Sophiahemmet

Sophiahemmet, ett av Sveriges äldsta privata sjukhus, invigdes år 1889. Sitt namn har sjukhuset efter drottning Sophia, som tillsammans med sitt gemål kung Oscar II, lät uppföra sjukhuset vid Valhallavägen i Stockholm.
Bakgrunden är följande:
Drottning Sophia hade varit på besök i London och St Thomas Hospital och där träffat Florence Nightingale. Väl hemkommen startade drottningen den 1 januari 1884 "Hemmet för sjuksköterskor" på Gråbergsgatan (nuvarande Upplandsgatan). 
Den första kursen bestod av fyra kvinnor, som togs om hand av den 27-åriga Alfhild Ehrenborg, skolad hos miss Nightingale.
Den 14 december 1887 lades grundstenen till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem. Två år senare, den 1 oktober 1889 invigdes sjukhuset och elevhemmet. Med guldbokstäver lät drottning Sophia rista in "Allt till Guds ära" i den stora entrén. Nedanstående porträtt hänger i en av korridorerna.

Sjukhuset drevs länge i stiftelseform med kvalificerad medicinsk och kirurgisk verksamhet. Det ombildades 1987 till Sophiahemmet AB och är nu Sveriges största privata sjukhus. I dag ingår flera olika vårdgivare.
Sjuksköterskeskolan har fortfarande Sophiahemmet som sitt modersjukhus, men en del av utbildningen sker vid andra sjukhus,
Den för Sophiasystrar så välkända mössan representerar enligt muntlig tradition följande:
Det vita tyget föreställer det ljusa i livet
Det svarta bandet föreställer allvaret i livet
Spetsen föreställer glädjen i livet
Vecken i mössan föreställer tio Guds bud och vecken på spetsen tinnarna i drottning Sophias krona.
Uppgifterna har jag tagit från hemsidan.

Jag har vid många tillfällen åkt eller promenerat förbi sjukhuset, men först nu i höst fick jag tillfälle att anlita en av dess vårdgivare, Capio Artro Clinic, för att få en ny höftled.

Här ligger jag i min säng efter genomgången operation och tar en bild på utsikten. Det är Stadion man skymtar. 
Modern teknik, skicklig personal och mycket noggranna förberedelser gjorde att det hela kändes tryggt och säkert. Jag låg kvar på sjukhuset ett dygn och kunde sedan åka hem.
Rehabiliteringen går framåt, men kommer att ta tid. Bäst av allt är att jag slipper ha ont och räknar med att kunna återuppta mina långpromenader med hunden ganska snart.
De första veckorna efter operationen ställde hjälpsamma grannar upp och rastade hunden. Man kan nämligen inte gå med två kryckor och en hund.
Nu har det gått drygt fyra veckor efter operationen och jag behöver bara en krycka, vilket innebär att jag kan gå ut med hunden på en kort promenad på kvällarna. En av mina grannar fortsätter att ta ut  henne på en daglig längre promenad. 

Gems weekly photo challenge - VATTNA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text.
Denna vecka är ordet VATTNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Här är det en cyklamen som får vatten. Det är en av mina favoritblommor. Jo, jag vet, den skall ha vattnet på fatet, men det gjorde sig inte så bra på bild!

Jag bor precis vid en park, Torsviksparken. Den har varit en oas för många, speciellt under de två senaste somrarna, då man inte kunnat resa så mycket. Många har träffats och haft fester och picknickar där. Fontänen är uppskattad av alla utom av de som bor precis bredvid. Den bullrar nämligen, men den stängs av på natten.

Min dotter har en liten trädgård. Där har hon, med hjälp av sin särbo, byggt en liten damm. Är den inte gullig? Ni ser vattenstrålen till höger i bild.

