Jag minns Paris...

För precis 10 år sedan besökte jag Paris tillsammans med min son Mattias. Då hade jag inte varit där sedan 1969.  
 
Visst är det en underbar stad med alla sina historiska byggnader, mäktiga boulevarder och trevliga restauranger. Men det finns en baksida också, eller fanns då i alla fall, ganska smutsigt, tyvärr. Staden har varit hård drabbad av flera tragiska händelser, sedan vi var där för 10 år sedan.
Man kan ta en busstur runt staden, hoppa av ibland och promenera runt. Man kan strosa genom parker och utmed Seines kajer för att sedan slå sig ned på ett café och studera folklivet. Självklart lockar museerna också.
Då, 2011 alltså, fanns ett TV-program som hette Resebyrån. I det programmet berättade man att Louvren hade blivit utnämnt till Paris mest överskattade turistattraktion. Välj Musée d´Orsay i stället, var tipset. Det gjorde vi och behövde bara köa en och en halv timma för att komma in.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg på min blogg, då jag kom hem. Inlägget blev inte särskilt snyggt, så nu tyckte att det kunde vara på sin plats att göra ett nytt och litet snyggare.  

Tuileriträdgården

Notre Dame - fortfarande oförstörd

Några andra måsten: ett besök på kyrkogården Père Lachaise, ett besök i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company, inköp i vinbutik, ett besök på matmarknaden på Rue Mouffetard, en titt i lyxbutikernas skyltfönter och en riktigt kalasmiddag på La Closerie des Lilas.

Père Lachaise. Ser ni spindelnäten på dörren? Hu!

Père Lachaise. Förfallet tedde sig nästan makabert

Här står jag framför bokhandeln 

Mattias handlar i vinbutiken La maison des Millesimes

Matmarknad på Rue de Mouffetard

Ring för 4500 Euro och klocka för 14700 Euro. Båda från Bvlgari

Efterrätten på La Closerie des Lilas. Det var första gången jag åt macarons.

Gatukonst

Några tar en svängom på en av Paris kajer

Karusellen nedanför Sacre Couer

Det hände i april...

April månad är en trevlig månad. Våren, värmen och blomsterprakten är på väg.
I år var det litet extra trevligt, eftersom många av oss äldre kunde börja röra oss i litet vidare cirklar, efter att ha fått första sprutan mot covid-19.
I min familj har vi dessutom flera födelsedagar att fira denna månad. Mitt näst äldsta barnbarn Lukas fyllde 18 år. Detta firades med kaffekalas ute i Bålsta där han bor med sin familj.

 
Vad ger man nu en 18-åring i present? Han fick en konstbok och precis som sin äldre bror Pontus fick han också en familjeklenod. I hans fall blev det ett gammalt pennfat i tenn, som kommer från mitt föräldrahem. 
Till kaffet serverades bland annat Cake pops, något som var helt nytt för mig. Jättegoda!
Recept finns på nätet.

Några dagar innan hade jag själv fyllt år. I min ålder brukar det inte bli så mycket firande, men i år passade det bra att min dotter Ulrika fick bjuda mig på ett besök på Millesgården, där vi tittade på utställningen Punk&Glamour med Vivienne Westwoods kläder. Sambon Peter och barnbarnet Pontus var med också.
Därefter tog vi en liten promenad i skulpturparken och avslutade med kaffe i Millesgårdens lanthandel. Strålande väder!

Ulrika och jag i skulpturparken

Peter, Ulrika och Pontus i Millesgårdens lanthandel

Jag har dessutom börja åka i till stan igen. En dag åkte jag in för att fotografera den berömda Krakowkrubban, som stod i ett förråd på Livrustkammaren. Krubban tillhör egentligen Ekerö stadsbibliotek, men har varit utlånad till Hallwylska museet. Nu hade den hamnat i ett förråd i väntan på att transporteras tillbaka till Ekerö. Mer om denna kommer ni att få veta fram emot jul, då jag planerar att skriva om julkrubbans historia.
Passade också på att ta en bild på körsbärsträden i Kungsträdgården.

Vid nästa tur in till stan gjorde jag ett besök på Kreatima på Kungsgatan. Som jag har berättat tidigare har jag försökt lära mig att måla akvarell, men avbröt det hela för att istället försöka lära mig att teckna. Nu har jag återgått till akvarellmålning igen och behövde köpa en del utrustning. 
På vägen hem gjorde jag ett besök på det nya biblioteket i Norra Djurgårdsstaden. Dit åker jag litet då och då för att låna böcker och filmer, som inte finns på mitt lokala bibliotek.

