Siggebovägen

Hunden och jag brukar ofta promenera i trakten runt Siggebovägen här på ön.
Jag har alltid undrat var namnet Siggebo kommer ifrån. Jag kontaktade vår Hembygdsförening och fick veta att en man vid namn Axel Oscar Sigfrid Wadström en gång i tiden byggde en stor villa i området och villan senare kom att kallas Siggebo. Den finns inte kvar längre.
Det finns en liten hundpark i området, som vi utnyttjade mycket då hunden var yngre och gillade att rusa omkring. Nu har hon inte så stort behov av det längre. Men skulle det vara sådan tur att någon kompis finns i parken, då går hon gärna in och umgås en stund. Bilden är tagen för två år sedan, då Stella träffade på både Molly och Ida i parken.

Siggeboområdet består huvudsakligen av flerfamiljshus, mest bostadsrätter. Gårdarna är välskötta och på många är det ordnat med fina uteplatser och planteringar. Bilden med rosorna tog jag mitt i högsommaren och lade ut på Facebook. Tyckte den var så rolig och skrev att "många kämpar för att få det fint på sina balkonger. Man kan göra så här i stället. Man låter den gemensamma planteringen göra jobbet!"

Mysig uteplats!
Till vänster skymtar ett av Lidingös äldsta kvarvarande flerfamiljshus. Uppfört 1913.

Siggebogårdens äldreboende

Det är inte bara en massa hus i området, utan också en del grönska. I denna lilla skogsglänta promenerar gärna hundägare med sina hundar.
Naturligtvis finns det också en lekpark för barnen. Den ser inte så märkvärdig ut just nu, men kommer att få en ansiktslyftning senare i höst. Lika tur att det inte var några barn där. Som ni vet kan det vara känsligt att fotografera barn och sedan lägga ut bilderna på nätet.

Det finns en hel del företagare i området. En av dem, som jag regelbundet anlitar, är Ulrika på Fotjouren. Hon erbjuder medicinsk fotvård.

Återblick på sommaren 2021

Tidigt på sommaren såg jag till att besöka utställningen med Anders Zorns målningar på Nationalmuseum. Så roligt att få se och uppleva denna underbara utställning. Många målningar har man ju sett på bild tidigare, men det är något helt annat att se dem i verkligheten.
Utställningen pågår till den 29 augusti.

Anders Zorn Sommarnöje 1886

En bokad resa till Bohuslän i mitten av juni blev inställd på grund av för få anmälningar. Förvånansvärt, tycker jag. Just Sverigeresor borde väl vara väldigt attraktiva nu, när allt börjar komma i gång. Utomlandsresor vill man kanske vänta med, men för den som känner sig ressugen är ju en Sverigeresa ett bra alternativ.
I stället bokade jag en vecka i samma stuga på Resarö, som hunden och jag bodde i förra sommaren. Det är nog den mest lyxiga sommarstuga jag någonsin bott i.
Ni skall veta att jag har varit med om ganska många olika typer av sommarboenden genom åren, långtidshyrt, korttidshyrt och även sådant jag ägt själv. Jag har suttit och läst vid en fotogenlampa, jag har hämtat vatten i en brunn, jag har duschat med hjälp av en campingdusch, jag har somnat till ljudet av vågskvalp och naturligtvis besökt ett antal torrdass. 
Nu, i denna stuga på Resarö, har jag det riktigt lyxigt. Dusch, vattentoa, wi-fi och FÄRGTV! Man blir äldre och måste ha det bekvämt även om det bara är under en kort tid.

Stugan på Resarö. Hunden Stella sitter på verandan och vaktar.

I början av sommaren, innan det blev för varmt, ägnade jag litet tid åt min akvarellmålning Jag har nu helt snöat in på blommor. Jag förstår att många gör det, för det är nämligen relativt enkelt att måla blommor. Jag hittade flera instruktionsfilmer på Youtube.

Jag har i många år försökt få det fint på balkongen med hjälp av olika växter. Ibland har det gått bra, ibland inte så bra. Jag har svårt att ta mig till en handelsträdgård, så i år handlade jag för första gången växter hos odla.nu Det är en internetbutik, som levererar växter antingen hem direkt till bostaden eller till närmsta utlämningsställe. Det blev väl sisådär. Några plantor tog sig aldrig, men flera blev över förväntan bra och har varit till mycket glädje. 

Paranasalvia

Oxalis

Solros, köpt som planta från Mathem.

Men sommaren är inte riktigt slut än. Nästa vecka väntar några dagars vistelse på Gotland. Det är exakt 50 år sedan jag var där. Jag räknar med att ge denna resa ett eget inlägg.

Böcker och TV under sommaren

Det hör ju till att man skall läsa en klassiker på sommaren. I år blev det Törnfåglarna av Colleen McCullough, som gavs ut 1977. Boken kvalar väl inte riktigt in bland de litterära klassikerna och är ju  inte heller särskilt gammal, men jag vet faktiskt inte vad man kallar en sådan här bok. Halvklassiker eller kanske bara bestseller? 
Jag har alltså inte läst den tidigare och inte heller sett TV-serien, som visades 1983. Den blev tydligen en enorm succé, men jag arbetade ibland på kvällarna på den tiden. Gjorde jag inte det hade jag helt enkelt inte tid att titta på TV. Det var intressant att få läsa den. Det är en bred familjeroman, som utspelar sig i Australien. Jag gillade mest djur- och naturskildringarna. Men kärlekshistorien kändes inte riktigt trovärdig, även om jag förstått att den berörde många. Den här typen av romaner skrivs väl inte längre.

Nästa bok är Svenska kvinnliga pionjärer skriven av Eva-Karin Gyllenberg.. Den innehåller 40 reportage om kvinnor, som på olika sätt gjort sig bemärkta. Det är företagare, idrottare, läkare, konstnärer osv. Enda felet med denna bok är att reportagen är alldeles för korta. Men är man riktigt intresserad av någon av dessa personer, går det säkert att hitta en hel biografi. 

Utbudet av ljudböcker på biblioteket har blivit så begränsat att jag har gett upp och gått över till att  abonnera på strömningstjänsten Bookbeat. Där kan man alltså få ljudböcker och e-böcker direkt in i mobilen eller på sin surfplatta för en kostnad av 100 kronor i månaden. De har ett mycket brett urval, som passar mig alldeles utmärk. Så bekvämt!
Sommarens lyssning blev Kometen kommer av Tove Jansson. Litet udda kanske, men jag har bara läst någon enstaka barnbok av Tove Jansson tidigare och kände att jag ville bredda mig. Framför allt ville jag bekanta mig litet mer med de olika karaktärerna i Mumindalen. En utmärkt uppläsning av Mark Levergood.

För oss som inte är sportintresserade var utbudet i SVT väldigt begränsat under sommaren, så jag letade på SVTplay för att se om det fanns någon serie, som jag missat och borde se.
Som ni nog hört planerar man att göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan. När jag läste om detta i tidningen, insåg jag att jag faktiskt inte sett den tidigare versionen, som visades första gången 1964. Den var klart sevärd och hade hög mysfaktor.
Något helt annat har jag följt på HBO. Det är den spanska serien Patria. En oerhört gripande serie om tiden då ETA förde sin terror i Baskien. Den skildrar framför allt hur denna tid kom att drabba offren och deras anhöriga, men handlar även om försoning. Fantastiska skådespelarprestationer!