28 december 2011

Hundplaner

Har du några trevliga planer inför nästa år? Själv planerar jag att skaffa hund. Vill man läsa in sig, så finns det massor av hundböcker att välja på...


Kurser anordnas av bland annat av Studiefrämjandet i samarbete med Svenska kennelklubben...

















Så kan man besöka på Hundmässan...





                                                                      
                                                                      








                                                          GOTT NYTT ÅR


13 december 2011

Andra advent i Grythyttan

Andra advent tillbringades på Grythyttans gästgivaregård. Julbordet var fyllt av läckerheter och naturligtvis välsmakande. Dagen efter besöktes Måltidens hus och Kokboksmuseet.



Matsalen
Entrén till Grythyttans gästgivaregård












Julbordet
Gammal apoteksdisk, där man betalar sin dryck


















Föremål, som skall läggas i "måltidskryptan"


Måltidens hus




Kajsa Wargs böcker i Kokboksmuseet

Lampa med kostcirkeln










8 december 2011

Tomas Tranströmer


På lördag får Tomas Tranströmer ta emot årets Nobelpris i litteratur.
Mina varma gratulationer till denna underbara poet!
Här är en av mina favoritdikter:

STORM
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

 Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
 klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
 stjärnbilderna stampa i sina spiltor
 högt över trädet.

1 december 2011

Första advent på Moderna museet



Man skulle kunna tro, att en sådan här dag sitter alla hemma och dricker glögg. Nej, de gör de inte, för det var massor av folk denna söndag på Moderna museet. Det beror säkert på den mycket uppmärksammade utställningen Turner, Monet, Twombly, som lockar många besökare. Den pågår till 15 januari. På söndagarna har man visningar för barn, så jag begav mig dit med mina två barnbarn och deras mamma. Familjevisningen var mycket givande. En konstpedagog visade några tavlor av de tre konstnärerna och diskuterade dem med barnen. Därefter erbjöds möjlighet att arbeta i verkstaden. Grabbarna tyckte att Twomblys målningar var häftiga.


22 november 2011

Annorlunda pepparkakor



Kryddiga pepparkakor, som varken behöver kavlas eller skäras tunt och som därför är mycket lätta att göra. De kan, om man så vill, garneras med skållade och skalade mandlelhalvor
Detta behövs till ca 35 kakor:

100 g smör eller margarin
1 dl strösocker
1 msk ljus sirap
1 msk crème fraiche eller gräddfil
1 tsk kanel
1/2 tsk stötta kardemummakärnor
1/2 tsk ingefära
1/2 malda nejlikor
3 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat

Till garnering:
Ca 35 skållade, skalade sötmandelshalvor

Sätt ugnen på 175 grader. Rör matfett, socker och sirap smidigt. Rör ner crème fraiche och kryddor samt mjölet som först blandats med bikarbonat. Arbeta ihop degen och rulla den till kulor som är cirka 2 cm i diameter. Lägg på bakpappersklädda plåtar. Tryck till kulorna rejält med en gaffel. Stick eventuellt en halverad mandel i varje kaka. Grädda mitt i ugnen i 16-18 minuter.

14 november 2011

Charlie Chaplin



Charlie Chaplin (1889-1977)  hör till en av mina favoriter. Både som regissör och som skådespelare. Jag älskar hans filmer. Stadens ljus är den  jag tycker mest om. Chaplin utvecklades verkligen konstnärligt.
Jag läste hans memoarer för en tid sedan och blev rätt besviken. Jag saknar beskrivningen av just den konstnärliga utvecklingen. Han skriver mest om kändisar han träffat och pengar han tjänat. Man kan ju  för all del förstå att detta var viktigt för honom. Han hade ju en sådan tragisk barndom.
Psykoanalytikern Stephen Weissman  gav 2008 ut en bok som heter "Chaplin. A Life". Boken betecknas som en postum psykoanalys av Chaplin. Weissman tar upp de svåra förluster, som drabbade Chaplin i barndomen och menar att detta skulle kunna förklara räddningstemat, som så ofta kommer tillbaka i hans filmer.

