Bergianska trädgården

I helgen gjorde jag ett besök på Bergianska trädgården. Det var länge sedan jag var där och jag hade glömt hur fantastiskt det var. Eftersom jag skulle besöka växthuset var jag tvungen att lämna hunden hemma, men jag tänker återvända dit, ta hunden med mig och se mer på omgivningarna. Det är ju så vackert där!
Jag gick med på visningen av Edvard Andersons växthus. Det är den stora byggnaden man ser mitt på bilden.
Det var Krukväxtens dag och det gavs information om lökväxter i kruka. Jag köpte några lökar vit sefyrlilja, som jag skall plantera. Det är en krukväxt, som är känd för att kunna bli mycket gammal.
Det fanns många fina motiv för fotografering.

.

Dagens skörd: Några lökar vit sefyrlilja som stoppades i jorden

Ett gammalt fotografi

Foto: Jan Malmstedt

Här sitter jag i soffan i mitt föräldrahem. Året är 1958.
Jag minns mycket väl soffan. Den var klädd i ett grönt, strävt tyg. Den är rätt sliten, som mycket var på den tiden. Där köptes inte nytt i första taget, som man gör nu!
Den jättelika öppna spisen värmde gott på vinterkvällarna i den gamla dragiga villan. Men just nu är det tydligen ingen brasa tänd. På spiselkransen står det en massa julkort. Det är alltså juletid.
I soffan bredvid mig ligger en mängd kameraväskor. Det är brorsan, som var fototokig och skaffat sig en massa kameror. Någon av dem var kanske min. Brorsan såg till att jag lärde mig fotografera.
På bordet till vänster ser man en adventsljusstake. Ser helt livsfarligt ut att ha den stående så nära en tidning! Ser ni vad det är för tidskrift? Jo, jag är övertygad om att det är Röster i radio. En tidskrift som studerades noggrant på den tiden. Något år senare fick vi TV.
På mig har jag en röd klänning i empiremodell, som var högsta mode just då. Den kliade och var köpt på Hennes. Förmodligen för 69.90. Det där med att allt skulle kosta något på 9 eller 90, var väl de som började med.
Smycket är ett guldkors, som jag fick detta år i samband med min konfirmation. Jag är helt osminkad. Möjligen litet läppstift från Cutex. På fötterna har jag tofflor av renskinn. Luktade pyton, men värmde gott.

Hunden Stella två år

"Jag har sett en blick i hundars ögon, en snabbt försvinnande blick av förvånat förakt och jag är övertygad om att hundar tycker vi är galna". Detta är ett citat, som lär komma från författaren John Steinbeck.
Ja, ibland känns det nästan som om min hund tänker något sådant. Hon måste ju undra vad jag egentligen håller på med hela dagarna. Jag springer omkring hemma och öppnar och stänger skåpdörrar. Ibland plockar jag  fram en märklig apparat, som jag drar omkring på golvet och som surrar något förskräckligt.  På kvällarna sätter jag mig och stirrar på ännu en apparat som flimrar. När man i stället skulle kunna sitta och mysa och kela! Nåja, vi är ju faktiskt ute och promenerar en hel del. Mysa och kela går tur nog att göra samtidigt som jag stirrar på den där flimrande apparaten. Det är kul när det dyker upp djur i apparaten, särskilt läskiga isbjörnar och elefanter. Då får Stella tillfälle att visa att hon minsann kan skälla ordentligt.

Stella myser i soffan. Nej, hon ligger inte direkt i soffan, utan har en lös tygbit under sig.

En dag i höstas tog jag med Stella på ett tåg till Nyköping för att besöka MiniMax´s kennel, där hon föddes. Hon fick träffa sin mamma, sin mormor, sin moster och en av sina systrar. Det var jättekul, men de kände inte igen varandra om någon trodde det.

Foto: Bibbi Franzén/Kerstin Jonsson

Vintern kom till slut och det var härligt att springa omkring i snön.

Som den ambitiösa matte jag är, försöker jag följa med vad som händer i hundvärlden och läser regelbundet tidskriften Härliga hund.

Stella fyller två år den 2 mars. Av mig får hon ett nytt koppel med matchande halsband. Dessutom skall hon få gå en kurs i rallylydnad nu under våren.

Stella leker med mitt yngsta barnbarn Artur

Matte visar Stella hur man tar en selfie

Snödroppar

Första snödropparna i parken utanför min bostad

Gunilla Palmstierna-Weiss, Minnets spelplats

I höstas kom Gunilla Palmstierna-Weiss ut med sina memoarer. Boken fick strålande recensioner.
Gunilla Palmstierna-Weiss är född 1928. Hon är scenograf, kostymtecknare, skulptör och keramiker.
Hon inleder boken med att berätta om sin släkt. Därefter följer en intressant beskrivning av hennes uppväxt. Hon bodde ett par år i Holland. Det är otroligt att hon kan komma ihåg så mycket från barndomen!
Därefter berättar hon ingående och levande om sitt konstnärliga skapande. Hon har bland annat arbetat för Ingmar Bergman.
Gunilla reste mycket framför allt till Tyskland, dit hon reste tillsammans med sin man Peter Weiss. Hon träffade massor av kulturpersonligheter och en annan inblick i vännernas privatliv blir det också. Hon ger en fin beskrivning av sin mans arbete. Vilket spännande och intressant liv hon har haft!
Jag läste boken med stor behållning och tycker att jag  fått nya insikter i hur arbetet på en teater går till.

