Veckans rubrik: Grått

Bilden ovan föreställer Lidingöbroarna. Det är egentligen litet märkligt att vi har två broar precis bredvid varandra. Den äldsta till höger med det karakteristiska spannet byggdes 1925. Där samsades tåg, bilar, cyklister och fotgängare ända fram till 1971, då den nya bron byggdes. Det var aldrig aktuellt att riva den gamla bara för det, utan man behöll den till tågen, cyklisterna och fotgängarna. Jag bor alldeles i närheten av bron och promenerar ofta över den. Nu är den dock fallfärdig och om några år skall den rivas och ersättas av en ny. På den nya, som skall kallas Lilla Lidingöbron, har det utlovats myshörnor med sittplatser.
Grått är alltså ämnet för veckans rubrik. Ja, det känns verkligen passande denna tid på året. I slutet av november är det verkligen grått, grått, grått. Tur nog så infaller första advent ofta då och julskyltningen och julbelysningen hemma och på stan piggar upp.
Färgen grå är en blandning av svart och vitt. Jag har alltid tyckt att det är en vacker färg. Eller om det nu är bristen på färg, som gör den tilltalande. I samband med klädval ger ju till exempel en grå byxa många möjligheter för färgglada val av tillhörande jumper eller skjorta.
Att vara gråblek i ansiktet är däremot inte så tilltalande. Man får piffa upp sig med litet make-up.
Grått hår tycker jag är mycket vackert.

Helen Mirren. Bilden är tagen från nätet.

Elfviks gård är en gård här på ön med ett flertal djur bland annat får. I gårdsbutiken säljs fårskinn vilket direkt får mig att tänka på min första päls, som var just i fårskinn. Jag älskade den pälsen.

Grått är tydligen en trend inom heminredningen. I annonserna från heminredningsbutikerna syns det tydligt. Det förekommer också mycket svart. Gör sig bra på bild, men i verkligheten...?

Bild från nätet

Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. November månads värdinna är englundskan med bloggen Livsrummet. Övriga bloggare finns i den högra spalten. Tack englundskan för dina novemberteman!

Veckans rubrik: I väntans tider

Denna veckas ämne är "I väntans tider". Ja, det är väl livet det handlar om, då! För nog har det till stor del bestått av väntan. När man var liten väntade man på att bli stor, när man gick i skolan väntande man på att ta sin studentexamen och få komma ut i livet. Så väntade man på att hitta den rätte osv osv. Nåja, man har väl inte bara suttit med armarna i kors, utan haft en hel del roligt under tiden.

Nu har man blivit äldre och livet är kanske inte lika spännande längre, men fortfarande väldigt roligt. Man lever mer i nuet, vilket för övrigt anses mer hälsosamt.
En trevlig sysselsättning är att baka. Denna vecka var det dags för litet godsaker till kaffet eftersom jag väntar gäster i morgon. Nu väntar jag på att kokostopparna skall bli klara...

Det var många år sedan jag hade bil. Det blir ofta promenader i stället. Men då jag skall in till stan åker jag alltid kommunalt. Tur nog bor jag nära den busshållplats, som är sista hållplatsen före bron och som alltså alla bussar passerar in till stan. Det brukar inte bli någon lång väntan.

Men med uttrycket I väntans tider tänker man väl främst på väntan på ett barns ankomst. Här är en bild från sommaren 2013, på min svärdotter (och mig och hunden), tagen av min son. De väntade då sitt första barn, som föddes en månad senare och som fick namnet Artur.

Vad jag väntar på nu? Jo, jag väntar på min nya kamera, som jag beställt i en butik inne i stan. Leverans är utlovat till mitten av november. Hoppas att den inte är för krånglig...

Bild från nätet

Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. Oktobers värdinna är Petta på Åland.  Övriga deltagare syns i högra spalten.

Höstpromenad

Hunden och jag tog en promenad här hemma på ön en solig dag tidigt på hösten. Vi gick från Lidingö kyrka, förbi Kaptensstugan och bort mot Koltorps gärde och sedan tillbaka samma väg. Det var en underbar dag och solen var så bländande att det var svårt att få riktigt bra bilder.
Först passerade vi Lidingö kyrka. Den uppfördes 1623.

Lidingö kyrka

Vi passerade Kaptensstugan, som från början var ett torp under Hersby gård. Under sommarmånaderna åren 1870-1889 bodde en fartygskapten i stugan. Det ligger en brygga strax bredvid och under åren 1860 till 1905 lade ångbåtar från skärgården till här.

Kaptensstugan från tidigt 1800-tal. Numera ett populärt café.

Del av minneslunden vid Lidingö kyrkogård

Bohusgården. Privatbostad.

Minnessten uppförd på Koltorps gärde, Lidingöloppets startplats.