En vacker dag av Tomas Bannerhed

Tomas Bannerhed är född 1966. Han är uppvuxen på landsbygden i Småland. 
Han debuterade 2011 med romanen Korparna, som han vann Augustpriset för. Han har även medverkat i radio med programmet Bannerheds bevingade vänner.
Jag har faktiskt träffat honom på en författarkväll i Akademibokhandeln för några år sedan. Där berättade han bland annat om hur det var att växa upp på landsbygden och om förväntningarna att han skulle ta över jordbruket, men att han inte var det minsta intresserad. Så plötsligt, då han blivit äldre, kom naturintresset och fyllde hans liv.
Hans sätt att skriva påminner om Harry Martinson och Sven Rosendahl.
Boken En vacker dag kom ut 2021. Det är en naturdagbok där Tomas skriver om en dag på Lovön utanför Stockholm. Han registrerar djur och natur timme för timme, men för även in personliga hågkomster och synpunkter.
Jag läste boken som ljudbok. Det passade alldeles utmärkt, eftersom man lagt in flera fågelläten i stället för de illustrationer, som man får om man läser pappersboken.
Jag tyckte mycket om boken.
Visst känner man igen det där med naturintresset som väcks till liv då man blir äldre. Då man var yngre var naturen en självklarhet. Det är först nu, då jag blivit äldre som jag fått mer tid och intresse för att faktiskt stanna upp, iaktta och försöka lära mig litet mer om naturen. Enda problemet är att jag inte är någon morgonmänniska, så det där att ge sig ut klockan 04.00 på morgonen för att lyssna på fåglar är uteslutet. Dessutom bör man helst ha tillgång till bil för att komma ifrån bebyggelsen. Man får trösta sig med att blommor och fåglar faktiskt finns i ens närhet under dagarna också. Det gäller bara att stanna upp, titta och lyssna. Kanske ta med sig en kikare också.

Lidingö museum

Villa Fornboda med Lidingö museum

Här på vår ö har vi ett eget museum. Det är inrymt i en byggnad som heter Villa Fornboda. Huset, som är från början av 1900-talet, har använts till bland annat konditori, småskola och frisörsalong. Sedan 1998 hyrs huset av Lidingö hembygdsförening som här driver Lidingö museum.

Interiör från museet

Köket

I museet finns den permanenta utställningen Historien om Lidingö. Dessutom pågår det hela tiden olika  temautställning. Just nu pågår en utställning, som heter Från AGA till Dalénum. 

Från Agautställningen 

Det finns en bok med samma namn, skriven av Ibb Jensen. Utställningen och boken beskriver en intressant tid i vår industrihistoria.

Huset är en kulturell mötesplats för lidingöbor och andra intresserade. Här erbjuds kultur- och musikprogram samt filmkvällar. 
Lidingö museum är en del av Lidingö hembygdsförening och allt arbete vid museet sker på frivillig grund. Flera arbetsgrupper finns, som är engagerade i att hålla museet öppet, skapa utställningar och program, sköta hembygdsföreningens samlingar och lokalhistoriska arkiv med foton, böcker och annan dokumentation om Lidingö. Bildarkivet har nyligen blivit digitaliserat och kan nu nås av vem som helst via hemsidan.

Här har vi några av värdinnorna

Själv har jag än så länge endast gjort en blygsam insats som värdinna på museet. Jag hann arbeta två gånger innan pandemin slog till och stängde museet. Nu har museet öppnat igen och jag fick äntligen möjlighet att ta ytterligare ett pass.
Alla faktauppgifter har jag tagit från hembygdsföreningens hemsida.

  Välkomna till Lidingö museum!

Hotell och pensionat

Vad ett hotell är vet vi ju alla, men hur är det med pensionat? Enligt Wikipedia är det främst serviceutbudet som skiljer sig åt mellan hotell och pensionat.
Det som är speciellt för pensionat, är att man oftast har helpension vilket omfattar hela utbudet från logi, städning, mat och aktiviteter. Närheten till vackra omgivningar och sevärdheter är också en del av pensionatets utbud.  På ett pensionat brukar det ju också bli en rätt familjär stämning eftersom många av gästerna återkommer år från år. 
Pensionaten hade sin blomstringstid från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De uppkom under en tid då ångbåtar och järnvägar transporterade allt fler resenärer och turister. Pensionat blev mycket populära för personer som ville lämna vardagen för ett boende på landet. 
Så har vi ju det där med badlivet i Mölle!
Det kan man läsa om i en bok som heter "Här ha vi det ljufveligt" av Erik Magnusson och Frederic Täckström. Jag hittar ett avsnitt om Pensionat Solhem , som drevs under början av 1900-talet  av familjen Wallentin. Pensionatet låg precis vid havet och verkar ha haft just den där familjära stämningen. Bilden ovan är tagen där.

