10 oktober 2021

En vacker dag av Tomas Bannerhed



Tomas Bannerhed är född 1966. Han är uppvuxen på landsbygden i Småland. 
Han debuterade 2011 med romanen Korparna, som han vann Augustpriset för. Han har även medverkat i radio med programmet Bannerheds bevingade vänner.
Jag har faktiskt träffat honom på en författarkväll i Akademibokhandeln för några år sedan. Där berättade han bland annat om hur det var att växa upp på landsbygden och om förväntningarna att han skulle ta över jordbruket, men att han inte var det minsta intresserad. Så plötsligt, då han blivit äldre, kom naturintresset och fyllde hans liv.
Hans sätt att skriva påminner om Harry Martinson och Sven Rosendahl.
Boken En vacker dag kom ut 2021. Det är en naturdagbok där Tomas skriver om en dag på Lovön utanför Stockholm. Han registrerar djur och natur timme för timme, men för även in personliga hågkomster och synpunkter.
Jag läste boken som ljudbok. Det passade alldeles utmärkt, eftersom man lagt in flera fågelläten i stället för de illustrationer, som man får om man läser pappersboken.
Jag tyckte mycket om boken.
Visst känner man igen det där med naturintresset som väcks till liv då man blir äldre. Då man var yngre var naturen en självklarhet. Det är först nu, då jag blivit äldre som jag fått mer tid och intresse för att faktiskt stanna upp, iaktta och försöka lära mig litet mer om naturen. Enda problemet är att jag inte är någon morgonmänniska, så det där att ge sig ut klockan 04.00 på morgonen för att lyssna på fåglar är uteslutet. Dessutom bör man helst ha tillgång till bil för att komma ifrån bebyggelsen. Man får trösta sig med att blommor och fåglar faktiskt finns i ens närhet under dagarna också. Det gäller bara att stanna upp, titta och lyssna. Kanske ta med sig en kikare också.

1 oktober 2021

Lidingö museum


Villa Fornboda med Lidingö museum

Här på vår ö har vi ett eget museum. Det är inrymt i en byggnad som heter Villa Fornboda. Huset, som är från början av 1900-talet, har använts till bland annat konditori, småskola och frisörsalong. Sedan 1998 hyrs huset av Lidingö hembygdsförening som här driver Lidingö museum.


Interiör från museet

Köket

I museet finns den permanenta utställningen Historien om Lidingö. Dessutom pågår det hela tiden olika  temautställning. Just nu pågår en utställning, som heter Från AGA till Dalénum. 



Från Agautställningen 

Det finns en bok med samma namn, skriven av Ibb Jensen. Utställningen och boken beskriver en intressant tid i vår industrihistoria.



Huset är en kulturell mötesplats för lidingöbor och andra intresserade. Här erbjuds kultur- och musikprogram samt filmkvällar. 
Lidingö museum är en del av Lidingö hembygdsförening och allt arbete vid museet sker på frivillig grund. Flera arbetsgrupper finns, som är engagerade i att hålla museet öppet, skapa utställningar och program, sköta hembygdsföreningens samlingar och lokalhistoriska arkiv med foton och annan dokumentation om Lidingö. Bildarkivet har nyligen blivit digitaliserat och kan nu nås av vem som helst via hemsidan.

Här har vi några av värdinnorna

Själv har jag än så länge endast gjort en blygsam insats som värdinna på museet. Jag hann arbeta två gånger innan pandemin slog till och stängde museet. Nu har museet öppnat igen och jag fick äntligen möjlighet att ta ytterligare ett pass.
Alla faktauppgifter har jag tagit från hembygdsföreningens hemsida.

  Välkomna till Lidingö museum!



17 september 2021

Hotell och pensionat



Vad ett hotell är vet vi ju alla, men hur är det med pensionat? Enligt Wikipedia är det främst serviceutbudet som skiljer sig åt mellan hotell och pensionat.
Det som är speciellt för pensionat, är att man oftast har helpension vilket omfattar hela utbudet från logi, städning, mat och aktiviteter. Närheten till vackra omgivningar och sevärdheter är också en del av pensionatets utbud.  På ett pensionat brukar det ju också bli en rätt familjär stämning eftersom många av gästerna återkommer år från år. 
Pensionaten hade sin blomstringstid från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De uppkom under en tid då ångbåtar och järnvägar transporterade allt fler resenärer och turister. Pensionat blev mycket populära för personer som ville lämna vardagen för ett boende på landet. 
Så har vi ju det där med badlivet i Mölle!
Det kan man läsa om i en bok som heter "Här ha vi det ljufveligt" av Erik Magnusson och Frederic Täckström. Jag hittar ett avsnitt om Pensionat Solhem , som drevs under början av 1900-talet  av familjen Wallentin. Pensionatet låg precis vid havet och verkar ha haft just den där familjära stämningen. Bilden ovan är tagen där.

