifrån bebyggelsen. Man får trösta sig med att blommor och fåglar faktiskt finns i ens närhet under dagarna också. Det gäller bara att stanna upp, titta och lyssna. Kanske ta med sig en kikare också.

Lidingö museum

Villa Fornboda med Lidingö museum

Här på vår ö har vi ett eget museum. Det är inrymt i en byggnad som heter Villa Fornboda. Huset, som är från början av 1900-talet, har använts till bland annat konditori, småskola och frisörsalong. Sedan 1998 hyrs huset av Lidingö hembygdsförening som här driver Lidingö museum.

Interiör från museet

Köket

I museet finns den permanenta utställningen Historien om Lidingö. Dessutom pågår det hela tiden olika  temautställning. Just nu pågår en utställning, som heter Från AGA till Dalénum. 

Från Agautställningen 

Det finns en bok med samma namn, skriven av Ibb Jensen. Utställningen och boken beskriver en intressant tid i vår industrihistoria.

Huset är en kulturell mötesplats för lidingöbor och andra intresserade. Här erbjuds kultur- och musikprogram samt filmkvällar. 
Lidingö museum är en del av Lidingö hembygdsförening och allt arbete vid museet sker på frivillig grund. Flera arbetsgrupper finns, som är engagerade i att hålla museet öppet, skapa utställningar och program, sköta hembygdsföreningens samlingar och lokalhistoriska arkiv med foton, böcker och annan dokumentation om Lidingö. Bildarkivet har nyligen blivit digitaliserat och kan nu nås av vem som helst via hemsidan.

Här har vi några av värdinnorna

Själv har jag än så länge endast gjort en blygsam insats som värdinna på museet. Jag hann arbeta två gånger innan pandemin slog till och stängde museet. Nu har museet öppnat igen och jag fick äntligen möjlighet att ta ytterligare ett pass.
Alla faktauppgifter har jag tagit från hembygdsföreningens hemsida.

  Välkomna till Lidingö museum!