19 februari 2021

Elefanter


Varför är vi så fascinerade av elefanter?
Jag tror att det beror på flera saker. Det är vårt största landlevande däggdjur och de saknar naturliga fiender. De anfaller inte heller människor, så länge människorna håller sig på avstånd. De har en stark social sammanhållning.
Litet fakta:
Den största nu levande arten är den afrikanska elefanten, där hanen kan bli 4 meter hög och väga nästan 10 ton. Elefanterna har pelarlika ben, en kraftig kropp med en konvex ryggrad, stora öron (mindre hos den asiatiska) och ett stort huvud med en lång, rörlig nos. När elefanten är upprörd eller aggressiv står öronen rakt ut.
Afrikanska och asiatiska elefanter lever på savannen och i öppna skogar. Afrikanska skogselefanter, som nyligen fått status som egen art, lever djupt inne i Afrikas regnskogar, men kan även röra sig på savannen.
Elefanter kan bli över 60 år gamla, äldre än någon annan däggdjursart, förutom människan.  
Det kanske främsta kännetecknet är snabeln, en rörlig förlängning av den övre läppen och nosen. Den används för att dra upp gräs, kvistar, lyfta stammar och spruta damm och vatten. Ett annat kännetecken är betarna.
Elefanterna äter bark, löv, grenar och gräs. Den afrikanska äter även frukt. De lever i familjegrupper, men dessa kan även bilda större flockar.
Det största hotet för den asiatiska elefanten är att den konkurrerar med människan om mark. För den afrikanska är det största hotet tjuvjakten, eftersom deras betar är mycket åtråvärda.

2009 var jag på safari i Tanzania. Bilden i början av inlägget är tagen där. Vid ett tillfälle kom vi väldigt nära några elefanter, vilket syns på bilden nedan. Situationen kändes rätt läskig. Här gäller det att hålla sig undan!


I boken Mannen som talade med elefanter, skriven  av Lawrence Anthony, berättar författaren om sitt arbete med en grupp elefanter.  Anthony var viltvårdare i Sydafrika och fick till uppgift att ta hand om en grupp vilda elefanter i sitt reservat. Det är inte bara en beskrivning av hans relation till elefanterna vi får följa, utan också många andra fascinerande möten med vilda djur. 


Kanske min egen fascination också hänger samman med ett barndomsminne. Jag var en av dem som fick rida på en elefant på Skansen. Det bör ha varit någon gång runt 1950. 
Skansen hade elefanter i över 60 år. 1956 var sista året för ridning. 1992 flyttade elefanterna, eftersom anläggningen inte kunde anpassas till rådande djurskyddslagar.
När man ser bilden på denna elefant kan man bara tycka att det måste ha varit det enda rätta. Den ser inte lycklig ut.
Det värsta är att man även idag i vissa asiatiska länder "tämjer" elefanter under vidriga förhållanden för att de sedan skall kunna användas för att roa turister.

Bilden, som jag hittat på Wikipedia, är tagen på 1940-talet


4 kommentarer:

  1. Ville sätta "tummen upp" = gilla ditt inlägg, har även velat göra det tidigare, men det är inte möjligt (inte på Wordpress o inte här), alltid har man inte något att tillägga. Men denna gång tänkte jag kommentera, att jag tycker det är bra att man numera även tänker på djuren. Även om jag kan tänka mig att det varit en erfarenhet att få rida på en elefant, men dess liv kanske inte var så muntert.... Har själv sett av dessa arma elefanter i Thailand som du nämner, och en tiger som var så neddrogad att den apatiskt låg bredvid sin "husse". Meningen var att turister skulle sätta sig där bredvid och mot betalning låta fotografera sig.... jag och min son, som då var fyra, ville inte göra det, men många vill väl eftersom det fortsätter... Såsom du skriver, elefanter är omtyckta, de verkar sympatiska och man blir glad av de fina bilderna du tagit under safarin :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är synd att det inte finns någon knapp för "gilla". Det är fler som efterlyst det, men Blogger håller oss inte med denna finess, tyvärr.
      Tack för ditt fina svar. Ja, att det kan förekomma så mycket lidande för vilda djur än i dag chockar mig.

      Radera
  2. Intressant safariresa du har gjort, Birgitta! Visst är även vi i västvärlden fascinerade av elefanter, och små statyetter av elefanter har ansetts vara lyckobringande. Men de skulle placeras med snabel och huvud utåt i rummet. Vi hade en sådan i mitt barndomshem, men som tyvärr gick sönder i en flytt.

    Jag minns också de stackars elefanterna på Skansen och hur de trampade runt och slet i sina kedjor. Tack och lov att detta djurplågeri försvann därifrån, men i stället tycks det ha ökat på andra håll i världen. Som turister har vi ett ansvar att inte uppmuntra och befrämja detta otyg.

    /Mariadne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att statyetter av elefanter kunde vara lyckobringande kände jag inte till. Kul att få höra!

      Radera

Skansens julmarknad

Skansens julmarknad har pågått i över 100 år. På Bollnästorget finns ett 70-tal marknadsbodar som säljer hemslöjd, delikatesser, godsaker, h...