Nationalmuseum - en tredje rundvandring

Så var det dags att slinka in en stund på Nationalmuseum igen. Jag har i tidigare inlägg visat bilder på tavlor och andra föremål från 1500-talet fram till 1800-talets slut. Nu var det dags för 1900-talet.
Jag känner inte till hur man kommit överens med Moderna museet, men vill man uppleva mer av konsten från 1900-talet får man gå vidare till det museet.
Det som var mest påfallande, nu när jag besökte avdelningen för 1900-talet, var att man visade mycket design från de senaste åren.
Hittills har mina rundvandringar inte inneburit någon direkt fördjupning. Man koncentrerar sig inte så bra på själva konstverken, när man är uppfylld av att fotografera.
Nästa gång jag besöker museet, skall jag lämna kameran hemma och pröva att vandra med ledning av den app som finns att ladda ner. Appen heter Nationalmuseum visitor guide app. Man får inte glömma att ta med sig hörlurar.

Eugène Jansson, Riddarfjärden i Stockholm 1898

Helmer Osslund, Hösten 1907

Carl Wilhelmson, Kyrkfolk i båt 1909

Otto Carlsund, Brandsoldaten 1926

Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén 1931

Edward Hald, Himmelsglob 1930

Ann-Mari Forsberg, Valdemarsskatten. Väggbonad 1956

Telefoner mm 1978-1984. Design Carl-Arne Breger

God Jul

                                      Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL!

Gems weekly photo challenge - is

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Denna vecka är ordet is. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida.

Denna bild tog jag för några år sedan i Kungsträdgården i Stockholm. Jag tyckte att den blev så fin eftersom man även kan se snön, som faller. Ungdomarna ser ut att ha roligt! Fast jag kommer ihåg att jag stördes av den skrällande popmusiken. Här borde det vara stillsam valsmusik, som spelas.

Boken om Alfred Nobel

Den 10 december var det Nobeldagen. Stor fest för alla nobelpristagarna!
Själv har jag just plöjt igenom Ingrid Carlbergs biografi över Alfred Nobel. Den är på nästan 600 sidor. Det var mycket jag inte visste om denne man. Hur hårt han arbetade, hur olycklig han var många gånger och att han i hemlighet skrev poesi. Han var också en motsägelsefull man. Fredsälskande samtidigt som han utvecklade krigsvapen.
Boken är enormt välskriven och intressant, även om jag hade litet svårt att hänga med i alla turer kring de företag och relationer han var inblandad i.

Gems weekly photo challenge - MYNT

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Denna vecka är ordet MYNT. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida.

Jag har några gamla mynt sparade. Det är en ren tillfällighet att jag har dem. Har inte samlat mynt systematiskt. Här är en bild på de äldsta mynten. 50-öringen är från 1947, 25-öringen är från 1973, 10-öringen är från 1965, 2-öringen är från 1956 och 5-öringen från 1973.
Jag har även idag mynt i min plånbok, men av en nyare typ. Jag använder fortfarande kontanter vid enstaka tillfällen. Det gör jag då jag skall betala en mycket liten summa, till exempel en kopp kaffe på stan för 15 kronor. En del offentliga toaletter kräver mynt för att kunna användas.
Det händer också att jag ger mina yngsta barnbarn en slant, fast då blir det en sedel förstås.

Kökshanddukar förr och nu

På ovanstående bild, som jag hittade på Byggnadsvårdsbutikens hemsida, erbjuder man gamla kökshanddukar för 75 kronor styck. Så såg de ut förr -  fint manglade och med monogram. Var otroligt hållbara.

Har ni tänkt på att kökshanddukar än i dag är en vanlig present?
I butiker ligger de framme och ser alltid trevliga ut. Lätt att fastna för, om man inte lyckas hitta något annat lämpligt som present till någon som har allt.
Det är ju egentligen rätt märkligt att det blivit så. Hur många använder fortfarande kökshanddukar på det sätt som man gjorde förr? Nämligen att torka disk med.
Jag gissar att de flesta nu för tiden har diskmaskin. Om man inte har det, så inte sjutton står man och torkar sin disk med handduk. Man låter den väl självtorka i ett diskställ. Det gjorde i alla fall jag, på den tiden jag hade sommarstuga.
Jag är ett singelhushåll med diskmaskin. Det enda jag torkar med handduk är de kakfat i silver jag diskar efter att jag har haft gäster.
Handduken används också som bakduk över bröd som skall stå och jäsa. Då tar jag alltid fram en ren.
Sedan skall jag erkänna att jag använder handduken att torka händerna på.
På bilden nedan ser ni mitt förråd av kökshanddukar. Det är 14 stycken. Samtliga, utom den med julmotiv, har jag fått som present. En del av dem väcker minnen till liv.
Som nygift hade jag några gamla kökshanddukar från föräldrahemmet, men de är ej kvar.

