19 maj 2011

Hjorthagen - den lilla stadsdelen med den stora framtiden D.1




Hjorthagen sett från Lidingö








Hjorthagen är en stadsdel i nordöstra Stockholm. En mycket omfattande utbyggnad har just börjat där.

Historik
På kartor från 1100-talet kan man se att det nuvarande Hjorthagen var en ö, som kallades Husarne och Husarhagen. Det har inte med husarer att göra. Husar är en gammal pluralform av hus. Betoningen skall alltså vara på första stavelsen. Namnet finns kvar i Husarviken, som ligger bredvid Hjorthagen.
Namnet Hjorthagen fick området i början av 1800-talet när hjortar flyttades dit från Djurgårdens jaktpark. De kom senare att flyttas över till Gripsholm, då Stockholms stad i slutet av 1800-talet köper marken. Hjorthagens epok som industristadsdel inleds därmed i och med att staden först bygger en hamn, Värtahamnen, sedan ett gasverk, Värtagasverket och i början av 1900-talet ett elverk, Värtaverket. De två sistnämnda efter ritningar av Ferdinand Boberg. Dessa byggnader, som ju i dag är utbyggda, har sedan kommit att sätta sin prägel på området.
Hjorthagen kan sägas vara en av Stockholms första industristadsdelar. Det var som ett gammalt brukssamhälle och denna karaktär behölls i stort sett fram till att man rev de sista träkåkarna i början av 1960-talet. Då kom ju också tunnelbanan hit. Det  nuvarande Hjorthagen började bebyggas i slutet av 1800-talet för att ge bostäder åt dem som arbetade i Värtahamnen och på industrierna, gasverket och senare också elverket. Man byggde de så kallade Gasverksvillorna med enrumslägenheter. De innehöll WC och kakelugn, vilket ansågs mycket modernt. Det var låg hyra, men bostaden var bunden till anställningen.



Gasverksvillorna i Hjorthagen. Foto: Hjorthagens bibliotek


Kyrkan
Hjorthagens kyrka
Åren 1907-09 byggdes Hjorthagens kyrka med Carl Bergsten som arkitekt. Den invändiga utsmyckningen utfördes av konstnären Eigil Schwab och bildhuggaren Tore Strindberg. Kyrkans inredning är unik med vackra jugendmålningar.

Värtahamnen och Ropsten
I Värtahamnen har kol, koks, spannmål och sill bytt land och ägare sedan slutet av 1800-talet. Värtahamnen stod klar 1886 och blev Stockholms främsta hamn. Här skeppades stenkol, koks, petroleum, räls, spannmål, sill och foderkakor. Ut från hamnen gick olika trävaror, järnmalm, stål, gödningsämnen och tjära. Många båtar kom ju från främmande länder och på så vis kom det också in frön från främmande växter. Det finns en spännande flora i hamnområdet och även på tomten kring Värtaverket.
Vid nuvarande Ropstens station låg en mindre kobbe, där man före broarnas tid, ropade efter båtar när man ville bli transporterad till Lidingö. Denna kobbe kalldes för Roparestenen eller Rope Sten. Där fanns också ett jägarboställe med tillhörande värdshus ända fram till 1846.
1884 byggdes en flottbro mellan Torsvik och Ropsten. 1925 byggdes den gamla Lidingöbron och 1971 den nya bron. På Ropsten fanns ända fram till 1960 några villor för anställda vid gas- och elverket.

Barnrikehusen
På 1930-talet fördes en aktiv bostadspolitik.
Allmännyttan bildades för att ge familjer med små inkomster och många barn lägenheter. Man byggde så kallade barnrikehus/myrdalshus.
1939 byggde Stockholmshem 12 barnrikehus vid Dianavägen och vid Hubertusplan. Efter tidens ideal skulle husen stå glest och luftigt och omgivningen vara trivsam med lekplatser och små planteringar.
Köken var modernt utrustade med gasspis och varmvatten. På 40-talet bodde det i Hjorthagen 4811 personer. Idag ungefär hälften så många.

Hus på Dianavägen

Läs den spännande fortsättningen i mitt nästa inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gems weekly photo challenge - GNISTRA

Så här i juletid är det mycket som gnistrar, eller i alla fall glimmar. Jag var på Stortorgets julmarknad i Stockholm och tog några bilder. ...