Nycklar

I NE står följande:
En nyckel är en mekanisk del till lås, bestående av grepp och blad. Bladet är oftast tillverkat av metall, medan greppet kan vara av andra material, till exempel plast.
Nyckeln har två funktioner, dels att upphäva den spärrande koden i låset, dels att överföra vridkraften från handen till låshusets regel. Även plastkort till hotellås benämns nyckel, men detta innehåller endast rätt kod och ingen kraftöverförande egenskap.
Nyckeln har också en kulturhistoria dels inom religionen, men även inom den världsliga makten. Där finns den  i form av riksnyckeln bland riksregalierna, men också i hustruns sed att bära gårdens nyckelknippa som tecken på sitt husfrusdöme.
Tron på nycklars ontavvärjande kraft har lett till att de lagts i vaggor för att skydda spädbarn.

Erik den XIV: s riksnyckel

Själv har jag nu gamla dar en ansenlig samling nycklar. Säkert inget ovanligt. De flesta är naturligtvis aktuella och används också. Jag har även en liten hög med nycklar, som jag faktiskt inte vet vad de hör till.

Gamla nycklar. Den ena till en chiffonjé, den andra till ett bordsur.

Osäkert! Tror att de hört till några gamla dagböcker

Att lufta element med

Så här ser min bostadsnyckel ut idag. Nyckelringen är designad Georg Jensen och är en vinst i Konstföreningens lotteri. Hur man trär nycklar på den är rena intelligenstesten.

 Denna brosch fick jag av min pappa i samband med att Stockholm firade 700-årsjubileum. Den föreställer stadens nyckel.

Nyckelpigan hör till familjen skalbaggar och finns över hela jorden. I Sverige finns 64 arter.
Enligt Wikipedia är namnet nyckelpiga kopplat till Jungfru Maria. Nyckelpigan förknippades tidigt med Jungfru Maria, som enligt traditionen hade nycklarna till himmelriket

Japansk kokkonst

 

Vi har en liten restaurang vid Ropsten, som heter Kaiyo. Jag har aldrig haft anledning att utnyttja deras "take-away" förrän en dag tidigare i vintras, då jag var på väg hem från stan och det var rätt sent på dagen. Jag satt på tunnelbanan och klickade in en beställning på deras hemsida, som jag sedan kunde hämta då jag klivit av tunnelbanan och var på väg till bussen. Rätten jag valde hette Yakiniku. Det var strimlat nötkött med ris och grönsaker på koreanskt vis. Väl hemma kunde jag sedan avnjuta en riktigt god middag. Jag blev så betagen av denna måltid att jag började leta fram fakta kring japanska restauranger i Stockholm och japansk kokkonst.

Stockholms första japanska restaurang hette Seikoen och låg vid Tegelbacken. Jag minns att jag var där och åt någon gång på 1980-talet. Maten tillagades vid bordet. Det lär ha varit den första restaurangen som serverade sushi, som ju är en nyttig snabbmat. Det finns flera restauranger som serverar japansk mat. Miyakodori på Upplandsgatan lär vara en av de bästa. Den fick högsta betyg av DN:s krogkommision.

Yakiniku

Det japanska köket präglas av enkelhet och har formats av historia, religion och filosofi. Smaksättning och tillredningsteknik är viktigt, likaså att maten ser tilltalande ut. En måltid bör innehålla soppa och ytterligare tre rätter. Tillkommer ris och grönsaker. Man delar upp maten efter olika tillagningsmetoder: råa rätter, ångkokta rätter, soppor, nudelrätter, inkokta rätter, friterade rätter, grillade och stekta rätter, gryträtter och fonduer, pickles och sallader. Det som vi kallar efterätter verkar inte vara så vanligt. Men i samband med teceremonien serveras alltid småkakor.
Teceremonier ordnas ibland på Etnografiska museet.

Jacques Tati

För länge sedan läste jag artikel i en tidning som hette "Byn som Tati satte på kartan". Det var ett ovanligt trevligt och en smula originellt resereportage. Det brukar ju annars mest vara exotiska och exklusiva resmål man tipsar om. Byn heter Sainte-Severe-sur-Indre och ligger i mellersta Frankrike. Det var där Tati spelade in sin genombrottsfilm Fest i byn och gjorde därmed den lilla byn världskänd. Han hade själv huvudrollen som brevbäraren på cykel.

Byn har endast 800 invånare. Filmen spelades in 1947 och flera av byborna deltog som statister. För några år sedan öppnade man ett Fest-i-byn-museum och i artikeln rekommenderas ett besök där.

Jacques Tati hör till en av mina favoritregissörer/skådespelare. Han levde 1907 - 1982. Tatis storhet sägs bestå av hans suveräna behärskning kropp, gester och mimik, men kan också vara hans speciella blick på omvärlden. De flesta känner väl till hans mest berömda filmer. Förutom Fest i byn är det Semestersabotören och Mon onkel. Jag kan se dem hur många gånger som helst. De är tidlösa och vansinnigt roliga. Svt brukar visa dem ibland. Senast var det somras.