Film, film och åter film

Biobiljett från 1950-talet

Filmintresset har följt med mig genom livet.  Utbudet numera är enormt, men tyvärr är det sällan något som intresserar mig. Det mesta vänder sig väl till en yngre publik.
Jag går rätt sällan på bio, men för några veckor sedan kom jag faktiskt iväg och såg Hasse & Tage -  en kärlekshistoria. En underbar dokumentärfilm!
Jag har också besökt Cinemateket i Filmhuset någon gång per år för att se en klassiker eller en litet mer smal film
Nu som äldre har man en ganska bestämd uppfattning om vad som kan vara intressant att titta på. Jag läser alltid DN:s filmrecensioner och väljer ut en del av filmerna för att kunna se dem när de kommer på DVD. Då lånar jag dem på biblioteket eller ser dem via Cineasterna.
Jag har tillgång till Netflix. Här kommer ett tips på en klart sevärd serie på Netflix: Ring min agent.
Cineasterna, som jag nämner ovan, är en tjänst för lagligt strömmande film. Där finns både nyare och äldre filmer.
Många folkbibliotek är anslutna till denna strömningstjänst, vilket innebär att man måste ha ett  lånekort för att kunna använda sig av tjänsten. Helt gratis, naturligtvis. Filmerna går att casta.
Stockholms stadsbibliotek är inte anslutet dit, men köper själva in en del DVD-filmer, som man kan låna.
Självklart ser jag en hel del filmer på SVT också.

Några av mina favoritfilmer är:
Harens år efter Arto Paasilinnas bok med samma namn. Finns att se på cineasterna.se

Hemligheten i deras ögon, en argentinsk thriller med en gripande kärlekshistoria invävd. Finns att se på Netflix.

Senior på shoppingrunda

" Jag har allt jag behöver. Jag lägger hellre pengar på upplevelser!" Så kan man ibland höra seniorer säga.
Jag bestämde tidigare i år att jag skulle uppdatera min garderob, men upptäckte att jag faktiskt inte hade några större behov av nya kläder. Jag tyckte att jag hade vad jag behövde. Självklart måste man byta ut vissa saker, såsom underkläder och skor. Sedan måste jag erkänna att jag inte tycker att det är roligt att handla kläder längre, inte på samma sätt som förr. Att handla kläder på nätet är inte aktuellt för mig.
Nåja, några inköp blev det förstås! Bra ytterkläder är viktiga för en hundägare, som skall ut i alla väder. I början av året var det var dags för en ny varm vinterkappa och en ny vår/höstjacka. Den ena köptes hos Åströms i Gamla stan och den andra hos Känsla och Smak vid Odenplan.

                                                                                                                       
Gallerian på Hamngatan börjar bli klar efter ombyggnaden och jag tycker att det finns många intressanta butiker där, t ex Kappahl och The shirt factory.
Jag har tidigare berättat om den charmiga butiken Engströms trikå på Scheelegatan. Där finns allt som inte finns i andra butiker. Rejäla och LÅNGA nattlinnen. Jag köpte två på raken vid mitt senaste besök!

Vi har en butik här på ön, som heter Ateljé 18. De har ett bra utbud kläder för den mogna kvinnan. Här är ett fynd från deras sommarrea. Köpte denna kimono, mest för att jag tyckte den var rolig och inte liknar något annat jag har i min garderob. Kan användas ute på sommaren och inomhus på vintern. På bilden har jag satt ett linne under.
Jag undrar om inte kimono är ett plagg , som kommer att bli populärt bland oss småmulliga seniorer. Har redan sett flera som har på sig sådana. Ibland med skärp.

Nu i höst blev det dags för nya skor. Jag behövde ett par rejäla sportskor för promenader i vinterslask. Det är Reebok köpta på Intersport. Jag köper annars gärna Eccoskor, men en del av deras modeller är litet för smala för mig. Reebok har litet bredare läst.

Pumpatider

Nu är det pumpatider!
Det finns flera olika sorter, alltifrån små prydnadspumpor på några hekto till jättestora, som väger flera kilo. Butternutpumpa och muscatpumpa är de vanligaste för matlagning. På bilden ovan, som togs i början av september, visar mina yngsta barnbarn en egenodlad pumpa vid sin sommarstuga och den kommer att användas nu.
Själv brukar jag göra en pumpapaj vid den här tiden. Här är receptet, som kommer från SVT. Kock är Johanna Westman.

