Promenad i Grönsta

En promenad utmed Grönstavägen på Lidingö innehåller en hel del sevärdheter.
Först av allt passerar man Bo gård, som antas vara öns äldsta gård. De nuvarande byggnaderna i karolinsk stil uppfördes 1777, men gårdens historia går längre tillbaka. Idag används den mest som möteslokal.

Så småningom kommer man fram till Grönsta gärde. Detta är platsen för Lidingöloppets mål. På området ståtar Löparmonumentet av Sven Lundqvist.

Uppe på en höjd ser man Grönsta prästgård. Den byggdes 1910 för att vara bostad åt församlingens kyrkoherde, men också fungera som församlingsgård. I dag används den mest för olika typer av sammankomster.

Bredvid prästgården ligger Lidingö musteri. Dit kan man komma med sina äpplen och få dem mustade. Gå in på deras hemsida, så får du veta hur det går till att musta äpplen och vilka krav som ställs för att det skall bli bra.
Här finns också ett kafé. Här är det liv och rörelse och man omges av härliga dofter.

Så går man vidare ner mot vattnet och Täcka udden. Där ligger Carl Richard Nybergs bostad och flyghangar från 1908. Nyberg var en berömd uppfinnare och flygpionjär. Han levde mellan 1858 och 1939. Han bodde i ett av husen på Täcka udden och lät också bygga en liten flyghangar för sina flygplan. Nyberg var en framgångsrik pionjär inom maskinteknik, men lyckade aldrig komma upp i luften med sitt flygplan. 

Höstplaner

 

Hösten innebär ju ofta en hel del planering. Tyvärr finns fortfarande en del begränsningar på grund av pandemin. Rätt tomt i kalendern med andra ord...
Jag besöker ofta vårt lokala bibliotek. Det har blivit mycket bokläsande under sommaren och blir säkert mer när höstmörkret sänker sig.  Men jag lånar inte bara böcker, utan även tidskrifter. Mina favorittidskrifter är Pc för alla,  M-magasin och Antik och auktion. 
På vissa bibliotek går det faktiskt att låna tidningar och tidskrifter digitalt, men jag tycker att det verkar väldigt krångligt, så jag ger mig inte in på att förklara hur man gör. Om du är intresserad av detta rekommenderar jag dig att besöka ditt lokala biblioteks hemsida och se vad som erbjuds.
Här är några böcker jag ser fram emot att få läsa i höst:

En del museibesök blir det säkert. Just nu lockar en utställning på Waldemarsudde, som heter Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen. Fick strålande recensioner i DN.
Lidingö museum, som haft stängt ända sedan i våras, öppnar igen den 3 oktober. Höstens första utställning heter Blandat från Lidingö. Jag ser mycket fram emot att få fortsätta mitt arbete som värdinna på museet. Ett arbete, som jag precis hann påbörja, innan pandemin slog till.

Lidingö museum

I tidskriften Senioren, nr 6/2020, tipsas om distansutbildningar på nätet. Här är några förslag:

www.folhogskola.nu
www.ted.com/talks
urplay.se
På Youtube finns mycket matnyttigt. Sök till exempel på performance lecture dramaten

Jag har inte någon trädgård, utan får nöja mig med blommor på balkongen och på fönsterbänkarna. 
Förra året fick jag en underbar liten krukväxt av en granne. Den heter Femöring eller Ugglemor. Den är mycket lättskött och blommar maj - augusti. I september ställer man ner den i källaren. Där får den står  till februari/mars. Då tar man fram den och skakar ur jorden. Då skall det finnas frön, som ser ut som små kottar. Så börjar man om från början, sår dessa frön i ny jord i krukan och så småningom kommer det nya blommor. 

Kommunen har nu gjort i ordning sina höstplanteringar. Så här fina ser de ut i Lidingö centrum.

Något gott till en värmande soppa kanske? 

Här är ett recept på smördegssnittar med päron, blåmögelost och hasselnötter:
Ingredienser
2 ark fryst smördeg
1 päron
100 g blåmögelost, valfri sort (men ta gärna en som är hård och går att smula sönder)
1 ägg
flytande honung
timjan
havssalt
4 msk hasselnötter

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Skär smördegsplattorna i 6 bitar.
Skiva päronet tunt. Smula osten i en bunke. 
Fördela osten jämt över smördegsplattorna och lägg ut den så att kanterna på smördegsplattan är fria.
Lägg några skivor päron på osten.
Pensla kanterna på smördegen med uppvispat ägg.
Grädda i ugnen i 10 minuter eller tills de är fluffiga och gyllene.
Hacka under tiden timjan och hasselnötter grovt.
Ta ut snittarna och strö över de hackade hasselnötterna, ringla över honung och strö över timjan och havssalt.
Receptet kommer från www.koket.se

