Nyår

Nyårsafton är liksom julafton en av årets stora festdagar. Förr i världen var det vanligare att man gav varandra nyårsgåvor än julklappar. Ville man veta något om framtiden så var det i samband med nyårshelgen. Man trodde att det som hände på det nya årets första dag skulle upprepas under resten av året och vissa saker hade en speciell betydelse. Om den första besökaren var en man betydde det att året skulle bli lyckosamt, men var den första besökaren en kvinna betydde det olycka. På en del håll trodde man i stället att en kvinna bringade lycka till gårdens kvinnor och en man till manfolket.
Detta läser jag i boken Trevlig helg sammanställd av Margareta Schildt.

Om nyårslöftets historia har jag tidigare skrivit på min blogg. Här är ett klipp ur boken Tio i tolv:
Länge rådde det en väldig oordning i tideräkningen i Västeuropa. Först på 1750-talet blev den gregorianska kalendern slutlig norm.
När man väl var överens om när det nya året skulle börja, blev det också inledningen till ett mer samordnat nyårsfirande. I Sverige var det till en början förlagt till nyårsdagen.
När en gemensam klocktid infördes i hela Sverige år 1878 började vår fascination för tolvslaget, som markerade slutet på ett år och början på nästa.
Under historien har det funnits olika riter och traditioner kring nyårsfirandet. Men löften av en mer sekulär karaktär har förekommit i ungefär 200 år.
I en Bostontidning från 1823 finns ett av de tidigaste tryckta exemplen på "New Year`s resolution".
En del menar att den skotska författaren Anne Halkett skrev ned några nyårslöften i sin dagbok den 2 januari 1671.
Nyårslöften blev en mer allmän vana i Sverige på 1940-talet.

En sak är dock helt säkert- pissåret 2020 vill vi inte ha tillbaka!

Det gäller att klockorna går rätt denna helg. Jag läste nyligen i DN att Linderoths kalenderur på Norrmalmstorg har stannat. Hoppas att det är lagat nu. Jag har inte haft möjlighet att åka in till stan för att kontrollera. Den vackra klockan på bilden heter Ankeruhr och finns i Wien.
Jag önskar alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Gem weekly photo challenge - STJÄRNA

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Under detta år har orden  varit homonymer, dvs ord som stavas och uttalas lika, men kan ha olika betydelser. Årets sista ord är STJÄRNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Venus är en planet, som brukar kallas morgonstjärnan eller aftonstjärnan, eftersom den syns bäst tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag lyckades med min enkla kompaktkamera ta en bild av den, vid ett av de de tillfällen den visade sig.

Sedan kommer jag att tänka på filmstjärnor, men det finns ju så många , så det är svårt att välja. Jag väljer Greta Garbo.

Den tredje bilden är ett litet arrangemang. Jag höll upp en julstjärneblomma bredvid min adventsstjärna, då jag tog bilden.
Med denna bild ber jag att få önska alla i gruppen och alla övriga läsare en riktigt GOD JUL!

Hem till byn

 

Den 17 september 1971 var en märkesdag i svensk television. Då inleddes visningen av det som skulle bli den mest långlivade tv-serien i svensk tv-historia, tillika ett historiskt, sociologiskt och kulturellt dokument över det nutida Sverige, som skulle sträcka sig ända till 2006, nämligen serien Hem till byn. Som mest nådde den en publik på 76% av den totala tv-befolkningen.
Bakgrunden var den utveckling, som hade skett inom svenskt jordbruk under efterkrigstiden. Serien speglar utvecklingen av hela vårt samhälle från landsbygds- till industrisamhälle och i förlängningen till tjänstesamhälle.
Serien vill visa vad politiken och samhällsutvecklingen faktiskt gör med människorna och den lilla del av världen de lever i. Manus skrevs av Bengt Bratt.