Promenad i Dalénum

Dalénum är ett nybyggt område på södra Lidingö. Där låg tidigare AGA:s fabriks- och kontorslokaler. Den kände uppfinnaren och industrimannen Gustav Dalén var verksam där, därav namnet. Några av de gamla  fabriksbyggnaderna finns kvar och har integrerats i området.

Hunden och jag tog oss dit en solig vårdag. Först av allt ville vi besöka Lidingö import, även känt som Servettfabriken. Den lilla fabriken ägs och sköts av en äldre kvinna, som designar och tillverkar servetter i en massa olika mönster. Man kan även beställa servetter med egen design. Själv köpte jag en packe matservetter med ett riktigt gammaldags mönster. Ett av fabrikens allra äldsta mönster, fick jag veta av ägarinnan.

Området har en spännande arkitektur och mest slående är det enorma höghuset som kallas Fyrtornet.
Det är väldigt trevligt att promenera utmed kajen. Där finns ett antal matställen och även sköna soffor för den som bara vill sitta och njuta av sjöutsikten. Nästan litet kontinental känsla!
Vi avslutade promenaden med ett besök på Lidingö glassbar och café.

Här skymtar den riktiga skärgården i fjärran

Fyrtornet

Lidingö glassbar och café. I bakgrunden Larsbergs brostuga.

Musik och musikspelare

Alla njuter vi väl av musik. Mitt intresse har följt mig genom livet ungefär på det sätt som jag tror att det varit för många i min generation. 
I ungdomen var det naturligtvis schlagers och jazz. Så småningom kom även ett intresse för klassisk musik. Jag njuter fortfarande mycket av att lyssna på klassisk musik. Min smak är rätt konventionell. Mozart, Chopin och Schubert hör till favoriterna. Det är egentligen rätt svårt att förklara vad det är som gör att jag njuter av musiken, så jag skall inte ge mig in på några musikteoretiska resonemang. Jag skall väl också erkänna att jag mycket väl kan ha musiken på i bakgrunden samtidigt som jag gör annat. P 2 står på nästan hela dagen hos mig.

Det krävs ju någon form av apparatur för att kunna lyssna på musik hemma.
Jag kan faktiskt minnas att vi hade en resegrammofon i föräldrahemmet, då jag var liten. Det var en väldigt pysslande med nålarna som skulle bytas ut och som man naturligtvis stack sig på, då man hanterade armen. Skivorna man spelade då, kallas idag för stenkakor. Det gällde att inte tappa dem i golvet för då gick de sönder. 

By the light of the silv´ry moon med Doris Day

Så småningom, det bör ha varit runt 1957, fick jag en liten radiogrammofon, alltså en radio som hade en skivspelare på ovansidan. Det var vinylskivor som gällde numera. Allt blev mycket enklare eftersom det bara var att trycka på en knapp och lägga pickupen på skivan, så flödade musiken. På bilden sitter jag och sorterar in en skiva i ett skivställ. Radiogrammofonen syns till höger. Den konstiga bakgrunden beror på att jag sitter i ett rum, som är under renovering. 
Jag har försökt dra mig till minnes i vilka butiker jag köpte mina grammofonskivor på den tiden. Jag minns att det fanns en skivaffär på Kungsgatan 2, alldeles i närheten av Stureplan. Musikhörnan, tror jag att den hette. Sedan minns jag också Sterlings skivaffär på Smålandsgatan.
Senare, alltså runt 1990, gick jag alltid till Megastore vid Sergels torg. Där fanns en expedit, som var oerhört kunnig när det gällde klassisk musik. Man kunde fortfarande provlyssna på skivorna. Ingen av dessa butiker finns kvar längre, naturligtvis.

I den första bostaden som nygift var det en anläggning med hembyggda Carlsson-högtalare med stereoljud, som gällde.
Första CD-skivan köptes omkring 1980. Oj, vilket lyft - inga hack, inget raspande och vilket bra ljud! 
Nu har jag, sedan en par år tillbaka, en anläggning med radio, cd-spelare, förstärkare, DVD-spelare och TV, där högtalarna är anslutna till allt detta. 
Visst känns det mäktigt, då man i dag kan sitta bekvämt i soffan med surfplattan i famnen och gå in på Metropolitans hemsida och ta del av deras operaföreställningar och få upp bilden på TV-n och ljudet i högtalarna. 
Jag lyssnar också mycket på musik i P 2-play och via Spotify. 

Men naturligtvis är det inget som går upp mot att njuta av musiken i ett konserthus eller i en operasalong!

