Siggebovägen

Hunden och jag brukar ofta promenera i trakten runt Siggebovägen här på ön.
Jag har alltid undrat var namnet Siggebo kommer ifrån. Jag kontaktade vår Hembygdsförening och fick veta att en man vid namn Axel Oscar Sigfrid Wadström en gång i tiden byggde en stor villa i området och villan senare kom att kallas Siggebo. Den finns inte kvar längre.
Det finns en liten hundpark i området, som vi utnyttjade mycket då hunden var yngre och gillade att rusa omkring. Nu har hon inte så stort behov av det längre. Men skulle det vara sådan tur att någon kompis finns i parken, då går hon gärna in och umgås en stund. Bilden är tagen för två år sedan, då Stella träffade på både Molly och Ida i parken.

Siggeboområdet består huvudsakligen av flerfamiljshus, mest bostadsrätter. Gårdarna är välskötta och på många är det ordnat med fina uteplatser och planteringar. Bilden med rosorna tog jag mitt i högsommaren och lade ut på Facebook. Tyckte den var så rolig och skrev att "många kämpar för att få det fint på sina balkonger. Man kan göra så här i stället. Man låter den gemensamma planteringen göra jobbet!"

Mysig uteplats!
Till vänster skymtar ett av Lidingös äldsta kvarvarande flerfamiljshus. Uppfört 1913.

Siggebogårdens äldreboende

Det är inte bara en massa hus i området, utan också en del grönska. I denna lilla skogsglänta promenerar gärna hundägare med sina hundar.
Naturligtvis finns det också en lekpark för barnen. Den ser inte så märkvärdig ut just nu, men kommer att få en ansiktslyftning senare i höst. Lika tur att det inte var några barn där. Som ni vet kan det vara känsligt att fotografera barn och sedan lägga ut bilderna på nätet.

Det finns en hel del företagare i området. En av dem, som jag regelbundet anlitar, är Ulrika på Fotjouren. Hon erbjuder medicinsk fotvård.

Återblick på sommaren 2021

Tidigt på sommaren såg jag till att besöka utställningen med Anders Zorns målningar på Nationalmuseum. Så roligt att få se och uppleva denna underbara utställning. Många målningar har man ju sett på bild tidigare, men det är något helt annat att se dem i verkligheten.
Utställningen pågår till den 29 augusti.

Anders Zorn Sommarnöje 1886

En bokad resa till Bohuslän i mitten av juni blev inställd på grund av för få anmälningar. Förvånansvärt, tycker jag. Just Sverigeresor borde väl vara väldigt attraktiva nu, när allt börjar komma i gång. Utomlandsresor vill man kanske vänta med, men för den som känner sig ressugen är ju en Sverigeresa ett bra alternativ.
I stället bokade jag en vecka i samma stuga på Resarö, som hunden och jag bodde i förra sommaren. Det är nog den mest lyxiga sommarstuga jag någonsin bott i.
Ni skall veta att jag har varit med om ganska många olika typer av sommarboenden genom åren, långtidshyrt, korttidshyrt och även sådant jag ägt själv. Jag har suttit och läst vid en fotogenlampa, jag har hämtat vatten i en brunn, jag har duschat med hjälp av en campingdusch, jag har somnat till ljudet av vågskvalp och naturligtvis besökt ett antal torrdass. 
Nu, i denna stuga på Resarö, har jag det riktigt lyxigt. Dusch, vattentoa, wi-fi och FÄRGTV! Man blir äldre och måste ha det bekvämt även om det bara är under en kort tid.

Stugan på Resarö. Hunden Stella sitter på verandan och vaktar.

I början av sommaren, innan det blev för varmt, ägnade jag litet tid åt min akvarellmålning Jag har nu helt snöat in på blommor. Jag förstår att många gör det, för det är nämligen relativt enkelt att måla blommor. Jag hittade flera instruktionsfilmer på Youtube.

Jag har i många år försökt få det fint på balkongen med hjälp av olika växter. Ibland har det gått bra, ibland inte så bra. Jag har svårt att ta mig till en handelsträdgård, så i år handlade jag för första gången växter hos odla.nu Det är en internetbutik, som levererar växter antingen hem direkt till bostaden eller till närmsta utlämningsställe. Det blev väl sisådär. Några plantor tog sig aldrig, men flera blev över förväntan bra och har varit till mycket glädje. 

Paranasalvia

Oxalis

Solros, köpt som planta från Mathem.