Jag letar vidare i en annan bok, som heter Klassiska hotell och äkta pensionat. Den är från 2006 och innehåller en beskrivning av flera ännu fungerande pensionat. Ett som jag absolut skulle kunna tänka mig att besöka, är Pensionat Solgården i Grisslehamn. Vad sägs om, att efter en skön dag vid havet, slå sig ner här någonstans för en stunds kortspel?

Ett annat pensionat hittar man på södra Gotland. Det är Pensionat Holmhällar, där man bor nära naturen. Pensionatet ligger inbäddat i en tallskog och det är nära till havet och raukfält.
Filmen Pensionat Oskar spelades in här.

Ännu ett pensionat, som jag skulle kunna tänka mig att ta in på, är Pensionat Granparken i Norrtälje. Numera kallas det för Hotell Pensionat Granparken. Nog känns det lockade då man annonserar att gästerna kan få kaffe/te på rummet, även om jag själv skulle föredra att sitta på verandan. I vissa rum är husdjur tillåtna.

Några augustidagar på Gotland

I mitten av augusti tillbringade jag några dagar på Gotland tillsammans med min dotter Ulrika och äldsta barnbarnet Pontus.
Vi hyrde en lägenhet i Visby och gjorde utflykter med bil. Det var exakt 50 år sedan jag besökte Gotland. 
Landskapet med sin speciella geologiska uppbyggnad får en för Sverige unik topografi. Till exempel har erosionen och vittringen på flera ställen isolerat 50-150 meter breda raukar, vilka liksom grottorna tilldragit sig stor uppmärksamhet.
  
Första utflykten gick norrut. Vi började med ett kort besök i Själsö fiskehamn och åkte sedan vidare till Lummelundagrottan.
Vet ni vad en speleolog sysslar med? Jo, han/hon utforskar grottor! 
Berggrunden på Gotland består ju till stor del av kalksten. Dess ursprung är ett korallrev långt nere vid ekvatorn, som under 400 miljoner år sakta rört sig uppåt till sin nuvarande plats mitt i Östersjön. Kalksten utgör en perfekt miljö för håligheter att bildas i. Grottan i Lummelunda är ett bra exempel på det. I dagsläget har drygt 4 km grotta utforskats och kartlagts, men nya delar upptäcks årligen av grottforskare. Grottans hela utbredning är med andra ord ännu inte känd. (Faktauppgifterna från grottans hemsida).
Sedan gick färden till Fårö för att beundra raukarna vid  Digerhuvud och Langhammar.

Pontus och Ulrika vid den ursprungliga ingången till Lummelundagrottan

Lummelundagrottan

Lummelundagrottan

Raukar vid Digerhuvud

Nästa utflykt  bilade vi österut och besökte Katthammarvik, där vi stannade till vid Katthammarsviks Hantverkshus. Sedan åkte vi vidare till Ljugarn, Gotlands populäraste badort. Det kan man förstå, då man vandrar på den kilometerlånga  sandstranden.

 

Sista dagen koncentrerade vi oss helt på Visby: Ringmuren med de olika portarna, S:t Karins kyrkoruin på Stora torget och Almedalen, som ju egentligen bara är en normalstor park.
Det absolut finaste var Botaniska trädgården. Trädgården ägs av sällskapet DBW (De badande Vännerna), som också ansvarar för driften i samarbete med Region Gotland.

Almedalen

Botaniska trädgården

Vi åt ofta på restaurang. Jag blev oerhört imponerad av all den goda maten. På bilden är det Carpaccio och friterad brieost. Längst upp någon tacorätt, som jag inte minns namnet på.

                        

                                                                             Foto:Ulrika Wandler

Siggebovägen

Hunden och jag brukar ofta promenera i trakten runt Siggebovägen här på ön.
Jag har alltid undrat var namnet Siggebo kommer ifrån. Jag kontaktade vår Hembygdsförening och fick veta att en man vid namn Axel Oscar Sigfrid Wadström en gång i tiden byggde en stor villa i området och villan senare kom att kallas Siggebo. Den finns inte kvar längre.
Det finns en liten hundpark i området, som vi utnyttjade mycket då hunden var yngre och gillade att rusa omkring. Nu har hon inte så stort behov av det längre. Men skulle det vara sådan tur att någon kompis finns i parken, då går hon gärna in och umgås en stund. Bilden är tagen för två år sedan, då Stella träffade på både Molly och Ida i parken.