Sommarpromenad i Gamla stan

Sorgligt att det skall behövas en pandemi för att man skall våga sig på att promenera runt i Gamla stan och slippa trängsel.
Gamla stan i Stockholm är ett av de områden jag många gånger tänkt, att jag måste ge litet mer tid för att upptäcka, eller kanske rättare sagt återupptäcka, så jag har gjort några vandringar där i sommar. Självklart har jag varit i Gamla stan många gånger tidigare, men då nästan alltid för att besöka en restaurang, en butik eller i något annat ärende.
Nu ville jag ge stadsdelen riktigt med tid och bara strosa runt i lugn och ro utan tidspress, titta på de vackra husen, stanna vid något intressant skyltfönster, ta några bilder och sedan sitta ner och ta en kopp kaffe.

Köpmangatan är Stockholms äldsta gata. På denna gata ligger en av mina favoritbutiker - Tyger och Tidlösa Ting. De har bland annat många miniatyrföremål. På bilden är det en änglaorkester.

På en tvärgata till Köpmangatan av ligger ett hus, som anses vara stadens äldsta bevarade bostadshus - Baggensgatan 27. Det antas vara byggt redan 1336.

Baggensgatan 27

Österlånggatan är en väldigt trevlig gata med många charmiga butiker och gallerier. Jag slank in på Galleri T, där Julia Lidbeck ställde ut. 

Blue blues av Julia Lidbeck

Jag promenerade utmed Prästgatan fram till Mårten Trotzigs gränd, Stockholms trängsta gränd. Den är  fullständigt nerklottrad och har tydligen varit det i åratal.

Så var det dags för ett besök i Storkyrkan, där jag inte varit på evigheter. Visst är det väl en vacker kyrka! Nu har man påbörjat en renovering av fasaden. 
Legenden om Sankt Göran och draken är för lång för att skriva här, men intressant är att just detta konstverk, som sattes upp 1489, har en egen svensk historiebakgrund. Konstnären heter Bernt Notke

Vädersolstavlan

Vet ni varför ankarslutarna på husen ser olika ut? Förklaringen är enkel. Det beror på vilket år huset är byggt.

Så hamnade jag ändå så småningom på Västerlånggatan, där kommersen verkade pågå som vanligt, i alla fall då jag var där i slutet av augusti. 

Lakrits i alla tänkbara former och färger. Men hur kan man kalla en butik för Lakrits roten, särskrivet och där man skriver roten upp och ner och bak och fram? Och det här att man inte ids översätta skyltarna till svenska. Jag visste inte att liquorice faktiskt betyder lakrits. Trodde att det hade något med likör att göra. Man känner sig dum...

Till slut kom jag till Järntorget, där jag kunde konstatera att Sundbergs konditori fanns kvar!

Boktips: Det växte ett träd i Brooklyn

Det hör till att man skall läsa en klassiker på sommaren. I år blev det denna bok.
Det växte ett träd i Brooklyn är en bok skriven av Betty Smith. Den kom ut första gången 1943.
På förlagets hemsida presenteras den så här:
En uppväxtskildring fylld av grymhet, kärlek, skratt och sorg.
Brooklyn 1912: Den unga Francis klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.

Familjen är fattig och har det svårt på många sätt. Francis skildras med stor inlevelse. Man får följa henne från åttaårsåldern fram till dess att hon möter kärleken någon gång i övre tonåren. Francis är en skärpt flicka, som läser mycket, är duktig i skolan och drömmer om att bli författare.
Familjen får det så småningom bättre, men vägen dit kantas av hårt arbete.

Boken är filmad två gånger och det var just filmen jag har ett starkt minne av. Det gjorde mig nyfiken på själva boken. Den var klart läsvärd, även om jag tyckte att den var en smula patetisk. Typisk amerikansk framgångssaga.
Den utgåva jag läste var uppdelad i två volymer.

En onsdag i augusti

Dagen började med ett besök på en närbelägen vårdcentral, där jag bokat tid för antikroppstest för covid-19. Redan dagen därpå fick jag svaret. Provet var negativt. Något annat hade jag egentligen inte väntat mig.

