23 maj 2024

Reserapporter



 

Det är alltid roligt när familjemedlemmar är ute och reser, speciellt om det är litet ovanliga resmål. Denna vår har jag kunnat ta del av hela två reserapporter med bilder från litet mer exotiska platser.
Mitt barnbarn Lukas, som just fyllt 21 år, har tagit ett sabbatsår och gett sig iväg på rundresa i Asien. Han har varit i Thailand en tid och åkte sedan vidare till Vietnam. När jag ringde och pratade med honom visade det sig att han just hade rest vidare och nu befann sig i Sydkorea. Han är så entusiastisk och stormtrivs!  
Sydkorea känner man ju rätt bra till, men hur är det med Vietnam?
Jag tillhör den generation, som främst förknippar landet Vietnam med det förfärliga kriget som pågick under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Jag insåg att jag egentligen inte vet så mycket om hur det ser ut där idag. 

Ett uppror mot kolonialmakten Frankrike 1946 blev inledningen till tre årtionden av krig. Sedan landet delats 1954 utbröt strider mellan det kommunistiska Nordvietnam och det USA-stödda Sydvietnam. När kriget var över och landet kunde återförenas 1975 hade flera miljoner vietnameser mist livet. I dag är Vietnam en kommunistisk enpartistat med marknadsekonomi.
Det långsträckta Vietnam domineras av två tättbefolkade deltaområden. Landet har 98 miljoner invånare. Huvudstad är Hanoi. Inom jordbruket är den viktigaste grödan ris. Landet har också en väl utvecklad industri.
Jag hittar inte så mycket uppgifter om turismen, men antar att den är betydelsefull. Jag ser ofta annonser från reseföretag, som frestar med spännande resor dit.
Bilderna är Lukas egna. 

Vietnam

Lukas


Lukas med nyfunnen flickvän

I maj månad gjorde min son Mattias två kortare resor till Nordmakedonien. Han arbetade där som valobservatör. Vad gör då en valobservatör? Jo, det börjar med att ett land någonstans i världen skall hålla ett val och skickar en inbjudan till  EU eller OSSE om att observera valet. Sveriges regering tar sedan ställning till de kommande valobservationsinsatserna, som vi inbjuds att medverka i och beslutar till vilka av insatserna som Sverige ska bidra med personal. Observatörerna skickas sedan i väg och får till uppgift att följa valprocessen under en kortare eller längre tid. De rapporterar bland annat om hur den lokala vallagen följs och om hur de lokala medierna rapporterar om valet.

Hur mycket visste jag då om om Nordmakedonien? Inte mycket, så där var jag också tvungen att läsa på.
Landet ligger på Balkanhalvön och tillhörde tidigare Jugoslavien.1991 utropade landet sin självständighet. Landet hette tidigare Makedonien, men efter en långvarig konflikt med Grekland bytte landet namn till Nordmakedonien.  Landskapet är övervägande bergigt. Huvudstaden heter Skopje.
Nordmakedonien är till stora delar ett jordbruksland, men det finns även en del industri. Landet har drygt 2 miljoner invånare och är ett av de fattigaste i Europa.




Skopje


14 maj 2024

Buster Keaton




Buster Keaton, som föddes 1895, var en amerikansk filmskapare och komiker. Hans föräldrar var vaudevilleartister och han uppträdde i tidig ålder tillsammans med dem. Han uppträdde både som akrobat och clown.
När han blev äldre kom han att söka sig till filmen. Han gjorde några kortfilmer innan han gick över till riktiga spelfilmer. Där kom han att visa sitt verkliga mästerskap som ironisk berättare och aktör. I den första filmen Tro, hopp och kärlek parodierade han den historiska episodfilmen och i Krut, kulor och kärlek (båda från 1923) sydstaternas berömda gästfrihet. Ett återkommande motiv var kampen med tekniken, ofta som en kamp om kontroll över ett framrusande fordon eller en farkost på drift. Detta  nådde sin fulländning i hans mästerverk Så går det till i krig (The General) från 1927. Där spelar han en lokförare som utför hjältedåd under det amerikanska inbördeskriget. Många scener är halsbrytande. Några stuntmän lär aldrig ha använts i hans filmer. 


Ur filmen Så går det till i krig

Att Buster Keaton som en gimmick aldrig ler, renderade honom det något missvisande smeknamnet "Stenansiktet". I själva verket kom hans skiftningar och minspel att bli en skicklig kontrast till den dramatik som utspelade sig i filmen.
Han arbetade under många år som producent, manusförfattare, regissör och skådespelare . Sedan kom en nedgångsperiod, där han bara sporadiskt medverkade i olika filmer.
Buster Keaton avled 1966.
På strömningssajten  Cineasterna finns flera av hans filmer. Jag slog mig ner i soffan och tittade på Så går det till i krig. Det är ju en rätt gräslig titel på en film, men den var verkligen spännande och välgjord och trots det allvarliga innehållet, rätt beskedlig. Rekommenderas!

Faktauppgifterna har jag tagit ur Nationalencyklopedin.