Men sommaren är inte riktigt slut än. Nästa vecka väntar några dagars vistelse på Gotland. Det är exakt 50 år sedan jag var där. Jag räknar med att ge denna resa ett eget inlägg.

Böcker och TV under sommaren

Det hör ju till att man skall läsa en klassiker på sommaren. I år blev det Törnfåglarna av Colleen McCullough, som gavs ut 1977. Boken kvalar väl inte riktigt in bland de litterära klassikerna och är ju  inte heller särskilt gammal, men jag vet faktiskt inte vad man kallar en sådan här bok. Halvklassiker eller kanske bara bestseller? 
Jag har alltså inte läst den tidigare och inte heller sett TV-serien, som visades 1983. Den blev tydligen en enorm succé, men jag arbetade ibland på kvällarna på den tiden. Gjorde jag inte det hade jag helt enkelt inte tid att titta på TV. Det var intressant att få läsa den. Det är en bred familjeroman, som utspelar sig i Australien. Jag gillade mest djur- och naturskildringarna. Men kärlekshistorien kändes inte riktigt trovärdig, även om jag förstått att den berörde många. Den här typen av romaner skrivs väl inte längre.

Nästa bok är Svenska kvinnliga pionjärer skriven av Eva-Karin Gyllenberg.. Den innehåller 40 reportage om kvinnor, som på olika sätt gjort sig bemärkta. Det är företagare, idrottare, läkare, konstnärer osv. Enda felet med denna bok är att reportagen är alldeles för korta. Men är man riktigt intresserad av någon av dessa personer, går det säkert att hitta en hel biografi. 

Utbudet av ljudböcker på biblioteket har blivit så begränsat att jag har gett upp och gått över till att  abonnera på strömningstjänsten Bookbeat. Där kan man alltså få ljudböcker och e-böcker direkt in i mobilen eller på sin surfplatta för en kostnad av 100 kronor i månaden. De har ett mycket brett urval, som passar mig alldeles utmärk. Så bekvämt!
Sommarens lyssning blev Kometen kommer av Tove Jansson. Litet udda kanske, men jag har bara läst någon enstaka barnbok av Tove Jansson tidigare och kände att jag ville bredda mig. Framför allt ville jag bekanta mig litet mer med de olika karaktärerna i Mumindalen. En utmärkt uppläsning av Mark Levergood.

För oss som inte är sportintresserade var utbudet i SVT väldigt begränsat under sommaren, så jag letade på SVTplay för att se om det fanns någon serie, som jag missat och borde se.
Som ni nog hört planerar man att göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan. När jag läste om detta i tidningen, insåg jag att jag faktiskt inte sett den tidigare versionen, som visades första gången 1964. Den var klart sevärd och hade hög mysfaktor.
Något helt annat har jag följt på HBO. Det är den spanska serien Patria. En oerhört gripande serie om tiden då ETA förde sin terror i Baskien. Den skildrar framför allt hur denna tid kom att drabba offren och deras anhöriga, men handlar även om försoning. Fantastiska skådespelarprestationer!

 

Trevlig sommar!

 Jag önskar alla mina läsare en riktigt trevlig sommar. Bloggen återkommer i början på augusti.

Promenad i Gåshaga

Gåshaga ligger längst ut på södra Lidingö vid Höggarnsfjärden och Hustegafjärden. Tidigare låg här industrier och båtvarv och även ett värdshus. Numera är området bebyggt med exklusiva villor, radhus och flerfamiljshus. En del har egen båtplats. Det finns också några restauranger.
Gåshaga brygga ligger här och är en utpost mot Stockholms mellersta skärgård. Där har jag stått många gånger och väntat på båten ut mot Vaxholm och Gällnö.
En vacker dag i början av juni tog hunden och jag tåget till Gåshaga brygga och tog en liten promenad i området. Vi började med att gå upp en bit i området för att sedan gå ner mot havet.
På den första bilden syns några röda hus. Dessa är nyuppförda, men i en äldre stil för att efterlikna de arbetarbostäder, som en gång låg här. De ger en spännande kontrast till alla de andra byggnaderna.

Vi promenerar ner mot havet, som syns längst bort

En liten badö med strand 

Restaurang Bryggan. Endast öppen kvällstid.

Mycket båtar. Några villor syns längst bort.

Skärgårdsbåten anländer till Gåshaga brygga. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.

Venus sittande på en snäcka. Skulptur av Carl Milles.

Medan vi väntade på tåget hem, satt vi och tittade på det gamla stationshuset.

