Återblick på sommaren 2019

Jag är hemma större delen av sommaren. Hunden och jag har tagit våra vanliga förmiddagspromenader och vi har upptäckt att det är trevligt att efter promenaden vistas en stund i vår närbelägna park. Vi brukar börja med att gå och bada tassarna i den lilla dammen och sedan går jag och sätter mig på någon bänk och hunden lägger sig bredvid i gräset. Hon tycker om att  spana efter kompisar, så vi brukar sitta så en stund innan det är dags att gå hem igen och laga lunch. Ibland dyker det faktiskt upp någon kompis med vidhängande matte och då blir det en del samvaro.

Det gäller att ordna det trevligt på balkongen, där vi vistas mycket. För några år sedan fick vi våra balkonger renoverade. Efter det blev det blev jag tvungen att slänga min konstgjorda gräsmatta, eftersom det blev förbjudet att ha sådant på golvet.
Nu har jag äntligen hittat ett alternativ, ett grått plastgolv från IKEA. Återstår att se hur det klarar vintern...

Sommarens utflykt gick till Artipelag på Värmdö. Min dotter Ulrika och jag tog en tur för att besöka detta berömda konstmuseum, där ingen av oss varit tidigare.

Så här vackert smälter museet in i naturen

En utställning av den italienske konstnären och designern Piero  Fornasettis verk lockade. Utställningen kallas Insida Utsida och är den första museiutställningen i Sverige, som omfattar hela Fornasettis produktiva spektrum av måleri, teckning, grafisk design, möbler, designföremål och rumsliga installationer. Även verk av hans son visades. Utställningen pågår till den 26 januari 2020.

Ulrika speglar en av skyltdockorna

Mycket radiolyssnande blir det på sommaren. Självklart några avsnitt av Sommar, men också radioföljetongen.
Radioföljetongen fyller 80 år i år. Det firar man med att ge Rosen på Tistelön av Emelie Flygare- Carlén. Det var den allra första radioföljetongen som sändes 1939. Inspelningen är dock inte lika gammal, utan från 1997. En utmärkt uppläsning på ålderdomlig svenska, som gav den rätta atmosfären i detta sorgliga drama.  Den finns fortfarande att lyssna på, på Sveriges radio play.

Vissa kvällar har ägnats åt TV-tittande. Jag har gått igenom hela den australiensiska serien  Hemma igen, där alla sex säsonger funnits på play. Ja, vad skall man säga om denna serie? Pekoral eller fullständigt lysande? Vad man nu än tycker, så måste jag säga att interiörerna, kostymerna och skådespelarprestationerna var helt fantastiska. Mest imponerad var jag av Noni Hazelhurst, som hade rollen som familjens överhuvud. Men kära nån, så mycket problem denna familj hade...

Som vanligt tillbringade hunden och jag en vecka i hyrd stuga på Gällnö i Stockholms skärgård. Det är en vacker ö med ängar, åkrar, skog och gles bebyggelse.
Sista dagen vi var där, fick vi besök i stugan av en vacker fjäril, som jag visar längst upp i inlägget. Det är en silverstreckad pärlemorfjäril.

Gällnö

Kräftfest med några av grannarna är en trevlig avslutning på sommaren

Te

Te är en av mina favoritdrycker.
Bruket att dricka te började i Kina, spreds sedan till Japan och nådde Europa på 1600-talet. Under 1800-talet hjälpte det brittiska imperiet till att göra te till en vardagsdryck genom att bygga teplantager i Indien.
I Sverige började man dricka te i mitten av 1700-talet. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var teet framför allt en borgerlig dryck med stadsanknytning och det dracks främst i hemmen.
Det var alltså först under 1900-talet som teet fick sitt riktiga genombrott och kom att bli en allmän utbredd dryck. Tefirmorna ökade sitt utbud av smaksatta teer och kvaliteten på teerna blev bättre.
Allt te kommer från teplantan, som har två underarter: den kinesiska och den indiska.

Det finns tre sorters te: svart te, grönt te, och oolongte (en blandning av svart och grönt te).
Det finns flera varianter av dessa tre sorter, men alla är från samma buske. Skillnaden beror på växtplats och tillverkningsmetod.

Vi hör ofta att grönt te skall vara så hälsosamt och det är inte fel. Det kan ibland innehålla litet mindre koffein, men man skall veta att de mesta av C-vitaminerna försvinner vid tillagningen. Det te, som hälsomässigt skiljer sig från andra teer är Matcha, som malts till pulver. Tack vare att det inte bryggs, utan att man dricker själva tebladen, få man i sig ännu fler nyttigheter.

Utrustning för en japansk teceremoni

Rooibus, som är mitt favoritte är egentligen inget te, men används som sådant. Det kommer från en afrikansk buske, som heter järnbuske och innehåller ej tein, som ju kan vara uppiggande.
Det finns mycket att tänka på när det gäller förvaring, tillagning och servering av te. Mer om detta kan man läsa i boken Te av Petter Bjerke och Vernon Mauris.
Det finns flera tebutiker i Stockholm.Jag gjorde ett besök på The tea center of Stockholm på Hornsgatan i Stockholm och tog dessa bilder. Passade naturligtvis på att inhandla litet te också.

I somras  gjorde jag ett besök i det japanska tehuset, som ligger vid Etnografiska museet. Det var öppet hus denna dag, så jag fick tillfälle att smaka på en kopp Matchate och få litet information om de japanska traditionerna kring tedrickning.  Här ordnas ibland riktiga japanska teceremonier.

Pennor, pennor och åter pennor

Visst använder vi väl pennor än idag, även om datorerna minskat användningen. Då jag skulle gå en kurs i teckning besökte jag butiken Pen Store på Hornsgatan i Stockholm. Massor av pennor och en del papper också. En underbar butik! Jag inhandlade två blyertspennor med olika hårdhetsgrad samt ett suddgummi för det facila priset av 36 kronor!

Pen Store

Ordet penna kommer från det latinska ordet för fjäder. Fågelfjädrar började användas som pennor av romarna under 300-talet e.Kr. och kom med det ökade bruket av pergament att bli det dominerande skrivverktyget under mer än tusen år i Europa.
En helt annan sorts penna såg dagens ljus på 1560-talet då en fyndighet av svart grafit upptäcktes i England. Grafiten gick att skriva med och eftersom man trodde att materialet var bly fick det namn med anknytning till bly, som till exempel det svenska ordet blyerts efter tyskans bleierz för blymalm.
Mitt under den franska revolutionen konstruerade den franske konstnären och uppfinnaren Nicholas Jacques Conté en blyertspenna där hårdhetsgraden gick att variera. Nu fick blyertspennan sitt stora genombrott som folkets penna.
Något bly innehöll pennan inte, det hade den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele insett år 1799, då han upptäckte att grafit var en form av kristalliserat kol.

Blyertspennor med olika hårdhetsgrad

Så småningom började även olika typer av bläckpennor tillverkas. Det franska företaget Bic tillverkade en penna vid namn Bic Cristal, som räknas som världen mest sålda penna.
Ovanstående faktauppgifter kan man läsa på Tekniska museets hemsida.

Nej, inte Bic utan bara några vackra reservoarpennor.

Butikens mest exklusiva bläckpenna, en Lamy för 4450 kronor