Bengt Bratt i Ödenäs

Att serien blev så populär antas bero på en stor igenkänningsfaktor.
De senare delarna samlade dock inte riktigt lika stor publik. Man hade nu fått konkurrens från kommersiella tv-kanaler.
(Ovanstående faktauppgifter har jag tagit från kapitlet Kartan och historien - Hem till byn 1971-2006, som finns i boken Svensk television - en mediehistoria. 2008)

Jag ingick inte i den stora tv-publik, som på 1970-talet bänkade sig för att titta på Hem till byn.  Under detta årtionde var jag yrkesarbetande småbarnsmamma och hade väldigt litet tid att titta på tv. Sedan är det möjligt att jag helt enkelt inte var intresserad. Så småningom kom det fler säsonger, men det var inte heller då aktuellt för mig att titta på serien. Den har också visats i repris på tider som inte passat mig.
För att ta skadan igen, när jag nu som pensionär har all tid i världen, gick jag in på Svtplay och bestämde mig för att i alla fall försöka se några avsnitt. Litet segt var det i början, men snart var jag fast. Alla åtta säsongerna finns på Svtplay. 
Jag tyckte mycket om serien, även om jag ibland tyckte att den kändes litet splittrad. Det blir ju också litet märkligt med de stora hoppen i tid, samtidigt som det känns väldigt autentiskt med skådespelarna som åldras naturligt. Det var intressant att följa de olika familjernas öden. Många fina porträtt av starka kvinnor! 

Kerstin Tidelius och Ingrid Ryning

Julpyssel

Denna jul blir ju inte allt som vanligt. En del får fira julen med bara några få, en del kanske får fira helt ensam. Hur som helst blir det en del förberedelser. Det skall pyntas, julklappar skall inhandlas, hälsningar skall skickas och naturligtvis skall det lagas julmat.
Själv slog jag på stort och inledde julförberedelserna med att inhandla Scouternas adventskalender. Det är mycket länge sedan jag hade en adventskalender.
På baksidan av kalendern står att läsa att konstnärinnan Aina Stenberg - MasOlle under åren 1934-64 varje år tecknade en adventskalender åt Sveriges Flickors Scoutförbund, som idag heter Scouterna. Årets kalender är ett nytryck av kalendern från 1959.

I år har jag tagit mig tid att göra egna julkort. Jag fick syn på en film på Youtube och blev riktigt sugen. Där visade en kvinna hur man kan göra enkla julkort med akvarellfärger. Jag har ju tidigare försökt lära mig att måla akvarell och hade tur nog mina gamla färglådor kvar. Resultatet blev sisådär. Nu är det ju så att man skickar inte så många julkort längre och de som får några från mig, har säkert överseende...
Det med julgranen skall jag göra fler av. Akvarellfärger gör sig bäst om de får flyta ut litet.  
Jag lägger inte in någon länk till filmen. Sök på Emma Lefebvre, så bör du få upp hennes filmer.

Det är ju ingen nyhet att det finns massor att hämta på Youtube. Även om ni bara blir två personer vid julmiddagen, kan ni väl duka vackert? Jag hittade ett tips på hur man viker servetter och gör bordsdekorationer. Rosen jag visar på bilden är gjord av en tunn kaffeservett och placerad ovanpå en större matservett.
Inte heller här lägger jag upp någon länk. Sök på napkin folding rose. 

Nu under hösten  har jag förfärdigat min andra fotobok. Den innehåller mest familjebilder. Det som är extra trevligt är, att man inte bara får fotoboken tryckt, utan att man också får en länk till en digital utgåva, som man kan skicka per mejl till dem man tror kan vara intresserade.
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om den fotobok jag gjort med ett urval resebilder.
http://pensionarenpaon.blogspot.com/2020/02/att-gora-en-fotobok.html

Nu är det dags att gå och baka pepparkakor! Jag har ett recept på enkla pepparkakor, som inte behöver kavlas.http://pensionarenpaon.blogspot.com/2011/11/annorlunda-pepparkakor.html
Lycka till!

