Sophiahemmet, ett av Sveriges äldsta privata sjukhus, invigdes år 1889. Sitt namn har sjukhuset efter drottning Sophia, som tillsammans med sitt gemål kung Oscar II, lät uppföra sjukhuset vid Valhallavägen i Stockholm.
Bakgrunden är följande:
Drottning Sophia hade varit på besök i London och St Thomas Hospital och där träffat Florence Nightingale. Väl hemkommen startade drottningen den 1 januari 1884 "Hemmet för sjuksköterskor" på Gråbergsgatan (nuvarande Upplandsgatan).
Den första kursen bestod av fyra kvinnor, som togs om hand av den 27-åriga Alfhild Ehrenborg, skolad hos miss Nightingale.
Den 14 december 1887 lades grundstenen till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem. Två år senare, den 1 oktober 1889 invigdes sjukhuset och elevhemmet. Med guldbokstäver lät drottning Sophia rista in "Allt till Guds ära" i den stora entrén. Nedanstående porträtt hänger i en av korridorerna.
Sjukhuset drevs länge i stiftelseform med kvalificerad medicinsk och kirurgisk verksamhet. Det ombildades 1987 till Sophiahemmet AB och är nu Sveriges största privata sjukhus. I dag ingår flera olika vårdgivare.
Sjuksköterskeskolan har fortfarande Sophiahemmet som sitt modersjukhus, men en del av utbildningen sker vid andra sjukhus,
Den för Sophiasystrar så välkända mössan representerar enligt muntlig tradition följande:
Det vita tyget föreställer det ljusa i livet
Det svarta bandet föreställer allvaret i livet
Spetsen föreställer glädjen i livet
Vecken i mössan föreställer tio Guds bud och vecken på spetsen tinnarna i drottning Sophias krona.
Uppgifterna har jag tagit från hemsidan.
Jag har vid många tillfällen åkt eller promenerat förbi sjukhuset, men först nu i höst fick jag tillfälle att anlita en av dess vårdgivare, Capio Artro Clinic, för att få en ny höftled.
Här ligger jag i min säng efter genomgången operation och tar en bild på utsikten. Det är Stadion man skymtar.
Modern teknik, skicklig personal och mycket noggranna förberedelser gjorde att det hela kändes tryggt och säkert. Jag låg kvar på sjukhuset ett dygn och kunde sedan åka hem.
Rehabiliteringen går framåt, men kommer att ta tid. Bäst av allt är att jag slipper ha ont och räknar med att kunna återuppta mina långpromenader med hunden ganska snart.
De första veckorna efter operationen ställde hjälpsamma grannar upp och rastade hunden. Man kan nämligen inte gå med två kryckor och en hund.
Nu har det gått drygt fyra veckor efter operationen och jag behöver bara en krycka, vilket innebär att jag kan gå ut med hunden på en kort promenad på kvällarna. En av mina grannar fortsätter att ta ut henne på en daglig längre promenad.
Det gläder mig att höra att du har fått en höftprotes. Jag vet att du hade ont av höften, men inte att en operation var nära förestående. Kanske fick du vänta extra länge pga Coviden!? Min syster gjorde en sådan operation för ett tiotal år sedan så jag vet att rehabiliteringen är ganska jobbig i början. Du får sjukgymnastik förstår jag. Skönt att du bara behöver en krycka nu. Förstår det är tillräckligt knepigt. Snälla grannar som fixar hundrastningen.
SvaraRaderaIntressant om Sophiahemmet!
Hoppas du har det någorlunda och god bättring!/Eva
Jag har haft besvär av höften ungefär ett och ett halvt år och trodde att jag skulle kunna hantera det med styrketräning och smärtstillande tabletter. Men efter ungefär ett år kunde jag konstatera att det blev bara värre. Då sade jag till att jag ville ha en operation och behövde bara vänta ett par månader. Jo, jag går på sjukgymnastik nu efter operationen och tränar mycket hemma också. Det är ju väldigt enkla övningar. Räknar med att vara återställd till jul.
Radera