Sagor

Att det är viktigt att läsa sagor för barn känner vi väl alla till.
Jag tog fram en av mina böcker om barnlitteratur och hittade i den några välskrivna rader av Harriette Söderblom (1925 - 2022). Hon var bibliotekarie vid Stockholms stadsbibliotek och var expert på sagor och sagoläsning. Jag träffade henne några gånger under mitt yrkesliv och minns en mycket inspirerande och sympatisk person. 

Så här skrev hon:
Sagan blir ofta barnets första möte med diktningen. Där finns humor och spänning, skönhet och fantasi och en livserfarenhet, som kan öppna dörrar för samtal även om högst aktuella ting. Sagorna är också internternationella i den meningen att samma motiv kan återfinnas i sagor från vitt skilda delar av världen och symboliken gör dem i min mening tidlösa i stället för otidsenliga.

Vidare redogör Harriette för sagornas historia:
Folksagorna spreds oftast från mun till mun och kunde i vissa fall bearbetas av den som berättade. De var en lite smula föraktade men tack vare romantikens intresse för folkdiktning fick de en högre status. Även om språkforskarna Jacob och Wilhelm Grimm varken var de första eller enda att samla och uppteckna sagor är den samling tyska folksagor, som de under namnet Kinder- und Hausmärchen började ge ut 1812, epokgörande.

Bröderna Grimms sagor i en utgåva från 1946 , som finns i min bokhylla

Sedan finns en annan typ av sagor - konstsagor. Det är sagor med en angiven författare. Där finns flera exempel: H C Andersen, Elsa Beskow och Astrid Lindgren.
I dag finns det många barnboksförfattare, som skriver sagor. En av dem är Kitty Crowther, som fick ALMA-priset för några år sedan.

Om man skall läsa sagor för barn bör man vara uppmärksam och tänka på att en del sagor är bundna till tid och miljö och åldras fort. Det är inte allt som passar! 
Men glöm inte att sagorna tillhör vårt gemensamma kulturarv.

Jag har några gamla sagoböcker kvar i min bokhylla. Här är de med sina vackra omslag.

Min äldsta sagobok är från 1907.

Idag är det moderna metoder som gäller. Många barn får sagor och andra berättelser upplästa i ljudformat.
I min hemkommun har man placerat en sagobänk i en park. Sagobänken är en interaktiv bänk där stora och små (och vovvar) kan slå sig ned, trycka på en knapp och få en saga uppläst för sig.  

Bilden är från Lidingö stads facebooksida

Bilden i början av inlägget föreställer mig själv omgiven av mina två yngsta barnbarn Ralf och Artur.
Den är tagen av Elin Ahlin Sundman.

Sommarminnen

Sommaren inleddes på nationaldagen, som många lidingöbor brukar fira på Millesgården. Vackert väder, lagom mycket folk och härlig stämning! Det bjöds på tal och underhållning.
I en av fontänerna for några små modellbåtar runt.

Jag arbetar ju som volontär på Lidingö museum. Sommaren där inleddes med kafferep. Ett trettiotal gäster kom och lät sig väl smaka. Mitt bidrag bestod av bärkaka och wienerstänger.
Museet har tidigare haft stängt på somrarna. Sommaren 2023 prövade man att ha öppet en dag i veckan. Det blev succé, så vi höll öppet denna sommar också. 

Litet sightseeing har det blivit också. Mitt äldsta barnbarn Pontus är historieintresserad. Det är inte alltid så lätt att hitta på något trevligt att göra tillsammans med sina stora barnbarn, särskilt inte pojkar, men jag kom på att ett besök på Livrustkammaren kunde passa bra.
Det blev mycket lyckat.
Efteråt gick vi till café/restaurang Kerstin&Britt, som ligger på Strömparterren. 

Gustav III:s monter

Kröningsvagn byggd i slutet av 1600-talet.

