Elfviks gård

Elfviks gård längst ute på Lidingölandet har en historia som sträcker sig ända tillbaka till 1300-talet.
1774 köptes gården av hovgulddragaren Petter Widman, som planerade att ha den som sommarställe.  Han lät bygga ut huvudbyggnaden så att den kom att bli mer herrgårdslik. Det finns två kakelugnar kvar från denna tid, likaså en gyllenlädertapet. Senare, under 1800-talet, tillkom också några vackra väggmålningar i en av salongerna.

Matsalen med gyllenlädertapet och en kakelugn från 1700-talet. Foto: Lidingö hembygdsförening

Widmans epok på Elfvik är gårdens gustavianska period med många fester och glada upptåg. Carl Michael Bellman var en trogen gäst i familjen och tillägnade Widman flera sånger. Mest känd är den så kallade Lidingösången med samma melodi som Fjäriln vingad...
Widman kom också att bedriva ett aktivt jordbruk.

Stall med höskulle

Efter Widmans bortgång såldes gården 1796 till Lars Fresk. Han lät bygga en klädesfabrik på området. Där hamnade faktiskt den första industriellt installerade ångmaskinen. Efter många svårigheter och motgångar lades fabriken ner 1823. Men Fresk var inte bara fabrikör utan också lantbrukare. En del av de gårdsbyggnader vi ser än i dag, uppfördes under hans tid.

En gammal brunn. Huset i bakgrunden kallas Gamla villan.

År 1889 såldes gården till Albert Janse och hans hustru Elisabeth. Den var då mycket förfallen, men Janse gjorde en ordentlig upprustning. Jordbruket blev under Janses tid ett mönsterjordbruk, som drevs med moderna metoder.
Efter paret Janses bortgång såldes gården 1946 till Lidingö stad.
Stora delar av faktauppgifterna har jag tagit från boken Elfviks gård, dess historia och människor av Christina Holgersdotter Engdahl.

Lantbruksdelen i dag består av flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Stora delar av marken är uppodlad. På gården finns får, getter, hästar, kor och höns. Stora delar av gården är tillgängligt för allmänheten och det finns gårdsbutiker och servering. I huvudbyggnaden finns en restaurang.
Jag rekommenderar ett besök! Jag hänvisar till två hemsidor: 
http://visitlidingo.se/sevardheter/elfviks-gard/
https://elfviksgard.nu/

Resa genom Danmark

I början av augusti deltog jag i en sällskapsresa med buss genom Danmark. Vi startade i Malmö och åkte via Öresundsbron över till Själland.

Öresundsbron

Därefter åkte vi till Fyn, där vi gjorde vårt första stopp i Odense. Odense är den stad där H C Andersen föddes och växte upp i. Det var en charmig liten stad. 

H C Andersens bostad

Staty av Den ståndaktige soldaten

Sedan gick färden vidare över till Jylland. Vi åkte norrut till Frederikshavn, där vi bodde på hotell i fyra nätter.
En av dagarna gjorde vi en gemensam utflykt till Skagen. Detta kan sägas vara resans höjdpunkt. 
Skagen är den allra nordligaste delen av Jylland. För att komma ut till själva udden, måste man åka genom sanden i en vagn, dragen av en traktor. Sedan får man kliva ut och och njuta av anblicken av havet och den vackert belysta himlen. Ja, det är så vackert att man nästan tappar andan. Det är här Kattegatt och Skagerrak möts.

Grenen

Skagen är ju berömt för att det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet drog till sig många konstnärer, som inspirerades av det speciella ljuset. 
Vi besökte Skagens museum för att beundra ett urval av de berömda målarnas verk.

P S Kröyer Sommarafton på Skagen Sönderstrand 1892

Laurits Tuxen Rhododendron. 1917.

På vägen hem till hotellet stannade vi vid den vandrande sanddyn Råbjerg Mile, som förflyttar sig 15 meter per år. Vi stannade också till vid den tilsandede Kirke. Det är en kyrka, som blivit dränkt av sand. Bara tornet finns kvar.

Jag fick flera tillfällen att äta god mat. En dansk specialitet kallas Stjerneskud. Det är ett smörrebröd med pålägg bestående rödspätta, räkor, rom, sparris och sallad. Mycket gott! 

 Det blev aldrig tillfälle till havsbad, så jag testade hotellets bubbelbad i stället. Så skönt!

På femte dagen vände vi åter hem mot Sverige. Under den resan gjorde vi ett stopp i Århus och besökte Den gamle by. Det är ett friluftsmuseum där det finns flera olika hus från tiden mellan mitten av 1500-talet och 1900-talet. Här kunde man besöka bostadshus, apotek och butiker från förr i genuin miljö. Mycket intressant och välgjort.