Gems weekly photo challenge - ÅKER

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Under detta år är orden  homonymer, dvs ord som stavas och uttalas lika, men kan ha olika betydelser. Denna vecka är ordet ÅKER. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.
Ordet åker ger min behagliga associationer. Jag tänker på det svenska landskapet med skogar, sjöar, ängar och åkrar.
Vid flera tillfällen hyrde jag en stuga på en ö i Stockholms skärgård. På denna ö fanns det ett omfattande lantbruk. Hunden och jag tog långa promenader i det vackra landskapet och jag tog massor av bilder. 

Att få ge sig iväg och åka någonstans kan också vara trevligt. På den första bilden är det jag själv som åker tåg med Rätischer Bahn i Schweiz.
På den andra bilden är det några som åker båt på Djurgårdsbrunnskanalen. Det ryker ordentligt från båten.

Samlande

På URplay finns några intressanta föreläsningar från Nationalmuseum.
En av dem handlar om samlande. Ja, det är väl något vi alla känner igen! Vem har inte som barn samlat på apelsinmärken (omslag i silkespapper, som låg runt en del apelsiner förr i tiden), bokmärken och filmisar? Som vuxen kan man sedan fortsätta samla på frimärken och äggkoppar. För en del människor blir det mer exklusiva saker som konstföremål, till exempel.

Då börjar vi närma oss det som föreläsningen handlade om nämligen den typ av samlade som kom på modet under 1500-talet och sedan fortsatte långt fram i tiden. Då kunde mer välbeställda människor samla på saker av olika kategorier: naturalier, konstföremål och föremål från olika vetenskaper. Man ansåg att dessa föremål behövdes för att förstå världen, ge kunskap och att det naturligtvis var statusfyllt att ha dessa föremål. Man skapade ett eget litet universum.

Chamber of Art and Curiosities. Målad av Frans Francken d y 1636.

Så småningom blev det populärt att skaffa sig så kallade kuriosakabinett. Det är fina skåp, som man fyllde med sina exklusiva föremål. På Nationalmuseum i Stockholm finns två kabinettskåp. Jag hade hoppats kunna gå dit och fotografera dem själv, men museet är tillfälligt stängt, så jag använder bilder från deras hemsida.

Kabinettskåp. Okänd fransk konstnär. Utfört 1620-1650. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum

Kabinettskåp utfört ca 1650 av okänd flamländsk konstnär. Foto: Per-Åke Persson/Nationalmuseum

På 1800-talet tog museerna över och många föremål blev tillgängliga för allmänheten. På Nationalmuseum finns en speciell barnutställning, som heter Villa Curiosa. Den är delvis uppbyggd med inspiration av ett kuriosakabinett.
Om jag samlar på något själv? Jodå, jag har ända sedan barndomen samlat på porslinshundar. Ja, några är faktiskt i keramik, en är i glas och så är det en snushund i trä. Nu är det fullt på hyllan, så jag tror inte det blir fler.

Nils Poppe

Jag är litet svag för gamla svenska filmer. En del är tyvärr så urusla att man inte står ut att se dem till slutet, men en del är riktigt roliga. Till dem hör flera av de filmer Nils Poppe medverkar i. Han är en av mina favoritskådespelare.
Nu äntligen har jag kommit mig för, att läsa en biografi om honom. Boken heter Poppe i ljus och mörker och är skriven av Gaby Wighardt. Den gavs ut 1998. 

Det är en mycket fyndig titel på boken, eftersom den ger ett mycket nyanserat porträtt av Nils Poppe. Han hade ju ett mörker inom sig, som aldrig försvann på grund av ett stort trauma i barndomen. Men det fanns också mycket ljus i hans liv. Stora framgångar som skådespelare både på scen och på film. För all del, några floppar också.
Boken innehåller en förteckning på alla Poppes pjäser och filmer.
Nils Poppe blev 92 år. Många av hans filmer visas i bland på SVT och går också att få tag på, på annat sätt.
Själv följde jag upp läsningen av boken genom att strömma Blåjackor på cineasterna.com. En fantastisk film där han spelar mot Annalisa Ericson. Kanske Sveriges första operettfilm. Några av dansscenerna har gått till filmhistorien.
Jag blev också väldigt sugen på att få se några av hans föreställningar på Fredriksdalsteatern. Det visade det sig att åtminstone tre av dem finns i Öppet arkiv, nämligen Min syster och jag, Två man om en änka samt Oskulden från Mölle.