Strömparterren ligger längst ut på Helgeandsholmen, mitt i Strömmen bredvid Norrbro.
I parken finns, förutom café/restaurang med uteservering, även gräsytor, planteringar och en damm. En bred trappa leder ner till vattnet. Det finns även en ponton, som fungerar både som scen och solbrygga.
Ibland kan man få se fritidsfiskare i närheten.
Norrbro var färdigbyggd 1807 och då inrättades en hamnplats på området. Först 1832 blev platsen parkmark, fick namnet Strömparterren och öppnade för allmänheten. Det var den första parken i Stockholm, som anlades med offentliga medel. Parken blev snabbt en omtyckt mötesplats, särskilt sedan ett konditori öppnat där.
Norrbro och Strömparterren hade sin mest folkliga och livliga period från 1849 och framåt när basarlängorna med sina butiker fanns längs brons västra sida. Platsen var generöst upplyst bland annat med kulörta lampor.
Från 1870 - 1909 fanns det en musikpaviljong på platsen. När paviljongen revs började man använda Norrbros valv till litterära kabaréer och musikuppträdanden. 
Sedan övergavs parken och förföll. Under 1930-talet renoverades den och då fick parken sin damm, nya gräsytor och blomrabatter och en ny restaurangbyggnad med uteservering.
Parken har sedan rustats upp i flera omgångar till det som vi ser idag - en livfull och modern park.
Två konstverk finns på platsen: Solsångaren av Carl Milles och Dimman av Gusten Lindberg.

Pontus fikar på Strömparterren

Sommarens kulturella aktiviteter har huvudsakligen bestått av bokläsning.
Den starkaste läsupplevelsen var boken Zorn - ett liv en tid, skriven av Per Svensson. Den handlar om konstnären Anders Zorn och var oerhört intressant. Inte visste jag att Zorn hade rest så mycket och hade en så stor social talang. Boken beskrev inte bara Anders Zorn som person och konstnär, utan satte också in honom i ett historiskt sammanhang.

Det starkaste minnet från sommaren 2024 förblir dock i sorgens tecken. En ung släkting gick hastigt bort och lämnade ett stort tomrum efter sig. 

Dammar

En damm är en konstgjord vattensamling, oftast gjord som dekoration. Det är sådana vi ser i trädgårdar och parker.  Dammar kan också uppstå naturligt och ha en praktisk funktion för att dränera ett vattensjukt område. 
Här på vår ö har vi flera dammar. Jag har besökt några av dem.
Den äldsta naturliga dammen ligger i området Mölna och är från mitten av 1600-talet. Det är ett naturskönt område där det tidigare låg en kvarn. Man ser resterna av kvarnen och en vattenränna, som ansluter till dammen. Platsen har kulturhistoriskt värde. Alldeles bredvid ligger Mölna gård som tillsammans med resterna av Mölna kvarn, kvarndammen och Mölnaån är en vacker kulturmiljö och en gammal industrimiljö. Jag gjorde ett besök där tidigare i sommar och tog några bilder.

Mölnadammen. Litet svår att se eftersom den är väldigt igenvuxen.

Mölnaån

Det som finns kvar av kvarnen

Mölna gård. Privatbostad.

En fin liten konstgjord damm är Zetterbergsdammen. Den har nyligen renoverats. Tidigare låg ett stängsel kring dammen. Det har nu tagits bort så att grodor och salamandrar lättare kommer åt vattnet. I vattnet finns bland annat missne, en asiatisk läkeväxt som fördes in under medeltiden i Europa.
Runt dammen finns massor av gul sötväppling och även fina ängsblommor.

Zetterbergsdammen

Gul sötväppling

I närheten av min bostad finns en populär park som heter Torsviksparken. I parken finns en damm. Mitt i dammen finns en liten holme med bord och stolar. Det finns en gångbro, som leder över till holmen. Ibland sitter mina grannar och jag där och fikar.
Det finns också en fontän, som pumpar för att syresätta vattnet. I dammen har man placerat några skulpturer, som föreställer sjölejon. Konstnären heter Knut Andersson.
Man har planterat flera växter runt dammen. Många människor, som bott i detta område tidigare, har minnen av denna damm, som en gång i tiden hade både svanar och änder. Tidigt i våras, innan man satt igång fontänen, var det faktiskt ett andpar där, men de försvann. Kan det vara så att svanar och änder inte trivs på grund av fontänen? Det händer att folk åker skridskor på isen vintertid.

Torsviksdammen

Här skymtar man andparet i vattnet litet till vänster

Skridskoåkning på Torsviksdammen