Stenmurar i Storbritannien

Det är säkert fler än jag som, då de rest runt i Storbritannien, fascinerats av alla dessa stenmurar, som är ett sådant iögonfallande inslag på den engelska landsbygden. Murarna används för att avgränsa åkrar, betesmark och tomtmark. Jag tycker att de är så vackra och tänker på allt arbete, som måste ligga bakom.
Jag visste inte så mycket om murar tidigare, men har nu lärt mig att denna typ av stenmur kallas för kallmur. Det finns en tradition förknippad med dem.
Kallmur är en byggnadsmetod som innebär att man bygger en mur av stenar utan murbruk mellan stenarna. Muren hålls uppe genom att stenarna kopplas samman med varandra. Ett vanligt sätt är att man först gräver ett smalt dike, som man fyller med stenar. Därefter byggs muren med stenar i lämpliga storlekar och former. Längst uppe placeras ofta en rad sluttande eller lodräta stenar inte bara som  dekoration, utan också för att hålla ihop muren.
De är mycket vanliga i Storbritannien och på Irland, men förekommer även i södra Europa och i USA. Ja, de finns i Sverige också. En berömd kallmur finns i Ottenby på Öland. Kallmurar förutsätter naturligtvis att området där de byggs, är rikt på sten.
Metoden har sina anor från järnåldern. Den blev speciellt vanlig under medeltiden. Inkafolket lär ha varit experter på denna byggnadsmetod. De flesta vi ser idag är alltså flera hundra år gamla.
I Storbritannien finns flera föreningar för murbyggare och andra intresserade och man ordnar till och med tävlingar i murbyggande.

Mur med svinstia på St Fagans, friluftsmuseum i Wales

Mur i skiffer, Wales

Mur med grind i Lake District, Cumbria

Glad Påsk

 

                                                   Jag önskar alla mina läsare en riktigt GLAD PÅSK!

Teckning - fortsättningen

Jag berättade för en tid sedan att jag försöker lära mig rita. Jag gick en kurs och skulle sedan fortsätta på egen hand med hjälp av en bok. Det går sisådär.
Boken är bra, men att bara sitta och rita vaser och skålar med frukt är tråkigt. Jag är väl medveten om att övning, övning  och åter övning är det som gäller.
Perspektivritning och människokroppen hoppar jag över, eftersom det är för svårt. Det är bättre att satsa på sådant man känner att man skulle kunna klara av, bara man övar tillräckligt. Det är också viktigt att man tycker att det är roligt att hålla på. Så jag satsar på naturen, dvs blommor, djur och landskap. Då är det också enkelt att hitta förlagor. Blommor kan man hämta in utifrån och djur kan man hitta bilder på i böcker. Landskap är litet knepigare, eftersom jag inte hittar något lämpligt i min närmsta omgivning. 
Jag har också hittat några instruktionsfilmer på Youtube. En heter Teckna med Elise. 
Att lära sig skillnaden på olika typer av blyertspennor är inte så svårt. Men vill man sedan pröva att färglägga teckningarna blir det genast litet svårare. När det gäller tuschpennor och färgpennor finns det en uppsjö att välja ur.
Visar längst ner en bild färglagd med tusch. Tycker inte att den är riktigt bra. Tror hellre jag färglägger med akvarellfärg i fortsättningen.

Katt

Dvärgtoffelblomma

Vintergäck

Snödroppar tecknade med tusch

Tillvaron i pandemitid

Nu har vi levt med pandemin ett helt år och situationen är fortfarande allvarlig. Tack och lov har jag och mina närmsta hittills varit förskonade och fått vara friska. Men nu kommer oron, eftersom jag just fått veta att det är några i min familj som kanske har drabbats av corona. Måtte det inte bli allvarligt.

Som pensionär är man ganska van vid en stillsam tillvaro, men jag saknar den nära kontakten med barn och barnbarn. Vi har bara kunnat träffas någon enstaka gång under vintern, men  har naturligtvis kontakt per telefon. Nu väntar vi bara på vaccinet.
Jag saknar också min regelbundna simträning och tillgången till en motionscykel. Hemmagympa med Sofia har fått bli en ersättning. 
Tur nog finns mycket att glädjas åt.
Bokläsning:
Vårt lokala bibliotek har begränsad service och för att slippa trängsel inne i lokalen, har man ordnat med så kallad Take away. Det innebär att man kontaktar biblioteket och framför sina bokönskemål och lämnar sitt namn och låntagarnummer. Sedan plockar någon i personalen ihop böckerna och lägger dem i en påse i entrén. Förnämligt!
Jag beställde boken Landet utanför av Henrik Berggren. Den handlar om Sverige och även övriga nordiska länder under andra världskriget. Jag har redan hunnit läsa en del av boken. Självklart är detta tung läsning, men intressant och ändå relativt lättläst eftersom Berggren inte bara beskriver politiska skeenden utan också tillvaron för befolkningen. Del två i serien har just kommit ut och det kommer att bli ytterligare en del.