PUMPAPAJ MED PECANNÖTTER

Ingredienser
Pajdeg:
3  ½ dl vetemjöl
3 msk socker
125 g smör skuret i tärningar
1 st äggula

Fyllning:
400 g pumpakött av t ex muscatpumpa
salt
2 dl vispgrädde
1,5 dl socker
0,5 tsk mald ingefära
0,5 tsk mald kanel
3 st ägg
rivet skal av en citron
florsocker, pecannötter (kan naturligtvis uteslutas) och vispad grädde  till serveringen

Så lagar du
Blanda mjöl, socker och smör och finfördela smöret, antingen med fingrarna eller i en matberedare. Tillsätt äggulan och blanda snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform och sätt in i kylen i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 160 grader. Dela och kärna ur pumpan. Skär bort skalet och dela köttet i bitar. Lägg pumpan i en smord form och strö över litet salt. Sätt in i ugnen i 30-35 minuter tills pumpan är mosig och mjuk, eller koka i ca 10 minuter. Låt pumpan svalna.
Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i ca 5 minuter i mitten av ugnen. Mixa pumpaköttet och blanda ner vispgrädde, socker, ingefära och kanel. Rör ner ett ägg i taget och rivet citronskal.
Häll pumpafyllningen i pajskalet och sänk värmen till 175 grader. Grädda pumpapajen i 50 min i nedre delen av ugnen.
Låt pajen svalna något innan du serverar den. Pudra över florsocker och garnera med några rostade pecannötter. Servera med vispgrädde.

Höstliv

Jag har alltid tyckt om hösten med färgerna i naturen och doften av fuktig jord. Sedan är det alltid roligt att komma igång med de aktiviteter man fyller sin tid med, som pensionär.

Här på min ö händer det mycket just nu. Vårt stadshus har byggts om. Biblioteket har flyttat in där liksom Mötesplatsen för öns seniorer, som tidigare låg en bit bort i ett seniorboende. Genom att numera kalla det Mötesplats centrum, visar man att den är till för alla öbor, men  kommer nog mest besökas av seniorer, eftersom den bara är öppen dagtid och de aktiviteter och föredrag som hålls där mest är av intresse för äldre.

Ingång till biblioteket från stora entréhallen. En trappa ner finns barn- och vuxenavdelningarna samt ytterligare en entré ut mot en gård.

Invigning av Mötesplats centrum

På en av väggarna hänger ett collage gjort av Magda Svanbom 1982. Bilden föreställer gamla Lidingö centrum. Beklagar reflexerna, men det beror att lamporna speglas i glaset.

En ny bro till vår ö skall det bli. Vi har två nu. En byggdes 1971 och är till för bilar och bussar. Den äldre från 1925, som är för spårvagnar, cyklister och fotgängare, håller inte längre utan skall ersättas av en ny.

Gamla bron och bredvid den pågår nu pålning för den nya. Ropsten och en skymt av Hjorthagen i fonden.

Så här ser det ut från Ropstenssidan.
Foto: Bo Vading

Lidl har öppnat en butik i närheten av min bostad. Jag var på besök där och handlade några paket Macaroner. Men jag kommer att fortsätta med mina stora inköp från Mathem.se. Jag har köpt mat på nätet i flera år och tycker att det är suveränt. En del kompletteringar i vanlig butik blir det förstås.

Jag håller på att sitta in min nya soffa. Den förra var 17 år gammal och rätt sunkig. Det nya är litet nättare i modellen och hunden (på en egen filt) och jag trivs bra i den. Annars sitter jag helst i min stresslessfåtölj, när jag läser eller ser på TV. Den är bekvämare. Snart är det dags att bänka sig  för att titta på några av höstens TV-serier: Vår tid är nu i SVT ( tredje säsongen startar 28 oktober) och The Crown i Netflix (tredje säsongen startar 17 november).

 

Lästips: En biografi över Carl von Linné

Visste du att det var Carl von Linné, som kom på ordet "fauna"?  Linné skrev inte bara en svensk flora utan också en svensk fauna, det vill säga en beskrivning av djuren i den svenska naturen.
Detta och mycket annat får du veta när du läser denna fantastiska bok om Carl von Linné med  titeln  "Jag tänker på Linné. Han som såg allt."
Den är skriven av trädgårdsjournalisten Karin Berglund och utkom 2007. Vilket  arbete hon måste ha lagt ner på denna bok! Den är omfattande, nära 400 sidor, och handlar om Linnés uppväxt, hans tid som lärare och läkare, hans familjeliv samt hans resor, forskning och böcker. Man får en helhetsbild av människan och botanisten Linné.
Den är otroligt trevligt och lättsamt skriven.
Bilden ovan föreställer en påfågelsöga, som svävar över julrosor. Teckningen är av Georg Dionysius Ehret och är en av de många fina illustrationerna i boken.

Just nu i dagarna utkommer ännu en biografi över Linné, skriven av Gunnar Broberg. Linné känns mer aktuell än någonsin!