13 april 2021

Musik och musikspelare


Alla njuter vi väl av musik. Mitt intresse har följt mig genom livet ungefär på det sätt som jag tror att det varit för många i min generation. 
I ungdomen var det naturligtvis schlagers och jazz. Så småningom kom även ett intresse för klassisk musik. Jag njuter fortfarande mycket av att lyssna på klassisk musik. Min smak är rätt konventionell. Mozart, Chopin och Schubert hör till favoriterna. Det är egentligen rätt svårt att förklara vad det är som gör att jag njuter av musiken, så jag skall inte ge mig in på några musikteoretiska resonemang. Jag skall väl också erkänna att jag mycket väl kan ha musiken på i bakgrunden samtidigt som jag gör annat. P 2 står på nästan hela dagen hos mig.

Det krävs ju någon form av apparatur för att kunna lyssna på musik hemma.
Jag kan faktiskt minnas att vi hade en resegrammofon i föräldrahemmet, då jag var liten. Det var en väldigt pysslande med nålarna som skulle bytas ut och som man naturligtvis stack sig på, då man hanterade armen. Skivorna man spelade då, kallas idag för stenkakor. Det gällde att inte tappa dem i golvet för då gick de sönder. 

By the light of the silv´ry moon med Doris Day


Så småningom, det bör ha varit runt 1957, fick jag en liten radiogrammofon, alltså en radio som hade en skivspelare på ovansidan. Det var vinylskivor som gällde numera. Allt blev mycket enklare eftersom det bara var att trycka på en knapp och lägga pickupen på skivan, så flödade musiken. På bilden sitter jag och sorterar in en skiva i ett skivställ. Radiogrammofonen syns till höger. Den konstiga bakgrunden beror på att jag sitter i ett rum, som är under renovering. 
Jag har försökt dra mig till minnes i vilka butiker jag köpte mina grammofonskivor på den tiden. Jag minns att det fanns en skivaffär på Kungsgatan 2, alldeles i närheten av Stureplan. Musikhörnan, tror jag att den hette. Sedan minns jag också Sterlings skivaffär på Smålandsgatan.
Senare, alltså runt 1990, gick jag alltid till Megastore vid Sergels torg. Där fanns en expedit, som var oerhört kunnig när det gällde klassisk musik. Man kunde fortfarande provlyssna på skivorna. Ingen av dessa butiker finns kvar längre, naturligtvis.




I den första bostaden som nygift var det en anläggning med hembyggda Carlsson-högtalare med stereoljud, som gällde.
Första CD-skivan köptes omkring 1980. Oj, vilket lyft - inga hack, inget raspande och vilket bra ljud! 
Nu har jag, sedan en par år tillbaka, en anläggning med radio, cd-spelare, förstärkare, DVD-spelare och TV, där högtalarna är anslutna till allt detta. 
Visst känns det mäktigt, då man i dag kan sitta bekvämt i soffan med surfplattan i famnen och gå in på Metropolitans hemsida och ta del av deras operaföreställningar och få upp bilden på TV-n och ljudet i högtalarna. 
Jag lyssnar också mycket på musik i P 2-play och via Spotify. 



Men naturligtvis är det inget som går upp mot att njuta av musiken i ett konserthus eller i en operasalong!





10 kommentarer:

  1. Jag har läst ditt inlägg med stort igenkännande och mycken nostalgi. Köpte också stenkakor som tonåring, mest jazz med jazzpianister. Kommer ihåg att de kostade 4.50 kr. Jag hade 5 kr i veckopeng så det blev inte mycket över sen jag köpt en ny skiva varje vecka.
    Jag är ju uppvuxen med musik, både levande hemma och i konserthall, så musiken har alltid funnits i mitt liv. Har ju haft det som yrke också i många år.
    Jag älskar också de gamla klassiska kompositörerna men är svag för romantisk musik också. En av mina favoriter är Rachmaninovs andra pianokonsert och Griegs a-mollskonsert. Jag har däremot svårt att ha musik i bakgrunden när jag sysslar med annat hemma, så det blir mest musik i hörlurarna när jag är ute och promenerar.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag känner ju till att musiken finns i ditt liv. Du har ju dessutom kunnat föra den vidare till barn och barnbarn. Det måste kännas underbart! Roligt att få veta några av dina favoritkonserter. Då skall jag se till att lyssna på dem. Finns ju alla möjligheter numera tack vare Spotify.

      Radera
  2. Jag avundas dig din musikanläggning. Känner som Musikanta igen stenkakorna och resegrammofonen. Tar mig inte tid att lyssna på musik så mycket som jag skulle vilja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske kommer så småningom! Jag fick hjälp med att installera musikanläggningen.

      Radera
  3. Jag försöker förkovra mig i klassisk musik. Tittar med stor behållning på Kontrapunkt men brukar inte lyssna på P2 utan på P1. Och på tv väljer jag aldrig operor eller symfonier när dessa ibland bjuds att se.
    Jag har inte någon frågesport om blommor men är så usel själv på att namnge blommor som jag fotade i somras. Jag lovade då att jag skulle visa blommorna under vintern när vi saknar dem som mest, och då uppkommer problemet att jag inte vet vad blomstren heter som jag fotat. Då har jag alltid vänner som brukar vara duktiga och känna igen dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tittar också på Kontrapunkt. Man lär sig ett och annat där. P1 lyssnar jag också gärna på, men då måste jag sätta mig ner och lyssna koncentrerat.
      Jag är också rätt dålig på blommor. Den jag gissade på, tror det var vårärt, råkade jag ha i min egen bildsamling, så det var ren tur.

      Radera
  4. Vilket trevligt inlägg, Birgitta! Och vilka nostalgiska musikminnen det väcker, inte minst hågkomsten av alla de grammofoner/skivspelare, som paraderat genom ens lyssnarliv. I föräldrahemmet fanns det en stor kombinerad gramofon/radio i mahogny, som jag skämdes för när jag hade "hippa" hemma. Den var så gammalmodig, men klarade av Elvis Presley och Ricky Nelson. Annars var det stenkakor, 78-varvare, som spelades på den. "Vildandens sång" var mammas älsklingsnummer.

    Men minns någon mer än jag att då stenkakorna höll på att dö ut, så gjorde vi tonåringar halssmycken av dem? De skulle ändå kastas till förmån för vinyl, så man tilläts att bryta dem i små bitar, borra ett hål upptill och hänga om halsen i ett läderband.

    Tur att inte Farfar såg vad som hände med hans älskade marschmusik, som vi ärvde.

    //Mariadne på Gärdet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mariaddne, så roligt att du gillade inlägget. Trots att du väl är några år yngre än jag, så minns du alltså stenkakorna också! Nej, jag minns inte att man gjorde smycken av stenkakorna. Det enda jag minns är att det fanns de som gjorde vaser av dem. Jag antar att man hettade upp dem och lyckades böja dem, så att de fick formen av en vas. Men hur gjorde man med hålet i mitten? Vet ej.

      Radera
    2. Jag vill minnas att man använde en tång av samma slag som man gör knapphål och andra runda hål med. De gamla stenkakorna var så sköra så det gick lätt. Sen skulle man hitta en snygg skinnsnodd, vilken inte alltid fanns hemma.

      Radera

Svenskt tenn 100 år

I år är det hundra år sedan firman Svenskt tenn grundades.  Jubileumsåret invigdes med lanseringen av textil Svenskt tenn Est. 1924 - ett m...