Charlie Chaplin (1889-1977) hör till en av mina favoriter. Både som regissör och som skådespelare. Jag älskar hans filmer. Stadens ljus är den jag tycker mest om. Chaplin utvecklades verkligen konstnärligt.
Jag läste hans memoarer för en tid sedan och blev rätt besviken. Jag saknar beskrivningen av just den konstnärliga utvecklingen. Han skriver mest om kändisar han träffat och pengar han tjänat. Man kan ju för all del förstå att detta var viktigt för honom. Han hade ju en sådan tragisk barndom.
Psykoanalytikern Stephen Weissman gav 2008 ut en bok som heter "Chaplin. A Life". Boken betecknas som en postum psykoanalys av Chaplin. Weissman tar upp de svåra förluster, som drabbade Chaplin i barndomen och menar att detta skulle kunna förklara räddningstemat, som så ofta kommer tillbaka i hans filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar