Slussen

Som bekant håller man sedan flera år tillbaka att bygga om Slussenområdet. 2028 beräknas det vara klart.
Jag har ofta passerat området med tunnelbana eller buss, men denna soliga aprildag hoppade jag av en buss vid Skeppsbron och promenerade upp mot området för att kunna titta litet närmare på det hela och ta några bilder.
Jag promenerade över Guldbron, som ju egentligen heter Slussbron. Därifrån fick jag en bra överblick över Slussplan.

Sedan kom jag upp till Södermalmstorg där jag tog en bild på Stomatolskylten. Den andra bilden, som är tagen i kvällsljus, har jag lånat från Stadsmuseet.
Denna skylt är nog Stockholms mest kända ljusreklam. Skylten har lyst över Slussen sedan 1909 och fick 1920 sitt nuvarande utseende med tandkräm och borste. Den är en av de äldsta bevarade och fungerande rörliga ljusskyltarna i hela världen. I dag sitter den sedan länge på ett hustak vid Klevgränd. Jag är aldrig i dessa områden kvällstid, men enligt uppgift rör den på sig fortfarande - tandkrämen rullar ut på borsten.

Foto: Mattias Ek. Stadsmuseet.

Jag stannade en stund på Södermalmstorg. Där har man fräschat upp och placerat ut bänkar och gjort planteringar. 

Sedan gick jag nedför Mälartrappan och vidare ut på det nybyggda Vattentorget. Där kan jag tänka mig att det blir mycket liv och rörelse på sommarkvällar. Här planeras nämligen utbyggnad av restauranger och kaféer.
Den 6 juni blir det officiell invigning av Södermalmstorg och Mälartrappan. Då blir det matservering, musik, lek och möjlighet att ställa frågor om Slussens framtid.
Jag tror att jag kommer tillbaka vid något annat tillfälle, för jag vill gärna se litet mer av fiskanläggningen, som det har skrivits så mycket om.

Mälartrappan

Vattentorget

Visionsbild över Slussen. Bild från Stockholms stads hemsida.

Ögon

Ögonen är själens spegel, brukar man säga Ja, nog brukar man kunna se på en människas blick hur hon mår. Ögonen, som ger oss synen är väl vårt viktigaste sinne, eller hur? Ibland brukar man diskutera vad som är värst - att förlora synen eller att förlora hörseln. Man får ju räkna med en försämring av båda dessa sinnen då man blir äldre. Det påstås att det är värre att förlora hörsel eftersom man riskerar att bli isolerad då. Å andra sidan har jag förstått att det finns bra hjälpmedel numera för den som har nedsatt hörsel. Om de nu bara fungerar som de ska, för de verkar krångla rätt mycket. Det finns ju tack och lov bra hjälpmedel för de som ser dåligt också.

Ögonkontakt är viktig. Nedan visar jag en bild på mitt äldsta barnbarn, som sitter med min hund Stella i famnen. Bilden är tagen för exakt 14 år sedan. Vi har just varit och hämtat henne hos uppfödaren. Hon tittar så tillitsfullt på Pontus, så det är rörande. Pontus är nu 25 år gammal. Hunden Stella lämnade mig förra sommaren 13 år gammal.

Stella och Pontus år 2012

Som många andra behöver jag glasögon. Förra året trodde jag att min syn hade försämrats och jag tyckte att glasögonen jämt var smutsiga. Jag insåg att det var inte min syn det var fel på utan glasen i glasögonen.  Jag besökte den optiker där jag hade köpt glasögonen 6 år tidigare och fick då veta att glasen hade krackelerat. De tålde inte värme!  Jag fick veta att man skall hålla undan dem då man öppnar en varm ugn. Har aldrig hört talas om detta tidigare! Vid ett samtal med en annan optiker fick jag veta att det kan också bero på kvaliteten på glasen. Så nästa gång skall jag verkligen kolla garantin då jag köper nya glasögon. Nu hade jag tur nog ytterligare ett par glasögon, som jag kan använda tills vidare.  
 
Hemligheten i deras ögon är en underbar argentinsk film i regi av Juan José Campanella. Det är en thriller med en gripande kärlekshistoria invävd. Tyvärr tycks den inte gå att streama någonstans för närvarande, däremot finns den att låna på biblioteket i Filmhuset. 

En vanlig vårdag

Våren kom ganska tidigt detta år. Ingen är gladare än jag, som gärna tar promenader även om de numera inte blir så långa på grund av ett ömmande knä. 
Min hund Stella och jag brukade alltid gå ner till Islingeviken varje år vid denna tid. Jag brukade ta en bild av henne sittande i en backe fylld av krokus.
Nu är inte Stella med längre. Sedan drygt ett halvår tillbaka har jag en daghund, som kommer en gång i veckan.  Det är en rar och trevlig yorkshireterrier och vi tar alltid en promenad i närområdet.

Denna dag gick vi runt Torsviksberget och fick se något helt nytt. Kommunen har placerat ut en stor trädgårdssoffa på en bergsknalle. Den blir säkert uppskattad, för just vid den platsen sitter det ofta folk och solar.

För några dagar sedan planterade jag narcisser i en av krukorna på balkongen. De är köpta hos Herseruds blommor, som är en nyöppnad affär i området. Vid promenaden passade jag på att plocka några kvistar blåbärsris, som jag sedan stoppade ner bland blommorna för att fylla ut litet.

Så var det dags att baka igen!
För en tid sedan upptäckte jag det goda filmjölksbrödet, som man lätt kan baka själv. Det är visserligen många olika ingredienser men ingen jäst och ingen knådning av deg. Man bara rör ihop ingredienserna, häller ner degen i en avlång form och gräddar den. Underbart gott och nyttigt!

På kvällen slog jag mig ner i fåtöljen och tittade vidare på den underbara tv-serien Like water for chocolate, som visas på HBO Max. Hjärta, smärta och matlagning!