Den färgglade Matisse

Den franske konstnären Henri Matisse levde 1869 - 1954. Han hör till en av mina favoritkonstnärer.
Han var en ledande gestalt inom den konstriktning, som kom att kallas fauvismen. Det var en inriktning, som hade en frihetssträvan fylld av experimentlusta.
Måleri är enligt Matisse ett rytmiskt arrangemang av linjer och färg på en plan yta. Han var bunden av starka känslor och kan därmed sägas vara expressiv.
Matisse älskade att måla. Detta innebar för honom något så glädjefyllt att han önskade förmedla till betraktaren hela sin upplevelses friskhet och omedelbarhet. Meningen med hans tavlor var att förnöja. Han var en färgens mästare.

La joie de vivre

Målningen La joie de vivre var nog det mest betydande verket under hela hans konstnärsbana och sammanfattar bättre än något annat verk det som är karakteristiskt för fauvismens anda. Man ser att Matisse är inspirerad av Gaugin och Titzian. Det som gör målningen så radikal är de konsekvent genomförda förenklingarna, "de geniala uteslutningarna" - allt som möjligtvis kan utelämnas har utelämnats eller endast antytts och ändå äger scenen volym och rumsdjup.

Harmoni i rött

Den radikalt nya avvägning mellan två- och tredimensionellt, som Matisse upprättade kan på ett utmärkt sätt studeras i hans Harmoni i rött. Han målar upp samma blå mönster på röd grund såväl i bordduken, som på väggen, men håller likväl isär horisontala och vertikala plan. Lika djärv är utsikten genom fönstret över trädgården med dess blommande träd . Huset på avstånd är målat med samma rosa nyans som interiören och sätts därigenom i relation till bilden i övrigt. Genom att reducera färgernas antal till ett minimum gör han färgen som sådan till en självständig strukturell faktor.

Kärven

Matisse var sjuk under senare delen av sitt liv och var periodvis sängbunden. Det gjorde att han blev något begränsad i sitt skapande. Han kom då att arbeta med pappersklipp, som användes som illustrationer och som mönster till gobelänger och glasmålningar.

De flesta av faktauppgifterna har jag tagit ur H.W. Janson Konsten. 1988.