Återblick på sommaren 2019

Jag är hemma större delen av sommaren. Hunden och jag har tagit våra vanliga förmiddagspromenader och vi har upptäckt att det är trevligt att efter promenaden vistas en stund i vår närbelägna park. Vi brukar börja med att gå och bada tassarna i den lilla dammen och sedan går jag och sätter mig på någon bänk och hunden lägger sig bredvid i gräset. Hon tycker om att  spana efter kompisar, så vi brukar sitta så en stund innan det är dags att gå hem igen och laga lunch. Ibland dyker det faktiskt upp någon kompis med vidhängande matte och då blir det en del samvaro.

Det gäller att ordna det trevligt på balkongen, där vi vistas mycket. För några år sedan fick vi våra balkonger renoverade. Efter det blev det blev jag tvungen att slänga min konstgjorda gräsmatta, eftersom det blev förbjudet att ha sådant på golvet.
Nu har jag äntligen hittat ett alternativ, ett grått plastgolv från IKEA. Återstår att se hur det klarar vintern...

Sommarens utflykt gick till Artipelag på Värmdö. Min dotter Ulrika och jag tog en tur för att besöka detta berömda konstmuseum, där ingen av oss varit tidigare.

Så här vackert smälter museet in i naturen

En utställning av den italienske konstnären och designern Piero  Fornasettis verk lockade. Utställningen kallas Insida Utsida och är den första museiutställningen i Sverige, som omfattar hela Fornasettis produktiva spektrum av måleri, teckning, grafisk design, möbler, designföremål och rumsliga installationer. Även verk av hans son visades. Utställningen pågår till den 26 januari 2020.

Ulrika speglar en av skyltdockorna

Mycket radiolyssnande blir det på sommaren. Självklart några avsnitt av Sommar, men också radioföljetongen.
Radioföljetongen fyller 80 år i år. Det firar man med att ge Rosen på Tistelön av Emelie Flygare- Carlén. Det var den allra första radioföljetongen som sändes 1939. Inspelningen är dock inte lika gammal, utan från 1997. En utmärkt uppläsning på ålderdomlig svenska, som gav den rätta atmosfären i detta sorgliga drama.  Den finns fortfarande att lyssna på, på Sveriges radio play.

Vissa kvällar har ägnats åt TV-tittande. Jag har gått igenom hela den australiensiska serien  Hemma igen, där alla sex säsonger funnits på play. Ja, vad skall man säga om denna serie? Pekoral eller fullständigt lysande? Vad man nu än tycker, så måste jag säga att interiörerna, kostymerna och skådespelarprestationerna var helt fantastiska. Mest imponerad var jag av Noni Hazelhurst, som hade rollen som familjens överhuvud. Men kära nån, så mycket problem denna familj hade...

Som vanligt tillbringade hunden och jag en vecka i hyrd stuga på Gällnö i Stockholms skärgård. Det är en vacker ö med ängar, åkrar, skog och gles bebyggelse.
Sista dagen vi var där, fick vi besök i stugan av en vacker fjäril, som jag visar längst upp i inlägget. Det är en silverstreckad pärlemorfjäril.

Gällnö

Kräftfest med några av grannarna är en trevlig avslutning på sommaren

Te

Te är en av mina favoritdrycker.
Bruket att dricka te började i Kina, spreds sedan till Japan och nådde Europa på 1600-talet. Under 1800-talet hjälpte det brittiska imperiet till att göra te till en vardagsdryck genom att bygga teplantager i Indien.
I Sverige började man dricka te i mitten av 1700-talet. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var teet framför allt en borgerlig dryck med stadsanknytning och det dracks främst i hemmen.
Det var alltså först under 1900-talet som teet fick sitt riktiga genombrott och kom att bli en allmän utbredd dryck. Tefirmorna ökade sitt utbud av smaksatta teer och kvaliteten på teerna blev bättre.
Allt te kommer från teplantan, som har två underarter: den kinesiska och den indiska.

Det finns tre sorters te: svart te, grönt te, och oolongte (en blandning av svart och grönt te).
Det finns flera varianter av dessa tre sorter, men alla är från samma buske. Skillnaden beror på växtplats och tillverkningsmetod.

Vi hör ofta att grönt te skall vara så hälsosamt och det är inte fel. Det kan ibland innehålla litet mindre koffein, men man skall veta att de mesta av C-vitaminerna försvinner vid tillagningen. Det te, som hälsomässigt skiljer sig från andra teer är Matcha, som malts till pulver. Tack vare att det inte bryggs, utan att man dricker själva tebladen, få man i sig ännu fler nyttigheter.

Utrustning för en japansk teceremoni

Rooibus, som är mitt favoritte är egentligen inget te, men används som sådant. Det kommer från en afrikansk buske, som heter järnbuske och innehåller ej tein, som ju kan vara uppiggande.
Det finns mycket att tänka på när det gäller förvaring, tillagning och servering av te. Mer om detta kan man läsa i boken Te av Petter Bjerke och Vernon Mauris.
Det finns flera tebutiker i Stockholm.Jag gjorde ett besök på The tea center of Stockholm på Hornsgatan i Stockholm och tog dessa bilder. Passade naturligtvis på att inhandla litet te också.