5 maj 2024

Boktips: Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam


Jag har läst Maria Ernestams senaste bok Tjuvlyssnaren.
Den handlar om Karl-Gunnar Hammarkvist som är 64 år och lever ensam. Han är ekonom på ett åkeri och bor i en evakueringslägenhet under tiden som hans egen renoveras. Det är mycket lyhört i huset och en dag råkar han överhöra ett samtal hos grannen. Samtalet väcker starka minnen och känslor och han blir helt besatt av att försöka få tag på den person han hört berätta något.
Romanen kan sägas handla om ensamhet, förträngda minnen och möjligheten till försoning. Allt eftersom berättelsen djupnar övergår den till att bli som en thriller. 
Stilen påminner mig om en av mina favoritförfattare - Håkan Nesser. 


Jag har tidigare läst Alltid hos dig av samma författare. Det är en släkthistoria, som jag tyckte var mycket fängslande. Jag gillar framför allt Ernestams språk. Hon är verkligen stilsäker.

Trots att Maria Ernestam är mycket produktiv, är hon förvånansvärt okänd för många. Hon föddes 1959 i Uppsala och är inte bara författare utan också journalist. Hon har bott många år utomlands och bor numera i Stockholm. Hon har en jättefin hemsida, där jag kunde hämta alla dessa bilder. Den sista föreställer författaren själv.


28 april 2024

Penjoar

Axel Edelfelt, Parisisk kvinna i peignoir

Vad är en penjoar? Ordet kommer från det franska ordet peigner, som betyder kamma. Då anar ni nog vad det är! Det är en kamkofta. I Nationalencyklopedin får man veta litet mer om detta plagg:
En peignoir (eller penjoar) är en puderkappa, ett capeliknande plagg, som under 1700-talet främst användes av män för att skydda kläderna, då de pudrade frisyren. Sedan 1830-talet har ordet använts om en dams lätta morgonrock eller kamkofta.

Om man så tittar på ordet kamkofta står det följande:
Kort, vid ofodrad damjacka, ibland i form av en kort cape, vilken fram till mitten av 1900-talet användes morgon och kväll vid kamning och borstning av håret.
Ja, hur som helst är detta ett plagg som har funnits länge och som uppenbarligen använts både av män och kvinnor och också haft litet olika funktion och utseende.
Själv minns jag att jag hade en kamkofta i tonåren under de år som jag sprayade håret. Det gällde alltså att skydda kläderna från hårsprayen! Det var egentligen ingen kofta, utan bestod bara av ett tunt skynke i nylon med ett band att knyta under hakan. Det liknade egentligen mest en stor krage kantad med en snofsig volang. 
Det som ovan kallas "en dams lätta morgonrock" eller en "vid ofodrad damjacka" skulle jag snarare kalla bäddkofta/jacka eller om det möjligen kan vara fråga om negligé.
En riktig bäddkofta, liknande den blåa som finns på bilden i slutet av inlägget, minns jag att min mamma hade. Det var en liten kort jacka i ett sidenliknande tyg, som hon hade på sig då hon låg i sängen och läste. Jag tror att hon hade den på sig för att hålla sig varm på överkroppen.
På Digitalt museum kan man hitta en del bilder.


Penjoar från ca 1920. Nordiska museet.


Kamkofta från 1940-talet. Digitalt museum



Bäddjacka från 1950-talet. Digitalt museum.



17 april 2024

Lidingö vårsalong och konstrunda 2024

Årets vårsalong i Lidingö stadshus pågår den 13 - 28 april. Vårsalongen avslutas med den så kallade Konstrundan. Den pågår 26, 27 och 28 april. Just dessa tre dagar är det flera konstnärer, som håller sina ateljéer öppna för allmänheten. Nedan ser ni vilka som deltar och var de håller hus. Klicka på bilderna, så blir de större och tydligare.



I dag gjorde jag ett besök på vårsalongen i  Lidingö stadshus och tog några bilder på konstverken. Så många fina saker!

Anki de Morais, Wild bouquet




Catti Åsélius Lidbeck, Pearl

Elisabeth Megner, Siluettlek

Erik Andersson,  Midsommarbukett

Erik Anker,  Adagio

Ingrid Hallström, Vårbruk

Ingela Andersson,  Släppa taget


Jannike Simonsson, Abstrakt 1

Jonas Melcherson, Hus i Bö


Leif Ahrle, Tänk med hjärtat

Lena Lindqvist, Kontakt

Liselott Toresdotter Lindberg, Gädda


12 april 2024

Boktips - om kungligheter


Jag har haft en ambition att läsa in mig litet på svenska drottningar. 
I vintras läste jag en mycket intressant biografi över drottning Hedvig Eleonora och hennes tid, skriven av Eva Helen Ulvros.
Nu under våren har jag läst ännu en bok i samma genre. Den handlar om drottning Joséphine, kung Oskar I:s gemål. Boken har skrivits av prinsessan Christina fru Magnusson i samarbete med Carl Otto Werkelid. Den heter Joséphine -  avlägsen i tid men nära mig.
Joséphine kom till Sverige 1823 som sextonåring. Hon kom att bli prinsessan Christinas farfars farsfars mor. Hon var kronprinsessa i två decennier och därefter Sveriges och Norges drottning under femton år och därefter änkedrottning lika länge. Hon födde fem barn.
Hon var djupt engagerad i samhällsfrågor och gjorde viktiga insatser för en social, religiös och humanitär utveckling. Hon var djupt troende katolik vilket skapade en del svårigheter, men som hon ändå lyckades bemästra.
Boken var mycket intressant att läsa och har dessutom en vacker grafiskt design.

