22 juni 2019

Nationalmuseum - en andra rundvandring





Jag har besökt Nationalmuseum flera gånger sedan det återinvigdes.  I mitt förra inlägg visade jag bilder från min första rundvandring bland konst och konstföremål från 1500- och 1600-talen.
Nu är det dags för 1700- och 1800-talen. Väggarna i rummen med 1700-tals konst är stilenligt målande i gult. Även här placerar man ibland målningar och möbler tillsammans, som på ovanstående bild, som föreställer Interiörer: Barn.


Elias Martin Utsikt över Paris 1766-68


Alexander Roslin Damen med slöjan 1768


Johan Tobias Sergel Faunen 1770


Karl Julius von Leypold, Ek och björk 1832

Carl Stefan Bennett Interiör från konstnärens bostad 1867

Edvard Bergh Sommarlandskap 1873



Bruno Liljefors, Katt på blomsteräng och Törnskateungar 1887
Paul Cézanne, Stilleben med statyett 1890-tal

13 juni 2019

Humlegården i Stockholm




Jag är väldigt förtjust i parker. De passar så bra att promenera i, då man har hund.
En park, som ligger mig extra varmt om hjärtat är Humlegården i Stockholms city. Jag gick i lågstadiet i skola på Sturegatan och vi hade våra raster förlagda till den parken. Så jag lärde mig tidigt vem Carl von Linné var.
Humlegården anlades redan 1619 då Gustav II Adolf bestämde att en "humlegård" för det kungliga hushållet skulle anläggas. Sedan dess har Humlegården varit både lustgård, nyttoträdgård, betesmark för kor och offentlig park med dansbanor och karuseller. För att uppmärksamma att det var 400 år sedan denna "humlegård" anlades, återskapar man idag en köksträdgård i 1600-talsstil. Den kommer dock bara att finnas under en begränsad period.


Redan på drottning Kristinas tid planterades troligen lindarna i alléerna. Huvuddragen i parkens karaktär härrör från 1870-talet då ett tidstypiskt slingrande gångsystem anlades och åtskilliga träd planterades. Vid samma tid uppfördes också Kungliga biblioteket.



I början av 1900-talet anlades en liten lekplan, som på 1940-talet utvecklades till en anläggning för parklek. Egon Möller Nielsens klätterskulptur "Tuffsen" sattes upp i lekparken 1949.



Vid foten av Floras kulle ligger en "vattenbutik" för friluftsservering. Numera är det en restaurang, som heter Omnipollos Flora, som innehar platsen.


Här är en bild, som jag tog för flera år sedan, då hunden och jag promenerade i Humlegården


4 juni 2019

Teater för barn




Barn - liksom vuxna - behöver uppleva konstnärliga uttrycksformer, inte bara "till lust", utan också som redskap för att förstå sig själva och omvärlden.
Teater för barnpublik kom ungefär samtidigt med de särskilda böckerna för barn i och med "upptäckten av barndomen" någon gång under 1700-talet.
Barnteater var länge liktydigt med sagospel för barn på de professionella teatrarnas familjeföreställningar under jultiden. "Peter Pan" och "Snövit" är några exempel.
Dockteater började visas  Stockholm redan på 1850-talet.
Mikael Meschkes marionetteater i Stockholm skapade under 1960-talet minnesvärda förställningar, till exempel "Nalle Puh" och "Trollkarlen från Oz".
Ungefär samtidigt kom de fria teatergrupperna med särskilda insatser för barn och ungdom och en mera pedagogisk och ideologisk medveten teater etablerades, ofta i dialog med publiken (NE).

Barnteater spelas på flera ställen i Stockholm. Tillsammans med något av mina barnbarn har jag vid några tillfällen besökt Dockteatern Tittut och tittat på en föreställning. De  kan innehålla både vuxna skådespelare och dockor med inslag av musik, sång och dans. Alltid mycket sevärda!
Foajén är dekorerad med rekvisita från tidigare föreställningar. En sevärdhet bara det.
Bilden ovan är från Den vilda bebin.

Mitt yngsta barnbarn Ralf är för första gången på väg in till teatern våren 2019.


Man kan busa litet i väntan på att teatern skall börja.


Efter föreställningen, som hette Vill ha hund, får barnen komma fram och klappa hunden.


Här är en bild tagen 2016 då Ralfs storebror Artur för första gången besökte teatern. Personen till vänster är en av skådespelarna.

Boken om Alfred Nobel

Den 10 december var det Nobeldagen. Stor fest för alla nobelpristagarna! Själv har jag just plöjt igenom Ingrid Carlbergs biografi över Alf...