Japan

Naturligtvis har jag berörts av den oerhörda katastrofen i Japan. Den är så enorm att man har svårt att föreställa sig omfattningen.
Jag har aldrig varit i Japan, men alltid fascinerats av landets kultur. Jag har vid några tillfällen haft kontakt med japaner.
I närheten där jag bodde som barn, bodde också en japansk diplomatfamilj. Dottern i familjen var i min ålder och hette Mieko. Vi lekte tillsammans vid flera tillfällen. Ingen av oss hade ännu lärt sig engelska och vi kunde naturligtvis inte varandras språk, men det gjorde inget. Vi hade väldigt roligt tillsammans ändå. Då hon skulle resa tillbaka till Japan, fick jag en present av henne, en liten japansk sagobok, som jag har kvar än idag.

Ja, boken har ett skräckinjagande omslag. Då man bläddrar sig igenom den kan man, tack vare illustrationerna, förstå vad den handlar om. En otäck varg, som jagar barnen genom skogen. De hittar ett hus att gömma sig i och då vargen försöker ta sig in i huset genom skorstenen, ramlar han rätt ner i elden...

För några år sedan var jag på en kurs i Dublin. Det var flera japaner, som deltog i kursen. En av dem gav mig denna lilla lapp, som minne. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det skrivna betyder, men jag vill minnas att det var några visdomsord. Jag har försökt att översätta orden med hjälp av diverse lexikon på nätet, men inte lyckats. Kanske någon av mina läsare förstår japanska och kan hjälpa mig med en översättning?

Dessa minnen dök upp, eftersom jag nu tänker på mina gamla japanska vänner. Man kan bara hoppas att landet nu kan ta sig igenom detta förfärliga som hänt och sakta men säkert klarar en återuppbyggnad.
Jag har varit mycket imponerad av Svenska dagbladet och deras insiktsfulla rapportering om katastrofen, både i papperstidningen och i nätupplagan.
Den japanska författarinnan Yoko Tawada, som numera bor i Berlin, berättar i Svd att alla japanska barn får lära sig att de skall bevara lugnet vid naturkatastrofer. Hon hade, då hon fick höra om jordbävningen, ringt hem för att höra hur det var med familjen. Hennes tappre far verkade mest bekymrad över att boken han lovat skicka, hade blivit försenad, eftersom han inte kunnat ta sig till bokhandeln!
Hon berättar också om hur hon nu, då hon på TV kunnat se omfattningen av tsunamin, blivit överväldigad av rädsla.