Jag letar vidare i en annan bok, som heter Klassiska hotell och äkta pensionat. Den är från 2006 och innehåller en beskrivning av flera ännu fungerande pensionat. Ett som jag absolut skulle kunna tänka mig att besöka, är Pensionat Solgården i Grisslehamn. Vad sägs om, att efter en skön dag vid havet, slå sig ner här någonstans för en stunds kortspel?




Ett annat pensionat hittar man på södra Gotland. Det är Pensionat Holmhällar, där man bor nära naturen. Pensionatet ligger inbäddat i en tallskog och det är nära till havet och raukfält.
Filmen Pensionat Oskar spelades in här.






Ännu ett pensionat, som jag skulle kunna tänka mig att ta in på, är Pensionat Granparken i Norrtälje. Numera kallas det för Hotell Pensionat Granparken. Nog känns det lockade då man annonserar att gästerna kan få kaffe/te på rummet, även om jag själv skulle föredra att sitta på verandan. I vissa rum är husdjur tillåtna.





6 september 2021

Några augustidagar på Gotland



I mitten av augusti tillbringade jag några dagar på Gotland tillsammans med min dotter Ulrika och äldsta barnbarnet Pontus.
Vi hyrde en lägenhet i Visby och gjorde utflykter med bil. Det var exakt 50 år sedan jag besökte Gotland. 
Landskapet med sin speciella geologiska uppbyggnad får en för Sverige unik topografi. Till exempel har erosionen och vittringen på flera ställen isolerat 50-150 meter breda raukar, vilka liksom grottorna tilldragit sig stor uppmärksamhet.
  
Första utflykten gick norrut. Vi började med ett kort besök i Själsö fiskehamn och åkte sedan vidare till Lummelundagrottan.
Vet ni vad en speleolog sysslar med? Jo, han/hon utforskar grottor! 
Berggrunden på Gotland består ju till stor del av kalksten. Dess ursprung är ett korallrev långt nere vid ekvatorn, som under 400 miljoner år sakta rört sig uppåt till sin nuvarande plats mitt i Östersjön. Kalksten utgör en perfekt miljö för håligheter att bildas i. Grottan i Lummelunda är ett bra exempel på det. I dagsläget har drygt 4 km grotta utforskats och kartlagts, men nya delar upptäcks årligen av grottforskare. Grottans hela utbredning är med andra ord ännu inte känd. (Faktauppgifterna från grottans hemsida).
Sedan gick färden till Fårö för att beundra raukarna vid  Digerhuvud och Langhammar.

Pontus och Ulrika vid den ursprungliga ingången till Lummelundagrottan


Lummelundagrottan

Lummelundagrottan


Raukar vid Digerhuvud

Nästa utflykt  bilade vi österut och besökte Katthammarvik, där vi stannade till vid Katthammarsviks Hantverkshus. Sedan åkte vi vidare till Ljugarn, Gotlands populäraste badort. Det kan man förstå, då man vandrar på den kilometerlånga  sandstranden.


 

Sista dagen koncentrerade vi oss helt på Visby: Ringmuren med de olika portarna, S:t Karins kyrkoruin på Stora torget och Almedalen, som ju egentligen bara är en normalstor park.
Det absolut finaste var Botaniska trädgården. Trädgården ägs av sällskapet DBW (De badande Vännerna), som också ansvarar för driften i samarbete med Region Gotland.






Almedalen


Botaniska trädgården

Vi åt ofta på restaurang. Jag blev oerhört imponerad av all den goda maten. På bilden är det Carpaccio och friterad brieost. Längst upp någon tacorätt, som jag inte minns namnet på.

                        

                                                                             Foto:Ulrika Wandler


26 augusti 2021

Siggebovägen


Hunden och jag brukar ofta promenera i trakten runt Siggebovägen här på ön.
Jag har alltid undrat var namnet Siggebo kommer ifrån. Jag kontaktade vår Hembygdsförening och fick veta att en man vid namn Axel Oscar Sigfrid Wadström en gång i tiden byggde en stor villa i området och villan senare kom att kallas Siggebo. Den finns inte kvar längre.
Det finns en liten hundpark i området, som vi utnyttjade mycket då hunden var yngre och gillade att rusa omkring. Nu har hon inte så stort behov av det längre. Men skulle det vara sådan tur att någon kompis finns i parken, då går hon gärna in och umgås en stund. Bilden är tagen för två år sedan, då Stella träffade på både Molly och Ida i parken.