Gunilla i arbete

Kostymskiss

Pilsnerfilm

Jag hör till dem som ibland tittar på de gamla svenska långfilmerna, som visas i SVT 1 på måndagar och tisdagar. En del är verkligen urusla, men en del är faktiskt trevliga.
I höstas kom en hel box med pilsnerfilmer på DVD. Jag fick tag på några av dem på Filmhusets bibliotek.
Enligt Svenska akademiens ordbok definieras pilsnerfilm på följande sätt: (Svensk) film av enklaste beskaffenhet med inslag av tarvlig komik (kring förtäring av pilsner o dyl). Om man blandar lagom mycket pigroman med lagom mycket svenskt skämtlynne, så får man en svensk pilsnerfilm, som går.
Det var intressant att få se Pensionat Paradiset, som jag bara hört talas om, men aldrig sett. Den var välgjord och riktigt rolig. Men det fick räcka med den! Jag kände att jag just då inte orkade med fler.

Laga mat

Att laga mat är en trevlig sysselsättning under mörka vintermånader och ett sätt för en pensionär att förgylla vardagen. Nu har man ju äntligen tid!
Som de flesta har jag en del favoriträtter, som jag ofta tillagar. Men ibland vill man ju variera sig. Det är inte så svårt att hitta recept på middagsmat. Problemet är väl egentligen inte att hitta recept, utan att man inte orkar sitta och läsa igenom en massa recept för att kunna välja ut något. Då är det väldigt praktiskt att titta på DN:s "Dagens middag". Jag använder mig ofta av deras förslag.
Svårast tycker jag det är att hitta på enkla luncher. Bara en tallrik filmjölk eller soppa räcker inte för mig. Omeletter har jag fått nog av.
På sommaren är det gott med olika sallader till lunch, men under vinterhalvåret vill jag gärna ha något varmt. Jag bläddrade i min receptsamling och hittade ett mycket enkelt recept på en varm sallad. Det är taget ur ICA-kuriren.

Ingredienser för två portioner:
1 liten rödlök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
150 g babyspenat
1 burk stora vita bönor
salt
pepparmix

Skala lökarna. Skiva rödlöken och finhacka vitlöken.
Fräs alltsammans i en låg vid kastrull i olivolja ett par minuter.
Skölj under tiden spenaten. Låt den rinna av väl och torka den i en handduk.
Låt de vita bönorna rinna av väl.
Lägg ner spenaten och bönorna i kastrullen och vänd om alltsammans och låt det fräsa ett par minuter. Smaksätt med salt och pepparmix.
Servera direkt med rökt fisk, till exempel laxfilé, makrill, sik eller böckling.

Jan 75 år

Nu kommer ett inlägg med familjebilder, som mest är intressant för mina närmsta. Ni andra kan ju bara hoppa över det.
Min bror Jan fyllde 75 år den 14 januari. Han och hans sambo Britt bor på Björnbo seniorboende på Lidingö. Det bjöds på lunch i klubblokalen. Det var väldigt trevligt. Efter maten roade sig ungdomarna med sällskapsspel.

Jubilaren själv

Lukas och Pontus

Herman, Hugo, Olle och Anton

Ulrika med tårta

Stefan och Anna

Alga, Åke och Britt

Amanda

Kristina och Håkan

Mattias, Elin och Artur

Hanna, Pontus och Jan

Januaritema - vitt

Galleri fredag, en grupp bloggare som jag tillhört och som publicerade varsitt  inlägg varje fredag under ett gemensamt tema, gör paus. Jag tyckte att det var en kul idé ha ett visst tema ibland, så jag fortsätter på egen hand och ger det första inlägget varje månad ett tema. Detta för att öka kreativiteten en liten smula.
Detta inlägg är visserligen inte månadens första utan det andra, men temat blir vitt (färgen vitt).
Man brukar säga att man skall undvika att tala om vädret i en blogg. Det är ju inte så intressant, men nu tänker jag göra ett undantag.
Januari är ju en månad, som det normalt brukar vara vitt utomhus i Stockholm. Julen 2013 var den varmaste på 50 år. I skrivande stund (den 8 januari) lyser dock snön med sin frånvaro och har så gjort länge.  Det var 6 grader varmt utomhus idag. SMHI har meddelat att det kommer snö till helgen. Hoppas det, för jag tänkte försöka ta några snöbilder.
Jodå, snön kom den 10 januari, så jag kan visa några bilder under temat vitt.

Utsikt från mitt sovrumsfönster

Så här såg det ut, då hunden och jag var på morgonpromenad

Östermalms korvspecialist på Nybrogatan i Stockholm

Maria Ernestam, Alltid hos dig

Känner du till databasen Alex? I den kan man leta efter information om författare. I min hemkommun kan man komma åt databasen på biblioteket, men i en del kommuner kommer man åt den även hemifrån. Man måste förstås vara inskriven som låntagare. Finns även som app.
Jag blev litet nyfiken på författaren Maria Ernestam efter att ha läst hennes bok Alltid hos dig. Jag hade aldrig läst något av henne förut och hon har ju inte uppmärksammats särskilt mycket. Det var en intressant ny bekantskap.
I Alex får jag veta att hon är född 1959, har arbetat som journalist och skrivit flera romaner. Teman i många av hennes böcker är döden, gott/ont och barn som far illa. Ja, det låter ju väldigt dystert och i boken "Alltid hos dig" fanns mycket allvar, men också hoppfullhet.
Boken är en fin och lättläst släktskildring i parallella tidsplan. Ernestam är ingen gestaltare, däremot en mycket bra berättare.