Gems weekly photo challenge - GUNGA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. 
Denna vecka är ordet GUNGA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Att gunga är något som vi människor upplever som behagligt, så länge det inte blir för intensivt. Då kan det i stället bli riktigt obehagligt. Man kan bli sjösjuk.
Då jag för många år sedan åkte båt från Neapel till ön Capri blev jag ordentligt illamående, men hade tur nog en plats ute på däck. Jag såg till att hålla blicken stadigt fäst på vattnet och vågorna. Det gick bra!
Jag har ett trevligt barndomsminne förknippat med gungor. Hos vår granne fanns en riktig trädgårdsgunga. Det var ett äldre par, som bodde i huset. I bland gick jag och mina kamrater över till dem, knackade på och frågade om vi fick använda gungan. Det fick vi alltid. Den såg ut ungefär som på bilden nedan. Jag har tagit bilden från nätet.

Att barn tycker att det är roligt att gunga är ett välkänt faktum. På nedanstående bild är det ett av mina barnbarn, som sitter i en gunga.

Här är en bild på Cirkuskarusellen på Gröna Lund. Den är över 100 år gammal. Här kan man sätta sig på en häst och gunga fram i litet lagom takt.

Troll

Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att se utställningen Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen, som visades på Waldemarsudde tidigare i vår.
Utställningen presenterades på följande sätt: Magisk, besjälad natur med djupa, mystiska skogar och naturväsen som troll, älvor och Näcken lyfts fram i denna utställning där måleri, grafik och skulptur från sekelskiftet 1900 interagerar med fotografi, videoverk och skulptur av samtida konstnärer ...

Nåja, det finns andra möjligheter att få se bilder på troll. Jag är medlem i en grupp på Facebook, som heter Miniatyrer, dockskåp och tittskåp. Många av medlemmarna tillverkar saker själva och visar sedan bilder på sina alster. En av medlemmarna är fotograf och brukar visa upp otroligt fina collage, eller om det nu kallas dioramor. 
Varsågoda, här kommer en liten utställning med Fredrik Svenssons trollbilder! Jag har fotografens tillstånd att visa dem. Dessa troll är både söta och väldigt snälla!

Trollbild. Foto: Fredrik Svensson

I de trollska kullarna på Kinnekulle. Foto: Fredrik Svensson

Smultronställe. Foto: Fredrik Svensson

För att återgå till John Bauer, så tog jag fram en gammal sagobok, som jag har i min bokhylla. Den heter John Bauers sagovärld. Den innehåller alltså ett urval sagor, som John Bauer illustrerat. Jag läste igenom några av dem. Trollen i dessa sagor är verkligen inte särskilt sympatiska. Undrar om det är några föräldrar, som läser dessa sagor för sina barn idag?

Illustration av John Bauer till sagan Pojken och trollen eller äventyret

Jag läser i Nationalencyklopedin vad det står om troll:
En benämning på vissa övernaturliga väsen. Folktrons och sägnernas troll uppfattades i mellan- och sydsvensk folklore som antropomorfa, kollektiva naturväsen, bosatta i berg, gravhögar eller i skogen, där de tänktes leva ungefär som människor, i somliga sägner i grannsämja med dessa , men mestadels beskrivna som tjuvaktiga och farliga. I Nordsverige går trollen succesivt över i tron på vittra (vättar).

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon

Carlos Ruiz Zafon är en spansk författare som levde 1964 - 2020.
Han började sitt yrkesliv som reklamman, men övergick så småningom till att ägna sig åt sina intressen: att göra musik och att skriva böcker. Under några år bodde han i USA.
Han gav ut några ungdomsromaner och 2001 gav han ut sin första roman för vuxna. Den heter Vindens skugga och blev en stor succé.
Boken utgör den första i en serie som kallas De bortglömda böckernas gravkammare. Böckerna är dock helt fristående. Det gemensamma är, att alla utspelar sig i Barcelona, som för övrigt var författarens hemstad.
Jag valde att läsa Vindens skugga som ljudbok med en utmärkt uppläsning  av Jonas Karlsson. 
Boken utspelar sig i Barcelona i början av 1900-talet. Den handlar om en ung pojke, som får följa med sin far till en gravkammare för böcker. Där får han möjlighet att "adoptera" en bok. Han blir mycket fascinerad av den bok han valt, men framför allt av dess författare , som han vill veta mer om. I detta sökande dras han in i en massa äventyr och får ta del av många märkliga människoöden. Handlingen påverkas av  historiska skeenden, relationer, hat , hämnd men framför allt kärlek.
Jag tyckte att det var en fantastik berättelse!

Jag minns Paris...