Siggeboområdet består huvudsakligen av flerfamiljshus, mest bostadsrätter. Gårdarna är välskötta och på många är det ordnat med fina uteplatser och planteringar. Bilden med rosorna tog jag mitt i högsommaren och lade ut på Facebook. Tyckte den var så rolig och skrev att "många kämpar för att få det fint på sina balkonger. Man kan göra så här i stället. Man låter den gemensamma planteringen göra jobbet!"



Mysig uteplats!
Till vänster skymtar ett av Lidingös äldsta kvarvarande flerfamiljshus. Uppfört 1913.

Siggebogårdens äldreboende

Det är inte bara en massa hus i området, utan också en del grönska. I denna lilla skogsglänta promenerar gärna hundägare med sina hundar.
Naturligtvis finns det också en lekpark för barnen. Den ser inte så märkvärdig ut just nu, men kommer att få en ansiktslyftning senare i höst. Lika tur att det inte var några barn där. Som ni vet kan det vara känsligt att fotografera barn och sedan lägga ut bilderna på nätet.






Det finns en hel del företagare i området. En av dem, som jag regelbundet anlitar, är Ulrika på Fotjouren. Hon erbjuder medicinsk fotvård.



15 augusti 2021

Återblick på sommaren 2021

Tidigt på sommaren såg jag till att besöka utställningen med Anders Zorns målningar på Nationalmuseum. Så roligt att få se och uppleva denna underbara utställning. Många målningar har man ju sett på bild tidigare, men det är något helt annat att se dem i verkligheten.
Utställningen pågår till den 29 augusti.

Anders Zorn Sommarnöje 1886

En bokad resa till Bohuslän i mitten av juni blev inställd på grund av för få anmälningar. Förvånansvärt, tycker jag. Just Sverigeresor borde väl vara väldigt attraktiva nu, när allt börjar komma i gång. Utomlandsresor vill man kanske vänta med, men för den som känner sig ressugen är ju en Sverigeresa ett bra alternativ.
I stället bokade jag en vecka i samma stuga på Resarö, som hunden och jag bodde i förra sommaren. Det är nog den mest lyxiga sommarstuga jag någonsin bott i.
Ni skall veta att jag har varit med om ganska många olika typer av sommarboenden genom åren, långtidshyrt, korttidshyrt och även sådant jag ägt själv. Jag har suttit och läst vid en fotogenlampa, jag har hämtat vatten i en brunn, jag har duschat med hjälp av en campingdusch, jag har somnat till ljudet av vågskvalp och naturligtvis besökt ett antal torrdass. 
Nu, i denna stuga på Resarö, har jag det riktigt lyxigt. Dusch, vattentoa, wi-fi och FÄRGTV! Man blir äldre och måste ha det bekvämt även om det bara är under en kort tid.

Stugan på Resarö. Hunden Stella sitter på verandan och vaktar.

I början av sommaren, innan det blev för varmt, ägnade jag litet tid åt min akvarellmålning Jag har nu helt snöat in på blommor. Jag förstår att många gör det, för det är nämligen relativt enkelt att måla blommor. Jag hittade flera instruktionsfilmer på Youtube.



Jag har i många år försökt få det fint på balkongen med hjälp av olika växter. Ibland har det gått bra, ibland inte så bra. Jag har svårt att ta mig till en handelsträdgård, så i år handlade jag för första gången växter hos odla.nu Det är en internetbutik, som levererar växter antingen hem direkt till bostaden eller till närmsta utlämningsställe. Det blev väl sisådär. Några plantor tog sig aldrig, men flera blev över förväntan bra och har varit till mycket glädje. 


Paranasalvia

Oxalis


Solros, köpt som planta från Mathem.

Men sommaren är inte riktigt slut än. Nästa vecka väntar några dagars vistelse på Gotland. Det är exakt 50 år sedan jag var där. Jag räknar med att ge denna resa ett eget inlägg.


