För precis 10 år sedan besökte jag Paris tillsammans med min son Mattias. Då hade jag inte varit där sedan 1969.
Visst är det en underbar stad med alla sina historiska byggnader, mäktiga boulevarder och trevliga restauranger. Men det finns en baksida också, eller fanns då i alla fall, ganska smutsigt, tyvärr. Staden har varit hård drabbad av flera tragiska händelser, sedan vi var där för 10 år sedan.
Man kan ta en busstur runt staden, hoppa av ibland och promenera runt. Man kan strosa genom parker och utmed Seines kajer för att sedan slå sig ned på ett café och studera folklivet. Självklart lockar museerna också.
Då, 2011 alltså, fanns ett TV-program som hette Resebyrån. I det programmet berättade man att Louvren hade blivit utnämnt till Paris mest överskattade turistattraktion. Välj Musée d´Orsay i stället, var tipset. Det gjorde vi och behövde bara köa en och en halv timma för att komma in.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg på min blogg, då jag kom hem. Inlägget blev inte särskilt snyggt, så nu tyckte att det kunde vara på sin plats att göra ett nytt och litet snyggare.
 |
Tuileriträdgården
|
 |
| Notre Dame - fortfarande oförstörd |
Några andra måsten: ett besök på kyrkogården Père Lachaise, ett besök i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company, inköp i vinbutik, ett besök på matmarknaden på Rue Mouffetard, en titt i lyxbutikernas skyltfönter och en riktigt kalasmiddag på La Closerie des Lilas.
 |
| Matmarknad på Rue de Mouffetard |
 |
| Ring för 4500 Euro och klocka för 14700 Euro. Båda från Bvlgari |
 |
| Efterrätten på La Closerie des Lilas. Det var första gången jag åt macarons. |
Trevliga bilder från ditt Paris med bl a en oförstörd Nôtre Dame-katedral! Att återbesöka en älskad stad efter många år har sina sidor. Våren 2013 fick jag ett stipendium från SUB för att besöka bokmässan Salong des Livres i Paris. Jag hade då inte varit där sedan 1965 (!), och fick en rejäl chock av FÖRÄNDRINGEN. Byggförtätningen, trafiken, motorlederna genom stan, trängseln på alla gator och platser samt - inte minst - alla tiggare överallt på varje ledig kvadrameter. Jag kände inte igen min ungdoms älskade vackra stad, och klarade knappt av att åka rätt tunnelbanelinje längre, trots att jag läser och talar franska bra. - Nej, ibland är det bäst att låta minnena vila i sin påse, och ta fram dem ibland hemmavid i fåtöljen.
SvaraRaderaÖnskar dig en fortsatt vilsam Kristi Himmelfärdshelg, Birgitta!
/Mariadne
Ja, det är nog som du säger, det är nog bäst att låta minnena vila. Sedan är det väl säkert så att man ser på mycket på ett annat sätt när man bli äldre. Man är definitivt mer miljömedveten numera.
Radera