Elefanter

Varför är vi så fascinerade av elefanter?
Jag tror att det beror på flera saker. Det är vårt största landlevande däggdjur och de saknar naturliga fiender. De anfaller inte heller människor, så länge människorna håller sig på avstånd. De har en stark social sammanhållning.
Litet fakta:
Den största nu levande arten är den afrikanska elefanten, där hanen kan bli 4 meter hög och väga nästan 10 ton. Elefanterna har pelarlika ben, en kraftig kropp med en konvex ryggrad, stora öron (mindre hos den asiatiska) och ett stort huvud med en lång, rörlig nos. När elefanten är upprörd eller aggressiv står öronen rakt ut.
Afrikanska och asiatiska elefanter lever på savannen och i öppna skogar. Afrikanska skogselefanter, som nyligen fått status som egen art, lever djupt inne i Afrikas regnskogar, men kan även röra sig på savannen.
Elefanter kan bli över 60 år gamla, äldre än någon annan däggdjursart, förutom människan.  
Det kanske främsta kännetecknet är snabeln, en rörlig förlängning av den övre läppen och nosen. Den används för att dra upp gräs, kvistar, lyfta stammar och spruta damm och vatten. Ett annat kännetecken är betarna.
Elefanterna äter bark, löv, grenar och gräs. Den afrikanska äter även frukt. De lever i familjegrupper, men dessa kan även bilda större flockar.
Det största hotet för den asiatiska elefanten är att den konkurrerar med människan om mark. För den afrikanska är det största hotet tjuvjakten, eftersom deras betar är mycket åtråvärda.

2009 var jag på safari i Tanzania. Bilden i början av inlägget är tagen där. Vid ett tillfälle kom vi väldigt nära några elefanter, vilket syns på bilden nedan. Situationen kändes rätt läskig. Här gäller det att hålla sig undan!

I boken Mannen som talade med elefanter, skriven  av Lawrence Anthony, berättar författaren om sitt arbete med en grupp elefanter.  Anthony var viltvårdare i Sydafrika och fick till uppgift att ta hand om en grupp vilda elefanter i sitt reservat. Det är inte bara en beskrivning av hans relation till elefanterna vi får följa, utan också många andra fascinerande möten med vilda djur. 

Kanske min egen fascination också hänger samman med ett barndomsminne. Jag var en av dem som fick rida på en elefant på Skansen. Det bör ha varit någon gång runt 1950. 
Skansen hade elefanter i över 60 år. 1956 var sista året för ridning. 1992 flyttade elefanterna, eftersom anläggningen inte kunde anpassas till rådande djurskyddslagar.
När man ser bilden på denna elefant kan man bara tycka att det måste ha varit det enda rätta. Den ser inte lycklig ut.
Det värsta är att man även idag i vissa asiatiska länder "tämjer" elefanter under vidriga förhållanden för att de sedan skall kunna användas för att roa turister.

Bilden, som jag hittat på Wikipedia, är tagen på 1940-talet

Romantik

Den 14 februari är det Alla hjärtans dag, en dag som uppmärksammas här i Sverige sedan 1960-talet. Man kan läsa följande på Nordiska museets hemsida:
Alla hjärtans dag eller Valentine´s Day, som den heter på engelska, började firas i Sverige mycket sent. Förebilden kom från USA under 1900-talet och firandet har växt de senaste decennierna. I anglosaxisk tradition har dagen större betydelse än här. Den går tillbaka på medeltida vårfester, där flickor och pojkar på lek parades samman inför våren. Det är alltså en kalendarisk högtid, som är ny i Sverige och Norden, trots att den har medeltida ursprung.
Dagens namn är Valentin efter ett romerskt helgon. Anledningen till att han är ihågkommen i vår tid är att 14 februari på medeltiden ansågs vara den dag då fåglarna bildade par. I England och Frankrike utsågs byns pojkar och flickor till låtsaspar för ett år på Valentindagen.
Det har lett till att Valentine´s Day har blivit en romantikens dag. De första valentinkorten dök upp i England på 1400-talet och under 1700-talet såldes kommersiellt framställda kort.

Alla hjärtans dag-kort från USA ca 1910

Alla hjärtans dags väg till Sverige gick via handeln, som såg en möjlighet till marknadsföring. Första skyltningen är belagd till år 1956 och därefter har försäljningen av godsaker och blommor bara ökat. Rosor är den populäraste blomman.

Litet mer seriöst om romantiken som epok:
För romantiken var konsten odelad. Musik, diktning och måleri upplevdes som en enhet med känslan som gemensam väg till insikt och skapande.
Eugène Delacroix målade ett porträtt av George Sand 1838, då hon lyssnar på musik i djup försjunkenhet. I hennes uttryck fångat med utpräglat målerisk gestaltning, upplever man också målarens eget starka musikengagemang.(NE)

Den som inte kan vänta sig ett fång röda rosor denna dag, kan alltid trösta sig med att se en romantiskt film (Broarna i Madison County, Bara en natt ), läsa en kärleksroman (Anna Karenina, Svindlande höjder) eller lyssna på ett vackert musikstycke (Schubert Serenata D. 957, Beethoven Romans för violin nr. 2). 
Till detta kan man lämpligen unna sig litet god choklad. Denna vecka har vår lokala chokladbutik Betsy Sandberg extrapris på choklad med smak av passionsfrukt. 

John Singer Sargent och hans konst

Nationalmuseum hade en utställning med konstverk av John Singer Sargent förra året. Tyvärr missade jag den, men har nu kunnat ta igen en del av skadan genom att läsa den bok, som museet gav ut i samband med utställningen. Bokens omslag föreställer ett porträtt av systrarna Ena och Betty Wertheimer och är gjort 1901.
John Singer Sargent är en amerikansk målare, som levde 1856 till 1925. Sargent var visserligen amerikan till börden, men framför allt kosmopolit. Föräldrarna var amerikaner, som bosatt sig i Europa. Sargent föddes i Florens, studerade i Paris , bodde i London och reste sedan mycket runt i världen.
Han var enormt produktiv. Gjorde både oljemålningar och akvareller. Det var de vackra och inträngande porträtten, som gjorde honom till den kanske mest berömde porträttmålaren under sin tid. 

Robert de Cevrieux. 1879

Men han målade inte bara porträtt, utan kom också att måla helt andra miljöer. 
Han inspirerades av flera stora klassiska mästare, framför allt  Michelangelo och Velazques.

Gondoljärernas siesta. 1904

Han lärde känna Claude Monet och under 1880-talet målade han landskap och figurskildringar i impressionistisk stil, som kom att skilja sig helt från societetsporträtten.

Claude Monet målande i skogsbrynet. 1885

Under senare delen av sin karriär kom han att anlitas som så kallad krigsmålare och gjorde många gripande skildringar av första världskrigets fasor. 

Gasade. 1919

Alla bilderna, utom den första, kommer från Wikimedia Commons.