Det har inte blivit något restaurangbesök alls i sommar, så jag bestämde mig för att göra ett besök på en av våra lokala krogar. Det gällde att passa på, när kvällarna fortfarande var så fina. Vi har en hel del restauranger här på ön, men många serverar bara pizza eller sushi. Det har jag tröttnat på.
Så jag tog med mig hunden som sällskap och gav mig iväg till Baggeby. Där ligger restaurangen Spice Zone, som serverar indisk mat. Jag är egentligen inte så förtjust i indisk mat, men tänkte att det kunde vara värt ett nytt försök. Jag åt Scampi Korai. Det smakade riktigt bra.
Jag läser på Wikipedia om det indiska köket. Där står det bland annat att indierna anser att matlagningen är en gudomlig konst. Varje provins har en egen matlagningskonst. Stapelvaran i det nordindiska köket är vete, medan ris är stapelvaran i syd- och östindiskt kök. De vanligast kryddorna är chilipeppar, svartpeppar, spiskummin, ingefära, koriander, kardemumma och kanel. Vanligen används kyckling, men ofta äts också lamm- nöt- fläsk- och getkött.Vid kusten äts mycket fisk. Linser,ärtor, bönor och grönsaker är viktiga råvaror i Indien, eftersom en stor del av landets befolkning är vegetarianer.

Vi promenerade sedan hem och gick utmed Värtan, där vi såg på alla båtar.  Lidingötåget rullade förbi på väg till Gåshaga brygga. Bilden i början av inlägget är också tagen under denna promenad.

Vi kom lagom hem för att sätta på TV-n och titta på ett av mina favoritprogram. Det var Kanaler, båtar och kärlek som började en ny säsong i Kunskapskanalen.

Resarö

Resarö är en ö i Stockholms skärgård, norr om Vaxholm. 
Ön, som tidigare var rena landsbygden har länge varit populär för fritidsboende, men har nu till stora delar utvecklats till en villaförort. Jag hyrde en stuga där drygt en vecka i juli. 
Stugan var mycket trevlig och bekväm och låg i Ytterby. Hunden och jag njöt av det fina vädret och tog många promenader i området. Det fanns möjligheter till bad både från en brygga och en liten strand. Det fanns många båthamnar i området och vid Ytterby brygga lägger skärgårdsbåtarna till.

Här är en bild som jag tog jag av hunden, då vi promenerat ner till badbryggan. Där tog jag senare ett dopp. 

På Resarö finns en berömd gruva, Ytterby gruva. Jag tog en bild på trappan, som leder upp till gruvan, men avstod från att gå upp för den. En skylt varnade för rasrisk!
På skylten vid trappan stod det följande: Uppe på berget finns något som gjort namnet Ytterby berömt världen över. Här, i en liten gruva med anor från 1600-talet, hittades år 1787 en okänd tung svart sten. Detta blev starten på en makalös utveckling, där mestadels svenska forskare upptäckte minst åtta nya grundämnen ur mineral funna i Ytterby.

Vi promenerade genom ett av de vackra villaområdena och kom så småningom fram till en båthamn vid Trälhavet.

På en av våra promenader passerade vi Paviljongen. Byggnaden, som uppfördes 1909, är i japansk stil. Där anordnas varje år midsommarfirande. Det finns också en servering, men den var stängd den dagen vi passerade förbi.

 

Ytterligare en sevärdhet finns på Resarö, eller rättare sagt i närheten av ön. Om ni brukar titta på Stockholms Lokala nyheter i SVT så visas i samband med avannonseringen en bild på en liten holme. Den heter Rågholmen och ses ifrån Ytterby. 

Avslutningsvis en bild på vår värdinnas vackra rosor. Tack Marianne för den fina tiden i din gäststuga!

10-årsjubileum

I dag fyller min blogg 10 år!
Detta firas med tårta och ett urval av mina finaste minnen från denna period.
Det var nog tack vare min dotter, som jag kom igång att blogga. Hon hade en blogg, som var mycket trevlig att läsa. Det var faktiskt inte alls svårt att komma igång. Det finns mycket att skriva om och den stund man sitter vid datorn och skriver, innebär också en stunds eftertanke.
Ganska snart insåg jag att jag måste lägga till bilder. Bilderna måste vara av hyfsad kvalitet. På så sätt uppmuntrades jag till att bli en bättre fotograf och även lära mig bildhantering. Jag gick till och med en fotokurs!
Många undrar varför man bloggar. Ja, det blir ju helt enkelt en hobby. Att till exempel berätta och visa bilder från en resa, gör att man upplever resan en gång till och kanske man också kan inspirera någon annan. Extra roligt är det om man får kommentarer.
Ett av de inlägg jag lade ner mycket arbete på, var inlägget om Hjorthagen 2011. Att förbereda detta inlägg tog mig flera dagar. Jag var tvungen att läsa på och även gå runt i området för att ta bilder. Det blev så mycket material att jag var tvungen att dela upp det på tre inlägg. Nedanstående foto, som föreställer Gasverksvillorna i Hjorthagen någon gång runt 1900, skannade jag av från en arkivbild som fanns på Hjorthagens bibliotek.