Fläder

Boktips: En välbevarad hemlighet av Kate Morton

Jag tycker att det har blivit allt svårare att hitta romaner, som verkligen fängslar. Men i somras fick jag tag på en bok, som jag sträckläste.
Den heter En välbevarad hemlighet och är skriven av Kate Morton.

Kate Morton är född 1976 och uppväxt i Australien och bor i Brisbane med sin familj. Hon har studerat i England och det är där som hennes böcker utspelar sig.
En välbevarad hemlighet är hennes fjärde bok. Den utkom 2013 och vid det laget hade hennes böcker översatts i 40 länder och sålts i över sju miljoner exemplar värden över.
Boken handlar om en familj, som drabbades av en traumatisk händelse på 1960-talet. Historien pendlar sedan mellan olika tidsepoker. Dels 1930- och 40-tal, då modern i familjen var ung och kriget pågick. Dels 2000-talet, då dottern i familjen som vuxen försöker ta reda på vad som ledde fram till tragedin på 1960-talet. Det är mycket skickligt uppbyggt och blir inte alls rörigt eftersom varje kapitelrubrik klargör i vilken period man befinner sig.
Boken innehåller passionerad kärlek, stark vänskap och ond bråd död. Miljöerna är både landsbygd och storstad. Människorna i denna historia framställs som intressanta, mångsidiga och trovärdiga karaktärer.
Allt är skrivet med flyt och boken är oerhört spännande. Mums filibabba för anglofiler!

Veckans rubrik: Ju fler kockar...

Lördagsbloggen har kommit tillbaka, men kallas numera Veckans rubrik. Denna vecka skall det handla om talesättet  "Ju fler kockar desto sämre soppa. "
Talesättet syftar på, att om man är alltför många om att utföra något, så brukar det inte bli bra. Man kan också säga att den ena handen vet inte vad den andra gör.
Mina egna erfarenheter av detta är att det kan blir riktigt bra ibland, men också mindre bra. Jag tänker genast på den matlagningskurs jag deltog i för några år sedan. Den leddes av en utbildad kock, som gav oss olika uppgifter. En grupp fick göra förrätten, en grupp varmrätten och en grupp efterrätten. Nästa gång växlade vi om. Det gick alldeles utmärkt! Det var nog mycket på grund av att alla ingredienser fanns på plats, att vi höll till i ett välutrustat kök och att vi lagade maten under en kocks överinseende. Varje gång avslutade vi med att sitta ner tillsammans och äta upp maten. Jag kan bara säga att det var den roligaste kurs jag någonsin deltagit i.

Här är en av förrätterna. Sallad med halloumi och kräftstjärtar.

Ytterligare en erfarenhet är, då jag tillsammans med några grannar, skulle fira en nyårsafton. Det visade sig att vi alla hade olika matvanor och olika önskemål om vad man skall äta en nyårsafton. Det blev en märklig blandning av vanlig bjudning och knytis.  Nej, det blev inte så bra, även om vi hade väldigt trevligt.
Veckans rubrik består av ett antal bloggare, som varje vecka skriver ett inlägg under ett gemensamt tema. Oktobers värdinna är Petta på Åland. Övriga deltagare syns i högra spalten.

Reimersholme

Sommarens stadsvandring företogs en gråmulen dag i slutet av augusti.
Reimersholme  är en naturskön liten ö mitt i Stockholm. På 1700-talet bodde hattmakaren och rådmannen Anders Reimer här och det är efter honom, som ön fått sitt namn. Hans malmgård finns fortfarande kvar.
Ön har en historia inom alkoholtillverkningen. Lars Olsson Smith anlade här 1869 en spritförädlingsfabrik, där  man tillverkade "Absolut Renat". Ni kan se Smiths porträtt än i dag på flaskorna. Staten köpte så småningom fabriken. Efter fabrikens nedläggning, övertogs området av HSB, som byggde bostäder. Nere vid kajen ligger ett ekfat kvar som minnesmärke. Det var dock borttaget, då vi promenerade där. Jag tror att det är på renovering.

Uppriktigt sagt var det väl inga speciella sevärdheter på ön, men det var en väldigt trevlig promenad. Vi följde Bergsunds strand fram till Reimersholmsbron och gick sedan runt ön. Det var mycket folk ute denna söndag.

Hornstulls loppmarknad

Det nedläggningshotade Liljeholmsbadet i fonden

Reimersholmsbron

Lövholmens industriområde sett från Reimersholme

Ställning till ekfatet, som är bortforslat för renovering

Mur med öppning. Gröndal i fonden.

Långholmsviken med Essingeleden i fonden

Välskötta flerfamiljshus

Det var gott om sittplatser utmed kajerna. Statyn heter Galaxen och är gjord av Nils Nixon.