3 november 2011

Textilkonst


Hemma hos mig hänger en vävnad av textilkonstnärinnan Ulla Parkdal. Jag köpte den 1977 och är väldigt förtjust i den.
Ulla Parkdal är född 1939 och bosatt på Rindö i Stockholms skärgård. Hon väver mest på beställning och finns representerad i många församlingar,  kommuner och landsting.
Lite textilhistoria:
Den äldsta vävnad som vi känner till i Norden kommer från Osebergsfyndet, omkring 850. Bildvävnaden från Osebergsfyndet kommer från drottning Åsas hov, där en förfinad textilkonst producerades, som bland annat fick de yngre vävnaderna från Överhogdal och Skog till efterföljare.
I Sverige inleddes den moderna textilkonstens historia 1874 med grundandet av Handarbetets vänner. Man ville tillvarata det textila kunnandet, som hotades av industrins massframställda produkter  Sekelskiftet 1900 var en guldålder för svensk textilkonst som frambringade både bildvävnader för offentliga rum och brukstextil för hemmen (Källa: NE).
Det skulle komma att dröja en bra bit in på 1900-talet innan man började se den textila bilden som en konstart.

27 oktober 2011

Stenmurar i Storbritannien





Det är säkert fler än jag som, då de rest runt i Storbritannien, fascinerats av alla dessa stenmurar, som är ett sådant iögonfallande inslag på den engelska landsbygden. Murarna används för att avgränsa åkrar, betesmark och tomtmark. Jag tycker att de är så vackra och tänker på allt arbete, som måste ligga bakom.
Jag visste inte så mycket om murar tidigare, men har nu lärt mig att denna typ av stenmur kallas för kallmur. Det finns en tradition förknippad med dem.
Kallmur är en byggnadsmetod som innebär att man bygger en mur av stenar utan murbruk mellan stenarna. Muren hålls uppe genom att stenarna kopplas samman med varandra. Ett vanligt sätt är att man först gräver ett smalt dike, som man fyller med stenar. Därefter byggs muren med stenar i lämpliga storlekar och former. Längst uppe placeras ofta en rad sluttande eller lodräta stenar inte bara som  dekoration, utan också för att hålla ihop muren.
De är mycket vanliga i Storbritannien och på Irland, men förekommer även i södra Europa och i USA. Ja, de finns i Sverige också. En berömd kallmur finns i Ottenby på Öland. Kallmurar förutsätter naturligtvis att området där de byggs, är rikt på sten.
Metoden har sina anor från järnåldern. Den blev speciellt vanlig under medeltiden. Inkafolket lär ha varit experter på denna byggnadsmetod. De flesta vi ser idag är alltså flera hundra år gamla.
I Storbritannien finns flera föreningar för murbyggare och andra intresserade och man ordnar till och med tävlingar i murbyggande.

Mur med svinstia på St Fagans, friluftsmuseum i Wales


Mur i skiffer, Wales


Mur med grind i Lake District, Cumbria

20 oktober 2011

Höstpromenad


Det är något alldeles speciellt med höstpromenader. Det beror på den klara luften, doften av jord och alla färgerna i naturen. Ja, ni känner igen det... Svampplockarna har haft en härlig tid.




Jag passerar en av Lidingös två runristningar. Skylten bredvid förtäljer följande: Denna runsten hittades på 1800-talet vid odling i området och flyttades hit 1943. Endast den nedre delen finns kvar. De flesta runstenar i Mälardalen är resta under 1000-talet. Runstenar var minnesmonument över döda släktingar, men också statusföremål. De stod vid gårdar, broar eller vägar, ofta målade i starka färger och signalerade att här fanns människor med makt, som kunde kosta på sig en runsten. På stenen kan man läsa : Kore och Ingjald och ... efter Björn, sin fader. Gud hjälpe... Vi kan läsa att bröderna Kore, Ingjald och något ytterligare syskon rest stenen över sin far Björn. De var, liksom de flesta runstensresare, kristna och bad om att Gud skulle ta hand om Björn efter döden. Den eller de, som rest stenen nämns alltid före den döde. Detta för att understyka att de efterlevande nu har rätten till den dödes ägor. Runstenar fungerade som ett slags testamente.