7 augusti 2021

Böcker och TV under sommaren

Det hör ju till att man skall läsa en klassiker på sommaren. I år blev det Törnfåglarna av Colleen McCullough, som gavs ut 1977. Boken kvalar väl inte riktigt in bland de litterära klassikerna och är ju  inte heller särskilt gammal, men jag vet faktiskt inte vad man kallar en sådan här bok. Halvklassiker eller kanske bara bestseller? 
Jag har alltså inte läst den tidigare och inte heller sett TV-serien, som visades 1983. Den blev tydligen en enorm succé, men jag arbetade ibland på kvällarna på den tiden. Gjorde jag inte det hade jag helt enkelt inte tid att titta på TV. Det var intressant att få läsa den. Det är en bred familjeroman, som utspelar sig i Australien. Jag gillade mest djur- och naturskildringarna. Men kärlekshistorien kändes inte riktigt trovärdig, även om jag förstått att den berörde många. Den här typen av romaner skrivs väl inte längre.


Nästa bok är Svenska kvinnliga pionjärer skriven av Eva-Karin Gyllenberg.. Den innehåller 40 reportage om kvinnor, som på olika sätt gjort sig bemärkta. Det är företagare, idrottare, läkare, konstnärer osv. Enda felet med denna bok är att reportagen är alldeles för korta. Men är man riktigt intresserad av någon av dessa personer, går det säkert att hitta en hel biografi. 



Utbudet av ljudböcker på biblioteket har blivit så begränsat att jag har gett upp och gått över till att  abonnera på strömningstjänsten Bookbeat. Där kan man alltså få ljudböcker och e-böcker direkt in i mobilen eller på sin surfplatta för en kostnad av 100 kronor i månaden. De har ett mycket brett urval, som passar mig alldeles utmärk. Så bekvämt!
Sommarens lyssning blev Kometen kommer av Tove Jansson. Litet udda kanske, men jag har bara läst någon enstaka barnbok av Tove Jansson tidigare och kände att jag ville bredda mig. Framför allt ville jag bekanta mig litet mer med de olika karaktärerna i Mumindalen. En utmärkt uppläsning av Mark Levergood.




För oss som inte är sportintresserade var utbudet i SVT väldigt begränsat under sommaren, så jag letade på SVTplay för att se om det fanns någon serie, som jag missat och borde se.
Som ni nog hört planerar man att göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan. När jag läste om detta i tidningen, insåg jag att jag faktiskt inte sett den tidigare versionen, som visades första gången 1964. Den var klart sevärd och hade hög mysfaktor.
Något helt annat har jag följt på HBO. Det är den spanska serien Patria. En oerhört gripande serie om tiden då ETA förde sin terror i Baskien. Den skildrar framför allt hur denna tid kom att drabba offren och deras anhöriga, men handlar även om försoning. Fantastiska skådespelarprestationer!

 

27 juni 2021

Trevlig sommar!

 Jag önskar alla mina läsare en riktigt trevlig sommar. Bloggen återkommer i början på augusti.






16 juni 2021

Promenad i Gåshaga

Gåshaga ligger längst ut på södra Lidingö vid Höggarnsfjärden och Hustegafjärden. Tidigare låg här industrier och båtvarv och även ett värdshus. Numera är området bebyggt med exklusiva villor, radhus och flerfamiljshus. En del har egen båtplats. Det finns också några restauranger.
Gåshaga brygga ligger här och är en utpost mot Stockholms norra skärgård. Där har jag stått många gånger och väntat på båten ut mot Vaxholm och Gällnö.
En vacker dag i början av juni tog hunden och jag tåget till Gåshaga brygga och tog en liten promenad i området. Vi började med att gå upp en bit i området för att sedan gå ner mot havet.
På den första bilden syns några äldre röda hus. Uppriktigt sagt vet jag inte så mycket om dem, men jag gissar att de finns kvar från tiden då det låg industrier i området och att de förmodligen innehöll tjänstebostäder. De ger en spännande kontrast mot alla nybyggda hus.




Vi promenerar ner mot havet, som syns längst bort


En liten badö med strand 

Restaurang Bryggan. Endast öppen kvällstid.

Mycket båtar. Några villor syns längst bort.


Skärgårdsbåten anländer till Gåshaga brygga. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.

Venus sittande på en snäcka. Skulptur av Carl Milles.


Medan vi väntade på tåget hem, satt vi och tittade på det gamla stationshuset.

En vacker dag av Tomas Bannerhed

Tomas Bannerhed är född 1966. Han är uppvuxen på landsbygden i Småland.  Han debuterade 2011 med romanen Korparna, som han vann Augustpriset...