Anders Reimers malmgård

Mitt dockskåp

Som jag tidigare berättat, håller jag på att inreda en liten antik bokhylla till dockskåp i gustaviansk stil. Det blir inte stort, bara två rum och kök. Lika gott det, annars skulle man väl aldrig bli klar. Det finns många gulliga små möbler att köpa. Mina egna insatser har hittills varit ytterst blygsamma.

Sängkammaren

Sängkammaren: Jag har satt in en riktig dockskåpstapet. Den vanliga tapeten jag tidigare använt bucklade sig. Nästa steg var att  sätta upp fönster. Min dotter Ulrika gjorde dem åt mig. Sedan klistrade jag in  "himmel" på baksidan.
Sängen har jag visat i ett tidigare inlägg. Nu har jag köpt ytterligare några möbler. Mitt fynd var två kakelugnar, som jag efter mycket googlande hittade hos en keramiker i Tierp. Hon tog emot beställningar och anpassade mått och färg efter mina önskemål. Inte farligt dyrt. Nu står den ena i sängkammaren och den andra i salongen. Vill man sedan få litet belysning kan man sätta in batteridrivna värmeljus i dem. Det fina är ju, att man också kan använda dessa kakelugnar som bordsdekoration på ett middagsbord och då ställa in riktiga värmeljus i dem. Små underlägg i keramik bifogades för detta ändamål.
Ytterligare ett fynd var den tovade hunden, som gjordes hos Silvertova efter ett foto av min egen hund. Inte perfekt kanske. Alla hundraser passar inte att göra i tovade modeller, men jag är ändå rätt nöjd.
Några små kompletteringar skall göras i detta rum.

Närbild på pottskåpet 

Närbild på hunden

Salongen

Salongen: Här sitter en vanlig tapet med två fönster. Soffgruppen har jag visat tidigare och rummet har nu kompletterats med ytterligare några möbler: en rokokobyrå, ett skrivbord med fjäderpenna och en harpa. Här står också den andra kakelugnen. Det saknas matta och tavlor. Kanske det blir en bokhylla också.

Närbild på skrivbordet

Närbild på harpan

Närbild på kakelugnarna

Köket: Detta blir den största utmaningen. Köket är ju längst ner i bokhyllan och kommer sålunda litet i skymundan. Jag har försökt att själv göra en modell av en spis, som de såg ut 1790. Vedspisen hade inte kommit då ännu. Detta rum kommer jag att få arbeta vidare med.
Jag tänker inte köpa ytterligare saker nu, utan inväntar miniatyrmässan i oktober. Räknar också med att skapa litet på egen hand. Fortsättning följer...

Olle Olsson Hagalund-museet

En söndag i augusti besökte jag konstnären Olle Olsson hus i Hagalund. Huset bevarades i ett område som i övrigt drabbades av en mycket omfattande rivning på 1960-talet. En modell på den tidigare charmiga trähusbebyggelsen finns utställd i museet.
Konstnären Olle Olsson föddes 1904 och gick bort 1972. Han var en naivistisk målare och bodde hela sitt liv i Hagalund. Många av hans tavlor innehåller motiv från detta område.
Huset, som alltså var bostad för honom och hans familj, innehåller både rumsinteriörer och många av hans tavlor.

Delar av ateljén

Vardagsrummet

Flicka med duva

Flicka med röd ros

Målaren och änglarna. Självporträtt.

Det hotade paradiset

Ekotemplet. Gobeläng vävd i Märta Måås-Fjetterströms atelje efter förlaga av en av Olle Olssons målningar. 

Museets baksida där man skymtar ett av de nybyggda höghusen i bakgrunden.

Återblick på sommaren 2016

Sommaren är visserligen inte slut än, men det är trevligt att sitta och se tillbaka på den tid som har varit. Det har faktiskt blivit en hel del gjort.
Eftersom  föreningsaktiviteter ligger nere nere och många reser bort, så det gäller att roa sig själv så gott det går, då man skall vara hemma hela sommaren. Utomlandsresa blir det först i september.

Maj/Juni
En dag på försommaren  fick jag möjlighet att ta en bild av barnen med sina respektive och barnbarnen. Så här ser de ut!

Stående från vänster: Mattias, Pontus, Lars, Ulrika med Artur i famnen. Sittande från vänster Elin med Ralf i famnen och  Lukas bredvid.

Juni var en månad med växlande väder. Inte riktigt dags för sol och bad. En regnig promenad utmed sjön Trekanten blev det, tillsammans med de två yngsta barnbarnen, deras mamma och min hund Stella.

Sjön Trekanten i Gröndal

Väl hemma fick jag tillfälle att gosa med mitt yngsta barnbarn Ralf

Jag köpte ny dator i början av sommaren och passade på att gå igenom instruktionsboken för Windows 10. Jag blev ganska besviken på detta program. Inte tyckte jag mig märka några speciella förbättringar jämfört med Windows 7.