13 oktober 2011

Ljudböcker

Nu har jag kommit in i den åldern att jag inte längre är så road av skönlitteratur, utan hellre läser biografier, memoarer och en del annan facklitteratur. Jag läser en liten stund varje dag.
På kvällen, när jag gått och lagt mig, tycker jag att det är väldigt trevligt att lyssna på en ljudbok.  Ljudboksutgivningen domineras dock av skönlitteratur, varav det mesta är deckare och thrillers. Att man inte läser in så många fackböcker i ljudboksformat, beror naturligtvis på att de inte har lika stor marknad. De passar oftast inte heller i ljudboksformat, i alla fall inte då de är illustrerade. Alltså återstår det att, trots ett visst motstånd, försöka hitta någon trevlig roman att koppla av med i sängen. Inläsningarna är oftast mycket bra gjorda.
Livet på Scotland Street 44 och Espressoberättelser är två romaner av Alexander McCall Smith inlästa av Lennart Jähkel.
                                       


I Livet på Scotland Street 44 möter vi invånarna på en gata i Edinburgh. Nummer 44 är beläget mitt i Edinburgs litet mer bohemiska kvarter dit studenter, författare och konstnärer gärna flyttar. I huset bor en salig blandning människor med olika intressen och inställningar till livet.
I Espressoberättelser fortsätter historien om dessa människor, som man nu lärt känna så väl och vars livsöden man berörs av. Temat - att beskriva några människor, som bor i ett hyreshus, är ju inte nytt och är gjort med en varm humor.
Alexander McCall Smith har skrivit massor med böcker, bland annat böckerna om Damernas detektivbyrå.
En tredje del i serien, Kärlek på skotska, kom ut våren 2011, men är ännu inte inläst som ljudbok.

15 september 2011

Hundstallet

I väntan på att det skall bli läge för mig att skaffa egen hund, försöker jag ägna en viss omsorg åt hundar som bor på Hundstallet i Åkeshov.
Terriern Crocket och jag skall ut på promenad
Hundstallet www.hundstallet.se tar hand om hundar som på något sätt hamnat på avvägar. Det kan  vara hundar som avvikit från ägaren. Oftast lyckas man då återförena de två. Det kan också vara hundar som tas om hand därför att ägaren inte kan ta hand om hunden längre, missköter den eller på grund av att ägaren avlidit. Man försöker då hitta nya familjer till hundarna. Arbetet drivs med stort engagemang av personalen och bekostas av donationer.
Om man har tid och lust kan man ansöka om att bli "Doggywalker". Det innbär att man kommer ut  till Hundstallet och tar ut någon av hundarna på promenad. Själv hör jag väl inte till de allra flitigaste, men litet då och då har jag tagit mig ut dit och fått glädjen att ta med någon hund på promenad.
Det finns mycket fina promenadområden kring Hundstallet. Hela Judarnskogen, till exempel.

8 september 2011

Fiskartorpet

En av sommarens cykelturer gick till Norra Djurgården. En stadsdel, som jag mest bara passerat igenom, då jag har åkt bil. Nu har jag börjat ta mig dit med cykel ibland, för att titta närmare på området.
På vägen passerar jag en byggarbetsplats. Här byggs bostäder till den stadsdel, som kallas Norra Djurgårdsstaden.




Jag cyklar först till Fiskartorpets friluftsanläggning. Världens minsta skidort står det på en skylt vid entrén! Det är ju sommar, så inga aktiviteter pågår nu, men några håller  på att förbereda en kvällsfest.
Hoppbacken som finns här är över hundra år gammal. Ända fram till 1980-talet var den och skidbacken, som ligger vid sidan om, mycket välbesökt. Därefter började stället förfalla. 2005 renoverades anläggningen och används nu mest som restaurang och konferensanläggning.


Fiskartorpets friluftsanläggning

Entrén

Alldeles i närheten ligger en av de förnämligaste sevärdheterna på denna del av Djurgården. Det är Karl (eller Carl, om man så vill) XI:s fiskestuga, byggd på 1680-talet. Den byggdes alltså på den tiden Djurgården var en jaktpark. Av namnet att döma förekom det en del fiske här också.  Fiskestugan är Djurgårdens äldsta byggnad och har givit namn åt den del av Norra Djurgården som kallas Fiskartorpet. Eken, som växt in i stugan är lika gammal som stugan - alltså över 300 år gammal!