Då har jag något att se fram emot när vintermörkret sänker sig.
 

Gems weekly photo challenge - LABB

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Under detta år är orden  homonymer, dvs ord som stavas och uttalas lika, men kan ha olika betydelser. Denna vecka är ordet LABB. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Denna vecka är det extra roligt eftersom ordet labb har så många olika betydelser.
Först av allt laboratorium, som ju i dagligt tal brukar kallas labb. En mycket aktuell arbetsplats, då många av våra laboratorier säkert har haft fullt upp den senaste tiden med att analysera prover från människor, som misstänks ha covid-19. Likaså tester som skall visa på eventuella antikroppar.

Bild från nätet

En labb är en fågel, som tillhör familjen måsfåglar. Den består av sju arter och förekommer på norra halvklotet, i Norra Atlanten, i Antarktis och i Sydamerika. Arten labb blir 41-46 cm lång och har de två mellersta stjärtpennorna något förlängda och spetsiga. I Sverige häckar den mest i skärgården på öst- och västkusten (NE).

Bild från nätet

Labb kan betyda djurfot eller tass. Man säger att en björn har stora labbar. I överförd betydelse använder man det även om människohänder och framför allt stora händer. För att få med en egenproducerad bild  lägger jag in ett foto av min vänsterhand även om den inte är speciellt stor. För att göra det litet tjusigare, satte jag på mig min favoritring. 

Tvål

Tvål framställs av en fettblandning av ca 80% talg, ca 20% kokosfett samt natriumhydroxid. Tvål, tidigare benämnd "hård såpa" har sedan början av medeltiden används för tvättning och rengöring. (NE).
Tvålar kan naturligtvis innehålla annat också. Till rengöring använder vi, som bekant, helt andra saker idag.

I DN förra veckan meddelades att ökat handtvättande har skapat högtryck i den skånska tvålfabriken Victoria Scandinavian Soap, som är Skandinaviens enda tvålfabrik. När marknaden svängde mot flytande tvål, fortsatte denna fabrik att satsa på den fasta (även kallad hård tvål). Nu har fabriken äntligen fått utdelning!
"Coronan har nog gjort sitt till, men det är framför allt den ökade miljömedvetenheten som gör det", säger tvålfabrikör Jonny Freij. Sedan utbrottet i februari har omsättningen varit mer än dubbelt så hög jämfört med förra året. "Jag har aldrig varit med om något liknande och då har jag ändå kokat tvål i 60 år", säger han vidare.

I miljödebatten har det nämligen framkommit att flytande tvål har en negativ påverkan på miljön. Den fasta tvålen är inte bara bättre för miljön, utan också mer hygienisk, visar forskningsrapporter. Fast tvål biter bäst på coronaviruset. Att det är flera olika personer, som tar i tvålen, har ingen betydelse.

Det gläder mig, som envist fortsätter att använda fast tvål. Jag har i åratal använt Barnängens barntvål  till hand- och ansiktstvätt. Lite lyxigare parfymerad tvål använder jag till duschen. Tycker för övrigt att det är måste vara väldigt bökigt att stå och pumpa fram tvålen i samband med dusch. Och hur gör man då man vill skrubba sig ren med borste? Nej, tacka vet jag fast tvål!  
Flytande tvål sätter jag fram, då jag väntar gäster.

Kommer ni ihåg de tjusiga badtvålarna med snöre från Gahns? De finns fortfarande att köpa på nätet. Kanske i någon butik också.

Den 15 oktober firas internationella handtvättardagen. Passa på att förse dig med ett lass väldoftande tvålar! Jag rekommenderar dig att gå in på Victoria soaps hemsida. Den är urtjusig! Innehåller tvålhistoria, bilder och nätbutik. Jodå, de har en del flytande varor också.

