Plastpåsar och larmade varor

Det är ett lovvärt projekt att värna om miljön, genom att minska antalet plastpåsar. Jag är helt med på noterna! Använd gärna medhavd kasse, men se till att spara kvittot!
Jag läste förra veckan reportaget i DN om den kände författaren, som åkte fast för misstänkt stöld på Åhléns varuhus i Stockholm. Enligt reportaget hade författaren plockat ner två handdukar från en hylla, åkt en trappa ner och betalat för dem. Han hade sedan stoppat ner dem i sin egen medhavda kasse. Varuhusets övervakningskamera hade registrerat när han plockade ner handdukarna från hyllan och sedan när han lade ner dem i sin kasse. Däremot hade kameran missat att han stått vid en kassa och betalat.  Han blev stoppad på vägen ut från varuhuset och "släpad in" i ett rum där han visiterades. Det löste sig så småningom. Han hade kvitto på varorna. Men situationen var naturligtvis mycket obehaglig.
Jag har aldrig råkat ut för något liknande, men har däremot väckt viss uppmärksamhet i en del butiker. Sedan två år tillbaka, har jag vid några tillfällen råkat ut för att larmet går, både när jag gått in i en butik och även då jag gått ut. Ibland har larmet tjutit när jag gått in i butiken, men inte då jag gått ut. Högst besynnerligt!
Vid några tillfällen har det slumpat sig, att jag haft biblioteksböcker med mig och jag har då trott att det berott på dem.
Jag fick tips av mina barn att leta efter en etikett i min väska, men hittade bara en som det stod äkta läder på.
Då jag besökte en butik i närheten av min bostad började det tjuta högt om mig. Inga andra kunder i butiken, så nu gick jag fram till försäljaren och berättade om mitt dilemma. Hon sade att jag måste titta igenom min väska och leta efter en etikett, som förmodligen satt kvar i väskan eller på något av det jag hade i väskan. Om jag inte hittade någon i  väskan, så skulle jag tömma den och fylla den med en sak i taget och sedan gå tillbaka till butiken efter varje påfyllning. Vid tredje besöket i butiken tjöt larmet och då kunde jag precis säga vad jag lagt ner sist. Och till min stora förvåning hittade försäljaren en liten pinne inkilad i ett av facken på min filofax. Ett fack som jag aldrig använder. Den hade alltså suttit där i två år och förorsakat mycket obehag.
Till saken hör att filofaxen är köpt på Åhléns! Någon annan som råkat ut för detta?

Gems weekly photo challenge - BOK

Många av er har kanske redan sett detta klipp, som finns på Youtube. Man kan titta på det flera gånger. Det är alltid lika roligt. Det kallas för Världens första norska helpdesk. Mina norska bloggvänner tar säkert inte illa upp.
Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Denna vecka är ordet BOK. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida.

Fågelöuddebadet

Vad sägs om litet sommarminnen, så här mitt i vintern?
Fågelöudde är en udde på nordöstra Lidingö. Fågelöuddebadet är ett strandbad, som ligger i viken intill udden. Under sommaren går det buss ända fram till badet. Övriga tider på året tar man buss mot Elfvik, kliver av vid hållplats Fågelöuddevägen och tar en kort promenad fram till badet. Det är en fin promenadväg omgiven av tall- och granskog.
Udden tillhörde på 1890-talet  Elfviks gård. År 1932 donerade ägaren Albert Janse och hans hustru området till Lidingö stad för att för all framtid användas som friluftsbad. (Wikipedia).
Jag är född och uppvuxen på Lidingö. Som barn tillbringade jag en stor del av mina sommarlov på detta bad. Gick i simskola och lärde mig simma och blev faktiskt rätt duktig. Tog alla de simmärken som fanns att ta på den tiden. Deltog i tävlingar och kom etta i en tävling på 50 m bröstsim. Jag vågade till och med hoppa från hopptornet, som var 10 meter högt! Idag är det högsta endast 5 meter.

På Fågelöuddebadet ca 1950. Jag sitter längst fram.

 Det är roligt att titta på en lista över dagens simmärken och se att några av de jag tog finns kvar, till exempel simborgarmärket och magistern. Numera finns det dock många, många fler! Tyvärr blir de skannade bilderna litet oskarpa, men om du klickar på bilderna blir de litet större.

Nu för tiden besöker jag detta bad endast utanför säsongen. Från 1 oktober till 1 april är det tillåtet att promenera där med hund, så vovven och jag brukar passa på att åka dit varje år tidigt på våren och sent på hösten. Hon älskar att springa runt i sanden och plaska i vattnet. Denna fina höstdag fick vi sällskap av grannen och hennes daghund.
Jag tycker fortfarande om att simma, men numera blir det mest i simhall. Det friluftsbad jag föredrar på sommaren är Kottlasjön.