Karl XI:s fiskestuga

Jag fortsätter sedan ut mot Laduviken. På vägen dit tror man sig förflyttad till rena rama landsbygden. Kor och får betar på ängarna.

Kor på ängen

Kristinaladan

Några av Laduvikens besökare



1 september 2011

Ålderdomen

För några veckor sedan var det en artikelserie i Svd som hette " Evigt liv?"  Artikelseriens tema var den ökande livslängden. Den medicinska utvecklingen och bättre levnadsvillkor är främsta orsakerna till detta.Vartannat barn som föds idag kan räkna med att bli hundra år.
Intressant är också att vi håller oss friska längre, många fler blir riktigt gamla och medellivslängden stiger alltså dramatiskt. Frågan är hur länge detta kan pågå.
Detta skulle  kunna bli ett problem, eftersom det blir tungt för dem som skall försörja oss. Jag har aldrig riktigt fått kläm på hur det hela fungerar. Jag trodde att vi betalade in till vår pension, då vi arbetar. Men sedan sägs det också, att det är de som arbetar nu, som betalar våra pensioner. Kanske det är en kombination.
Märkligt att det skulle bli ett problem! I själva verket är ju den ökade medellivslängden en stor framgång. Frågan är väl vad vi skall göra med alla dessa pigga 65plussare? Det blir naturligtvis en politisk fråga, men också 65plussarnas eget ansvar att bidra till samhällsutveckligen, sin egen utveckling och ekonomin. Antagligen kommer många att arbeta längre, men det finns säkert mer att göra.
Fysikprofessorn Bodil Jönsson har publicerat en bok, som heter När horisonten flyttar sig. Jag har läst den och tyckte att den var mycket intressant.Hon nämner tre saker som är av stort värde för dagens pensionärer: internet, konsten (i vid bemärkelse, inte bara för konsumtion utan också eget skapande) samt naturligtvis den medicinska utvecklingen.
Bodil föreläste om äldreutvecklingen under Almedalsveckan i somras. Läs gärna hennes blogg http://www.bodiljonsson.se/blog/

PENSIONÄRSRABATT

25 augusti 2011

Spökvandringar i Stockholm

Jag har under sommaren deltagit i några av de spökvandringar,
som arrangeras av Stockholmghoststories. Guiden hette Miguel
de Paula och han berättade initierat och medryckande om spöken
och andra hemskheter. Han planerar att ge ut en bok i ämnet.
På Östermalmsvandringen fick vi veta att det funnits flera kyrkogårdar i området och om dem fanns mycket att berätta. Kyrkogården vid Hedvig Eleonora kyrka finns ju fortfarande kvar och där har Vita frun visat sig. En av dem som ligger begravda där, betedde sig nämligen svekfullt mot en kvinna och hon hämnas fortfarande!
Då pesten härjade i Stockholm kördes likkärrorna utmed Storgatan ner till Narvavägen, där det låg en kyrkogård. Det påstås att man än idag kan höra dunsarna från de lik, som trillade av kärrorna. Huu! Och tror ni inte att massor med kraxande kråkor flög omkring oss, då vi stod vid Fredrikshovs slott och Miguel berättade om slottsspökena!
På Kungsholmsvandringen fick vi höra om den otäcka Kungholmsbron och att Axel Wallenberg spökar i Stadshuset. Vi vandrade uppför Hantverkargatan och stannade vid Hantverkargatan 3, där ett av husen en gång i tiden var likbod. Att gå och beskåda liken där, var då rena folknöjet. I ett hus, som ligger i hörnet Hantverkargatan/Kungholmstorg, lär någon visa sig i ett fönster varje lördagskväll mellan klockan 9 och 10. Där bodde nämligen för mycket länge sedan en kvinna, som fortfarande sörjer sin svekfulle make.
På vandringen i Gamla stan fick vi bland annat höra om Stockholms största massmord och om Fersenska mordet.