Prinsessan Christina har tidigare gett ut en bok om en av sina andra anmödrar. Den heter Hon kallades Daisy - att finna en farmor och handlar om kronprinsessan Margareta, som gick bort redan vid 38 års ålder. Hon var Gustav Adolf VI:s första hustru. Hon födde fem barn och kom alltså att bli farmor till prinsessan Christina och hennes syskon.
I den boken ger prinsessan Christina ett väldigt fint porträtt av en mycket älskad kronprinsessa, som  bland annat känd för sitt stora intresse för trädgårdskonst.



Det som har varit extra intressant med dessa böcker är, att de inte bara är personporträtt, utan att de dessutom  ger en tidsbild av Sverige under den tid personerna levde.


 

31 mars 2024

I min omgivning just nu



En dag i slutet av mars  promenerade jag runt i mitt bostadsområde på Lidingö och tog några bilder. Området heter Torsviksplatån och består huvudsakligen av flerfamiljshus byggda på 1940- och 1950-talet. Det var de första höghusen på ön. I dag är så gott som samtliga omvandlade till bostadsrätter. Det finns även låghus och några enstaka villor.
Området ligger på en höjd och på många ställen har man en fantastisk utsikt. Området ligger mycket centralt - 10 minuters promenad till Lidingö centrum och bara några minuters promenad för att komma till Lidingöbroarna. Det negativa är att en del är besvärade av trafikbuller eftersom tillfartsvägarna till och från ön finns i närheten.
I området finns en populär park som heter Torsviksparken. Parken har en liten damm, lekredskap för barnen, soffor för oss gamlingar och gräsytor för soldyrkare och hundar.  
Det finns några småföretagare i området.
Flygbilden i inledningen är lånad från Hemnet.

Här är den utsikt som möter mig, då jag kommer ut från min port. I mitten syns hotell Foresta och till höger Värtahamnen.


Nybyggt hus

Några villor inne i skogsgläntan


Torsviks förskola

Min hund Stella har många kompisar i området. Här hälsar hon på en av dem. 


Tobaksaffären

Begravningsbyrån

Lokala mäklarbyrån






Torsviksparken i marsskrud




22 mars 2024

Svenskt tenn 100 år



I år är det hundra år sedan firman Svenskt tenn grundades. 
Jubileumsåret invigdes med lanseringen av textil Svenskt tenn Est. 1924 - ett mönster som ursprungligen gick under namnet "Stockholm" när det formgavs av Josef Frank 1949 /1950. Mönstret består av stockholmskartor.
När det nu lanseras har texten Svenskt tenn Est. 1924 lagts till i textremsorna som flätar samman motivet - en hyllning till de hundra år under vilka företaget funnits och verkat i centrum av den svenska och internationella designscenen. 
Detta uppmärksammas naturligtvis i den eleganta butiken på Strandvägen.
Om jag skall vara ärlig är väl detta mönster inte något som jag skulle ha valt, men det är definitivt originellt









I boken Estrid Ericson en biografi kan man läsa om hur firman uppstod. Boken är skriven av Hedvig Hedqvist och otroligt intressant. Jag är dock litet besviken på bildmaterialet. Många bilder är väldigt små.
Estrid Ericson, som alltså var den som grundade firman, levde 1894 - 1981.




Man kan ju tycka att namnet Svenskt tenn är litet märkligt och i boken får man en förklaring till detta. Det började med en firma på Kungsholmen, som tillverkade föremål i tenn, konstigare än så var det inte. När företaget sedan växte, flyttande till Strandvägen och började med möbler och tyger hade man planer på att byta namn, men insåg att det var för sent. Företaget var så väl etablerat och välkänt att man avråddes från att ändra.










Jag har inte handlat i butiken många gånger, men ibland unnat mig att bara gå runt och titta på de vackra inredningsföremålen.

Nu är det ju så, att det är inte bara soffor för 100 000 kronor och tyger för 2000 kronor per meter, som säljs. Det är så mycket annat. Det finns dukar, väskor och smycken. Dyrt, men överkomligt. Man kan till och med bara nöja sig med att köpa en bunt servetter. Naturligtvis finns här massor, som passar att ge bort som present. De har även en onlinebutik.
Nedan en bricka med mönster av Josef Frank, som jag själv fått som present. 





När jag var inne hos en granne strax efter jul visade det sig att hon fått ett så kallat Önsketräd från Svenskt Tenn i julklapp. Så här ser det ut.





Reserapporter

  Det är alltid roligt när familjemedlemmar är ute och reser, speciellt om det är litet ovanliga resmål. Denna vår har jag kunnat ta del av ...