Samma plats, som på bilden ovan

Bogesundslandet på andra sidan. Där skymtar Askrike camping. 

Fågelöuddebadet. Här är det mycket folk på sommaren.

Eva-Britt med Stella och Pompe

Nyårslöften

Jag önskar alla mina läsare en god fortsättning på det nya året!

Nyårslöftets historia

• Länge rådde det en väldig oordning i tideräkningen i Västeuropa. Först på 1750-talet blev den gregorianska kalendern slutlig norm.
• När man väl var överens om när det nya året skulle börja blev det också inledningen till ett mer samordnat nyårsfirande. I Sverige var det till en början förlagt till nyårsdagen.
• När en gemensam klocktid infördes i hela Sverige år 1878 började vår fascination för tolvslaget som markerade slutet på ett år och början på nästa.
• Under historien har det funnits olika riter och traditioner kring nyårsfirandet. Men löften av mer sekulär karaktär har förekommit i ungefär 200 år.
• I en Bostontidning från 1823 finns ett av de tidigaste tryckta exemplen på "New Year´s resolution".
• En del menar att den skotska författaren Anne Halkett skrev ned några nyårslöften i sin dagbok den 2 januari 1671.
• Nyårslöften blev en mer allmän vana i Sverige på 1940-talet.                                                  Källa: Boken "Tio i tolv" saxat ur DN 10/12 2018

Här avslöjar jag mina nyårslöften. Som ni ser är det bara trevliga saker och knappast svåra att uppfylla.

TECKNINGSKURS
Min längtan efter att göra något kreativt har inte försvunnit. Akvarellmålning har jag provat, men nu lagt penslarna på hyllan. I vår skall jag gå en kurs i teckning.

NATIONALMUSEUM
Nationalmuseum har öppnat igen efter att ha varit stängt  under flera år. Har redan hunnit titta in några gånger. Där finns mycket att se och jag kommer fortsätta att göra regelbundna besök och även ta del av de visningar, som erbjuds.

Bild av Nationalmuseum tagen på återinvigningsdagen

VÅRRESA
Vårens resa är bokad. Det blir en 5-dagars resa till Madrid i början på maj. Det skall bli trevligt! Jag har aldrig varit på det spanska fastlandet, endast på Mallorca och Kanarieöarna. Hade litet funderingar på Rom också, men hittade ingen lämplig resa dit.

SHOPPING
Jag måste uppdatera min garderob. Att köpa kläder på nätet passar inte mig. Mina favoritbutiker här på ön har tyvärr upphört, så jag blir tvungen att åka in till stan. Jag hoppas kunna ge tips om butiker, som är intressanta för oss seniorkvinnor.
SENIORCENTER
Stadshuset här på ön byggs om. Inte bara biblioteket skall flytta in där i sommar, utan även Mötesplatsen för öns seniorer. Den kommer då att kallas Seniorcenter. Mina insatser som volontär på Mötesplatsen har varit ytterst blygsamma och jag hoppas kunna göra litet mer nytta efter flytten.
MOTION
Ett klassiskt nyårslöfte. Jag behöver mer än bara hundpromenader...

Gems weekly photo challenge - AVSPEGLAT

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Denna vecka är ordet AVSPEGLAT. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida.
Ordet avspeglat kan man tolka på många sätt. Jag har tolkat det som "att indirekt spegla en viss företeelse och/eller ett föremål."
Först kommer en bild, som jag tagit utanför en blomster- och inredningsbutik. Jag har valt den  för att jag tycker visar julen i ett nötskal. Adventsstjärna, "gran" med kulor, växter, ljus och en skön stol att sitta i. Maten och julklapparna får man dock själv föreställa sig.

Den andra bilden föreställer mitt barnbarn Ralf i sin lekstuga. Lekstugan är ett hemmabygge och har olika "teman" på varje sida. En sida förställer ingången till en riddarborg, en sida föreställer ingången till en båt osv. Som en liten extra bonus, med tanke på fotoutmaningens tema, så finns en spegling av naturen i glasrutan.

GOD JUL

Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL! Nästa inlägg kommer den 25 december.

Julmarknad i Lidingö centrum

Lördagen den 8 december var det julmarknad i Lidingö centrum. Tyvärr var det ganska tråkigt väder, men många hade ändå strömmat till för att handla och kanske dricka ett glas glögg.

Här serveras varm glögg och pepparkakor

Julgransförsäljning naturligtvis

Tomten lyssnar på barnens önskemål

Den här ensemblen köpte jag faktisk, men lämnade sedan tillbaka. Tröjan var outhärdligt varm och satt väldigt illa. Synd, den hade varit rolig att ha på julafton. 

Ponnyridning är alltid populärt

Hästskojarparken

Virkade julprydnader

Honung och stearinljus 

De här glada ungdomarna sålde självlysande mobilskal. Bra uppfinning!