Miguel föreläser för Karolin och Björn

18 augusti 2011

Ettårsjubileum med Cupcake

Den 13 augusti 2010 startade jag bloggen Pensionären på ön. Ettårsjubileet firades med kaffe och en Cupcake. Receptet kommer här nedan.
Det är roligt att blogga! Det är stimulerande att skriva om sina intressen, erfarenheter och reflexioner. Det är också en nyttig skriv- och språkövning. Ibland måste jag kontrollera fakta eller stavningen, innan jag publicerar något. Att komma på bra tips är en utmaning.
Bloggandet  gör att jag kommer iväg på saker, som annars kanske inte skulle blivit av.  Man blir mer uppmärksam då man träffar människor, besöker platser, är ute och promenerar, läser tidningen  eller en bok. Kanske det kan ge ett uppslag till bloggen. Fotointresset har utvecklats och bildhanteringen har förbättrats.
Allra roligast är det naturligtvis då jag märker att det finns människor som läser bloggen, kommenterar den eller till och med berömmer den.  Att blogga är ju ett sätt att kommunicera och inspirera. Jag har haft 5400 sidvisningar på min blogg sedan starten!



Cupcakes med nougat och citron, 12-13 stycken

Ingredienser:
100 gram smör
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
55 gram nougat (kan uteslutas)
Glasyr:
100 gram philadelphiaost
50 gram smör, rumstempererat
1,5 dl florsocker
En halv citron, finrivet skal av
Gul karamellfärg, några droppar
Till garnering:
Strössel och/eller kristyr

Tillagning:
1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Smält smöret. Vispa ägg, socker och vaniljsocker poröst. Blanda mjölken med smöret och häll ner i smeten. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt eller använd dubbla pappersformar. Det är viktigt att de är stadiga, annars flyter smeten ut. Fyll dem med smet tills det återstår ca 1 cm till kanten. Skär nougaten i småbitar och tryck ner några i varje muffinsform.
4. Grädda 15-20 minuter till muffinsen fått en fin gyllenbrun färg.
5. Ta ut plåten och låt muffinsen vila i formarna ett par minuter. Lyft ur dem och låt dem kallna på ett galler.
6. Vispa ihop färskosten och smör, rör i florsocker, citronskal och hushållsfärg. Vispa till en jämn glasyr med elvisp.
7. Styk ut glasyren på toppen av kakorna och garnera med strössel och/eller blommor av kristyr.
Låt gärna kakorna stå några timmar innan de serveras. Glasyren stelnar inte helt, men blir i alla fall litet fastare i konsistensen.



Recept: Elisabeth Johansson
Skapat av Svenska dagbladet



11 augusti 2011

Lake District


Lake District



I mitt förra inlägg berättade jag om resan genom Wales. Efter Wales väntade norra England. Vi stannade tre nätter i Carlisle, huvudorten i Cumbria. Carlisle är en tråkig stad med en imponerande katedral. Vårt hotell var dock inte lika imponerande, utan ganska så bedrövligt. Vi gjorde två utflykter. Den första innehöll ett besök på fornlämningen Corbridge och ett besök i liten ort i Skottland. Den andra, som var höjdpunkten på vår resa, var en rundresa i det undersköna Lake District, Storbritanniens största nationalpark. Det är ett landskap som består av grönskande dalar, mjuka kullar med betande får, charmiga små byar och vackra sjöar. Landskapet har inspirerat många författare, bland annat Beatrix Potter och William Wordsworth. Vi gjorde en båttur på Lake Windemere och även ett besök på Beatrix Potters gård Hill Top Farm.
Resan hem till Sverige gick med flyg från Manchester.
Jag var mycket nöjd med denna resa även om man tydligt märker att turismen är en industri. Man ges massor av tid, då det finns shoppingmöjligheter och alltför litet tid då man bara vill strosa omkring i några av de charmiga byarna och insupa atmosfären.
Maten, då?  Jag beställde vid ett tillfälle Cumberland Sausage. Låter väl gott? Nej, det var det inte! Yorkshire pudding prövade jag också. Den smakade egentligen inget alls. Det är besvärligt att man envisas med att servera chips (pommes frites) till så gott som varje maträtt.
Klicka på pilen till vänster under den blå rutan, så får du se ett tre minuters långt bildspel.