För precis 10 år sedan besökte jag Paris tillsammans med min son Mattias. Då hade jag inte varit där sedan 1969.  
 
Visst är det en underbar stad med alla sina historiska byggnader, mäktiga boulevarder och trevliga restauranger. Men det finns en baksida också, eller fanns då i alla fall, ganska smutsigt, tyvärr. Staden har varit hård drabbad av flera tragiska händelser, sedan vi var där för 10 år sedan.
Man kan ta en busstur runt staden, hoppa av ibland och promenera runt. Man kan strosa genom parker och utmed Seines kajer för att sedan slå sig ned på ett café och studera folklivet. Självklart lockar museerna också.
Då, 2011 alltså, fanns ett TV-program som hette Resebyrån. I det programmet berättade man att Louvren hade blivit utnämnt till Paris mest överskattade turistattraktion. Välj Musée d´Orsay i stället, var tipset. Det gjorde vi och behövde bara köa en och en halv timma för att komma in.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg på min blogg, då jag kom hem. Inlägget blev inte särskilt snyggt, så nu tyckte att det kunde vara på sin plats att göra ett nytt och litet snyggare.  

Tuileriträdgården

Notre Dame - fortfarande oförstörd

Några andra måsten: ett besök på kyrkogården Père Lachaise, ett besök i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company, inköp i vinbutik, ett besök på matmarknaden på Rue Mouffetard, en titt i lyxbutikernas skyltfönter och en riktigt kalasmiddag på La Closerie des Lilas.

Père Lachaise. Ser ni spindelnäten på dörren? Hu!

Père Lachaise. Förfallet tedde sig nästan makabert

Här står jag framför bokhandeln 

Mattias handlar i vinbutiken La maison des Millesimes

Matmarknad på Rue de Mouffetard

Ring för 4500 Euro och klocka för 14700 Euro. Båda från Bvlgari

Efterrätten på La Closerie des Lilas. Det var första gången jag åt macarons.

Gatukonst

Några tar en svängom på en av Paris kajer

Karusellen nedanför Sacre Couer

Det hände i april...

April månad är en trevlig månad. Våren, värmen och blomsterprakten är på väg.
I år var det litet extra trevligt, eftersom många av oss äldre kunde börja röra oss i litet vidare cirklar, efter att ha fått första sprutan mot covid-19.
I min familj har vi dessutom flera födelsedagar att fira denna månad. Mitt näst äldsta barnbarn Lukas fyllde 18 år. Detta firades med kaffekalas ute i Bålsta där han bor med sin familj.

 
Vad ger man nu en 18-åring i present? Han fick en konstbok och precis som sin äldre bror Pontus fick han också en familjeklenod. I hans fall blev det ett gammalt pennfat i tenn, som kommer från mitt föräldrahem. 
Till kaffet serverades bland annat Cake pops, något som var helt nytt för mig. Jättegoda!
Recept finns på nätet.

Några dagar innan hade jag själv fyllt år. I min ålder brukar det inte bli så mycket firande, men i år passade det bra att min dotter Ulrika fick bjuda mig på ett besök på Millesgården, där vi tittade på utställningen Punk&Glamour med Vivienne Westwoods kläder. Sambon Peter och barnbarnet Pontus var med också.
Därefter tog vi en liten promenad i skulpturparken och avslutade med kaffe i Millesgårdens lanthandel. Strålande väder!

Ulrika och jag i skulpturparken

Peter, Ulrika och Pontus i Millesgårdens lanthandel

Jag har dessutom börja åka i till stan igen. En dag åkte jag in för att fotografera den berömda Krakowkrubban, som stod i ett förråd på Livrustkammaren. Krubban tillhör egentligen Ekerö stadsbibliotek, men har varit utlånad till Hallwylska museet. Nu hade den hamnat i ett förråd i väntan på att transporteras tillbaka till Ekerö. Mer om denna kommer ni att få veta fram emot jul, då jag planerar att skriva om julkrubbans historia.
Passade också på att ta en bild på körsbärsträden i Kungsträdgården.

Vid nästa tur in till stan gjorde jag ett besök på Kreatima på Kungsgatan. Som jag har berättat tidigare har jag försökt lära mig att måla akvarell, men avbröt det hela för att istället försöka lära mig att teckna. Nu har jag återgått till akvarellmålning igen och behövde köpa en del utrustning. 
På vägen hem gjorde jag ett besök på det nya biblioteket i Norra Djurgårdsstaden. Dit åker jag litet då och då för att låna böcker och filmer, som inte finns på mitt lokala bibliotek.