Döstädning är något, som de flesta av oss äldre bör ta itu med. Själv hör jag inte till den typen av människor som samlar på mig alltför mycket. Jag är rätt duktig på att slänga. Ändå har jag vid några tillfällen varit tvungen att gå igenom en del saker mer systematiskt. På så sätt har det blivit lättare att sortera och eventuellt gallra.
De flesta är naturligtvis inklistrade i album och några är placerade i fotoramar. Övriga gick jag igenom och kastade sådana som föreställde helt okända personer och platser. På de bilder jag sparade skev jag på baksidan vad de föreställde och vilket årtal bilden togs. Sorterade så gott det gick i mappar märkta Barnen, Släktingar osv. En del av mina digitala bilder har jag gjort till fotoböcker i pappersformat. Se även längst ner i inlägget, där det finns en länk om att städa i sitt digitala arkiv.
2. Diabilder.
Några kastades och resten lades in på ett USB-minne. Det fick jag hjälp med av ett företag, som heter BGA video. De har butiker på flera håll i landet.
3. En gammal smalfilm
Lades över till DVD. Det var roligt att få se den efter alla år.
4. Urklipp och gamla dokument.
Sorterades och lades i olika märkta mappar.
5. Tavlor och andra konstföremål
På mina tavlor har jag klistrat fast ett papper på baksidan med uppgifter om konstnär och varifrån tavlan kommer. Proveniens som det heter.
6. Grammofonskivor
Jag har slängt alla gamla vinylskivor. Har däremot sparat några 78-varvare. Märkligt att just dessa blivit kvar när så mycket annat försvunnit.
7. Böcker
Böcker är ett känsligt ämne. Jag köper mycket sällan böcker numera. Jag lånar det mesta. Mycket av det jag hade i bokhyllan var gammalt. Jag var brutal och rensade ut fem hyllmeter. Därefter gick jag in på antikvariat.net och kollade tillgången och tog undan några, som kanske kunde säljas. Därefter gjorde jag en förfrågan hos ett antikvariat. De tackade nej. Det blev till att gå till återvinningen med samtliga böcker.
Ja, sedan finns det naturligtvis mycket annat att gå igenom. Det vet man bäst själv. Alla pärmar fyllda med papper till exempel... Puh!
Tidskriften Senioren har en artikel om Margareta Magnusson, som har givit ut en bok om döstädning https://www.senioren.se/leva-uppleva/hall-koll-pa-grejerna/
En artikel om att döstäda i sitt digitala arkiv i DN https://www.dn.se/insidan/sa-kan-du-sjalv-borja-dostada-ditt-liv/
Du har verkligen ordning på det mesta. Enormt hänsynsfullt och förutseende mot dina arvtagare. Tack för alla tips! Visst blir man besviken när ingen vill ha ens gamla böcker!
SvaraRaderaTack Eva! Det värsta att det finns mycket kvar att ta itu med...
RaderaÄr inte för döstädning, slänga allt och vänta på döden? (Inte riktigt vad du gör.) Själv lider jag av slängneuros, slänger inte mycket, men så länge jag håller mig inom lådor och skåp är det väl ingen fara. Har ärvt ett skåp från förläldrahemmet där jag har deras foton, vykort mm. Foton tycker jag de man inte vet är mest intressanta. Mysterier. Har ägnat mig mycket att fråga kända och okända släktingar och fått en del svar. De min mamma trodde inte var släkt visade sig vara mormorsmors syster med familj.
SvaraRaderaBöcker, kastas inte. Kanske litet onödigt att jag räddade hem ett norskt uppslagsverk från biblioteket.
Vinyl har jag en gammal kista full, spelar inte ofta.
Diabilder många kartonger i förrådet. Har kanske en liten sak man kunde titta på dem i.
Ja, så länge man har plats, så går det väl an. Så bra att du fick reda på vad en del av dina bilder föreställde. Jag har inga äldre släktingar i livet utom min bror och han har faktiskt släktforskat och gjort ett bildalbum av släkten bakåt.
SvaraRaderaJa det var några år sedan, nu lever väl inte många i mammas generation. En kontaktade en hembygdsförening som visste. Och en nyfunnen dna-släkting kände igen en bild som sina släktingar på en annan sida, grannar till mormor och därför i hennes album.
SvaraRaderaJa, du släktforskar ju och då blir det naturligtvis extra spännande och roligt!
RaderaEn sån föredömlig och välstrukturerad "döstädning", fullt värdig vilken arkivarie som helst! Även jag får ryck av städiver ibland och lyckas röra om lite på ytan. Känner mig då nöjd - ända tills jag går ner till källarkontoret. Där är det "rena döden" att försöka bringa ordning...
SvaraRadera/Mariadne
Tack, men som jag skriver i inlägget, det återstår en del. Vinds- och källarförråd vill jag inte tänka på... När det gäller just släktbilder har min bror faktiskt tagit hand om det mesta och gjort en omfattande fotobok där han också beskriver det han vet om människorna och platserna. Den betyder mycket för mig.
Radera