video

3 augusti 2011

Wales

I början av juli gjorde jag en nio dagars lång rundresa  i
Storbritannien. Det var en gruppresa arrangerad av
Scandorama.
Med på resan fanns även norska väninnan Torbjörg. Målet var
 Wales och Lake District i norra England.
Vi startade resan i Malmö och åkte med buss genom Danmark, Holland, Belgien och Frankrike. Vi åkte båt från Calais till Dover. Sedan gick färden vidare mot Wales.
Wales - Cymru- är ett eget land med ett eget språk, en egen kultur, atmosfär och historia. Under århundradenas lopp har Wales blivit en del av Storbritannien, men i imperiets egen inre marknad av idéer, kultur och språk biter sig de tre miljonerna walesare orubbligt fast vid sitt keltiska arv.
Vi stannade i Cardiff, Wales huvudstad, där vi övernattade på det flotta Hilton Hotel. Cardiff är en rätt trevlig stad med ett gammalt slott mitt inne i staden, en vacker park, massor av butiker och restauranger samt ett fint hamnområde, Cardiff Bay, i utkanten.
Vi gjorde en del utflykter runt staden och besökte ett friluftsmuseum, ett kristallsliperi och en kolgruva. Vid ett tillfälle hamnade vi mitt i en musikfestival.
Sedan gick färden vidare norrut genom Snowdonia National park, där vi rastade i en av de idylliska byarna. Vi besökte Caernarfon Castle, ett slott byggt på 1200-talet.
Vi fortsatte sedan mot norra Wales med dess undersköna landskap. Färden gick ut på ön Anglesey, där vi besökte den berömda järnvägsstationen med det långa namnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Att namnet har blivit så extremt långt beror på att man slagit samman två långa ortsnamn.
Wales är mycket vackert! Jag är särskilt fascinerad av alla de vackra stenmurarna, som finns överallt. Både på landsbygden för att avgränsa åker- och betesmark, men också i småstäder och byar för att avgränsa tomtmark.
Klicka på pilen till vänster under den gröna rutan, så får du se ett  fyra minuters långt bildspel.
Nästa vecka återkommer jag och berättar om Lake District.

video



30 juni 2011

Rapport från en balkongodlare

Min balkong är den med orange markis
I våras  gick jag en kurs i balkongodling hos Medborgarskolan. Den var mycket bra. Vi fick massor av råd och tips. Sista lektionen fick alla göra en egen plan för sin balkong.
Några viktiga saker att tänka på för att lyckas med balkongodling (egentligen kunde man lika väl säga krukodling).
* Ta hänsyn till klimat, läge och form
* Bestäm tema och färger
* Lär dig läsa på växternas etiketter. Tänk på att växter i kruka är mer utsatta än växter på friland. Bor man i Stockholmsområdet bör man välja zon 3 och uppåt.
* Tänk även på val av krukor och möblering
* Snåla inte! Vanligaste orsaken till att krukodlingen misslyckas är faktiskt snålhet. Växterna får för lite av allt: utrymme, jordvolym, näring, vatten och kärlek.
Även dräneringen är viktig . Är det inte hål i lådor och krukor, så måste man göra det. Att bara lägga i lecakulor räcker inte.
Lindesbergskrukan rekommenderas. Den är inte vacker, dessutom dyr.
I år har jag köpt en sådan och planterat en klematis i den med smultron som marktäckare. Förra året planterade jag också en klematis, men då i en vanlig kruka. Den klarade inte vintern, så nu får vi se om detta fungerar bättre. Denna kruka är också mycket större än den förra.



Jag har planterat silvernjurvinda i mina balkonglådor. Kan tyckas litet trist, men det är väldigt blåsigt vid balkongräcket och silvernjurvindan är mycket tålig. I väggamplarna har jag satt snöflingor.






                                                              


För att få en litet färg har jag några röda pelargoner på ett bord. Jag kan inte låta bli att visa en bild på dem, eftersom de i år har blivit ovanligt fina. Fler än jag har väl insett att det enda raka är att köpa sina blommor på en handelsträdgård. Livsmedelsbutikernas blommor håller sällan bra kvalitet.




 Jag har också sått litet persilja. Om allt blir lyckat, kommer jag att fortsätta nästa år med fler växter och kanske till och med ett litet träd.

Gröna Lund

Visste du att 65-plussare har fri entré på Gröna Lund, även konsertkvällar? Jag älskade att gå på Gröna Lund, då jag var barn. Bilden ne...