Julläsning

Dessa böcker har jag läst i jul:

Fackbok: Lappugglan, skogens dolda väsen av Jonas Classon och Anna Froster. 
Jonas Classon är fotograf och Anna Froster är biolog, journalist och författare. Tillsammans har de gjort en underbar bok om den mystiska och mytiska lappugglan. Fantastiska bilder och en lärorik text.

Ljudbok: Malma station av Axel Schulman
Boken har fått strålande recension i DN. Det är första gången jag läser något av Axel Schulman. De som har läst hans tidigare böcker känner säkert igen mycket. Hans skriver ofta om barns utsatthet och det gör han här också.
Schulman är definitivt en mycket bra berättare, men jag hade litet svårt att ta till mig boken. En stor del  är berättat ur ett barns perspektiv, men känns inte riktigt trovärdigt, eftersom det ändå blir ur ett vuxenperspektiv. 

Skönlitterär bok: Glaskupan av Sylvia Plath.
I vår lilla bokcirkel brukar vi läsa varsin bok, som vi sedan presenterar för varandra. Men ibland läser vi samma bok för att kunna föra en liten diskussion. Glaskupan valde vi till  decemberträffen.
Detta är en oerhört stark berättelse, som jag tror att många känner till och kanske också har läst.
Den handlar en kvinnas väg mot djup depression och sinnessjukdom. Sylvia Plath var en mycket skicklig författare, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt under tragiska omständigheter. Boken är till stor del självbiografisk.

Julhälsning

 

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

önskar

Birgitta och hunden Stella

Kondisvandring : Från Träsktorget till Lärkstan

Studieförbundet Vuxenskolan ordnar Kondisvandringar här i Stockholm några gånger per år.
Det är korta stadsvandringar, som avslutas med att man besöker ett konditori och tar sig en kopp kaffe tillsammans.
Jag anslöt mig till den som kallas Från Träsktorget till Lärkstan.
Vi samlades på David Bagares gata vid ingången till Brunkebergstunneln. Där ligger Stukaturens hus, som ju innehåller en museilägenhet.

Vi gick först till Engelbrektsplan, där vi stannade till och tittade på skulpturen ÅR TAL av Marja Kanervo. Skulpturen markerar Finlands 100 år som självständig stat.

 
Så blev det dags att besöka Träsktorget. Vad kan det vara? Jo, det är ett tidigare namn på Eriksbergsplan. Där ligger  Karl Staafs park och mittemot den Timmermansordens hus. Timmermansorden är ett slutet ordenssällskap med kristen inriktning.

Timmermansordens hus mitt i bilden

Vi gick sedan runt hörnan och vidare några kvarter på  Tulegatan och tittade på en del intressanta byggnader.
Sedan vidare till Borgarskolan, en skola som var i drift åren 1836 - 1971. I dag innehåller lokalerna flera andra utbildningsinstitutioner bland annat Viktor Rydbergs gymnasium.

Vi gick sedan vidare till Ellen Keys park, som var en ny upptäckt för mig. Det är en liten lekpark som  ligger vid Jarlplan. Temat för parken är Ellen Keys vardagsrum och trädgård.
Dit måste jag absolut återvända någon sommardag. 

Vi avslutade vid Arkitekturskolans byggnad. Själva skolan ligger dock inte kvar här längre, utan har flyttat  till KTH vid Valhallavägen. Konstverket utanför byggnaden heter Från Leonardo till... Det är skapat av Ilhan Koman och Cher Kanra.

Det visade sig att det lämpligt nog låg ett kafé i husets bottenvåning. Kaféet heter Mr Cake och kan verkligen rekommenderas. Adressen är Rådmansgatan 12 (ingång från Karlavägen). 

Det här var en mycket trevlig vandring. Trots att jag är infödd stockholmare, har jag fortfarande möjlighet till nya upptäckter. 
Naturligtvis hade vi en guide med oss, som berättade mer än det jag har redogjort för i detta inlägg.

Skansens julmarknad

Skansens julmarknad har pågått i över 100 år. På Bollnästorget finns ett 70-tal marknadsbodar som säljer hemslöjd, delikatesser, godsaker, hemstöpta ljus och mycket annat. Man kan även få smaka på kolbullar och våfflor.
På dansbanan är det dans kring granen. I några av de gamla gårdshusen pågår aktiviteter av olika slag med anknytning till julen.
Jag var där en gråmulen och slaskig fredagseftermiddag i slutet av november och tog några bilder.