Så nu kan jag lugnt fortsätta att sjunga Povel Ramels visa:
Ni som vandrar genom livet mot ett ständigt fjärran mål
Stanna upp ett tag och grubbla: är det någon som sett min tvål?
Så säg mig, var är tvålen vänner?
Ser ni tvålen, vänner?

Promenad i Grönsta

En promenad utmed Grönstavägen på Lidingö innehåller en hel del sevärdheter.
Först av allt passerar man Bo gård, som antas vara öns äldsta gård. De nuvarande byggnaderna i karolinsk stil uppfördes 1777, men gårdens historia går längre tillbaka. Idag används den mest som möteslokal.

Så småningom kommer man fram till Grönsta gärde. Detta är platsen för Lidingöloppets mål. På området ståtar Löparmonumentet av Sven Lundqvist.

Uppe på en höjd ser man Grönsta prästgård. Den byggdes 1910 för att vara bostad åt församlingens kyrkoherde, men också fungera som församlingsgård. I dag används den mest för olika typer av sammankomster.

Bredvid prästgården ligger Lidingö musteri. Dit kan man komma med sina äpplen och få dem mustade. Gå in på deras hemsida, så får du veta hur det går till att musta äpplen och vilka krav som ställs för att det skall bli bra.
Här finns också ett kafé. Här är det liv och rörelse och man omges av härliga dofter.

Så går man vidare ner mot vattnet och Täcka udden. Där ligger Carl Richard Nybergs bostad och flyghangar från 1908. Nyberg var en berömd uppfinnare och flygpionjär. Han levde mellan 1858 och 1939. Han bodde i ett av husen på Täcka udden och lät också bygga en liten flyghangar för sina flygplan. Nyberg var en framgångsrik pionjär inom maskinteknik, men lyckade aldrig komma upp i luften med sitt flygplan. 

Höstplaner

 

Hösten innebär ju ofta en hel del planering. Tyvärr finns fortfarande en del begränsningar på grund av pandemin. Rätt tomt i kalendern med andra ord...
Jag besöker ofta vårt lokala bibliotek. Det har blivit mycket bokläsande under sommaren och blir säkert mer när höstmörkret sänker sig.  Men jag lånar inte bara böcker, utan även tidskrifter. Mina favorittidskrifter är Pc för alla,  M-magasin och Antik och auktion. 
På vissa bibliotek går det faktiskt att låna tidningar och tidskrifter digitalt, men jag tycker att det verkar väldigt krångligt, så jag ger mig inte in på att förklara hur man gör. Om du är intresserad av detta rekommenderar jag dig att besöka ditt lokala biblioteks hemsida och se vad som erbjuds.
Här är några böcker jag ser fram emot att få läsa i höst:

En del museibesök blir det säkert. Just nu lockar en utställning på Waldemarsudde, som heter Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen. Fick strålande recensioner i DN.
Lidingö museum, som haft stängt ända sedan i våras, öppnar igen den 3 oktober. Höstens första utställning heter Blandat från Lidingö. Jag ser mycket fram emot att få fortsätta mitt arbete som värdinna på museet. Ett arbete, som jag precis hann påbörja, innan pandemin slog till.

Lidingö museum

I tidskriften Senioren, nr 6/2020, tipsas om distansutbildningar på nätet. Här är några förslag:

www.folhogskola.nu
www.ted.com/talks
urplay.se
På Youtube finns mycket matnyttigt. Sök till exempel på performance lecture dramaten

Jag har inte någon trädgård, utan får nöja mig med blommor på balkongen och på fönsterbänkarna. 
Förra året fick jag en underbar liten krukväxt av en granne. Den heter Femöring eller Ugglemor. Den är mycket lättskött och blommar maj - augusti. I september ställer man ner den i källaren. Där får den står  till februari/mars. Då tar man fram den och skakar ur jorden. Då skall det finnas frön, som ser ut som små kottar. Så börjar man om från början, sår dessa frön i ny jord i krukan och så småningom kommer det nya blommor. 