I somras  gjorde jag ett besök i det japanska tehuset, som ligger vid Etnografiska museet. Det var öppet hus denna dag, så jag fick tillfälle att smaka på en kopp Matchate och få litet information om de japanska traditionerna kring tedrickning.  Här ordnas ibland riktiga japanska teceremonier.

Pennor, pennor och åter pennor

Visst använder vi väl pennor än idag, även om datorerna minskat användningen. Då jag skulle gå en kurs i teckning besökte jag butiken Pen Store på Hornsgatan i Stockholm. Massor av pennor och en del papper också. En underbar butik! Jag inhandlade två blyertspennor med olika hårdhetsgrad samt ett suddgummi för det facila priset av 36 kronor!

Pen Store

Ordet penna kommer från det latinska ordet för fjäder. Fågelfjädrar började användas som pennor av romarna under 300-talet e.Kr. och kom med det ökade bruket av pergament att bli det dominerande skrivverktyget under mer än tusen år i Europa.
En helt annan sorts penna såg dagens ljus på 1560-talet då en fyndighet av svart grafit upptäcktes i England. Grafiten gick att skriva med och eftersom man trodde att materialet var bly fick det namn med anknytning till bly, som till exempel det svenska ordet blyerts efter tyskans bleierz för blymalm.
Mitt under den franska revolutionen konstruerade den franske konstnären och uppfinnaren Nicholas Jacques Conté en blyertspenna där hårdhetsgraden gick att variera. Nu fick blyertspennan sitt stora genombrott som folkets penna.
Något bly innehöll pennan inte, det hade den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele insett år 1799, då han upptäckte att grafit var en form av kristalliserat kol.

Blyertspennor med olika hårdhetsgrad

Så småningom började även olika typer av bläckpennor tillverkas. Det franska företaget Bic tillverkade en penna vid namn Bic Cristal, som räknas som världen mest sålda penna.
Ovanstående faktauppgifter kan man läsa på Tekniska museets hemsida.

Nej, inte Bic utan bara några vackra reservoarpennor.

Butikens mest exklusiva bläckpenna, en Lamy för 4450 kronor

Nationalmuseum - en andra rundvandring

Jag har besökt Nationalmuseum flera gånger sedan det återinvigdes.  I mitt förra inlägg visade jag bilder från min första rundvandring bland konst och konstföremål från 1500- och 1600-talen.
Nu är det dags för 1700- och 1800-talen. Väggarna i rummen med 1700-tals konst är stilenligt målande i gult. Även här placerar man ibland målningar och möbler tillsammans, som på ovanstående bild, som föreställer Interiörer: Barn.

Elias Martin Utsikt över Paris 1766-68

Alexander Roslin Damen med slöjan 1768

Johan Tobias Sergel Faunen 1770

Karl Julius von Leypold, Ek och björk 1832

Carl Stefan Bennett Interiör från konstnärens bostad 1867

Edvard Bergh Sommarlandskap 1873

Bruno Liljefors, Katt på blomsteräng och Törnskateungar 1887

Paul Cézanne, Stilleben med statyett 1890-tal

Humlegården i Stockholm

Jag är väldigt förtjust i parker. De passar så bra att promenera i, då man har hund.
En park, som ligger mig extra varmt om hjärtat är Humlegården i Stockholms city. Jag gick i lågstadiet i skola på Sturegatan och vi hade våra raster förlagda till den parken. Så jag lärde mig tidigt vem Carl von Linné var.
Humlegården anlades redan 1619 då Gustav II Adolf bestämde att en "humlegård" för det kungliga hushållet skulle anläggas. Sedan dess har Humlegården varit både lustgård, nyttoträdgård, betesmark för kor och offentlig park med dansbanor och karuseller. För att uppmärksamma att det var 400 år sedan denna "humlegård" anlades, återskapar man idag en köksträdgård i 1600-talsstil. Den kommer dock bara att finnas under en begränsad period.

Redan på drottning Kristinas tid planterades troligen lindarna i alléerna. Huvuddragen i parkens karaktär härrör från 1870-talet då ett tidstypiskt slingrande gångsystem anlades och åtskilliga träd planterades. Vid samma tid uppfördes också Kungliga biblioteket.

I början av 1900-talet anlades en liten lekplan, som på 1940-talet utvecklades till en anläggning för parklek. Egon Möller Nielsens klätterskulptur "Tuffsen" sattes upp i lekparken 1949.

Vid foten av Floras kulle ligger en "vattenbutik" för friluftsservering. Numera är det en restaurang, som heter Omnipollos Flora, som innehar platsen.

Här är en bild, som jag tog för flera år sedan, då hunden och jag promenerade i Humlegården

Teater för barn

Barn - liksom vuxna - behöver uppleva konstnärliga uttrycksformer, inte bara "till lust", utan också som redskap för att förstå sig själva och omvärlden.
Teater för barnpublik kom ungefär samtidigt med de särskilda böckerna för barn i och med "upptäckten av barndomen" någon gång under 1700-talet.
Barnteater var länge liktydigt med sagospel för barn på de professionella teatrarnas familjeföreställningar under jultiden. "Peter Pan" och "Snövit" är några exempel.
Dockteater började visas  Stockholm redan på 1850-talet.
Mikael Meschkes marionetteater i Stockholm skapade under 1960-talet minnesvärda förställningar, till exempel "Nalle Puh" och "Trollkarlen från Oz".
Ungefär samtidigt kom de fria teatergrupperna med särskilda insatser för barn och ungdom och en mera pedagogisk och ideologisk medveten teater etablerades, ofta i dialog med publiken (NE).

Barnteater spelas på flera ställen i Stockholm. Tillsammans med något av mina barnbarn har jag vid några tillfällen besökt Dockteatern Tittut och tittat på en föreställning. De  kan innehålla både vuxna skådespelare och dockor med inslag av musik, sång och dans. Alltid mycket sevärda!

Foajén är dekorerad med rekvisita från tidigare föreställningar. En sevärdhet bara det.
Bilden ovan är från Den vilda bebin.

Mitt yngsta barnbarn Ralf är för första gången på väg in till teatern våren 2019.

Man kan busa litet i väntan på att teatern skall börja.

Efter föreställningen, som hette Vill ha hund, får barnen komma fram och klappa hunden.

Här är en bild tagen 2016 då Ralfs storebror Artur för första gången besökte teatern. Personen till vänster är en av skådespelarna.

Våren på Waldemarsudde

Jag besökte Waldemarsudde en dag i mitten av maj.
Först gjorde jag en kort rundvandring i trädgården för att njuta av blomsterprakten. Därefter gick jag in i museet för att  se utställningen Grez-sur-Loing - Konst och relationer. En underbar utställning!
Bakgrunden till denna fantastiska utställning är den mängd av konstnärer, som i slutet av 1800-talet samlades i den franska staden Grez-sur-Loing och där bildade en koloni. Över 100 verk av skandinaviska och anglosaxiska konstnärer, som verkade där under denna period visas nu på Waldemarsudde. Utställningen pågår till den 18 augusti.

Anselm Schultzberg, Första snön i aftonsol - Grez. 1889.

Carl Larsson, Gubben och nyplanteringen. 1883.

Johannes Grimelund, Kvinna med rött parasoll. Odat.

Julia Beck, Oktobermorgon. 1883.

Karl Nordström, Havrefält Grez. 1885.

Oscar Törnå, Stadsbild från Grez. 1876.

William Blair Bruce, Friluftsatélje. Odat.

Madrid

I början av maj deltog jag i en femdagars sällskapsresa till Madrid.
Det är en vacker stad med mycket grönska. Många ståtliga byggnader alltifrån vanliga bostadshus till riktiga slott. Vädret var perfekt, mellan 20 och 23 grader, men kvällarna var ganska kyliga. För att vara en storstad var det förvånansvärt bra luft.
Första dagen gjorde vi några timmars rundtur i stadens centrala delar. Vi åkte upp på en höjd med underbar utsikt över staden. Vi besökte också en tjurfäktningsarena. Några av deltagarna köpte biljetter till nästa dags föreställning. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att titta på något så vedervärdigt som en tjurfäktning!

En annan dag besökte vi Pradomuseet. Där fick man inte fotografera, så jag kunde bara ta en bild på utsidan. Det pågår renovering av fasaden. Museet är mycket stort och innehåller konstverk av bland annat Dürer, Rubens, Goya och Velazques.

Diego Velazques, Hovdamerna.1653. Bild från nätet

På egen hand besökte jag ytterligare ett konstmuseum, Museo Thyssen-Bornemisza, som har en av världens främsta konstsamlingar med tonvikt på europeiskt måleri från 1200-talet till 1900-talet.
Jag njöt främst av impressionisternas målningar.

Edgar Degas, Bailarina verde 1877-79

I Madrid finns en stor park mitt i stan, som heter Parque del Retiro. Den är stadens gröna lunga och platsen dit Madridborna helst går på helgerna. Här kan man inte bara njuta av den vackra miljön med statyer, fåfängor, en rosenträdgård och en liten konstgjord sjö med roddbåtar, utan också roa sig på alla möjliga vis. För barnen finns kasperteater och för de vuxna konserter. Självklart finns också mängder med serveringar.
Jag promenerade där en söndagsförmiddag. Inte så mycket som en ölburk eller ett kolapapper! Nåja, en och annan fimp, men i övrigt OTROLIGT fint. Det kan väl i och för sig bero på  parken är stängd på nätterna, men även på andra ställen i staden var det prydligt.

Retiroparken med Kristallpalatser i bakgrunden

Den lilla sjön i Retiroparken

Rosenträdgården i Retiroparken

Jag måste avsluta med en bild på två hundar. Vår grupp var på väg hem från en tapasmiddag. På vägen till bussen fick vi syn på dessa hundar, som väntade utanför en mataffär. Jag har fått hjälp med översättningen. Det står: Stör mig ej, jag väntar på min matte/husse/ägare.  Fint ordnat med kuddar att ligga på!