Juli
Juli var riktigt hyfsad månad med många dagar sol och värme. Då var det dags att för första gången pröva en badplats vid Islingeviken, som ligger tio minuters promenad hemifrån . Där har man ordnat med brygga och stege ner till vattnet. Jag klev ner för stegen och plumsade i. Men det blev en viss dramatik, då jag skulle upp. Stegens nedersta trappsteg var så högt upp, att jag inte höll på att komma upp! Hade inte en tanke på detta, då jag klev i. Där vågar jag nog inte bada fler gånger. Men det var underbart att sitta och sola och titta på det glittrande vattnet och alla båtar, som åkte förbi. Tur nog finns det andra platser att bada på.

En väninna kom på besök och vi promenerade en lördagskväll ända från Stureplan till Rosendals värdshus på Djurgården. Vilka kontraster! Vid Stureplan och utmed Strandvägen var det packat med folk och då vi anlände till värdshuset var det så glest med gäster att restaurangen planerade att stänga för kvällen, trots att det var lördag med vackert väder och klockan bara var 6. Men, tack och lov, lyckades man ändå ordna fram litet mat till oss. Gott var det också! Jag kan rekommendera detta ställe för den som vill ha litet avskildhet och kunna ta med sig sin hund. Det tillhandahålls hundbar med friskt vatten och hundsnacks.

Rosendals värdshus. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle. Det finns även möjlighet att sitta inomhus.

Lidingö församling ordnar en hel del trevliga aktiviteter. På somrarna brukar det erbjudas grillkvällar med musikunderhållning vid Bodals kyrka. Denna kyrka har ett fantastisk läge vid Värtan.

Gott om tid att läsa DN blir det på sommaren. Det har ju varit många intressanta nyheter att följa: rapporteringen från Almedalen och presidentvalet i USA.

Jag lyckades också bli sjuk ett par dagar. Drabbades av något mycket obehagligt, nämligen kristallsjuka. Ett så vackert namn på en ytterst obehaglig åkomma, som innebär yrsel och illamående på grund av en tillfällig rubbning i balansorganet. Vilken tur att vi har en lättakut här på ön, där jag fick snabb och bra hjälp.
Dags att njuta av alla blommorna på balkongen. Slingerkrassen tog sig mycket bra och även hortensian har klarat sig bra, tack vare att jag kunnat vattna den dagligen.
Mysigt att ha bredvid sig, då jag suttit och läst på balkongen. Sommarens bästa bok kommer jag berätta om i ett senare inlägg.
Mysigt också att sitta på balkongen och lyssna på programmet Sommar. Den mest intressanta sommarprataren hittills var Elisabeth Tarras - Wahlberg.

Sedan något år tillbaka har SL en båtlinje, som trafikerar Nybroplan, Nacka och Lidingö. Den testade hunden Stella och jag för första gången.

Augusti
Augusti är en trevlig månad. Fortfarande sommar, men litet svalare väder. Alltså dags för litet längre promenader, utflykter, shopping och kanske även något museibesök.
En Djurgårdspromenad hör sommaren till. Hunden och jag tog buss till Blockhusudden och gick utmed stranden fram till Lilla Sjötullsbron och sedan vidare utmed kanalen förbi Isbladskärret och fram till Djurgårdsbrunnsbron. Det är ingen lång promenad, men hunden Stella skall nosa på allt, så det tog ändå tid.

Café Blockhusporten

Isbladskärret

En dag tog hunden och jag Roslagsbanan till Österskär. Knappast något utflyktsmål i vanliga fall, men eftersom jag aldrig varit där tidigare, var jag litet nyfiken på hur det ser ut. Bara villor, vatten och båtar. Inte ens en kiosk vid stationen. Men Roslagsnaturen är vacker.

Kvällarna blir mörkare och plötsligt sitter man där vid datorn igen.
Under sommaren har DN erbjudit sina prenumeranter att gratis söka i deras arkiv. Man kan alltså söka i tidningar utgivna mellan 1864 och 1992! Jag har hittat en hel del roligt.
Har också tittat på TV, där sommarens favoritprogram var Bombi Bitt och jag och den engelska serien Ett fall för Vera. Den nya danska serien Follow the money verkar mycket lovande. Vill också tipsa om programmet Kaukasien på 30 dagar. Ligger kvar på Svtplay till den 19 augusti. Ett underbart resereportage i flera delar. Missa inte det!

Hur har det gått med dockskåpet, kanske någon undrar? Jodå, det har hänt en del, men jag väntar med att berätta mera utförligt i ett senare inlägg.
Ett museibesök och en stadsvandring är inbokade de kommande veckorna. Jag räknar med att göra separata inlägg om dem.