Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Anthony Doerr är en amerikansk författare, som är född 1973. Han vann Pulitzerpriset i skönlitteratur 2015 för romanen Ljuset vi inte ser.
Berättelsen utspelar sig i det ockuperade Frankrike under andra världskriget. Det är en gripande historia om två unga människor, en fransk flicka och en tysk soldat, som mot alla odds kämpar för att överleva. Det är en fängslande berättelse om den grymhet, som en gång slog klorna i Europa - och om den godhet, som göms i våra hjärtan.
Jag tyckte mycket om boken. Det märktes att författaren gjort mycket research kring den verklighetsbakgrund som finns för att få berättelsen att framstå som trovärdig, samtidigt som han låtit fantasin flöda.

Nu i vinter har det kommit ytterligare en roman av Doerr, som heter En bättre värld. "Ett bländande epos om kärlek, krig och glädjen, som står att finna i böcker" skriver The Guardian i sin recension.

Den röda färgen

Den 14 februari är det  Alla hjärtans dag. Den röda färgen sägs vara kärlekens färg, men slår ju an också i många andra sammanhang.

Tänk bara på de röda stugorna, som är så typiska i vårt land. Ja, man kan nästan kalla rött för Sveriges nationalfärg. På Falu rödfärgs hemsida kan man läsa att de första faluröda spåren härstammar ända från 1500-talet. Vid Falu gruva föds Falu rödfärg, den färg som kommit att pryda hela Sverige. Rödfärgade timmerhus var på den tiden ett tecken på rikedom och status. Förebild var kontinentens byggnader av rödtegel.
Från städerna spreds på 1700-talet tekniken att rödfärga husen och runt om i landet byggdes ståndsmässiga herrgårdar, bergsmansgårdar, bondgårdar och prästgårdar. Under 1800-talet började bönderna färga sina boningshus och uthus röda.
Hembygdsrörelsen och egnahemsrörelsen i mitten av 1900-talet gav rödfärgen ett uppsving.
1992 stängdes Falu gruva efter mer än tusen års brytning. Det enda som återstår är tillverkningen av det röda pigmentet och kokning av Falu rödfärg. Det är färgen vi känner igen och älskar.

Sommaren 1972 fick jag och min dåvarande man ett erbjudande, som vi inte kunde motstå. Vi blev erbjudna att långtidshyra ett torp på Ekerö, ett torp som hörde till godset Stafsund ( Stavsund).Vi hade vår lägenhet i innerstan på den tiden och vår dotter var två år gammal, så det passade oss utmärkt att ha detta rödmålade torp som sommarnöje.
Hyran var låg. I gengäld förväntades vi hålla efter så gott det nu gick. Huset var helt omodernt. Ingen el, inget rinnande vatten och torrdass. Vi hade fotogenlampor, lagade mat på gasolspis och  hämtade vatten i en brunn. Vi tyckte det var helt underbart!
Ekerö hör till Mälaröarna och är en oerhörd vacker trakt. Lummigt med åkrar och ängar och naturligtvis mycket vatten. Det finns mycket historia i området. Birka (Björkö) är en av Mälaröarna.
Vår dotter Ulrika fick en lillebror 1974. Det är de två barnen som syns på bilden.
Ägaren till Stafsund avled några år senare. Torpet styckades av från godset och såldes. Jag kom så småningom att återvända till Ekerö, då jag köpte en egen sommarstuga där.
 

Handskar

Engelska glacéhandskar från 1600-talet

Handskar är mycket gamla plagg och har använts både som klädesplagg och som prydnad. De kunde utgöra ämbetsinsignium för biskopar och de kunde ha symboliska innebörder för renhet och vänskap. Handsken kunde fungera som symbolisk pant. Att kasta en handske framför någon var en utmaning till tvekamp.
Handskar blev i Sverige en vanlig förlovningsgåva. Från 1700-talet kom de att tillhöra högtidsdräkten bland allmogen. Först i senare tid har handskar blivit ett plagg för vardag. 
Stor vikt lades förr vid utförande och dekor. Herrhandskarna var speciellt under 1600-talet rikt utstyrda med fransar, band och broderier. Senare blev denna typ av dekor mer vanlig på damhandskar. 
Dagens handskar består oftast av lammskinn och är fabrikstillverkade (NE).

Armbågsstöd för provning av handskar, handsktänjare, blomma för dräktdekoration, dam- och barnhandskar. Bilden kommer från Stockholms stadsmuseum

Jag tycker att handskar är ett både roligt och viktigt plagg. Roligt för att det går att variera utan alltför stora kostnader .Viktigt, så till vida att jag gärna matchar till skor och väska. Under vinterhalvåret blir det mest svart, så det är ganska lätt gjort. På sommaren har man numera inte handskar alls, men jag har faktiskt kvar ett par vita sommarhandskar från 1960-talet, då jag använde sådana. Två par långa glacéhandskar finns kvar också. De vita har jag haft på mig då jag hade lång klänning vid några tillfällen.

Häromdagen besökte jag Östermalms handskaffär, som ligger på Karlavägen 61. Jag älskar den här typen av specialaffärer! Det var dags för ett par nya vårhandskar. Jag visade upp mina gamla för försäljaren och ursäktade mig med att " så här slitna blir mina handskar eftersom jag promenerar med en hund i koppel". Då visade hon genast fram en handske, som borde passa mig att ha just vid hundpromenader. En litet mer robust handske i mockaskinn med muddar, infällda resår och dessutom billig.
Så det slutade med att jag köpte två par handskar. Ett par litet finare i lammskinn och ett par sportigare för hundpromenader.

Östermalms handskaffär

Mysigt att packa upp de nya handskarna, som var inslagna i silkespapper