Näsdukar

I Nationalencyklopedin står följande om näsdukar:
Näsduk, fyrkantig eller fållad duk används dels för att snyta sig i, dels som prydnad. 
Prydnadsnäsduken har från 1500-talet ofta utgjort en dyrbar dräktaccessoar, gjord av tunnaste linne eller siden och dekorerad med broderier, fransar och från 1600-talet fina spetsar.
Näsduk ingick i utstyrseln vid t.ex. konfirmation, bröllop, sorg och i söndagens kyrkdräkt. På 1800-talet tillverkades även stora paradnäsdukar av bomull med tryckta mönster, ofta använda som souvenirer. Först sedan den började tillverkas av bomull har näsduken använts för snuvig näsa.
Numera görs näsdukar även av papper.

Om man söker i Digitalt museum kan man hitta bilder på gamla näsdukar. Nedan visar jag en bild på en gammal konfirmationsnäsduk i tunn vit batist med vitbroderi och knypplad spets. Den är från 1836 och syddes av Gustava Becker till Sophia Gabriella Oxenstierna. 

Om man sedan fortsätter att söka på nätet, så hittar man faktiskt bilder på alla möjliga typer av näsdukar. Här är en bild på en bröstnäsduk i siden från företaget Götrich. Pris: 1000 kronor.

Vidare kan man köpa en samling herrnäsdukar eller kanske vanliga klassiska broderade bomullsnäsdukar.

Sedan hittade jag en blå och röd snytnäsduk i 3-pack från John Henric.  
Den är tillverkad i Italien och i beskrivningen står följande:
Snytnäsduk eller snusnäsduk, som de också kallas, har varit en viktig del av mannens hygienprodukter under lång tid. En snytnäsduk är perfekt för att torka smuts eller när man är förkyld, men också ultimat gentlemannaprodukt att ge din partner vid känsliga och ledsamma stunder i livet. 

Moderna snytnäsdukar vill vi nog gärna ha i papper. Här nedan  en elegant förpackning med marmormönster.
Jag minns att man i min ungdom kunde skaffa sig en liten näsdukspåse i plast att ha i sin handväska. I den kunde man lägga ner sin använda näsduk till dess att man fick möjlighet att kasta den, om den nu var i papper, eller lägga den i tvätten, om den var i tyg.