Ett inlägg, som jag gärna återvänder till är resan till Nordkap 2013. Även detta inlägg är uppdelat på flera. Så roligt det är att sitta och titta på detta och minnas allt det vackra vi fick se. Bara en bråkdel av alla de bilder jag tog, kunde läggas in. Man får inte göra för långa inlägg, det har jag lärt mig.

Jag har ungefär 30 visningar (=besök) per dag på min blogg. Vid ett tillfälle, Julmarknad i Lidingö centrum 2018, annonserade jag mitt inlägg på Facebookgruppen Lidingö anslagstavla. Då fick jag hela 600 visningar samma dag! Det är rekord.

Jag hoppas kunna fortsätta ytterligare 10 år. Ibland drabbas jag av idétorka, men då kan jag alltid låta mig inspireras av någon bloggrupp, där det erbjuds olika ämnen eller teman att blogga kring.

Boktips: Stoner av John Williams

John Williams är en amerikansk författare, som levde 1922 till 1994. Han var lärare och skrev poesi och även några romaner. Romanen Stoner utgavs 1965.
Stoner är en berättelse om en man, hans liv och framför allt hans livsgärning. Tiden är 1910 till 1955 i amerikanska mellanvästern.
William Stoner växer upp i ett enkelt lantbrukarhem och beger sig så småningom till ett universitet för att läsa lantbruksvetenskap. Han kommer att bevista en föreläsning om litteratur och får något som kan liknas vid en uppenbarelse. Det är är hans professor som får förklara vad det handlar om, när Stoner inte kan svara på varför han vill hoppa av lantbruksstudierna och i stället läsa litteraturvetenskap. "Det är kärlek, mr Stoner. Ni är förälskad. Så enkelt är det."
Stoner viger alltså sitt liv åt litteraturen. Arbetar som lärare och skaffar sig familj. Berättelsen är oerhört gripande och ganska sorglig.
Språket i berättelsen är stramt och jag kan tänka mig att en del läsare tycker att boken är tråkig. Själv läste jag den som ljudbok med Björn Granath som uppläsare. Hans utmärkta inläsning framhävde det vemod, som genomsyrar berättelsen och gjorde den mycket levande.

Konst på nätet

Ni har säkert redan fått en mängd intressanta tips om hur man kan njuta av olika museers konstföremål hemma på datorn.
Om man har tid och lust kan man ta sig tid att läsa litet konsthistoria också. På nätet finns en seriös och välgjord konstsida, som heter The art story. Där kan man söka på olika konstnärer, olika konstinriktningar och mycket annat. Här sökte jag på Pop art. Man får naturligtvis inte upp enbart en bild, utan också massor av informativ text.

Ytterligare en användbar sida är Wikimedia Commons. Den har delvis svensk text. Där kan man söka bilder, fria att ladda ner. Jag sökte på Jan Vermeer och fick bland annat upp denna bild. Målningen heter Kvinna med pärlhalsband.

Om man vill köpa konst och inte har tid eller möjlighet att springa på auktioner och gallerier kan jag tipsa om en sida på nätet, som är användbar. Det är Konst.se På sidan kan man göra olika inställningar och till exempel välja teknik, pris, genre och även vilket län konstnären finns.
Här är några exempel:

Golrokh Moattar

Caroline Roberts

Yuanyuan Liu

Riddarholmen

Riddarholmen utgör tillsammans med Gamla stan Stockholms historiska centrum. På 1200-talet byggdes Gråbrödraklostret och klosterkyrkan, som är den nuvarande Riddarholmskyrkan.
Under 1600-talet byggde adelsherrar magnifika palats, som så småningom kom att tas över av statliga ämbetsverk och domstolarna.
Det var länge sedan jag promenerade runt på Riddarholmen. Holmen innehar nog rekord i gamla, historiska byggnader samlade på ett och samma ställe. Jag måste erkänna att jag har aldrig tagit mig  tid att titta närmare på dem. Största överraskning var inte en byggnad, utan en liten klippa, som jag  berättar om sist i inlägget.
Jag tog massor med bilder, men tar inte med bilderna på de mest välkända byggnaderna, som jag tror att ni redan känner till.
Den översta bilden föreställer Gamla riksdagshuset med Hebbeska huset till höger.

Gymnasiehusen

Sparreska palatset

Gamla auktionsverket

Stenbockska palatset

Överkommisariens hus

Rosenhanska palatset

Gamla riksarkivet

Hessensteinska huset

Så till överraskningen: Visste ni att Sveriges normalhöjdpunkt från 1900 finns på Riddarholmen? Inte? Nåja, det kan bero på att den inte används längre. Numera använder hela Europa en gemensam nollnivå, Normaal Amsterdam Peil, NAP, som ligger i Amsterdam.

Sveriges normalhöjdpunkt från 1900