Kommunen har nu gjort i ordning sina höstplanteringar. Så här fina ser de ut i Lidingö centrum.

Något gott till en värmande soppa kanske? 

Här är ett recept på smördegssnittar med päron, blåmögelost och hasselnötter:
Ingredienser
2 ark fryst smördeg
1 päron
100 g blåmögelost, valfri sort (men ta gärna en som är hård och går att smula sönder)
1 ägg
flytande honung
timjan
havssalt
4 msk hasselnötter

Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Skär smördegsplattorna i 6 bitar.
Skiva päronet tunt. Smula osten i en bunke. 
Fördela osten jämt över smördegsplattorna och lägg ut den så att kanterna på smördegsplattan är fria.
Lägg några skivor päron på osten.
Pensla kanterna på smördegen med uppvispat ägg.
Grädda i ugnen i 10 minuter eller tills de är fluffiga och gyllene.
Hacka under tiden timjan och hasselnötter grovt.
Ta ut snittarna och strö över de hackade hasselnötterna, ringla över honung och strö över timjan och havssalt.
Receptet kommer från www.koket.se

Sommarpromenad i Gamla stan

Sorgligt att det skall behövas en pandemi för att man skall våga sig på att promenera runt i Gamla stan och slippa trängsel.
Gamla stan i Stockholm är ett av de områden jag många gånger tänkt, att jag måste ge litet mer tid för att upptäcka, eller kanske rättare sagt återupptäcka, så jag har gjort några vandringar där i sommar. Självklart har jag varit i Gamla stan många gånger tidigare, men då nästan alltid för att besöka en restaurang, en butik eller i något annat ärende.
Nu ville jag ge stadsdelen riktigt med tid och bara strosa runt i lugn och ro utan tidspress, titta på de vackra husen, stanna vid något intressant skyltfönster, ta några bilder och sedan sitta ner och ta en kopp kaffe.

Köpmangatan är Stockholms äldsta gata. På denna gata ligger en av mina favoritbutiker - Tyger och Tidlösa Ting. De har bland annat många miniatyrföremål. På bilden är det en änglaorkester.

På en tvärgata till Köpmangatan av ligger ett hus, som anses vara stadens äldsta bevarade bostadshus - Baggensgatan 27. Det antas vara byggt redan 1336.

Baggensgatan 27

Österlånggatan är en väldigt trevlig gata med många charmiga butiker och gallerier. Jag slank in på Galleri T, där Julia Lidbeck ställde ut. 

Blue blues av Julia Lidbeck

Jag promenerade utmed Prästgatan fram till Mårten Trotzigs gränd, Stockholms trängsta gränd. Den är  fullständigt nerklottrad och har tydligen varit det i åratal.

Så var det dags för ett besök i Storkyrkan, där jag inte varit på evigheter. Visst är det väl en vacker kyrka! Nu har man påbörjat en renovering av fasaden. 
Legenden om Sankt Göran och draken är för lång för att skriva här, men intressant är att just detta konstverk, som sattes upp 1489, har en egen svensk historiebakgrund. Konstnären heter Bernt Notke

Vädersolstavlan

Vet ni varför ankarslutarna på husen ser olika ut? Förklaringen är enkel. Det beror på vilket år huset är byggt.

Så hamnade jag ändå så småningom på Västerlånggatan, där kommersen verkade pågå som vanligt, i alla fall då jag var där i slutet av augusti. 

Lakrits i alla tänkbara former och färger. Men hur kan man kalla en butik för Lakrits roten, särskrivet och där man skriver roten upp och ner och bak och fram? Och det här att man inte ids översätta skyltarna till svenska. Jag visste inte att liquorice faktiskt betyder lakrits. Trodde att det hade något med likör att göra. Man känner sig dum...

Till slut kom jag till Järntorget, där jag kunde konstatera att Sundbergs konditori fanns kvar!