Siggeboområdet består huvudsakligen av flerfamiljshus, mest bostadsrätter. Gårdarna är välskötta och på många är det ordnat med fina uteplatser och planteringar. Bilden med rosorna tog jag mitt i högsommaren och lade ut på Facebook. Tyckte den var så rolig och skrev att "många kämpar för att få det fint på sina balkonger. Man kan göra så här i stället. Man låter den gemensamma planteringen göra jobbet!"

Mysig uteplats!
Till vänster skymtar ett av Lidingös äldsta kvarvarande flerfamiljshus. Uppfört 1913.

Siggebogårdens äldreboende

Det är inte bara en massa hus i området, utan också en del grönska. I denna lilla skogsglänta promenerar gärna hundägare med sina hundar.
Naturligtvis finns det också en lekpark för barnen. Den ser inte så märkvärdig ut just nu, men kommer att få en ansiktslyftning senare i höst. Lika tur att det inte var några barn där. Som ni vet kan det vara känsligt att fotografera barn och sedan lägga ut bilderna på nätet.

Det finns en hel del företagare i området. En av dem, som jag regelbundet anlitar, är Ulrika på Fotjouren. Hon erbjuder medicinsk fotvård.

Återblick på sommaren 2021

Tidigt på sommaren såg jag till att besöka utställningen med Anders Zorns målningar på Nationalmuseum. Så roligt att få se och uppleva denna underbara utställning. Många målningar har man ju sett på bild tidigare, men det är något helt annat att se dem i verkligheten.
Utställningen pågår till den 29 augusti.

Anders Zorn Sommarnöje 1886

En bokad resa till Bohuslän i mitten av juni blev inställd på grund av för få anmälningar. Förvånansvärt, tycker jag. Just Sverigeresor borde väl vara väldigt attraktiva nu, när allt börjar komma i gång. Utomlandsresor vill man kanske vänta med, men för den som känner sig ressugen är ju en Sverigeresa ett bra alternativ.
I stället bokade jag en vecka i samma stuga på Resarö, som hunden och jag bodde i förra sommaren. Det är nog den mest lyxiga sommarstuga jag någonsin bott i.
Ni skall veta att jag har varit med om ganska många olika typer av sommarboenden genom åren, långtidshyrt, korttidshyrt och även sådant jag ägt själv. Jag har suttit och läst vid en fotogenlampa, jag har hämtat vatten i en brunn, jag har duschat med hjälp av en campingdusch, jag har somnat till ljudet av vågskvalp och naturligtvis besökt ett antal torrdass. 
Nu, i denna stuga på Resarö, har jag det riktigt lyxigt. Dusch, vattentoa, wi-fi och FÄRGTV! Man blir äldre och måste ha det bekvämt även om det bara är under en kort tid.

Stugan på Resarö. Hunden Stella sitter på verandan och vaktar.

I början av sommaren, innan det blev för varmt, ägnade jag litet tid åt min akvarellmålning Jag har nu helt snöat in på blommor. Jag förstår att många gör det, för det är nämligen relativt enkelt att måla blommor. Jag hittade flera instruktionsfilmer på Youtube.

Jag har i många år försökt få det fint på balkongen med hjälp av olika växter. Ibland har det gått bra, ibland inte så bra. Jag har svårt att ta mig till en handelsträdgård, så i år handlade jag för första gången växter hos odla.nu Det är en internetbutik, som levererar växter antingen hem direkt till bostaden eller till närmsta utlämningsställe. Det blev väl sisådär. Några plantor tog sig aldrig, men flera blev över förväntan bra och har varit till mycket glädje. 

Paranasalvia

Oxalis

Solros, köpt som planta från Mathem.

Men sommaren är inte riktigt slut än. Nästa vecka väntar några dagars vistelse på Gotland. Det är exakt 50 år sedan jag var där. Jag räknar med att ge denna resa ett eget inlägg.