Thielska galleriet

Thielska galleriet är ett konstmuseum, vackert beläget vid Blockhusudden på södra Djurgården.
Det vita palatset uppfördes 1904-07 för att rymma finansmannen och konstmecenaten Ernest Thiels och hans hustru Signes Maria Thiels bostad och stora konstsamling. Arkitekten Ferdinand Boberg ritade huset med inspiration från orienten, renässansen och jugendstilen.
Konstsamlingen består främst av verk av kända nordiska konstnärer.
Ernest Thiel förlorade nästan hela sin förmögenhet efter första världskriget. 1924 köptes palatset med inredning och konstsamling av den svenska staten.
En ljuvlig vårdag tog jag mig dit ut för att göra ett besök. 
Passa gärna själv på att göra ett besök nu under våren eller sommaren. Det pågår nämligen en intressant, tillfällig utställning, som heter Ett hem.  Några nutida konstnärer har bjudits in för att reflektera över detta ämne och visar sin konst och sina installationer.

Salongen

Munchrummet

Carl Larsson, Porträtt av fru Signe Thiel

Christian Eriksson, Grodan

Edvard Munch, Förtvivlan

Eugene Jansson, Vinternatt över kajen

Gustav Fjaestad, Rinnande vatten

Richard Bergh, Riddaren och jungfrun

Bruno Liljefors, Vinterhare

Sergelstaden

Jag tog en promenad i Sergelstaden. Jag har faktiskt inte hört denna benämning tidigare, men så kallas området kring Sergels torg på fastighetsägaren Vasakronans hemsida.
Vi har väl alla då och då passerat Sergels torg under de senaste åren och konstaterat att det har varit besvärligt att ta sig fram på grund av byggnadsställningar. Nu ser det ut som det mesta av den enorma renoveringen är klar. Jag är inte insatt i detaljerna men på Vasakronans hemsida kan man få litet mer information och ta del av fastighetsägarens vision med området.
Det som jag först lade märke till var det lilla röda huset, som byggts vid trappan från Sveavägen upp till Malmskillnadsgatan. Det ligger en liten restaurang längst upp i huset, men då jag gick förbi vid tvåtiden en eftermiddag, var den helt tom. Kanske bara öppen på kvällarna?

Röda huset. Kallas även Sergelpaviljongen.

Därefter gick jag vidare på Malmskillnadsgatan, där man fräschat upp och satsar på att göra gatan till en restauranggata. Här uppe är det länge sedan jag var, så allt är som nytt för mig.
En av restaurangerna heter Scandwich och marknadsför sig som en restaurang med goda smörgåsar som specialitet. Den får jag väl pröva vid något tillfälle.
Jag promenerade vidare och fick syn på det bostadshus, som byggts i hörnet av Mäster Samuelsgatan.  Hela fasaden är klädd i bitar av cederträ. 33 400 trälappar har spikats fast, en och en!

Så promenerade jag ner till Sergelgatan och gick upp mot Hötorget. Jag tittade in i butiken Designtorget. Den låg väl ner på plattan tidigare? Har svårt att förstå mig på denna typ av butik. Mycket prylar -  alltifrån sällskapsspel till diskborstar. Väldigt snygga saker, men säljer de något?

Ett besök i en gammal favoritbutik - Mist. Jag gillar deras sätt att presentera sina produkter. Det är lätt att få en överblick och man kan gå runt och titta på varorna. Där finns inte bara  kosmetika att köpa utan också make-upkurser. Jag gick själv en sådan för kanske 10 år sedan och rekommenderar den varmt. Jag fick många bra tips, som jag har följt. Men att köpa linser i olika färger, det är nog inget för mig.

Limpan Lindström. Skulptur av Göran Strååt. Limpan var välkänd lärare på Konstakademiens skulpturskola, som låg på Sergelgatan på 1930-talet.

Det ligger en restaurang här i hörnan numera. Snart bör man väl kunna komma upp på terrassen.

En vanlig tisdag

Dagen började med ett besök hos frissan. Min hårfrisörska heter Paula och arbetar på Salong Isolde, som ligger i Bodal här på ön.
Det var dags för toning och klippning. Jag har har varit kund hos Paula i många år och är alltid lika nöjd då jag har varit hos henne. Titta på bloggens startbild, där jag står och ser ut över Värtan. Det är Paulas klippning, som gjort mig så snygg i håret.

Vi (hunden och jag) promenerade sedan hem. Vi passerade Millesgården där det pågår en utställning om fotografen Madame D`Ora och hennes verk. Millesgården har en ganska anonym entré. Lätt att missa! Hunden och jag promenerar ganska ofta här och har ibland fått visa människor till rätta, då de inte hittat till Millesgården.

Sedan passerade vi Ukrainas ambassad. Utanför porten ligger det blommor och uppmuntrande hälsningsbrev.

Till middag blev det Biff à la Lindström. Det var länge sedan jag lagade den rätten. Det var ju jättegott!

På kvällen, efter kvällspromenaden med hunden, tittade jag på några avsnitt av Natursköna tågresor. Finns på Urplay och lindrar min abstinens efter att reseserien Kanaler, båtar och kärlek, tagit slut.