Vid ingången välkomnas man av positivhalaren

Massor av julpynt i ett av marknadsstånden

Dans kring granen

Tre flickor i folkdräkt. De ledde dansen  kring granen.

Julpyssel i Skogens hus

Folkmusik i Älvrosgården

Julpyssel

Nu börjar julen närma sig. Sedan några år tillbaka gör jag egna julkort och målar motiven i akvarell. Förlagorna hittar jag på Youtube.
Så här blev de:

Dags att sätta igång med julbaket!
Det har varit tradition varje år att  jag bjudit mina barn med familjer på middag vid första advent. Nu har vi blivit så många att jag fått sänka ambitionen och nöjer mig med att bara bjuda på kaffe med dopp. Men jag bemödar mig om att göra det riktigt fint och bara servera hembakat. Här är ett nytt recept på Wienerstänger av Hilda Kirkhoff ur boken "Kaklycka med Hilda". Dessa kakor samt en saffranskaka med lingon och mandelmassa, kommer att stå på bordet. Pepparkakor också naturligtvis, men i år köper jag dem färdiga. 

Som ni vet sedan tidigare, är jag fascinerad av miniatyrer. Jag beställde hem ett minihus i byggsats. Det var faktiskt rätt jobbigt att sätta ihop, men tack vare en instruktionsfilm på Youtube lyckades jag till slut, även om mitt hus inte alls blev lika fint som det på filmen.
Om jag skall vara absolut ärlig, så är denna typ av byggsats egentligen inget för mig. Det är alldeles för pilligt. Vissa föremål är extremt små, så de fick jag helt enkelt lägga åt sidan. 
Box theatre  finns med olika typer av innehåll. Jag valde den som kallas Countryside Notes. Jag köpte den på nätet från Amazon. Den är billig. Limmet, som skulle ingå, hade de missat och det är faktiskt mycket viktigt att ha rätt sort lim.
Men detta kan ändå vara ett tips på julklapp till den som man vet är mycket händig och inte är rädd för små saker. Men det är absolut inget för små barn!

Här har jag just packat upp delarna. Limmet är mitt eget och rekommenderas ej!

Så här blev det! Litet snett och vint, men får duga.

 

Näsdukar

I Nationalencyklopedin står följande om näsdukar:
Näsduk, fyrkantig eller fållad duk används dels för att snyta sig i, dels som prydnad. 
Prydnadsnäsduken har från 1500-talet ofta utgjort en dyrbar dräktaccessoar, gjord av tunnaste linne eller siden och dekorerad med broderier, fransar och från 1600-talet fina spetsar.
Näsduk ingick i utstyrseln vid t.ex. konfirmation, bröllop, sorg och i söndagens kyrkdräkt. På 1800-talet tillverkades även stora paradnäsdukar av bomull med tryckta mönster, ofta använda som souvenirer. Först sedan den började tillverkas av bomull har näsduken använts för snuvig näsa.
Numera görs näsdukar även av papper.

Om man söker i Digitalt museum kan man hitta bilder på gamla näsdukar. Nedan visar jag en bild på en gammal konfirmationsnäsduk i tunn vit batist med vitbroderi och knypplad spets. Den är från 1836 och syddes av Gustava Becker till Sophia Gabriella Oxenstierna. 

Om man sedan fortsätter att söka på nätet, så hittar man faktiskt bilder på alla möjliga typer av näsdukar. Här är en bild på en bröstnäsduk i siden från företaget Götrich. Pris: 1000 kronor.

Vidare kan man köpa en samling herrnäsdukar eller kanske vanliga klassiska broderade bomullsnäsdukar.

Sedan hittade jag en blå och röd snytnäsduk i 3-pack från John Henric.  
Den är tillverkad i Italien och i beskrivningen står följande:
Snytnäsduk eller snusnäsduk, som de också kallas, har varit en viktig del av mannens hygienprodukter under lång tid. En snytnäsduk är perfekt för att torka smuts eller när man är förkyld, men också ultimat gentlemannaprodukt att ge din partner vid känsliga och ledsamma stunder i livet. 

Moderna snytnäsdukar vill vi nog gärna ha i papper. Här nedan  en elegant förpackning med marmormönster.
Jag minns att man i min ungdom kunde skaffa sig en liten näsdukspåse i plast att ha i sin handväska. I den kunde man lägga ner sin använda näsduk till dess att man fick möjlighet att kasta den, om den nu var i papper, eller lägga den i tvätten, om den var i tyg. 

Norma på Folkoperan

På Folkoperan ges just nu Norma. I DN fick denna föreställning mycket fina recensioner och jag blev naturligtvis sugen på att få se den, eftersom det var så länge sedan jag var på opera. 
Norma är ett tidlöst operadrama med bett, står det i recensionens rubrik.

Krig och fred, svek och försoning - Bellinis "Norma" är skrämmande aktuell, står det vidare i DN.

Musiken är skriven av Vincenzo Bellini, som levde 1801 till 1835. Det är en så kallad bel canto-opera, vilket innebär att det finns en betoning på vacker sång med flera krävande koloraturer. En mycket berömd aria är "Casta diva".
Librettot är skrivet av Felice Romani  och översatt av Tuvalisa Rangström.
Regi av Erik Stubö.

Allt på scenen är mycket avskalat. Nästan ingen dekor och vardagliga kläder på sångarna. Man kan med andra ord helt koncentrera sig på musiken. Det var en underbar förställningen.

Men skall jag vara absolut ärlig, så hade litet svårt att ta till mig handlingen. Den var riktigt otäck. Så är det ju ofta med opera och det får man helt enkelt acceptera.
Passa på om du vill se den. Det är föreställningar ända till slutet av november och det går att få tag på biljetter.

Scenkonstmuseet

Scenkonstmuseet ligger i centrala Stockholm i ett av norra Europas äldsta bevarade industribyggnader, det vackra Kronobageriet med anor från 1600-talet.
Museet har en stor samling med nära 50000 föremål. Samlingen har byggts upp under mer än 100 år och utgörs av bland annat instrument, scenografimodeller, teaterdockor, kostymer och bildkonst.
Museet erbjuder flera olika typer av aktiviteter, såsom visningar och workshops samt mycket annat både för barn och vuxna. Jag blev överraskad av hur trevligt och intressant museet var. 
Gå gärna dit nu! Det är fri entré fram till 15 januari och de har en väldigt trevlig butik där man kan hitta saker som passar som julklapp. Här nedan kommer en bild på Scengångaren och hans ukelele. Är han inte fin? Han spelar bra, kan jag intyga 😃 Han är till salu i butiken.

Jag har gjort ett besök på museet och tagit några bilder. Som många vet är det ofta svårt att fotografera på museer. Dels är det ganska mörkt och dels uppstår mycket reflexer från de små strålkastarna, som sitter överallt.

Jag har alltid varit fascinerad av dockteater/marionetteater. Teaterdockan är ett konstverk, men också ett redskap. I Scenkonstmuseet finns flera tusen dockor bevarade. 

Dockmakarens verkstad

Lena Nymans Guldbagge

Scenskor. Abbas längst ner till höger.

Bellmans cittra

Ett av Strindbergs teatermanuskript

Pepparkakshus

Traditionen att tillverka pepparkakshus kommer från Tyskland. Pepparkaksbakning är en urgammal tradition, men seden att baka pepparkakshus uppstod först under 1800-talet. Kanske man inspirerades av Bröderna Grimms saga om Hans och Greta, där ju häxan bodde i ett pepparkakshus.
I den tyska staden Weissenberg finns världens enda pepparkaksmuseum, Alte Pfefferküchlerei.

Alte Pfefferküchlerei

Då mina barn var i tonåren och alltså fortfarande bodde hemma gjorde de ett pepparkakshus. 

Ulrikas och Mattias pepparkakshus från 1988

För många år sedan var jag på en utflykt till staden Nora. Det var julmarknad och det pågick en pepparkakshustävling. Deltagarnas bidrag fanns att beskåda i butikernas skyltfönster. Här är ett av dem.

Här i Stockholm finns Sveriges nationella centrum för arkitektur och design, Arkdes. Där utlyser man varje år en pepparkakshustävling. Årets tävling har just inletts! Vill du veta mer om tävlingsreglerna, gå in på Arkdes hemsida.
Så här såg några av 2021 års vinnande bidrag ut. Det sista är gjort på en förskola av 5-åringar!