Damfrisering från 1950-talet i Den gamle by

Väl hemma i Stockholm kunde jag se tillbaka på en fantastisk resa, som jag var mycket nöjd med.
Men det var jobbigt med tågresan till och från Malmö. Resan ner tog flera timmar längre än beräknat. Man blir ju också tvungen att övernatta i Malmö. Det börjar också blir rätt jobbigt att släpa på mycket bagage, nu när man börjar bli litet till åren. 
 

Sommar på Skansen

Jag gjorde ett besök på Skansen tidigare i somras. Vid de tillfällen, som jag har varit där under de senaste åren, har det alltid varit för att titta på djuren tillsammans med barn och barnbarn eller för att ta mig en svängom på dansbanan. Nu hade jag tänkt gå runt i egen takt och ta några bilder på sådant som man annars lätt bara går förbi.
På Skansens hemsida kan man få en karta som innehåller en promenadslinga, som man kan följa. Jag kan säga direkt att jag inte hann/orkade med allt. Det var en varm dag och jag kan ju inte vara borta för länge från hunden.
Jag kanske går tillbaka en annan gång och fortsätter. Jag har ju årskort, så jag kan gå dit hur ofta som helst. 
Jag började alltså med stadskvarteren och  tittade in i olika verkstäder.

Glashyttan

Det som kändes litet snopet var att det faktiskt inte fanns några hantverkare på plats. Kanske man får vänta och komma tillbaka då Skansen har sina hantverksdagar. Jag gick in i Stockholms glasbruk. De har en fantastisk butik, men tyvärr hade glasblåsaren lunchrast.

Maneter i glas

Jag gick sedan vidare till några gamla butiker. Järnhandeln är från 1930-talet. Så roligt att se sig omkring där. Skulle man behöva köpa husgeråd i emalj eller skor till sin häst kan man gå hit. Bredvid järnaffären finns det en mjölkbutik.

Järnhandel

Mjölkbutik

Swedenborgs lusthus, byggt 1740. Här satt han och tänkte. 

Efter att ha suttit och vilat en  stund i Örtagården, fortsatte jag och stannade sedan till vid några gamla byggnader.
Först var det Älvrosgården, som är en nordsvensk gård från början av 1800-talet. Därefter blev det ett besök vid fäbodarna. 
Nästa stopp blev Hornborgastugan, som kommer från Västergötland. Den flyttades till Skansen 1898. I denna stuga har det bott en fattig familj utan egen mark.
Sist besökte jag Oktorpsgården, som är från 1870-talet. Den kommer från Halland.

Älvrosgården

Fäboden

Hornborgastugan

Oktorpsgården

Här passerar jag Galejan på väg ut. Tack för den här gången!

Constantiabryggan

Som mina trogna läsare kan se har jag bytt ut startbilden på min blogg.. Det var sannerligen på tiden! Den förra hade jag haft i nästan 10 år. 
Jag hade länge gått och funderat på hur jag skulle få till en ny bild. Jag ville gärna fortsätta att illustrera detta att jag bor på en ö och jag tyckte att det var en rätt kul idé att jag skulle stå och titta ut på vattnet. Hur jag ser ut framifrån ser ni ju på min profilbild.
Men var skulle jag placera mig? Hur skulle jag hitta någon, som kunde ta bilden? Det måste ju vara någon, som är hyfsat bra på att fotografera och som har litet tålamod.
Bilden är tagen vid Islingeviken på Lidingö. Jag bor i närheten och promenerar ofta där med min hund. 
Det som är litet intressant med bryggan jag står på, är att jag helt nyligen kom till insikt om att den faktiskt är så gammal, som man kan tro. Jag har ju sett att den är litet speciell med sitt underrede av stenar.

Constantiabryggan ca 1910. Foto: Lidingö hembygdsförening

Här ovan ser ni ett gammalt foto på bryggan, som den såg ut ca 1910. Den var alltså från början en privat brygga vid en stor grosshandlarvilla som låg i närheten. 

Här ser ni dagens brygga i samma vinkel som på bilden ovan

Jag har även lyckats hitta en bild på en villa, som låg vid bryggan.  Det är en av första sommarvillorna på Lidingö och byggdes 1864, men revs redan 1890. Det innebär att grosshandlaren på bilden ovan  måste ha haft en annan nyare villa. 
I dag ligger Indonesiens ambassad på platsen.

Villa Constantia ca 1870. Foto Lidingö hembygdsförening

Vem är det nu, som har tagit bilden? Jo, det är min dotter Ulrika. Det var inte så lätt. Det var nämligen dåligt väder den dagen och vi  fick passa på mellan skurarna. Å andra sidan är det faktiskt bra fotoväder, då det är mulet. Det blir inte så mycket skuggor och himlen ser ju spännande ut. Fast jag är nog litet störd av att det ligger så väldigt många småbåtar vid pontonbryggorna. Det är mitt i sommaren. Borde inte alla vara ute och åka med sina båtar?