Take away-vagn. Till vänster återlämning.

Kreativa aktiviteter i hemmet:
Här är en bild , som visar bordet i mitt kombinerade mat- och arbetsrum. Teckning och pussel är en trevlig sysselsättning. Keyboarden i bakgrunden används litet då och då. Mina planer på att lära mig spela jazz har jag fått skrinlägga, eftersom det kräver privatundervisning.
Självklart blir det också mycket arbete vid datorn. Jag ägnar säkert ett par timmar i veckan åt bloggen, även om det just nu är svårt att hitta ämnen. Tur i alla fall att datorn finns! Inte bara för att blogga, utan också för all annan kommunikation.

Radio och TV:
Alla hittar vi väl våra egna favoritprogram. Själv har jag följt flera djurprogram på TV, Världens natur: Primaternas planet  och Schimpansungarnas hem.
Det finns en hel del bra serier på Netflix. Jag har just avnjutit den oerhört välgjorda serien The Queen´s gambit.

Odling:
Jag har inte trädgård och till balkongen köper jag numera bara färdiga plantor. Inomhus har jag planterat fröna till min Femöring. Blomman kallas även Ugglemor. Då den vissnar ner på hösten, ställer man ner den i källaren. På våren tar man fram den igen, skakar ur jorden och tar hand om de frön, som kommer fram och planterar dem. Så kommer det snart nya blommor.
I väntan på att de skall komma upp, njuter jag av några tulpaner. Våren är på väg!

Inköp:
Inköpen hör väl inte direkt till glädjeämnena, men de går ofta väldigt smidigt.
Jag handlar de allra flesta av mina matvaror hos Mathem och får varorna hemkörda. Ibland måste jag  komplettera i vår lokala matbutik. Där är det ganska glest med besökare, så det går bra att hålla avstånd. Men det här med att hålla avstånd är minsann inte alltid så lätt. Själv är jag fullt medveten om detta, så fort jag går in i en butik, men i det ögonblick då jag börjar leta efter det jag skall ha, glömmer jag mig. Häromdagen råkade jag ut för en kvinna med munskydd som snäste åt mig att hålla avstånd. Jag såg henne helt enkelt inte. Var fullt upptagen av att leta efter något. Trist när det blir så! Har full förståelse för att många är rädda. Man kan väl kliva åt sidan själv, om man tycker att någon kommer för nära och behöver väl inte bli otrevlig. 

Solfjädrar

Jag är nog inte den enda, som haft gott om tid att gå igenom skåp och lådor under de senaste månaderna.
I ett vackert pelarbord, som jag ärvt av min mamma, finns en låda som jag inte öppnat på länge. Då jag öppnade den hittade jag två solfjädrar, som jag fullständigt glömt bort att jag hade.
Den ena är en plym på skaft. Det enda jag vet, är att den kommer från mitt föräldrahem, men vem som ägt den från början vet jag inte. Jag har aldrig sett någon använda den. Inköpt till en maskerad kanske? Uppriktigt sagt rätt oaptitlig! Undrar vilken fågel, som plågats eller kanske till och med fått sätta livet till, för att åstadkomma den?

Den andra solfjädern fick jag som present av min bror, då han hade varit på besök i Japan

Jag läser följande i NE: Solfjäder är ett redskap att hålla i handen och fläkta sig med. I enkel form, som ett palmblad, en fjäder eller en flätad skiva, har den använts sedan forntiden. Praktsolfjädrar av till exempel påfågel, bars i många kulturer av särskilda bärare vid ceremonier. 
Som dräktacccessoar  började solfjäder användas i Europa på 1500-talet och hade då ofta formen av en  liten flagga eller plym på skaft , men den österifrån införda hopfällbara solfjädern blev snart den vanligaste. Den var ofta mycket elegant utförd i dyrbara material och rikt dekorerad.

Solfjäder från 1700/1800-talet. Såld på auktion för 5200 kronor

Den utfällda solfjädern har ju också använts mycket som motiv i konsten. Det var mycket vanligt speciellt under nyklassicismen, då den uppträdde i stuckrelief som vägg- och takdekor samt som inlagd, skuren eller målad dekor på stolsryggar och spegelkrön. 

Här är en solfjäder målad av Anders Zorn 1890. Motivet är systrarna Salomon.