Lidingö museum

Inne på Lidingö museum såldes fint hantverk

Avslutningvis fick jag lyssna på julsånger

Mannen i skogen av Jens Liljestrand

Mannen i skogen är en biografi över Vilhelm Moberg skriven av Jens Liljestrand. Boken var nominerad till Augustpriset 2018.
Jens Liljestrand är kulturskribent, kritiker och författare. Han disputerade 2009 med en avhandling om Mobergs utvandrarserie.
Mannen i skogen är den första heltäckande biografien över Vilhelm Moberg. Den är på över 700 sidor och avhandlar Mobergs liv och författarskap med många utblickar i den svenska historien. Boken är  lättläst, men kräver naturligtvis tid. Jag tyckte mycket om den. Den fick strålande recension i DN.
Det som gör att man känner sig så bekväm med boken, är att man redan är bekant med Moberg. Jag läste flera av hans böcker i unga år och har naturligtvis sett filmerna, som bygger på hans utvandrarserie.
Det var ett oerhört omfattande arbete Moberg lade ner på dessa böcker. Det var ju ett riktigt äventyr bara det! Mycket forskande och många utomlandsresor.
Gissa vad som händer nu i min läshörna? Jo, nu blir det omläsning av hela utvandrarserien! Jag har dem i min bokhylla.

En vanlig fredag

En fredag i mitten av november.
Hunden och jag tog vår förmiddagspromenad. En blek sol lyste och det var ganska varmt för årstiden. Vi gick till Lidingö djurbutik och trim och handlade lördagsgodis. Stella valde tjurmuskel. Härligt att gnaga på.

Jag vill ha mitt godis nu, matte!
Foto: Lidingö djurbutik och trim

Efter lunch var det dags för en shoppingtur tillsammans med några grannar. Vi besökte en  porslinsbutik i Dalénum, där det pågick lagerförsäljning. Det fanns massor av krukor, tallrikar och lampor. Grannarna köpte flera saker. Jag nöjde mig med att bara titta och fotografera.

På väg till bilen med alla kassar

Senare på eftermiddagen var det dags för för hunden och mig att ta ännu en promenad. Vi skulle ner till centrum och uträtta en del ärenden. Vi har en väldigt trevlig och välsorterad tebutik där. Jag handlade mitt favoritte, Rooibos naturell.

Vi gjorde också ett besök i bokhandeln. Lidingö bokhandel, eller Akademibokhandeln som den heter idag, fyller 100 år. Jag har minnen från den tid, den låg på Läroverksvägen. Där hämtade jag ut mina skolböcker, då jag var barn.
En av programpunkterna denna dag var min egen bror Jan. Han  fick presentera några av sina böcker.

På kvällen gjorde jag en enkel middag och så småningom var det dags att slå sig ner i läsfåtöljen med en kopp te och en bok. Det pågår en omläsning av Utvandrarna . Förklaringen till det får ni i nästa inlägg.

Gems weekly photo challenge - BAKELSE

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Sanna, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Denna vecka är ordet BAKELSE. Fler deltagare hittar man på Sannas hemsida.
Wien är min favoritstad. Den har en sådan härlig kombination av historia, kultur och nöjen. Ett besök på Café Central är ett måste! Massor av bakelser att välja på.

Hallonmakaron

Gartenfest

En bra film

Jag brukar gå på bio en eller två gånger per år. En av mina tidigare arbetskamrater och jag brukar gå tillsammans  på Cinemateket i Filmhuset för att se någon klassisk eller udda film.
För några veckor sedan var det dags igen, men nu tyckte vi att vi skulle ta oss ner på stan för att se en "vanlig" film. Det blev Nothing like a dame.

Det är en dokumentär med Judi Dench, Maggie Smith, Joan Plowright och Eileen Atkins, fyra äldre, engelska skådespelerskor som berättar om sina liv, sina familjer, sina karriärer och sin vänskap.
Det var en underbar film med både djup och finess. Är man det minsta intresserad av filmhistoria, bör man definitivt se den.
Jag blev så betagen att jag gick till biblioteket och lånade en film, Tea for Mussolini, som tre av dem medverkar i. Den filmen, som är gjord för flera år sedan, är en sorglustig historia och tyvärr litet rörig, men klart sevärd.

Den fjärde skådespelerskan Eileen Atkins har jag inte någon större kännedom om, men hon finns med i Netflixserien The crown. Jag tror att hon spelar Drottning Elisabeths mormor.
En reflexion jag gjorde  i samband med biobesöket. Vi gick alltså på en eftermiddagsföreställning och publiken bestod av kanske 20 stycken kulturtanter. Hur kan det bära sig? Filmen går fortfarande, i alla fall i Stockholm.
Bilderna är från nätet.