De äldsta strykjärnen har dokumenterats i Kina på 300-talet e.Kr. varifrån uppfinningen spreds till Europa på 1500-talet. Dessförinnan användes glättstenar eller mangelbräden för att släta ur tyger och kläder.
En glättsten var en slät, rund sten eller glasklump varmed tyget gneds mot en ofta läderklädd gnidbräda.
Mangelbräden användes tillsammans med en kavelrulle på vilket tyget rullats upp. De hade stor användning på 1500-talet och blev hos allmogen ofta rikt dekorerade fästmansgåvor.
Från slutet av 1500-talet och början av 1600-talet fanns också ett lätthanterligt lodstrykjärn. Det tillverkades först av mässing, men från 1800-talet också av gjutjärn. Nu hettades bara det lösa lodet upp och placerades i det ihåliga strykjärnet.
Det tidigaste strykjärnet i museets samling är ett pressjärn, en tung massiv järnklump med handtag som först värmdes direkt i eldens glödbädd och senare på järnspisens ringar. Man strök på avigsidan eftersom de lämnade sotspår. Det är avbildat i början av inlägget.
Elektriska strykjärn uppfanns i USA på 1800-talet och spreds till Europa på 1920-talet.
Termostatstrykjärn och ångstrykjärn uppfanns på 1920-talet också i USA.
 |
| Till vänster: Lodstrykjärn, tidigt 1900-tal. Till höger: Pressjärn, sent 1800-tal/tidigt 1900-tal. |
 |
| Elektriska strykjärn. Det mindre troligen ett äldre pressjärn, som anpassats till elektricitet. |
 |
| Elektriskt slipstrykjärn samt ett resestrykjärn |
 |
| Termostatstrykjärn, troligen 1950-tal |
 |
| Ångstrykjärn, troligen från 1950-talet |
Faktauppgifterna och föremålen kommer från Lidingö museum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar